Hälsa och samhälle
DET SOCIALA
ÅLDRANDET.
EN UNDERSÖKNING OM INNEBÖRDEN AV
DET SOCIALA ÅLDRANDET OCH
BETYDELSEN AV AKTIVITETER FÖR EN
GRUPP ÄLDRE HEMTJÄNSTTAGARE I FOSIE
STADSDEL.
PAMELA DURAN
Examensarbete i Socialt arbete Malmö högskola 51-60 p Hälsa och samhälle Socionomprogrammet 205 06 Malmö Maj 2009
DET SOCIALA
ÅLDRANDET.
EN UNDERSÖKNING OM INNEBÖRDEN AV
DET SOCIALA ÅLDRANDET OCH
BETYDELSEN AV AKTIVITETER FÖR EN
GRUPP ÄLDRE HEMTJÄNSTTAGARE I FOSIE
STADSDEL.
PAMELA DURAN
Duran, P. Det sociala åldrandet. En undersökning om betydelsen av aktiviteter för en grupp äldre hemtjänsttagare i Fosie Stadsdel. Examensarbete i socialt arbete
15 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete, 2009.
Åldrandet medför sociala förändringar för äldre människor. Förluster av roller och viktiga personer i den äldres liv samt fysiska förändringar inverkar på hur den äldre upplever sin sociala tillvaro. Samhället har en skyldighet att erbjuda den äldre de verktyg som behövs för att uppnå välbefinnande i åldrandet. För den äldre som bor kvar hemma erbjuder hemtjänsten kollektiva eller individuella möjligheter till ett aktivt socialt liv. Den socialgerontologiska forskningen visar att de faktorer som påverkar den äldres upplevelser kring det sociala åldrandet inte innefattar några kollektiva upplevelser. I denna kvalitativa studie har jag, genom intervjuer, undersökt hur en grupp hemtjänsttagare från stadsdelen Fosie upplever sitt sociala åldrande och möjligheterna till aktivering som hemtjänsten erbjuder. Resultatet visar att de äldres upplevelser är högst individuella och beroende av den äldres förutsättningar, önskningar och personlighet.
Nyckelord: Aktiviteter, hemtjänsten, socialgerontologi, upplevelse.
FÖRORD
Först och främst vill jag tacka alla dem som deltog i studien, tack för att ni delade med er av era upplevelser, erfarenheter och kunskaper.
Tack till Eva Hall och Eva Zajd, enhetschef respektive sektionschef på Fosie stadsdels socialhemtjänst.
Malmö maj 2009 Pamela Duran
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ... 6
PROBLEMFORMULERING ... 7
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 7
AVGRÄNSNINGAR ... 8 FÖRFÖRSTÅELSE ... 8 BEGREPPSDEFINITIONER... 9 ARBETETS DISPOSITION ... 9 METODAVSNITT ... 10 Metodval ... 10
Intervjuteknik och tillvägagångssättet ... 10
Urval och avgränsningar ... 11
Bearbetning och analys ... 12
Källkritik ... 12
FÖRSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 13
VALIDITET OCH RELIABILITET ... 13
KUNSKAPSBAKGRUND ... 14
Åldrandet ... 14
Gerontologi och det sociala åldrandet ... 14
Äldrepolitiken, nationella riktlinjer ... 15
Lagstiftning ... 16
Socialtjänstlagen (2001:453) ... 16
SoL och Äldre ... 16
Hentjänstens framväxt ... 17
Från ideologi till praktik ... 17
Hem – tjänster ... 18
Malmö och hemtjänsten ... 18
Fosie ... 19 TIDIGARE FORSKNING ... 19 TEORIAVSNITT ... 20 Rollteorin ... 20 Aktivitetsteori ... 21 Tillbakadragningsteori/ Disengagemangsteori ... 21 Gerontrascendensteori ... 22
Social- ekologisk teori ... 22
Kontinuitetsteori ... 22
RESULTAT OCH ANALYS ... 23
Fokusgruppen. ... 23
Intervju 1 ... 24
Intervju 2 ... 24
Möjligheter, beroende och självbestämmande. ... 24
Hälsoupplevelse ... 25
Aktivering och relationer. ... 26
Meningsfullhet. ... 28
Den egna personligheten ... 28
Tolkning av resultatet utifrån syfte och frågeställningar ... 30
DISKUSSION ... 32
KÄLLFÖRTECKNING ... 34
Bilaga 1 Frågorna i SCB undersökning
Bilaga 2 Teman och frågorna till intervjuerna/ samtalet. Bilaga 3 Samtyckesbilaga
Bilaga 4 Frågor till Eva Zajd, chef för en hemtjänstgrupp i Fosie Bilaga 5 Redovisning av aktiviteter inom vård och omsorg 2008, Fosie stadsdel
Bilaga 6 Godkännande av Malmö Högskolan Hälsa och samhälles etiska prövning
INLEDNING
Den demografiska utvecklingen i Sverige visar på att den andelen av befolkningen som är över 65 år blir allt fler, år 2030 kommer var femte svensk att vara pensionär (Socialstyrelsen äldrerapport 2008, s.10). Detta innebär bland annat att samhället måste förbereda sig för att erbjuda äldre människor goda möjligheter för att leva ett tillfredställande åldrande.
Att kunna bo kvar hemma trots funktionsnedsättning på grund av hög ålder eller funktionshinder är en rättighet som har blivit möjligt genom uppkomsten av hemtjänsten. Hemtjänstens uppgift rörande äldre är att tillgodose de äldre med den hjälp de behöver för att föra ett så normalt liv som möjligt, trots de hinder som hög ålder och/ eller sjukdom kan innebära (Nordström, 2000 s 7).
Det är socialtjänstlagen som reglerar vilken hjälp den äldre har rätt till, bland annat rätten till hemtjänst. En viktig utgångspunkt inom socialtjänstlagen avseende den hjälpen den äldre får hemma är aktiveringsprincipen. Denna princip innebär att motivera till aktivering av den enskildes egna resurser både fysiskt och psykiskt. Den äldre ska ges möjlighet till stimulering eftersom passivitet anses förvärra den äldres situation, både fysiskt, psykologiskt och socialt. Aktiveringen ska utgå från omsorgstagarens behov och önskningar (Wennström 1993, s.21).
Förutom de insatser som avser fysiska behov ska kommunen se till att ordna insatser som tillgodoser den äldres sociala behov. Enligt socialtjänstlagen 5 kap. 4§ ska kommunerna sörja för att erbjuda äldre människor möjligheten att ”leva och bo självständigt under trygga förhållanden”, samt även verka för att den äldre ska ha möjlighet till ”ett aktivt liv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra”.
Äldre är ingen homogen grupp, att pensioneras, eller bli 70- 80 år innebär inte nödvändigtvis en oväntad förändring av individens värderingar eller musik, mat och litteratur preferenser osv. En del behöver mer tid för sig själva, andra vill umgås med andra.
För att tillgodose eventuella aktiveringsbehov hos äldre anordnar kommunens stadsdelar och hemtjänsten olika typer av verksamheter, vissa är kollektivt inriktade. Där får den äldre möjligheten att få sina sociala och intellektuella behov tillgodosedda tillsammans med andra. Andra aktiviteter är endast för den enskilde, exempelvis ledsagarbistånd för att gå på promenader.
För att försäkra en god och kvalitativ hemtjänst i enighet med socialtjänstens mål och som framförallt tillfredställer den äldres enskilda aktiveringsbehov, är det nödvändigt att utforma de sociala insatserna med utgångspunkt i dem de är till för, det vill säga brukarna.
I denna uppsats har jag försökt belysa några hemtjänsttagares individuella åsikter kring social samvaro och aktiveringsbehov samt hur hemtjänsten tillgodoser eller inte tillgodoser dessa.
PROBLEMFORMULERING
Under våren 2008 genomfördes det en undersökning bland Malmö stads hemtjänstbrukare om hur de upplevde sin hemtjänst. Frågorna (se bilaga 1) som ställdes i undersökningen handlade om brukarnas upplevelser kring en del aspekter av hemtjänsten. Dessa aspekter behandlade brukarnas uppfattning av hemtjänstens utförande i förhållande till bemötande, trygghet, inflytande,
information, omfattning, utförande, upplevelser och maten.
