-
9 789187 439599
ISBN 978-91-87439-59-9
Att göra hiphop
Att göra hiphop
En studie av musikpraktiker och sociala positioner
Andrea Dankić
Att göra hiphop
En studie av musikpraktiker och sociala positioner
Andrea Dankić
© 2019 Andrea Dankić
Illustration & grafisk formgivning av omslag:
Anna Göran Design Författarporträtt: Henrik Persson
Formgivning: Universus Tryck: Dardedze, Riga 2019 isbn 978-91-87439-59-9
Universus Academic Press är ett imprint till Roos & Tegnér AB
Monbijougatan 17g, 211 53 Malmö www.universus.se www.roostegner.se Boken publiceras med stöd från Stiftelsen Karl Staaffs fond för frisinnade ändamål
Gunvor och Josef Anérs Stiftelse och
© 2019 Andrea Dankić
Illustration & grafisk formgivning av omslag:
Anna Göran Design Författarporträtt: Henrik Persson
Formgivning: Universus Tryck: Dardedze, Riga 2019 isbn 978-91-87439-59-9
Innehåll
Tack 7
1. INLEDNING 11
Syfte och forskningsfrågor 14
Forskningssammanhang 15
Etnologi med musikfokus – musiketnologi 15
Hiphopforskning 17
Teoretiska verktyg 22
Musikande 22
Intersektionalitet och social position 24
En idealtypisk hiphopposition 26
Hiphopmusikande 28 Tolkningsram, färdighet och kunskap, autenticitet 29
Olika kulturbegrepp 32
Material och metod 33
Empiriskt urval 33
Material och fältarbete 36
Intervjuer och observationer 38
Etnografi på webben 40
Bearbetning 40
Etiska överväganden 41
Avhandlingens disposition 45
2. SAMMANHANG 47
Olika förståelser av hiphop 48
Mytologiserade berättelser 59
Männen dominerar och kvinnor osynliggörs 63
Hiphopare, rapstjärnor och rap på svenska 65
Ett folkligt och uttalat politiskt uttryck 70
Ett svenskt hiphopmusikande 75
3. KONGENIALA FÄRDIGHETER 79
Kunskapande och skills 82
Att bli dj 83
”Rätt” och ”fel” musikformat och utrustning 93
Att gestalta sin skicklighet 102
Strategier för kreativitet 106
Att mixa fram en hiphopkänsla 111
Sammanfattning 112
4. AGGRESSIVITET MED FINESS 113
En lekram inom den nya skolan 115
Informativt flow 125
Humoristiska rader och maskulina takter 129
Jämställda män och en idealtypisk hiphopposition 137
Sammanfattning 146
5. PASSA MICKEN 147
Ett osynliggjort musikande 148
Att nå ”förortstjejer” 163
Att coacha samhällsförändring 166
Sammanfattning 170
6. VILLKORAD HIPHOP – EN AVSLUTANDE
DISKUSSION 171
KÄLLOR OCH LITTERATUR 181
SUMMARY 197
Tack
If we really are saying rap is an art form, then we got to be more responsible for our lyrics. If you see everybody dying because of what you saying, it don’t matter that you didn’t make them die, it just matters that you didn’t save them.
Den amerikanska rapparen Tupac Shakur (1971–1996) Detta citat har hängt ovanför mitt skrivbord under hela min doktorandtid.
Tupac beskriver något som har varit centralt i mitt akademiska intresse för hiphop, nämligen förhållandet mellan konst och politik. Citatet ger uttryck för en komplexitet inom hiphop som har fascinerat mig sedan mellanstadieåldern, nämligen att friheten att uttrycka sig också för med sig ett visst mått av ansvar. Samma fascination har varit motorn till denna avhandling.
En doktorsavhandling skrivs inte utan hjälp och stöd av andra. Jag vill börja med att tacka alla som ingår i studien. Tack för er medverkan, för att ni bjöd in mig till olika evenemang och för att ni så generöst delade med er av er tid! Tack också till andra inom svensk hiphop som jag har träffat genom åren och som på olika vis har visat intresse och gett stöd.
Tack till min huvudhandledare Lars Kaijser, som har följt min egen och avhandlingens utveckling på nära håll från den allra första till den sista dagen, och under denna tid bidragit väldigt mycket till slutresultatet.
Tack för ditt aldrig sinande engagemang och för att du alltid har tagit dig tiden att kommentera och diskutera text, musik och annat – samt alla tips om spelningar. Magnus Öhlander blev en del av avhandlingsprojektet un- der resans gång och har sedan dess visat ett stort engagemang och intresse.
Stort tack för det och för att du har påmint mig om vikten av att vara konkret utan att för den delen tumma på den analytiska stringensen. Tack till Fataneh Farahani – min handledare under den inledande perioden som doktorand – för att du påminde mig om vikten av att ifrågasätta det som en ofta tar för givet.
Tack till resten av kollegorna på etnologen vid Stockholms universitet för alla samtal, intellektuell samvaro och kommentarer under venti- leringen av mina kapitelutkast. Jag vill rikta ett särskilt tack till Karin Högström, Elin Nystrand von Unge och Britta Zetterström Geschwind som kommenterade tidiga utkast.
I egenskap av opponent på 60 procent-seminariet hjälpte Alf Arvids- son mig i avhandlingsskrivandet med sin skarpa blick, som balanserar mellan musiketnologi och ett mer allmänt teoretiskt sammanhang. Tack för det och för alla givande samtal om musik genom åren! Ann Werner var opponent på mitt slutseminarium. Tack för din skarpa och kritiska läsning och relevanta frågor som har bidragit till att göra texten bättre!
Du har även fått mig att fundera över vad det kan innebära att vara en feministisk forskare. Tack till Venla Sykäri vars synpunkter resulterade i ett betydligt bättre kapitel om battlerap. Ett stort tack till Kalle Berggren och Daniel Fredriksson vars många kloka synpunkter på slutseminarie- manuset hjälpte mig att reda ut flera knutar. Avhandlingens slutläsare Barbro Blehrs klartänkta kommentarer och frågor bidrog till att avsevärt lyfta texten i slutskedet. Stort tack!
Större delen av doktorandtiden har jag delat rum med roliga, om- tänksamma och intellektuellt skarpa Maria Björklund. I samband med Los Angeles-resan våren 2018 fick jag möjlighet att lära känna doktorandkollegorna och vännerna Elin Nystrand von Unge och Elin Lundquist på nya sätt. Jag ser fram emot framtida återföreningar av Sip- pan, Possan och Danken – med och utan barn. Övriga som har ingått i etnologidoktorand-gänget under min doktorandtid är Elin Franzén, Ida Hughes Tidlund, Hanna Jansson, Aida Jobarteh, Kalle Ström och Britta Zetterström Geschwind. Umeådoktoranden Johan Hallqvist blev ett fint tillskott efter några år. Tack till er alla för att ni har gjort doktorandtiden roligare, mer social och till ett sammanhang för stöd i form av samtal, skratt, tårar, dans, sång och delad frustration.
Kollegan och vännen Kim Silow Kallenberg har, genom sitt musik- intresse och initiativet till Skrivläger för kvinnor, bidragit till att jag har känt mig mindre ensam i doktorandtillvaron. Jag är glad över att etno- login har fört oss samman! Tack till Maria Lönn, Ann af Burén och Kim Silow Kallenberg som i samband med skrivlägret sommaren 2019 gav mig kloka synpunkter på några frågetecken i avhandlingen.
Tack till kollegorna i hiphopforskarnätverket som jag har lärt känna genom åren: Anders Ackfeldt, Kalle Berggren, Alexandra D’Urso, Han- nah Gordon Tornesjö, Jacob Kimvall, Susan Lindholm, Inka Rantakallio,
Kristine Ringsager och Johan Söderman. Ni har bidragit till att förbättra min vetenskapliga blick på fenomenet hiphop. Jag är glad över att dela min förkärlek för kombinationen av hiphop och vetenskap med er.
Thank you to professor Cheryl L. Keyes at UCLA for the encourage- ment and support you showed me during my short stay in Los Angeles in the spring of 2018. I appreciate you taking the time from your busy schedule to meet me for lunch, and for showing interest in my PhD project. It meant more to me than you can imagine.
För exakt fjorton år sedan bokade jag en tid hos studievägledaren på etnologen i Lund, Margareta ”Meta” Englich, med frågan om det var möjligt att forska om hiphop inom ramen för etnologiämnet. Meta menade att det inte var omöjligt och att personliga intressen snarare var en typisk ingång för etnologiska projekt. Stort tack, Meta, för din uppmunt- ran under åren! Flera av lärarna på etnologen vid Lunds universitet har varit viktiga i min utveckling som etnolog. Jag vill rikta ett särskilt tack till Magnus Wikdahl som med sina kunskaper och sin pedagogiska skicklig- het gjorde etnologiämnet intressant och intellektuellt stimulerande.