Resultatet visade att den aspekten brukarna kände sig minst nöjda med var upplevelser kring aktivering. Frågorna gällande detta löd, ” hur nöjd är du med
möjligheterna att få komma ut och få delta i aktiviteter du trivs med, hur ofta du blir erbjuden att komma ut” samt ”hur personalen stödjer och hjälper dig för att du ska kunna leva et eget liv”(se bilaga 1 med frågorna).
Som alla människor, har även äldre olika behov av socialisering och aktivering. Malmös socialhemtjänst erbjuder sina brukare en rad aktiviteter utformade i syfte att främja brukarnas sociala tillvaro utifrån kollektiva och enskilda önskemål, det finns de som gärna umgås med andra och de som helst vill aktiveras enskilt.
Som resten av Malmös stadsdelar fick även Fosie stadsdel ett sämre betyg av hemtjänsttagarna gällande upplevelsen kring aktivering. För att förstå detta resultat och arbeta för förbättringar krävs det kunskap om vad som fungerar och vad som inte fungerar utifrån brukarnas perspektiv. Detta är precis vad denna kvalitativa undersökning syftar till, att vinna kunskap kring brukarnas personliga upplevelser av insatser som rör aktivitet och social samvaro, vad de betyder för dem och vad som är angeläget för dem att lyfta upp.
Jag har en förhoppning om att uppsatsens resultat kan bidra med användbar kunskap gällande äldre hemtjänsttagares förhållningssätt kring aktiviteter inom hemtjänsten.
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med denna uppsats är att undersöka närmare hur en grupp äldre hemtjänsttagare från Fosie stadsdel upplever och värderar betydelsen av aktiviteter för sitt sociala åldrande, samt hur hemtjänsten tillfredställer deras behov. Följande frågeställningar har använts som hjälpmedel för att besvara syftet
Vad är aktiviteter för hemtjänstbrukarna?
Hur ser hemtjänstbrukarna på sin egen situation med hänsyn till aktivering?
Hur upplever hemtjänstbrukarna sitt eget behov av aktivering, och hur tillfredställs dessa?
Hur påverkar brukarnas personliga situation deras förhållningssätt till aktiviteter?
AVGRÄNSNINGAR
Eftersom studiens syfte är att lyfta fram brukarnas åsikter kring deras upplevelser av det sociala åldrandet kopplat till ämnet aktiviteter inom hemtjänsten föll det naturligt att avgränsa studiens perspektiv till brukarnas. Det hade varit intressant att ta del av andra aktörers uppfattning kring äldres aktiveringsbehov, som exempelvis anhöriga, biståndsfattarna från kommunen och verksamhetschefer men det skulle ha krävt längre tid och blivit alltför omfattande för en C uppsats.
I denna studie behandlas åldrande utifrån ett socialt och delvis psykologiskt perspektiv. Det biologiska åldrande och dess innebörd tas inte upp i studien i fördjupad mening. Uppsatsen går inte heller in i hur brukarna uppfattar övriga områden av hemtjänstinsatser såsom matleverans och omvårdnad (se bilaga 1), eftersom det faller utanför uppsatsen syfte.
Detta arbete har inte heller för avsikt att uppnå andra resultat än att lyfta upp de intervjuades personliga tankegångar och försöka förstå dem utifrån den teoretiska referensramen.
Till sist vill jag nämna att denna uppsats initierades utifrån intresse från Fosie stadsdels hemtjänst, därav valet av stadsdel och informanter. Uppsatsens undersökningssyfte och utformning, samt vad arbetet kom att behandla utgör mitt eget intresseområde.
FÖRFÖRSTÅELSE
Förförståelse innebär att vi inte endast uppfattar verkligheten genom våra sinnen utan vi gör det även genom hur vi tolkar vad sinnena fångar (Thurén, 2004 s.53). Om vi exempelvis ser en bild tolkar vi den utifrån våra egna referensramar; det vill säga, det vi associerar bilden med, vilket innebär att uppfattningen av bilden blir subjektiv beroende på den som beskriver/ upplever den.
Förförståelse är i högsta grad avhängig av de värderingar vi får genom det samhället vi lever i (a. a. s, 58-60). Även om avsikten i vetenskapligt forskningsarbete är att avhålla sig från all subjektivitet i forskningen, kan forskaren aldrig bortse från den människan han/hon är och de föreställningar han/hon har om saker och ting. Undersökningen som följer är inget undantag, trots försök att hålla åsikter och subjektiva meningar utanför den vetenskapliga forskningen kan dessa ha smugit sig in ändå, eftersom det inte alltid är lätt att avgöra vad som är influerat av den egna förförståelsen eller vad som är sakligt fakta . Viktigt är det dock att vara medveten om dessa aspekter.
Ett klart område där min egen förförståelse har smugit sig in i arbetet har varit tanken om vilka informanter kunde vara lämpliga att ha med i studien, eftersom jag hade en föreställning om att dessa personer skulle bidra med nyttigt och nyanserat material för studiens syfte. En annan aspekt där min förförståelse kan ha spelat roll är valet av datainsamlingsmetod, eftersom jag kände till arbetsmetoden och hade tidigare använt mig av den. Bedömning var att fokusgrupper kunde lämpa sig bäst för den informantgruppen som fanns att tillgå.
Det visade sig sedan att de personerna som ingick i den gruppen själva önskade sig att bli intervjuade i grupp.
Jag vill även argumentera för att förförståelse kring de äldres situation samt tidigare erfarenheter av att bemöta äldre har också varit fördelaktigt och bidragit till att etablera en bra kommunikation och få bra respons från informanterna.
BEGREPPSDEFINITIONER
Hemtjänsttagare, brukareHemtjänsttagare och brukare är den som genom myndighetsbeslut har bistånd för hjälp i hemmet. I denna uppsats kommer jag att använda begreppen hemtjänsttagare och/eller brukare för att referera till äldre personer som brukar hemtjänstens service.
Socialgerontologi
Socialgerontologi är en gren inom gerontologi, vetenskapen som studerar åldrandet. Socialgerontologi studerar samspelet mellan individen och sin sociala miljö. Även psykologiska omständigheter av åldrandet behandlas inom socialgerontologin.
Aktiviteter
Aktiviteter i denna uppsats innebär alla typ av aktiviteter inom hemtjänsten som brukarna inom hemtjänsten betraktar som sysslor som syftar till att tillgodose deras behov av fysisk, psykiskt och social stimulans.
Upplevelse
Begreppet upplevelse används i denna uppsats som det begreppet som innefattar känslor, åsikter och tankar som hemtjänstbrukarna uttrycker för att beskriva sina resonemang.
ARBETETS DISPOSITION
För att åstadkomma ett logiskt sammanhang i uppsatsen och göra den mer begriplig för läsaren har följande disposition gjorts.
I nästa avsnitt redovisas uppsatsens metodologiska tillvägagångssätt. Där beskrivs val av forskningsansats, val av informanter, datainsamlingsmetod, tillvägagångssättet för analysen av resultatet samt källkritiken avseende litteraturen använd i uppsatsen. Sedan redogörs för de etiska överväganden anknutna till vetenskaplig forskning. Därefter presenteras avsnittet kunskapsbakgrunden, här återuppges kunskap kring äldreomsorgen och hemtjänsten såsom historik, lagar och riktlinjer som styr den. Vidare redovisas tidigare forskning som knyter an till området aktiveringsbehov för äldre och som anses vara relevant för uppsatsen. Efter detta presenteras teoriavsnittet där jag beskriver en del teorier som har varit utgångspunkt för analysen av resultatet, därefter följer resultat och analysdelen där resultatet läggs fram och analyseras i anslutning till de utvalda teorierna. Till sist presenteras en diskussion där jag evaluerar uppsatsen, besvarar dess syfte samt diskuterar resultatet.
METODAVSNITT
I detta avsnitt redogörs för de metodologiska valen som har gjorts i uppsatsen. Först presenteras valet av forskningsansats samt den metoden som valdes för att samla in data. Vidare beskrivs urvalet samt överväganden och avgränsningar kring urvalet. Därefter återger jag hur jag gick till väga för att bearbeta och analysera resultatet. Till sist följer en argumentering kring valet av litteraturen använda i uppsatsen.
Metodval
Enligt Eneroth (1984, s.47) innebär den kvalitativa forskningsansatsen en strävan efter att skildra de specifika kvaliteterna som finns hos ett studerat fenomen och få fördjupad kunskap kring det. Eftersom syftet i studien var att undersöka de äldre brukarnas personliga åsikter kring socialt åldrande och aktivering, var denna forskningsmetod ett självklart val.
Vidare kännetecknas kvalitativ forskningsmetod av att den kräver att forskaren har ett någorlunda nära kontak till undersökningsobjekt för att kunna få större inblick i och förståelse för det undersökta (Repstad, 2006 s. 11). Därför användes kvalitativa intervjuer som datainsamlingsmetod. Dessa lämpar sig om syftet med forskningen är att få förståelse för hur ett fenomen personligen upplevs av informanterna (Svensson & Starrin, 1996 s. 52-57). Målet med intervjuerna var att få kunskap om brukarnas känslor, erfarenheter och åsikter, vilket krävde att informanterna skulle vara aktiva och berätta om vad de ansåg som relevant att fokusera på. Av dessa anledningar bestod intervjuguiden endast av teman samt en del semistrukturerade frågor. Teman och frågorna utformades utifrån den enkäten som användes av statistiska central byrå i den senast gjorda brukarundersökningen om kvalitén inom Malmö stads hemtjänst (se bilaga 1 och 2). Intervjuerna har spelats in med hjälp av diktafon och har senare transkriberats och analyserats.
Intervjuteknik och tillvägagångssättet
Som intervjuteknik användes fokusgrupper och djupintervjuer. Orsaken till detta var helt enkelt att fyra av de sex brukarna som anmälde sig som informanter för denna uppsats föredrog att bli intervjuade i grupp. De andra två informanterna intervjuades var för sig då den ena informanten har svårt att ta sig ut på egen hand och den andra fann det bekvämast så.
Fokusgrupper innebär att forskaren samlar en liten grupp människor som, diskuterar kring ett särskilt ämne, under en begränsad tidsperiod, i denna typ av intervjuteknik agerar intervjuaren som en samtalsledarare (Denscombe, 2000 s. 137). Det finns en del fördelar med denna typ av intervjuteknik, den är tidsbesparande, människor får till stånd en diskussion i interaktion med varandra, samtalsledaren introducerar ett tema och gruppen bygger upp en diskussion tillsammans, deltagarna hjälps åt att utveckla sina resonemang med hjälp av varandra (a. a).
Några praktiska nackdelar kan vara att samtalsledaren tappar kontrollen över samtalet, att det blir svårt att följa en röd tråd vilket försvårar en senare analys av samtalet. Ett annat problem med denna typ av intervjuteknik är att det kan finnas risk för att informanterna endast vågar uttala det som anses som accepterat i
gruppen (Repstad, 2006 s. 83). Dock är min uppfattning att informanterna i den aktuella fokusgruppen kunde tala fritt och avslappnat eftersom de kände varandra sedan tidigare. Det var emellertid svårare att hålla fokus på ämnena då informanterna ofta gled in på andra ämne, dock var detta gynnsamt för studien eftersom de oftast kom in på ämnen som hade koppling till studiens syfte.
Djupintervjuerna med de övriga två hemtjänstbrukare var semistrukturerade och innehöll samma ämnen som för fokusgruppens. Fokusgruppsamtalet ägde rum i en av hemtjänstens lokaler efter önskemål av deltagarna, samtalet varade under ca 45 minuter. De två enskilda intervjuerna gjordes hemma hos brukarna efter deras önskemål, utgångspunkten var att genom teman och frågor (se bilaga 1 och 2) åstadkomma en berättelse hos informanterna. Detta fungerade väl då informanterna berättade grundligt utan att jag nödvändigtvis ställde frågor.
Urval och avgränsningar
Valet av informanterna till denna undersökning gjordes med hänsyn till studiens syfte, det vill säga att undersöka innebörden och upplevelser kring aktiviteter för en grupp hemtjänsttagare. Enligt Rosengren och Arvidson (2002, s. 123-126) är det syftet och forskningsintresse som ligger till grund för valet av det materialet/ undersökningsobjekt som ska användas i forskningen. Om syftet är att undersöka ett fenomen är det troligt att man använder sig av undersökningsobjekt som kan ge största möjliga data kring fenomenet, de som upplever fenomenet, de som har ”mest att bidra med” (a. a). För denna studies syfte var det nödvändigt att ta hjälp av hemtjänstbrukare som var intresserade av att berätta om deras upplevelse kring aktiviteter inom hemtjänsten.
För att komma i kontakt med hemtjänstbrukare som kunde tänka sig att ingå i studien bad jag en sektionschef inom hemtjänsten i Fosie om hjälp, eftersom hon kände brukarna, och det skulle vara svårt för mig att komma i kontakt med dem på egen hand. Repstad (1999, s. 46) beskriver en god informant som den som på något sätt kan problematisera, och bidra med betydelsefull information om forskningsämnet utifrån egna upplevelser (a. a). Jag hade en förväntning om att kunna få hjälp av informanter som hade olika åsikter kring aktivering och därmed upplevde det sociala åldrandet på olika sätt, men vid informationsmötet upptäckte jag att det inte verkade finnas något intresse hos brukarna att delta i studien.
Jag fick till slut hjälp med att komma i kontakt med en grupp brukare som träffas regelbundet på café och andra verksamheter. Jag fick träffa dessa brukare under en utav deras sociala träff och informera dem om min uppsats. De flesta brukare kände en aning skepticism och uttalade då att de inte trodde de hade mycket att bidra med. Men ytterligare upplysning kring arbetets syfte och uppläggning, samt en del samtal mellan de brukare som var intresserade i att delta och de som inte var det gav som resultat fyra stycken brukare som gärna ville dela med sig av sina erfarenheter och åsikter.
För mig var det viktigt att ha med informanter som var aktiva och utnyttjade hemtjänstens sociala verksamheter samt brukare som inte själva hade möjlighet till att delta i de aktiviteterna som anordnas av hemtjänsten. Jag tyckte att dessa brukare också behöver komma till tals i en undersökning kring hur äldre upplever det sociala åldrandet och vad aktiviteter och aktivering, eller brist på dessa
innebär för dem. Dessa brukares åsikter ansågs också angelägna för att få fram hur hemtjänsten tillgodoser även dessa människors behov. Med utgångspunkt i detta bad jag samma person som tidigare hjälpt mig att ta kontakt med första gruppen, att även hjälpa mig att komma i kontakt med brukare som inte deltar i några aktiviteter, och fråga om de ville vara med i studien. På det sättet fick jag kontakt med ytterligare två stycken brukare.
Det som låg till grunden för urvalet var att informanterna var äldre hemtjänsttagare eftersom studien behandlar det sociala åldrandet och betydelsen av aktiviteter för den äldre. Ålder, kön och civilstånd var aspekter som jag hade övervägt som relevanta för hur äldre upplever behovet av aktiviteter och hur dessa ska utformas. Men det var inte upp till mig vilka brukare valde att delta i studien så jag fick helt enkelt bara önska och hoppas på mångfald och nyansering bland de som valde att delta i studien.
Urvalet blev tills sist sex stycken informanter, alla över 80 år, tre kvinnor och tre män, alla ensamboende med olika hemtjänstinsatser. Fokusgruppen bestod av två män och två kvinnor som alla känner varandra eftersom de träffas regelbundet på de aktiviteterna hemtjänsten ordnar. De andra två informanterna är av olika skäl inte med på sociala aktiviteter.
Bearbetning och analys
Jag har i denna uppsats använt mig av ett hermeneutiskt förhållningssätt för att tolka mina resultat. Hermeneutik betyder tolkningslära (Thurén 2004, s.45-45), och är den vetenskapsfilosofin som sysslar med att förstå ett fenomen genom att tolka det. Målet med tolkningen är att ”vinna en giltig och gemensam förståelse av
textens mening” (Kvale, 1997 s. 49-50). Den hermeneutiska tolknings- och
förståelseprocessen innebär att forskaren ständigt pendlar mellan delar och helhet vilket innebär en kontinuerlig fördjupning av det som menas i texten. Forskaren går igenom texten först för att få en helhetsbild, och går sedan tillbaka för att hitta särskilda teman som ger mer förståelse av helheten. Detta medför en djup behandling av texten. Jag har alltså analyserat de bandade intervjuerna genom att transkribera dem och sedan försökt hitta citat som innehåller relevant information för studiens syfte. Dessa citat har varit utgångspunkt för identifiering av olika teman som har ansetts som relevanta för studiens syfte (Denscombe, 1998 s. 248). Dessa teman har senare jämförts med de presenterade teorierna. Eftersom jag i denna studie intresserar mig för och återger informanternas subjektiva upplevelser kring socialt åldrande och aktivitetsbehoven präglas mitt arbete av ett relativistiskt synsätt (Thurén, 1991, s.10). Därför är någon absolut sanning knappast möjligt att uppnå, utan det rör sig snarare om rimliga tolkningar och troliga förklaringar med utgångspunkt i teorin. Jag har, med hänsyn till detta, använt mig av förhållandevis många citat eftersom jag ansåg att det var centralt att ha med hur informanterna själva yttrar sig om ämnet.