Tack till Mats Rehnbergs minnesfond, Stiftelsen för etnologi vid Stockholms universitet, Jonseredsstiftelsen och Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur, för medel som under årens gång har finansierat kamerainköp, fältresor, konferenser och vistelsemånad med skrivro. Förlagsutgivningen gjordes möjlig med generösa bidrag från Stiftel sen Karl Staaffs fond för frisinnade ändamål samt Gunvor och Josef Anérs stiftelse.
Bortom universitetsvärlden finns flera nära vänner som har hamnat i skymundan sedan min flytt till Stockholm. Tack till Petra, Ralle och Karro för att ni fortfarande finns kvar i mitt liv trots alla förändringar och sporadiska uppehåll i vår kontakt.
Det är svårt att hitta ord för att tacka min pappa Zoran, min bror Renato och svägerska Frida, men jag ska ändå försöka. Tack för allt som ni har gjort för mig och som ni fortsätter att göra. Henrik och Leonard (moj slatkiš) – jag är så tacksam och glad för allt som ni är och för att jag får dela mitt liv med er! Under tiden som avhandlingen blev till och tiden dessförinnan var min mamma Marijana den allra största källan till uppmuntran. Mama, hvala ti na svemu. Nedostaješ mi svaki dan. Znam da si uvijek sa mnom i da si ponosna na mene – i ja sam na tebe!
Stockholm, september 2019 Andrea Dankić
1. INLEDNING
Det är den fjärde och sista dagen av musiklägret Femtastic Camp, som anordnas söder om Stockholm och är riktat till tjejer i åldrarna 14 år och äldre. Det är lunchpaus i den stora salen och drygt hälften av 30-talet deltagare sitter samlade runt en rad av bord. Jag har precis ätit färdigt och bland mina närmaste bordsgrannar, som alla är lägerdeltagare, övergår diskussionen efter en stund till att handla om en hiphoplåt som en av ledarna framförde två dagar tidigare. Låten beskriver rapparens uppväxt i ett överklasshem på Östermalm, Stockholm. Uppväxten skild- ras som en konflikt med hiphopintresset, vilket bland annat manifesterar sig i en upplevd skam för att vara privilegierad och att dömas utifrån det.
Åsikterna kring vad låten försöker berätta – och huruvida det är rätt eller fel att berätta om detta inom ramen för en hiphoplåt – går isär i denna livliga diskussion:
Deltagare 1: Han skyller inte på nån annan, alltså ”alla andra dömde mig, fan ni var så elaka” typ… utan det är bara en historia om hur han har haft det. Det är hans upplevelser, och man måste väl kunna berätta om det fastän man kanske har haft det bra!
Deltagare 2: Jag tyckte liksom att det var rätt keff.1 Just så här inom hiphopen, det är verkligen arbetarklassen som ”det suger att mina föräld- rar inte har råd med nånting, det suger att jag måste langa”.
Deltagare 1: Men vadå, ska man inte få hålla på med hiphop om man liksom inte har det så?
Deltagare 3: Fast det kanske blir ett slag i magen för andra.
Deltagare 4: Fast det tycker inte jag. Hiphop ser jag som en genre, det handlar inte bara om klass, ”du ska se ut så här för att få hålla på med 1 Keff är ett emiskt ord för något dåligt. Ord och uttryck som används av den grupp
som forskare studerar kallas för emiska, medan forskarnas egna begrepp kallas etiska.
hiphop”. Det är väl en musikgenre och för att utveckla det måste väl jag som brud, vit och liksom med föräldrar som har pengar också få hålla på och rappa för att jag tycker att det är kul. Att du ens ställer dig på en scen blir ett slag i magen för alla snubbar!
[…]
Deltagare 1: Och jag tycker att det är viktigt att man känner att även om man inte liksom har det jobbigt att man får hålla på med hiphop för det är bara så det kommer att kunna gå framåt och då måste jag också utvecklas och komma till nya…
Deltagare 5: Fast jag kanske tycker att han gör ett problem av något som nog inte är ett problem.
Deltagare 1: Men om han nu skämdes för att han bodde så himla rikt och hade kompisar som inte hade det så bra och han skämdes för det, det måste han väl få göra?
Deltagare 6: Musik, det är där man skriver om vad man skäms över. Det behöver inte bara vara ”jag är utsatt på riktigt, jag har blivit våldtagen och misshandlad och nu gör jag en låt av det” utan det kan vara på vilken nivå som helst. ”Jag är så himla kär i en person” eller bara, det kan vara på vilken nivå som helst.
[…]
Deltagare 1: Ja självklart, men jag förstår inte. Det är som att anta att alla vita män, medelklassmän, är lyckliga och inte har några problem. Så är det ju inte.
Deltagare 5: Nä, absolut inte, men då kan han rappa om det, men då kanske man inte ska rappa att man är vit och tycker att det är jobbigt.
[…]
Deltagare 2: Nej, men det är ganska jobbigt för jag tycker att han tar utrymmet från andra…
Deltagare 1: Fast han tar väl inte utrymme från andra? Alla kan väl berätta sin historia och säga det de har att säga och det de har upplevt?
Hur ska man annars kunna relatera till nån?
Diskussionen avbryts då lunchpausen kommit till sin ända.
(Utdrag ur fältanteckningar från Femtastic Camp, februari 2014)
Utdraget från samtalet under musiklägret är ett exempel på samman- hang där uppfattningar om vad hiphop är, vilka den är till för och den funktion som den fyller ventileras. Samtalet illustrerar föreställningar om musikgenren hiphop och hur den förhåller sig till klass, kön, ras, etnicitet och plats. Det finns en föreställning om att olika musikgenrer avspeglar specifika sociala positioner i olika kontexter avgränsade av tid och plats.
Exempel är hårdrocken som kan förknippas med unga vita män med ar- betarklassbakgrund och countryn som kan associeras med äldre vita män med arbetarklassbakgrund från den amerikanska södern. Diskussionen om huruvida rapparen gjorde rätt i att skriva den låt som lägerdeltagarna fick ta del av utgår från två perspektiv med olika syn på vilka berättelser som görs möjliga inom hiphop. Ur det ena perspektivet förstås hiphop i termer av en rasifierad, könad, marginaliserad och ofta rumsligt för- ankrad erfarenhet. Detta perspektiv på hiphop fick här statusen av ett slags normativ tankefigur som lägerdeltagarna förhåller sig till i samtalet.
Tanke figuren utgör ett exempel på svårigheten att förstå rapparen som nå- got annat än förkroppsligandet av olika slags lidande och marginalisering.
Ur detta perspektiv är det problematiskt att en hiphoplåt innehåller en skildring av uppväxten i ett överklasshem och beskrivningar av skammen över att vara privilegierad. Samtidigt förekommer det i diskussionen ett annat perspektiv som ifrågasätter denna tankefigur som normativ. Detta görs genom påståendet att hiphop är en musikgenre oberoende av de erfarenheter och positioner som utövaren i fråga tillskrivs. Samtalet under musiklägret rymmer således förhandlingar kring vem och vad hiphop är till för, vilka erfarenheter som får erkännande och kan uttryckas genom hiphopmusiken och vem som tillåts uttrycka dem.
Svensk hiphopmusik, eller hiphop i en svensk kontext, är det empiriska fält som står i fokus för denna avhandling. Från början var avsikten att undersöka musikskapande processer inom ramen för hiphop i egenskap av en någorlunda aktuell musikgenre med tillhörande populärkulturellt sammanhang. Hösten 2012, då avhandlingsarbetet påbörjades, var det tydligt att studieobjektet befann sig i en fas av förändring, vilket blev de- sto tydligare under de kommande åren. Svensk hiphopmusik hade blivit en självklar del av populärkulturen. Rappare gästade tv-musikprogram och tv:s morgonsoffor. Drygt tiotalet böcker gavs ut under 2010-talet, om och av svenska rappare. Även kulturinstitutioner som ofta förstås i termer av finkultur, såsom Dramaten, anordnade evenemang med hiphoptema. Intresset för hiphop var inte begränsat till svenska förhål- landen. 2018 var hiphop den mest streamade musikgenren i världen på
branschledande Spotify, enligt streamingföretagets egna siffror, med låtar av den kanadensiske rapparen Drake och de amerikanska rapparna Post Malone och XXXTENTACION som de fem med flest lyssningar (Anif- tos 2018). Genrens stora popularitet speglades även i flera internationellt prestigefulla musikpriser. Som den första artist någonsin utanför genrerna klassiskt och jazz vann den amerikanska rapparen Kendrick Lamar 2017 års Pulitzerpris för musik. Den amerikanska hiphop-dj:n och pionjären Grandmaster Flash var en av mottagarna av Polarpriset 2019 och den första aktör inom hiphopgenren som fick priset.