Källkritik
All litteratur som har använts i denna uppsats är skriven av väl kända forskare med en lång erfarenhet och auktoritet inom ämnet. Materialet som kommer från internetkällor är hämtad från statens myndigheter såsom regeringens hemsida, socialstyrelsen, folkhälsoinstitutet, och statistiska centralbyrå. Detta borde, enligt min mening, innebära att dessa källor innehar en hög grad av tillförlitlighet
Gällande informationen om Fosies hemtjänstorganisering har jag valt att ta hjälp av en chef för en hemtjänstgrupp i Fosie, för att på det sättet få tydlig och konkret information.
FÖRSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN
Denna uppsats har genomgått den etiska prövningen som Malmö Högskola fakultet Hälsa och Samhälle kräver för genomförande av forskningsprojekt (se bilaga 6). Eftersom det inte bedömdes uppstå några etiska svårigheter i samband med genomförandet av studien, godkändes studiens forskningsämne samt dess metodologiska tillvägagångssätt innan studien påbörjades.
Med syfte att, under arbetets gång, uppfylla de etiska kraven som ställs på forskningsarbete har följande gjorts. Informationskravet uppfylldes genom att tydligt upplysa deltagarna både muntligt och skriftligt om studiens syfte samt deras roll i studien (se bilaga 3). För att uppfylla samtyckeskravet har informanterna kontaktas personligen och blivit tillfrågade angående ett eventuellt deltagande i denna uppsats, för att på så sätt undvika missförstånd. Deltagarna har även informerats om frivilligheten i deltagandet, samt friheten att avbryta medverkandet när som helst. Gällande konfidentialitetskravet har deltagarna erbjudits avidentifiering i den skriftliga rapporten samt försäkrats konfidentialitet i övrigt. Ändamålet för arbetet har tydliggjorts, det vill säga, de informanterna som har ingått i studien har informerats om att det insamlade data endast kommer att användas till denna studie och den inspelade intervjun kommer att raderas. Därmed är även nyttjandekravet uppfyllt (SFS 2003:460).
VALIDITET OCH RELIABILITET
Begreppet validitet beskrivs av Rosengren och Arvidson (2002, s. 195- 198) som det som benämner att man forskar det man har tänkt sig att forska om, eller att verkligen mäta det vi avser att mäta, det vill säga om vår studie är giltig. Detta är lättare att avgöra om det finns kvantitativa, jämförbara resultat. Validitet i kvalitativa termer, som då är ansatsen i min studie, innebär enligt Svensson och Starrin (1996, s. 212-217) att forskaren kontrollerar trovärdigheten igenom hela studien, exempelvis genom att ha empiri som stöder det resultatet forskaren kommer fram till. I kvantitativa undersökningar försäkrar sig forskaren om att studien innehåller en hög validitet genom att jämföra resultat och hitta statistiska databaserat samband. I denna studie är detta inte aktuellt eftersom det inte går att mäta brukarnas åsikter, eller hitta någon sanning eftersom en sådan inte finns. Eftersom denna studie baserar sig på olika sanningar är alla dessa giltiga och trovärdiga.
Vidare, menar Svensson och Starrin att en användbar syn på validitet i kvalitativa studier nämligen är att denna ska ”bedömas utifrån sin kontext”(a. a, s. 212), alltså att validiteten är unik för varje studie och att denna avgörs av intervjuaren och intervjuade, vilket kan tillämpas på denna studie. I en praktisk mening innebär detta att jag kan försöka ge validitet åt min studie genom att se till att den redovisning jag ger stämmer med det syftet jag hade med studien, vilket då medför att jag har undersökt det jag hade för avsikt att undersöka.
Med reliabilitet å andra sidan, avses hur tillförlitligt studiens resultat kan vara (Thurén 2004, s.22). Hur exakt har jag mätt det jag skulle mäta i min studie, och hur trovärdiga har mina mätinstrument varit, om någon annan utförde samma studie, skulle den personen få samma resultat? Reliabilitet är svårmätt i kvalitativ forskning då forskningen påverkas av subjektiva faktorer exempelvis forskarens interaktion med undersökningsobjekt. Jag vet inte om någon annan skulle få andra resultat på samma studie, det skulle säkerligen vara avhängigt av forskarens sätt att mäta samma fenomen.
KUNSKAPSBAKGRUND
Först följer en kort introduktion i vad åldrande och framförallt socialt åldrande kan innebära. Därefter följer en redovisning av de nationella politiska målen inom området äldre och den aktuella lagstiftning som gäller för kommunernas arbete kring äldre. Senare framförs bakgrund och historik kring hemtjänsten som serviceaktör, detta syftar till att redogöra för hur hemtjänsten föddes. Vidare redogörs för begreppet hemtjänst - er. Sist presenteras kunskap om Malmö och Fosie stadsdels socialhemtjänst och vilka aktiviteter stadsdelen erbjuder sina hemtjänstbrukare.
Åldrandet
Att vi människor åldras är ett faktum, men att specifikt bestämma vad som är normalt åldrande för var och en av oss är svårt. Det finns gemensamma kännetecken på hur det kan vara att åldras, men det är olika från individ till individ när förändringarna och dess biverkningar är igång. Biologiskt åldrande innebär en förändring i både den kronologiska och den funktionella åldern, med den första menas hur gamla vi faktiskt är alltså hur länge vi har levt sedan födseln, medan den andra säger mer om vår prestationsförmåga, den fysiska och även psykiska konditionen (Viidik, 2002 s.18). Den funktionella åldern skiljer sig bland äldre beroende på individuella, sociala och psykologiska faktorer. Det psykologiska åldrandet medför förändringar i personligheten, intelligensen, inlärningsförmågan, och minnet. Det sociala åldrandet syftar till de förändringar som sker kring socialisering, förmågan till anpassning till nya roller, exempelvis att lämna sin roll som arbetare, att acceptera den nya rollen som pensionär är en stor, omtumlande övergång, som kan innebära rubbningar för en äldre människa, de sociala förändringarna blir påtagligare och är ett bevis på att man åldras (Tornstam, 2005 s.144-145). Det är dock viktigt att studera hela livsloppets utveckling för att förstå vad som är normalt och för vem.
Gerontologi och det sociala åldrandet
Gerontologi är den vetenskapen som studerar åldrandet, den introducerades 1903 av den franska professorn Élie Metchnokoff. Gerontologi är en tvärvetenskap som inbegriper vetenskaplig studie av åldersprocesserna, vetenskaplig studie av äldre personer, studie av äldre och åldrandet utifrån andra perspektiv såsom historiskt och filosofiskt, samt användning av alla dessa kunskaper för äldres välbefinnande (Dehlin & Rundgren, 2000, s.25). Det är många som har intresserat sig för att studera åldrandet, framförallt med syftet att kunna hitta ett sätt att behålla ungdomen. Gerontologi som forskningsämne tog fart för ca 60 år sedan, som en
effekt av att den ökade andel äldre i de industrialiserade länderna (a. a). Den delen av gerontologin som sysslar med det biologiska åldrandet är geriatriken, medan socialgerontologin studerar de psykologiska, sociala och psykosociala delar av åldrandet.
Socialgerontologin föddes 1946 då den amerikanska psykologiorganisationen startade en avdelning med syfte att studera åldrandet (biologiska processer som leder till att man blir gammal) och ålderdomen (att genom ådrandet, bli gammal). Ytterligare en faktor till utvecklingen av socialgerontologin var första utgivning av tidskriften ”Journal of Gerontology”, som fortfarande innehar ledningen bland gerontologiska tidskrifter (Tornstam 1992, s 13). Socialgerontologin studerar den äldre i förhållande till samhället, miljö och andra individer utifrån:
De sociala faktorerna som påverkar individens hälsa, beteende och levnadsförhållanden under livsloppet
Vilka faktorer som skapar skillnader i levnadsförhållanden och upplevelser mellan individer och grupper under den senare delen av livet Hur samhällsförhållanden influerar individen
”Hur äldres upplevelser och funktionssätt påverkas av grupptillhörighet såsom kön, socialklass och familjesituation” (Sammuelsson 2000, s 248).