Hiphopmusiken gjorde sig relevant i en svensk kontext även av en an- nan anledning, nämligen att den ingick i ett tydligt politiskt samtal. Detta var ingenting nytt i sig för genren, som har en lång historia av berättelser förankrade i en socialt medveten och samhällskritisk tradition, liksom exempelvis punken. Det nya för hiphopen var att den nu hade statusen av en av världens mest populära musikgenrer samtidigt som den användes som en inramning för de mest samhällskritiska populärkulturella skild- ringarna av det samtida Sverige. Ett konkret exempel på denna inramning var mötet mellan en ny våg av feministisk och antirasistisk aktivism. Kol- lektivet Femtastic och rapparen Silvana Imam är två exempel på aktörer inom denna aktivism. Under samma tid pågick det utövande av hiphop som en gång hade varit viktigt i en hiphopkontext bortom det trendiga och kommersiella, det som i en förståelse av hiphop som subkultur be- nämndes som ”underground”. Ett exempel på detta är battlerapscenen, som startade några år innan avhandlingsarbetet påbörjades och hann sätta punkt innan avhandlingen färdigställdes.2
Syfte och forskningsfrågor
Fältet svensk hiphop ses här som en kontext för tre olika sociala sam- manhang som denna avhandling fokuserar empiriskt. Ovannämnda musikläger, dj:ar i nattklubbsmiljö och battlerapevenemang är avhand- lingens empiriska sammanhang som studeras med fokus på musikska- pande och sociala positioner. Musikvetaren Christopher Smalls (1998) begrepp musicking ringar in studiens grundläggande analytiska perspektiv
2 Scen är ett etablerat begrepp inom forskningen om populärmusik. Sociologen Andy Bennett (2004) diskuterar tre olika teoretiska förståelser av scenbegreppet bestående av lokal, translokal och virtuell musikscen. Jag använder dock inte scen som ett analytiskt begrepp utan snarare som en benämning för ett musikutövande som har vuxit fram på en specifik plats och den grupp människor som samlas kring detta (Bennett 2004:223).
på hiphopens praktiska musikskapande. Termen, som har översatts till musikande på svenska (Lilliestam 2009:24), rymmer en förståelse av musik som en samling sociala processer. Musik förstås som ett görande, något som uppstår i ett socialt sammanhang. För att analytiskt ringa in de praktiker, kunskaper, färdigheter och positioner som är specifika för ett hiphopsammanhang används här begreppet hiphopmusikande.
Förutom specifika praktiker och färdigheter inrymmer hiphopmusi- kande ovan nämnda normativa tankefigur, som är återkommande i det empiriska materialet som helhet. Den normativa tankefiguren kopplar samman hiphopmusikande med en specifik social position som kan lik- nas vid en idealtyp. Genomgående i materialet är att denna idealtypiska position är normativ för musikandet, men också under förhandling.
Avhandlingens syfte är att analysera hur hiphopmusikande konstitueras i mötet mellan olika musikpraktiker, kunskaper, färdigheter och sociala positioner samt en idealtypisk hiphopposition. Vilka praktiker, kunskaper och färdigheter formar hiphopmusikande som process? Vad villkorar hiphopmusikande och därmed även musiken i sig? Vad kännetecknar den idealtypiska, normativa hiphoppositionen och vilken roll spelar den i villkorandet av hiphopmusikandet? Med villkorande menas ramarna för hur exempelvis musikande kommer till uttryck.
Forskningssammanhang
Denna undersökning knyter an till flera forskningsfält. Dels har den en hemvist i etnologisk forskning om musik, dels utgör den ett etnologiskt bidrag till en tvärvetenskaplig forskningsinriktning med hiphop i fokus.
Studien förhåller sig också till vad som här översiktligt benämns som intersektionella etnografiska studier av musik. I det följande presenteras dessa tre forskningsfält i relation till avhandlingens empiriska och analy- tiska teman.
Etnologi med musikfokus – musiketnologi
Etnologisk musikforskning går ibland under namnet musiketnologi.
Inom etnologisk musikforskning tolkas musik som kulturell verksamhet, i enlighet med en antropologisk förståelse av kulturbegreppet (se t.ex.
Hyltén-Cavallius 2005, Garberding 2007, Kaijser 2007, Åkesson 2007, Högström 2010, Nordström 2010, Fredriksson 2018). Alf Arvidssons forskning om svensk jazz (2011, 2018) har bidragit med viktiga perspek- tiv som också kan knytas till svensk hiphop. Inom en afroamerikansk
musiktradition förstås hiphop som den senaste versionen av afroameri- kansk musik med föregångare som jazz, blues, soul och r’n’b (Burnim &
Maultsby 2006).
Processer där musik skapas är centrala för denna avhandling. Hur musikskapande går till har legat till grund för flera tongivande studier inom etnografisk musikforskning (se t.ex. Cohen 1991, Finnegan 2007).
Owe Ronström är en av flera svenska musiketnologer som har intresserat sig för musikskapande. I sin avhandling Att gestalta ett ursprung. En musi- ketnologisk studie av dansande och musicerande bland jugoslaver i Stockholm (1992) diskuterar Ronström konstituerandet av en gemenskap utifrån fö- reställningar om den etnicitet som utövarna samlas runt. Musikskapande är i fokus för Ronströms studie om dans och musik bland gruppen som kategoriseras som jugoslaver i 1980-talets Stockholm. I Ronströms analys figurerar musikpraktiska aspekter såsom rytm, kroppsrörelser, kunskap om musikaliska verk och inte minst svårigheten att hitta musiker som kan spela dessa. Detta framträder vid sidan av maktordningar där etnicitet, generation/ålder och kön lyfts fram som de viktigaste. Även om det inte görs en analytisk poäng av det, utgör samspelet mellan musikpraktik och sociala positioner det specifika jugoslavisk-stockholmska musikande som studien fokuserar.
En viktig skillnad mellan våra studier är att föreliggande avhandling undersöker villkorandet av ett specifikt musikande. Ronström (1992) utgår från det undersökta jugoslavisk-stockholmska musikandets tyd- liga förhållande till etnicitet, nationalitet, kön och inte minst tradition.
Genom att hiphop ofta skrivs in i en afroamerikansk musiktradition förekommer det även i mitt empiriska fält föreställningar om relationer mellan detta specifika musikande och olika sociala positioner formade av etnicitet, ras, klass och kön. Medan Ronström (1992) intresserar sig för hur detta etniska och nationella ursprung gestaltas i en diasporisk kontext, tar min avhandling fasta på vad som formar hiphopmusikande i en svensk kontext med internationella influenser. En sådan influens hittas i den tillskrivna roll som hiphop har fått inom en afroamerikansk musiktradition utifrån maktordningar som kön, klass och ras. En an- nan influens återfinns i ett sammanhang av samtida populärmusik där hiphop vid flertalet gånger under de dryga fyra decennier som den har existerat har återaktualiserats och gjorts relevant, ofta med koppling till olika politiska rörelser. Detta vidareutvecklas i kapitel 2.
En annan musiketnologisk studie som jag har haft stor användning av är Marika Nordströms avhandling Rocken spelar roll. En etnologisk
studie av kvinnliga rockmusiker (2010). Nordströms studie fokuserar musicerandet bland rockmusiker som är kvinnor i ett antal feministiska musikföreningar i Umeå och Uppsala. Hon undersöker självrepresenta- tioner och berättelser om erfarenheter av musicerande bland individuella studiedeltagare och inom ramen för ett antal musikföreningar. I analysen betonas även olika processer för musikskapande där olika maktordningar, med tyngdpunkt på kön, flätas ihop. Utöver analytiska överlappningar har min avhandling även empiriska gemensamma nämnare med Nord- ströms studie. Kapitel 5 som fokuserar musikläger riktade till tjejer är ett tydligt sådant exempel. Mitt material från framför allt musiklägren och Nordströms material genomsyras av feminism som ett centralt tema.
Genom att ägna sig åt jämställdhetsarbete genomsyrad av ett slags köns- separatistisk tanke delar musikföreningarna som ingår i Nordströms stu- die och musiklägren i mitt material samma tematik. Medan Nordström (2010) främst utgår från intervjuer som har fokuserat egna erfarenheter av denna verksamhet, undersöker min avhandling det musikande som sker inom ramen för en musikpedagogisk situation med utgångspunkt i andra materialkategorier än enbart intervjuer.