Det är högst individuellt hur den äldre uppfattar sitt åldrande, men samhället har ett ansvar för att tillhandahålla de verktygen den äldre behöver för att nå välbefinnande i ålderdomen, framför allt om den äldre inte har möjlighet att tillgodose sina behov på egen hand. Hur detta ansvar uttrycker sig är genom lagar, riktlinjer och ramar för vård och omsorg av äldre.
Äldrepolitiken, nationella riktlinjer
Enligt regeringens äldrepolitik ska äldre ges möjlighet till att ”leva ett självständigt liv med god kvalité” (www.regeringen.se/sb/d/1954/a/18814). Det är dock kommunerna som har det yttersta ansvaret för att erbjuda en kvalitativ äldreomsorg, men regeringen har ett övergripande ansvar för att se till att mobilisera resurser genom olika satsningar i form av ekonomiska medel, lagstiftning, satsning på forskning osv. för att kommunerna ska kunna erbjuda den äldre ett tryggt och värdigt åldrande. Inte minst ska regeringen granska hur kommunerna lever upp till de lagar och riktlinjer som finns kring äldrepolitiken, detta genom tillsynsmyndigheten Länsstyrelsen.
Vidare är det regeringens eftersträvan ”att äldre ska kunna leva ett aktivt liv, ha
inflytande i samhället och över sin vardag, kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende, bemötas med respekt och ha tillgång till vård och omsorg”.
För att uppnå dessa mål ska kommunerna få till stånd insatser som erbjuder god och kvalitativ vård och omsorg, detta med hjälp av de privata, kommunala och ideella aktörer som finns inom kommunen. Att på ett friare sätt kunna välja omsorgsgivare menar regeringen bidrar till att äldreomsorgen utgår från ett individuellt perspektiv med hänsyn till de äldres egna behov och önskningar
Socialstyrelsen är den statliga myndighet som bland annat bevakar att människors rätt till vård och omsorg tillgodoses. Socialstyrelsens äldreenhet, som är en del av socialtjänstavdelningen på socialstyrelsen, arbetar med att utveckla kvaliteten inom vården och omsorgen för äldre. Detta görs genom uppföljning och utvärderingar av verksamheter i hela landet, framtagning av kunskapsbaserade
riktlinjer och normer samt genom nationell tillsyn över hur läns och kommunala verksamheter arbetar, exempelvis hur kommunen handlägger ärenden kring äldre
(www.socialstyrelsen.se/om_sos/organisation/socialtjanst/enheter/ald).
Lagstiftning
Det är viktigt att veta vad kommunerna och därmed stadsdelarna har för skyldigheter gentemot sina invånare gällande utformningen av verksamheter och insatser som finns tillgängliga för dem. Därav följande lagpresentation.
Socialtjänstlagen (2001:453)
Socialtjänsten (1 kap. 1 §) ska ”på demokratins och solidaritetens grund främja
människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet och levnadsvillkor, och aktivt deltagande i samhällslivet”. Arbetet ska utgå ifrån människors
självbestämmande och integritet och detta skall vara grunden i handläggningsarbetet .
Uppkomsten av den socialtjänstlagen som 1982 ersatte de tidigare barnavårdslagarna, nykterhetsvårdslagen och socialhjälpslagen innebar en förändring i synen på människor som behövde hjälp av samhället. Människor sågs inte längre som oförmögna att påverka sin livssituation, myndigheternas kontrollerande funktion som bestämde över individens liv kom att inta en hjälpande funktion istället som skulle se till hela individen i ett helhetsperspektiv och inte enbart hans eller hennes problem satta ur kontext (Nordström & Thunved 2007, s. 31).
Socialtjänstlagen anger vilket ansvar varje kommun har gentemot sina medborgare och på vilket sätt detta ansvar skall tas. Den beskriver också de riktlinjerna som kommunen har att följa för att ge god service samt utifrån vilka principer dessa ska ges. Exempel på detta är följande.
3 kap. 1§ anger socialnämndens funktion, där ingår bland annat att inrätta allmänna och individriktade insatser för kommunernas invånare.
3 kap. 5§ anger att ”alla insatser för den enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom”
3 kap. 6§ ”socialnämnden bör genom hemtjänst, dagsverksamhet eller annan likande social tjänst underlätta för den enskilde att bo hemma och att ha kontakt med andra”
4 kap. 1§ den som inte själv kan tillgodose sina behov har rätt till bistånd av socialnämnden. Genom biståndet ska den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå, biståndet skall vara utformat så att det stärker individens möjlighet att leva ett självständigt liv.
SoL och Äldre
Det är för denna uppsats angeläget att även återge de paragraferna som särskilt berör äldre människor, eftersom det är det som ligger till grund för all hjälp de får.
Enligt SoL 5 kap. 4§ ”skall socialnämnden verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktivt och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra”. Detta innebär bland annat att kommunen ska sörja för att tillgodoses den äldres behov av att få bo kvar hemma om den äldre så vill, rätten till sjukvård hemma, hemtjänst, aktiv sysselsättning
osv. Utgångspunkten är de individuella behoven, att den äldre i största möjliga utsträckning ska välja själv samt att den äldres liv blir så normalt som möjligt. Socialnämnden ska bidra till att bryta den äldres eventuella isolerande situation samt arbeta för att ge den äldre möjligheten för social stimulering (Nordström & Thunved 2007, s 119-125).
Hemtjänstens framväxt
Från ideologi till praktik
Idén om att kunna bo kvar hemma när man var äldre och sjuk kommer ursprungligen från England. I Sverige tog Röda korset efter denna idé och initierade på frivillig basis första hemtjänsten i Sverige på 1950 talet. Innan detta skedde, var all omsorg och vård av äldre hänvisat till institutioner som ålderdomshem och fattigvårdsanstalt eller anhöriga och välgörenhet (Nordstöm, 2000 s. 11).
Under samma period, 1950 talet, satte också den offentliga debatten om äldrevården igång på allvar, med Ivar Johansson på spetsen. Han menade att med hjälp av statliga bidrag var det möjligt för hemtjänsten att ersätta ålderdomshemmen (a. a, s 13). Motståndare menade att samhället inte hade resurser för att erbjuda alla medborgare den rätten, medan anhängare kontrade med att kostnaderna inte alls behövde blir så höga om man utnyttjade hemmafruar som billig arbetskraft (a. a).
Diskussionen hade tagit fart men inget praktiskt hände förrän senare, dock gav perioden 1947- 1955 upphov till uppkomsten av en ny ideologi kring vård av äldre, nämligen hemmaboendeideologin, som skilde sig från den tidigare fattigvårdsprägel, och förankrade sig i ett socialrättsligt förhållningssätt kring vård av äldre. Några bidragande orsaker till att denna nya ideologi föddes skedde var förändringar som skedde i landet som den kontinuerliga urbaniseringen, den ekonomiska progressionen landet gick igenom samt att den inofficiella gruppen av omsorgsgivare, d v s kvinnorna, började arbeta (a. a).
Den faktiska förändringen kom med stiftandet av socialhjälpslagen, som infördes 1956 och innebar ett socialpolitiskt koncept som stadgade att det inte längre handlade om frivillighet utan att det var en medborlig rättighet att få ekonomisk och social trygghet. Senare stipulerades det även att äldrevård skulle ges med respekt till människors integritet och med hänsyn till individens behov och önskemål, samt att öppna insatser skulle prövas innan vård på institution blev aktuell (a. a).
Rekryteringskriterierna för de som skulle arbeta med de äldre utgick ifrån att det inte behövdes en särskild utbildning utan det räckte med vilja och medmänsklighet. Därför bestod arbetskraften av hemmafruar som tidigare stått utanför arbetsmarknaden. På grund av den tidens rådande arbetsbrist var det inte heller tal om att göra detta yrke till ett attraktivt sådant så att andra som redan hade arbete sökte sig till detta, därför sattes lönerna medvetet längre än motsvarande på marknaden och anställningsformerna innefattade endast timanställning (Szebehely 2003, s. 27-28).
På det sättet var den sociala hemhjälpen född som ideologi samt i praktiken, som komplement till institutionsvården. Fler verksamheter likt Röda Korsets startades i hela landet, 1960 var det 26 kommuner som inte erbjöd hemtjänst.
Socialtjänstlagen som trädde i kraft 1982, reglerade de äldres rätt till bistånd i hemmet samt de stödinsatser som kommunerna är skyldiga att erbjuda de äldre för att tillgodose försörjning och livsförig i övrig, utom vårdinsatser, samt erbjuda den äldre skälig levnadsnivå. Detta innebär i praktiken att den äldre kan bo hemma med hjälp dygnet runt i form av bland annat larmhjälp samt jour- och dagverksamheter som främjar en kvalitativ levnadsnivå som även tar hänsyn till de äldres sociala behov.
I juni 2008 var det 9,5 procent av Sveriges äldre, 65 år och äldre, som fick insatser från hemtjänsten (Socialstyrelsen Äldrerapport 2008, s. 15).
Hem – tjänster
Innebörden av begreppet hemtjänst anges inte i lagen, utan det inbegriper alla tjänster/ insatser som utförs hemma hos brukaren. Detta innebär alltså den praktiska hjälpen den äldre behöver för att upprätthålla ett gott liv trots ålderdomens hinder (Wennström 1993, s16). Insatserna innehåller allt från personligt omvårdnad, inköp av matvaror, skötsel av hemmet, hjälp till att komma ut, etcetera. Det är den äldre som ansöker om den hjälp han eller hon anser sig behöva, och det är kommunens biståndsbedömare eller hemtjänstassistenten som utreder dessa behov, med underlag i Socialtjänstlagen, om den äldre har rätt till den ansökta hjälpen. Hjälpinsatserna varierar från kommun till kommun och likaså gör behoven från individ till individ. Insatserna ska dock utföras enligt socialtjänstlagens principer av bland annat självbestämmande (a. a).
Malmö och hemtjänsten
Cirka 6000 personer får stöd och hjälp i sitt hem av äldreomsorgen i Malmö (Hansen 2008, s. 9). Genom hemtjänsten kan den äldre få hjälp med städning, tvätt, inköp, och måltidsservice d v s leverans av mat. Den äldre kan också få hjälp dygnet runt med personlig omvårdnad som innefattar hjälp med att äta, dricka, personlig hygien, på och avklädning samt förflyttning. Den som behöver hjälp med att komma ut kan få ledsagarservice som komplement till hemtjänsten, den äldre kan också ansöka om trygghetslarm för att känna sig tryggare om han eller hon har fysiska eller psykiska problem. Även telefonservice erbjuds för att göra det ännu tryggare för den äldre att bo hemma. För att ansöka om insatser ska den äldre ta kontakt med den hemvårdsinspektören som finns i den stadsdelen där den äldre bor, sedan görs det en utredning och behovet av insatserna prövas, därefter beviljas eller avslås ansökan av insatser i hemmet. Det finns inga regler på hur många timmar den äldre kan få eftersom biståndet är ges efter den äldres behov och endast om behovet inte kan tillgodoses på annat sätt (www.malmo.se). Förutom lagstiftning enligt Socialtjänstlagen följer hemtjänsten i Malmö de riktlinjerna som anges i Malmö stads äldreomsorgsplan. I denna anges de kvalitetsområden som ska ligga till grund för utförande av hemtjänstservicen. Dessa områden är bemötande, trygghet, inflytande, information, omfattning, utförande, upplevelser och maten.
Fosie
Följande information kommer från Ewa Zajd, sektionschef för en hemtjänsts grupp i Fosie stadsdel. Jag valde att tala med någon som arbetar på stadsdelen och som kunde förklara hur hemtjänsten var organiserad där eftersom jag ansåg att det var det bästa sättet att få preciserat och tydligt information om Fosies hemtjänst (se bilaga 4 med frågorna).
Ewa har ansvar för en hemtjänstgrupp i Fosie och arbetar med personalansvar, arbetsmiljöansvar, budgetansvar, samt med att se till att brukarna får den insatsen som de har blivit beviljade enligt Socialtjänstlagen.
Fosie stadsdels hemtjänst ger hjälp till cirka 1050 personer. Hemtjänsten är geografiskt områdesindelad, det är 10 hemtjänstgrupper som hjälper brukarna och en speciell hemtjänstgrupp som hjälper personer med demenssjukdomar. Det finns även en kvälls och nattpatrull och en larmcentral som besvarar larm. Förutom detta finns det tre dagverksamheter för de som har demenssjukdomar, boendestöd för psykiskt funktionshindrade, telefonservice, ledsagarservice, avlösare i hemmet samt en mötesplats som är öppen för alla malmöbor, och ett serviceboende.
Varje brukare har en kontaktperson som ser till att de insatserna som brukaren har blivit beviljad utförs. Allt arbete redovisas i datasystem. Genom att ge brukaren möjlighet att bestämma tider för insatserna, samt lyssna på brukarnas önskemål kring insatserna ser hemtjänsten i Fosie till att principen av medinflytande som eftersträvas i socialtjänstlagen efterföljs.
För att främja den sociala tillvaron hos hemtjänstbrukarna (exempelvis sociala verksamheter, aktiviteter, promenader etc.) anordnas caféverksamheter, promenader, brukarna får följa med vid inköp av varor, utfärder, samt extra fest vid högtider. Dessa aktiviteter är öppna för alla hemtjänstbrukare som vill delta (se även bilaga 5, med redovisning av aktiviteter inom vård och omsorg utförda 2008).
TIDIGARE FORSKNING
I detta avsnitt kommer jag att kort introducera för läsaren forskning som har tagit upp vikten av aktiviteter och socialt umgänge för den äldres hälsa.
Thoraues Olsson (1990) behandlar i sin doktorsavhandling ”… om äldre människors sociala omsorgsbehov och deras omsorgssituation ” de äldres praktiska, emotionella och existentiella omsorgsbehov. Hon sökte svaret på varför vissa äldre inte får sina behov tillgodosedda. Hon kom fram till att äldreomsorgen lätt tillgodoser den äldres praktiska behov men inte de existentiella som handlar bland annat om att den äldre blir medveten om att det inte är lång tid kvar till bortgången och behöver därför hitta mening i nuet, ett sammanhang och hjälp med att förbereda bortgången. Hon tar fasta på värdet i sociala relationer med hänsyn till detta. Vidare menar hon att lagen praktiskt inte uppfyller sin plikt då de äldres existentiella behov inte tas i hänsyn (SoS-rapport 1994:13, s.52-53).
Folkhälsoinstitutets rapport ”Liv till åren” (2004) behandlar hälsobefrämjande och sjukdomsförebyggande insatser för äldre. Denna rapport är en genomgång av kunskapsläget kring de faktorer som främjar en god hälsa hos äldre. Studien går igenom en rad vetenskapliga rapporter samt olika insatser som har gett upphov till bättre hälsa hos äldre. Slutsatsen är att det inte är möjligt att endast ange en faktor som gör att den äldre känner en livskvalité och mår bra utan att det handlar om en kombination av flera. Dock poängteras att rekreation, socialt stöd, naturkontakt, fysisk träning och boendemiljö har en viktig inverkan i del äldres hälsa (a. a, s.62-64). Med detta menas bland annat att en kombination av nöje, och sociala aktiviteter ger påtaglig mindre risk för att den äldres hälsa försämras. Vidare konstateras att det även finns samband med hur den äldre mår och den miljön den äldre lever i, eftersom miljön påverkar den äldres förmåga att utföra aktiviteter och känslan av självbestämmande och/eller beroende.
I Socialstyrelsens äldrerapport (2008, s. 48) undersöks bland annat dagverksamheternas roll och funktion i vården och omsorgen om äldre. Undersökningen gjordes genom att ta hjälp av länsstyrelsernas kunskap och erfarenhet av dagverksamheter. Enligt länsstyrelserna är dessa verksamheter till för funktionshindrade och äldre som har behov av social aktivering och samvaro, dess syfte är att hjälpa dessa grupper att behålla eller förbättra sin hälsa samt att avlösa anhöriga. Länsstyrelserna menar att dessa verksamheter är ”viktiga för att
bryta isoleringen, känna gemenskap och göra något meningsfullt” vilket är en
viktig del av äldrepolitikens riktlinjer (a. a, s.49). Vidare beskrivs dagverksamheter som betydelsefulla för den äldre som bor kvar hemma och är ensam, eftersom den äldre kan finna gemenskap, hitta intressen och dela dem med andra (a. a, s.51).
TEORIAVSNITT
I detta avsnitt presenteras bakgrund om och teorier kring äldres sociala åldrande.