Socialisering in i musikandet är en röd tråd i såväl min som Nordströms studie. Materialet från musiklägren i den här avhandlingen utgör ett ex- empel på hur socialisering inom ramen för ett specifikt musikpedagogiskt sammanhang kan ta form. Dessa frågor diskuteras i kapitel 3 i form av resonemang om socialiseringen in i musikandet, som en viktig aspekt av det villkorande av hiphopmusikande som avhandlingen undersöker.
I föreliggande avhandling belyses också hur ny teknik förändrar kultu- rella företeelser som till exempel hur musik skapas och förstås. Sambandet mellan teknik och kulturell förändring återkommer i andra etnologiska studier om exempelvis verkstadsindustri (Fägerborg 1996) och fågelskåd- ning (Lundquist 2018).
Denna studies huvudsakliga bidrag till svensk etnologi utgörs av en vidareutveckling av det redan etablerade fokuset på musikskapande processer där fältet hiphopmusik utgör en viktig aspekt. Avhandlingen är även ett vetenskapligt bidrag till etnologins forskning om samtida populärmusik.
Hiphopforskning
Det tvärvetenskapliga forskningsfältet med hiphop som fokus är ett annat relevant sammanhang för denna studie. Jag förstår den här avhandlingen som ett etnologiskt bidrag till detta fält som ofta går under benämningen
hip-hop studies. Detta tvärvetenskapliga fält består framför allt av sam- hällsvetenskaplig och humanistisk forskning om hiphop. De vanligast förekommande disciplinerna inom detta fält utgörs av kulturstudier (cultural studies) varav African studies och African American studies utgör vanliga riktningar. Musikvetenskap, musiketnologi (ethnomusicology) och sociologi är andra discipliner som ingår i fältet.
Amerikanska journalister har gjort stort avtryck på hiphopforskning- en. En av de mest tongivande är Bakari Kitwana (2002) som myntade termen hiphopgeneration (the hip-hop generation).3 Denna benämning för en specifik generation plockas upp av Jeff Chang (2005) och diskute- ras i hans kulturhistoriska skildring. Joan Morgan (1999) introducerade termen hiphopfeminist, som kom att bli ett centralt ord inom forsknings- fältet. Ett feministiskt perspektiv på hiphop har genererat forskning med utgångspunkt i afroamerikanska kvinnors upplevelser och erfarenheter (se t.ex. Durham 2013, 2014; Pough 2004; Pough, Richardson, Durham
& Raimist 2007; Sharpley-Whiting 2007). Ett intresse för och samarbete med praktiker och allmänt intresserade skribenter på temat hiphop är vanligt förekommande inom forskningsfältet hip-hop studies.4
Under tidigt 2000-tal fanns en metodologisk kritik gällande samtida forskning om ungdomskultur som inkluderade hiphop. Kritiken bestod bland annat i en önskan om mer reflexiv etnografisk forskning för att möjliggöra kunskap om processer bakom hiphopens olika uttryck, krea- tivitet och vad det innebär att leva i en hiphopgemenskap (jfr Bennett 2002, Templeton 2003, Williams 2001).
Praktiskt musikskapande utgjorde ytterligare ett område där det sak- nades forskning. Tidigt i forskningens intresse för hiphop efterfrågades även mer forskning inte enbart om vad rappare säger utan om hur de komponerar, det vill säga hur de använder sig av rytm, rim och retorik (Walser 1995:212). Musikjournalistik som behandlade populärmusik presenterade en bild av hiphopsammanhanget som ett där praktiskt skapande var en betydande aspekt av uttrycket (se t.ex. Chang 2005). En viktig inspiration i sammanhanget var musiketnologen Joseph G. Schloss (2004) gedigna etnografiska studie om amerikanska hiphopproducenters praktiska musikskapande. Denna betydelsefulla och nyskapande studie bekräftade kunskapsluckan ytterligare. Därför kom mina uppsatser i
3 Se s. 57 för en vidare förklaring av denna term.
4 Det journalistiska intresset för hiphop i USA har bl.a. resulterat i ett antal anto- logier som har varit tongivande för den amerikanska hiphopforskningen, t.ex.
Cepeda (2004), Forman & Neal (2012) och Pough m.fl. (2007) där flertalet icke- akademiker bidrar med artiklar.
etnologi (Dankić 2008) och tillämpad kulturanalys (Dankić 2012) samt föreliggande avhandling att handla om processer för musikskapande inom samtida hiphopmusik i Sverige. Tidigt i utvecklandet av mitt veten- skapliga förhållningssätt till hiphop visade kulturstudieforskaren Imani Perrys studie Prophets of the hood. Politics and poetics (2004) vikten av att i undersökningen av hiphop kombinera konstnärliga och musikskapande processer med de sociala processerna.
Genomgående i den etablerade hiphopforskningen fram till tidigt 2000-tal var att de verksamma forskarna i fältet var nordamerikaner eller åtminstone knutna till amerikanska universitet. Då de främst intresserade sig för nordamerikanska förhållanden reproducerades föreställningen om det tvärvetenskapliga forskningsfältet med hiphop i fokus som något som främst är relevant i en amerikansk kontext. Under de två senaste decen- nierna har internationell forskning speglat hiphop som en etablerad global företeelse (se t.ex. Basu & Lemelle 2006, Mitchell 2001a, Terkourafi 2010).
Ofta har forskningen varit geografiskt tematiserad. Inramningen har varit nedslag i olika världsdelar, som Afrika (se t.ex. Clark & Koster 2014, Saucier 2011) och Europa (se t.ex. Miszczynski & Helbig 2017, Nitzsche
& Grünzweig 2013) eller mer begränsade områden som Skandinavien (Krogh & Stougaard Pedersen 2008). Emellanåt fokuseras även enskilda länder, som Ukraina (Helbig 2014) och Finland (Westinen 2014), även om majoriteten av studierna utgår från hiphop som en translokal och/el- ler transnationell företeelse. En stor mängd forskning om hiphop bortom USA intresserar sig för hur hiphop används som ett verktyg i strävan efter social och politisk förändring (se t.ex. Helbig 2014, Miszczyński &
Helbig 2017, Nitzsche & Grünzweig 2013, Sernhede & Söderman 2011, Terkourafi 2010).
Svensk hiphopforskning inleddes under 1990-talet. Litteraturvetaren Ulf Lindbergs avhandling Rockens text. Ord, musik och mening (1995) innehåller en av de tidigaste svenska vetenskapliga textuella analyserna av amerikansk hiphopmusik.5 Konstvetaren Staffan Jacobson (1996) skrev den första doktorsavhandling som fokuserar graffiti och situerade denna inom en förståelse av hiphop som subkultur. Kulturstudieforskaren Ove Sernhedes (2002) studie om unga mäns hiphoputövande och identitets-
5 Föreställningen om hiphop som ett slags subgenre inom den övergripande genren rock var vanlig bland svenska musikforskare under 1990-talet (se även t.ex. Fornäs 1993; Ganetz 1994). Under 2010-talet var denna förståelse av hiphop som en del av rocken ovanlig, men förekom emellanåt. Se t.ex. Lars Lilliestams Rock på svenska (2013), där hiphop genomgående skildras som en del av svensk rockmusik.
skapande i Göteborgsförorten Angered är den enda längre etnografiska studien om hiphop i Sverige. Hiphopforskning som behandlar svenska förhållanden påminner om den övriga forskningen om hiphop utanför USA på så vis att 2010-talet markerade en vändpunkt. I konstvetaren Jacob Kimvalls (2014b) studie analyseras beskrivningen och inramningen av graffiti i tre olika historiska och kulturella kontexter däribland Berlin- muren och den svenska nolltoleransen mot graffiti. I sin diskursanalytiska studie av svenska raplåttexter undersöker sociologen och genusvetaren Kalle Berggren (2014b) hur maskulinitet konstrueras och förhandlas i relation till ras, klass och sexualitet. Berggrens (2014b:15) tes att det är pro- duktivt att tänka kring hiphopmusik som ett sammanhang där diskurser om genus, sexualitet, ras och klass på olika vis förhandlas och överlappar varandra har varit viktig i utvecklandet av begreppen hiphopmusikande och en idealtypisk hiphopposition. Historikern Susan Lindholm (2016) undersöker mötet mellan hiphopkultur och den chilenska diasporan i Sverige efter 1973.
Musikpedagogen Johan Södermans (2007, 2013, 2014) forskning har fokuserat förhållandet mellan hiphop och folkbildning i en svensk kontext samt akademiseringen av hiphop i en amerikansk kontext.
Föreliggande avhandling intresserar sig, likt