Följande teorier kring åldrandets socialpsykologi härstammar från fenomenet interaktionism, som har som utgångspunkt individen i samspel med sin sociala miljö. Det är sociologerna Cooley och Mead som ligger bakom interaktionism som begrepp. Cooley menade att ”individen inte kan existera utan sitt sociala
sammanhang” och Mead menade att individen formas genom ”signifikanta symboler” som avgör hur andra uppfattar och bekräftar oss, en sådan symbol
menade han var språket (Tornstam, 1992 s. 116).
Rollteorin
Denna teori förklarar hur den äldre anpassar sig till åldrandet utifrån de rollerna han har. Enligt rollteorin spelar vi människor olika roller under våra liv, dessa kan vara rollen som mamma, dotter, socionom, osv. De sociala rollerna som individen har spelat i sitt liv bygger dennes identitetsuppfattning, vilket är centralt för individens självförtroende. Hur individen accepterar de rollförändringar som inträffar i livet är avgörande för hur anpassningen till åldrandet sker. Somliga rollförluster ersätts av andra, som exempelvis yrkesrollen. Den äldre blir pensionär och kan sysselsätta med andra aktiviteter. Förlusten av rollen som
maka/ make som ersätts av rollen som änka/änkling är svårare att ersätta, och detsamma gäller med förlusten av sociala roller som följer med vid pensioneringen (Samuelsson 2000, s 251). Socialgerontologen Geist tolkar dessa rollkonflikter vidare för att förstå särskilda situationer som uppstår i samband med åldrandet, som exempelvis att den äldre tillskrivs en roll utifrån hans nya förutsättningar som när den äldre blir beroende på grund av sjukdom eller annat och omgivningen ställer nya förväntningar på individen som går ut på att tro att individen inte klarar sig själv och ger honom mindre utrymme för självbestämmande, eller medinflytande i beslut om sitt eget bästa. Detta kan leda till att individen anpassar sig till omgivningens förväntningar och därmed förlorar sin självbild (Tornstam, 1992 s. 139).
Aktivitetsteori
Enligt denna teori är aktivering avgörande för att den äldre ska uppleva ett meningsfullt åldrande, därför är det just denna teori som ligger till grund för de bestämmelserna och riktlinjer som finns i äldrepolitiken. Denna teori påstår att de äldre som är aktiva, det vill säga, sysselsätter sig med olika aktiviteter och håller kontakt med andra kommer att blir mer tillfreds med sitt liv än de som inte är aktiva. Om den äldre behåller de intressen och roller han/hon hade innan pensioneringen samt försöker ersätta dem som inte kan behållas finns det bättre förutsättningar för honom/ henne att trivas i ålderdomen. Detta gäller även bevarandet av sociala kontakter alternativt skapandet av nya, eftersom det ger den äldre bra utgångspunkter för ett innehållsrikt åldrande. Att hålla sig aktiv står i samma linje med samhällets strävan efter att individer ska vara produktiva, eftersom detta också anses integrera individen i samhällslivet istället för inaktivitet som leder till isolering (Samuelsson 2000, s.253).
Tillbakadragningsteori/ Disengagemangsteori
Denna teori utgår ifrån att äldre människor har ett behov av att göra sig friare från samhället, precis som samhället ”stöter ut” de gamla, drar sig de äldre tillbaka självmant både genom att inta mindre roller än de tidigare och genom att socialisera i mindre grad med andra och samhället generellt. Dessa påståenden kan väcka uppror och motstånd om de uppfattas som diskriminerande från samhällets sida gentemot de äldre, men förespråkarna för denna teori menar att detta sker som en naturlig, ömsesidig process som inte är kopplad till negativa känslor av obehag hos den äldre, utan detta sker i överensstämmelse mellan den äldre och omgivningen, och medför harmoni för den äldre (Tornstam 1992, s.171-174). Den äldres disengagemang från samhället kan ske på ett psykologisk och en social plan. Den sociala tillbakadragningen kan förklaras som att den äldre minskar sin sociala interaktion med omgivning i kvantiteten, medan den psykologiska tillbakadragningen å andra sidan går ut på att individen inte längre intresserar sig för att interagera med andra kvantitativt, det vill säga engagemanget finns inte hos den äldre. Dessa hänger ihop, det vill säga om den äldre drar sig tillbaka socialt finns det skäl att tro att han inte är särskilt emotionellt intresserad i att ha ett stort socialt umgänge. Men det finns sådana människor som drar sig tillbaka socialt men fortfarande är emotionellt intresserade i av att umgås med andra och tvärtom sådana som inte alls är intresserade men av olika anledningar tvingas att umgås med andra. Dock är det för denna teori ett
grundläggande påstående att den äldre behöver disengagera sig eftersom behovet av att leva upp till krav om aktivering leder till otillfredsställelse (a. a).
Gerontrascendensteori
Lars Tornstam, professor i socialgerontologi har utarbetat denna teori med bakgrund i bland annat Jungs psykologiska teorier om livets två perioder där den första perioden handlar om att förstå sin omgivning och den andra perioden handlar om att förstå sig själv (Hagberg 2000, s.180). Tornstam tolkar detta för att utveckla en egen teori om vad åldrandet kan innebära för individen. Han använder sig av begreppen ”kosmisk transcendens” och ”ego transcendens”. Det första begreppet innebär en ”överskridande av gränser till universum” till något annat mer själsligt, vilket gör att individen blir med ”sammansatt med naturen och universum, tid och rumsuppfattningen omdefinieras döden blir mindre hotande och känslan av att tillöra tidigare och kommande generationer ökar”. Egotranscendensen innebär minskat intresse för sociala relationer, materiella ting, samt mer upptagenhet av sitt inre och mindre åt andra (Samuelsson 2000, s. 256). Tornstam menar att samhörighet med universumet och naturen kan upplevas för den äldre som att vara en del av något större istället för att känna sig isolerad (Tornstam 1992, s. 285-287). Med hänsyn till tid och rum menas det att gränserna för dessa suddas ut. Vidare och som en följd av den nya känslan av sammansättning med universum avtar fokuset på självet och det egna livet, och riktas istället på allt liv. Detta medför att ångesten och rädslan kring den egna döden minskar då den äldre känner samhörighet med livet (a. a).
Social- ekologisk teori
Den social- ekologiska teorin tar fasta på individens sociala miljö påverkar dennes upplevelse av tillvaron. Hur individens behov och önskningar tillgodoses underlättas eller kompliceras av individens fysiska och sociala miljö. Individens tillfredställelse kring livet och sin situation beror starkt på hur han/hon interagerar med sin sociala miljö (Tornstamn1992, s. 211-212). En hypotes som styrker denna teori är att ”ju mer begränsningar en individs förmågor är i förhållande till den omgivande miljön, desto större inverkan kommer skilda miljöer att ha” (a. a). Med förmågor menas hälsa, att kunna röra sig, sinnesförmågorna och uppfattning om sig själv. Dessa är avgörande för hur individen anpassar sig till förändringar som ställs av den sociala miljön. Med social miljön avses i denna teori, den personliga närmiljön i sin helhet, det vill säga socialklass, kön, ålder, ekonomi, normer i den miljön vi lever i samt den fysiska miljön individen lever i. Enligt denna teori behövs det en balans mellan de sociala kraven som ställs på individen och hur mycket individens förmåga tillåter, för att undvika att drabbas av panik, ångest, stress och känslor av insufficiens.
Kontinuitetsteori
Denna teori hävdar att den äldre varken behöver dra sig tillbaka eller hitta sätt att hålla sig aktiv på under åldrandet för att må bra och känna sig tillfreds (Samuelsson, 2000 s. 256). Vad kontinuitets teori påstår istället att den äldre kan ersätta de förlorade rollerna genom att hitta likartade roller som kan ge en känsla av kontinuitet och sammanhang på ett psykisk och social plan. Detta är djupt förknippat med att människans personlighet avgör vad som är viktigt för var och en. Om individen som ung har haft låg aktivitet är det troligt att det förhåller sig
på samma sätt i ålderdomen. Enligt denna teori blir individens personlighet mer accentuerad med åldrandet, vilket gör att individens beteende förstärks av åldrandet (a. a).
Det goda åldrandet ur ett salutogent perspektiv
Istället för att koncentrera sig på varför människor insjuknar började Aaron Antonovsky att forska i varför människor behåller sin hälsa. Han utgick ifrån det salutogena perspektivet som tar utgångspunkt i de faktorer som bevarar hälsan istället för de som ger upphov till sjukdom (Dhalin 2000, s.236). Antonovskys forskning kring stress ledde till konstaterandet av att stress kan leda till sjukdom, men att alla som utsätts för stress inte blir sjuka samt att vissa människor mår bra trots hög stressbelastning. Detta ledde honom till antaganden om att effekterna av stress berodde på människors individuella upplevelse av stress samt kontexten av stressituationen. Han menade att något agerade som motståndsresurs, detta kallade han för känsla av sammanhang, KASAM, som han förklarade som ”en global
hållning som uttrycker i vilken utsträckning man har genomgripande, varaktig och dynamisk tillit till att ens inre och yttre värld är förutsägbar och att det finns en hög sannolikhet för att saker och ting kommer att gå så bra som man rimligen kan vänta sig” (a. a). För att gynna hälsa måste alltså var och ens tillvaro göras
sammanhängande, vilket enligt Antonovsky kräver att individen känner ”meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet” i sitt liv (a. a s, 237).
Förknippat till äldre innebär detta att den äldre måste känna mening med sin livssituation, att livet har en innebörd och att den äldre vill engagera sig i det, trots svårigheter. Bergripligheten kan innebära för den äldre att känna förståelse för sitt liv, den situationen som är och finna struktur och tydlighet istället för kaos. Detta kan sättas i kontext med att den äldre förstår vad som försiggår i hans/hennes liv genom att ständigt hållas informerad och delaktigt i det som sker runt omkring. Hanterbarheten kan syfta till de medlen som individen har för att bemöta olika situationer, vilket har att göra med hur man tidigare i livet har agerat inför nya situationer. Om den äldre har en hög känsla av meningsfullhet, begriper det som sker i omgivningen och har de redskapen som krävs för att hantera nya situationer utan att det ödelägger tillvaron, så har den äldre större chans att hålla sig frisk och åldras på ett tillfredställande sätt.
RESULTAT OCH ANALYS
I följande avsnitt kommer jag att presentera resultatet av informanternas olika hållningar kring aktivering och det sociala åldrande. Inledningsvis presenteras informanterna och deras livssituation. Därefter återges de teman som speglade betydelsen av det sociala åldrandet och aktiviteter för informanterna. Informanternas egna åsikter, upplevelser och förhållningssätt kring aktivering och det sociala åldrandet återges i form av citat som tolkas utifrån de tidigare presenterade teorierna.
Fokusgruppen.
I denna grupp ingick två kvinnor och två män, alla vara mellan 82-och 86 år. Kvinnorna är änkor och av de två männen är änklingar, alla i gruppen har barn. Alla i gruppen anser sig själva vara någorlunda friska, och alla förutom en av
kvinnorna är oberoende av hjälpmedel för att förflytta sig. Alla i gruppen har hjälp av hemtjänsten i form av skötsel av hemmet. Någon har hjälp med personlig omvårdnad en gång i veckan, i övrigt är informanterna självgående. De deltar kontinuerligt i många av de aktiviteter som Fosie stadsdel anordnar.
Intervju 1
Intervju ett gjordes med en kvinnlig hemtjänsttagare. Hon är 83 år, änka och barnlös. Hon bor ensam hemma och har beviljade insatser från hemtjänsten som avser hjälp med vård och omsorgs samt ledsagarhjälp för att komma ut. På grund av sjukdom har hon svårt att gå.
Intervju 2
Intervju två gjordes med en man. Han är 86 år gammal, änkling. Han har en dotter och barnbarn. Han bor ensam hemma och har insatser av hemtjänster i form av matleveranser samt hjälp med städning och tvätt.
Utifrån de åsikter som yttrades av informanterna hittade jag följande huvudteman som beskriver informanternas olika upplevelser kring åldrandet, aktivering, och social samvaro.
Möjligheter, beroende och självbestämmande.
Nedanstående citat belyser informanternas upplevelse kring möjligheter att föra ett socialt aktivt liv, de menar på att det är utgångspunkten för att uppnå en känsla av självbestämmande och oberoende.
” … jag kommer ut själv eftersom jag kan det, jag menar, jag kan inte sitta där hemma och begära att de ska komma hem och kalla på mig. När jag vet att det är café eller något annat, då får jag själv ta mig dit, men andra kan ju inte det, min fru är på ett sjukhem och hon har inte varit ute på länge. Hon sitter i rullstol hela dagen, hon kan inte göra något själv, hon sitter i stolen och kan inte ens flytta stolen en gång, hon är helt beroende.”(fokusgruppen)
”om personalen har möjligheter, annars händer det ingenting och inga aktiviteter… det är de personerna som drabbas, inte vi som kan ta oss ut och göra det vi tycker om utan hjälp det är jag glad för”(fokusgruppen)
Som jag tolkar det betonar informanterna i fokusgruppen de förutsättningar de har som krävs för att kunna leva det livet de vill ha. Enligt det social-ekologiska perspektivet (Tornstam, 1992 s. 211- 215) är det, bland annat, de fysiska förutsättningarna avgörande för hur individen kommer att kunna tillgodose sig sina behov av socialisering samt hur individen kommer att uppfatta sitt åldrande. Brukarna lyfter upp andras enskilda förutsättningar i form av fysiskt beroende som agerar som ett hinder för att samspela med den miljön dessa individer lever i. Vidare antyder brukarna att det är personalen som bestämmer i de fallen där individen inte själv har möjlighet att bestämma vilket ger upphov till mindre självbestämmande vilket gruppen uppfattar som något negativt.
”då man var frisk och det var tråkigt någon dag så kunde man ta bilen och köra någonstans. Det var härligt, men man kan inte längre”(intervju ett)
”Jag har all hjälp från hemtjänsten, så jag klarar mig inte själv om jag skulle vilja komma ut… jag kan inte gå ut själv för min sjukdom, så jag har ledsagare, men det är dåligt med det, men jag klagar inte.”(intervju ett)
Även brukaren i intervju ett utrycker en upplevelse av beroende och hinder förknippat med aktivering, hon betonar att hon njöt av att åka ut och köra tidigare i sitt liv, men att hennes sjukdom nu hindrar henne från att kunna göra det hon tyckte om att göra. Hon menar också att hon är beroende av en ledsagare som hon inte är nöjd med, detta innebär att trots att hon får fysisk hjälp för att komma ut så fortsätter hennes beroende men på ett annat sätt, då hon även är avhängigt av att den hjälpen blir utförd, och utifrån hennes uttalanden verkar det som att det inte står rätt till med hennes beviljade insatser för att komma ut. Jag tolkar vidare att hon har resignerat och accepterat att det är som det är och att hon inte kan göra något åt det hela. Enligt Rollteorin (Samuelsson, s. 139) kan den äldre få nya roller som förändrar den äldres identitetsbild. I detta fall tolkar jag det som att brukaren anpassar sig till rollen som beroende och hon vill inte vara till belastning och klaga.
”jag tycker om att sitta hemma och titta… jag skulle inte vilja ha att någon
kommenderade mig att gå ut eller något… jag går långsamt men jag går…”(intervju två)
”jag sitter i köket och tittar ut, eller går in och tittar på tv, om jag vill tar jag en promenad runt här…” (intervju två)
I detta fall tycker jag att brukaren uttrycker en stark känsla av självbestämmande, han vill bestämma själv när han vill göra något och vill inte låta andra beordra honom. För honom är det ett nöje att titta ut genom fönstret, titta på tv:n eller gå ut. Det viktigaste är att få bestämma själv.
Hälsoupplevelse
I detta tema ingår hur aktiviteter och social samvaro påverkar informanternas hälsoupplevelse.
”… När jag känner mig lite krassligt och sjuk så säger jag ... ut med dig, och jag ser till att ta mig ut… när man har fått fart på kroppen och blodet har kommit igång så känner man sig så bra.”(fokusgruppen)
”Det är ju som gymnastik för honom, tvätta lakan, påslakan mm, det håller honom igång ju…” (fokusgruppen)
Jag tolkar dessa uttalanden som att gruppen känner att aktivitet i form av fysisk rörelse ger dem en känsla av tillfredställelse och välmående.
”Han fick ett recept på olika rörelser, och allt detta gör jag varje morgon och varje kväll. Jag har räknat, det är 80 olika rörelser som man håller på med, varje morgon och varje kväll... under två år kunde jag inte få upp armarna, men sedan
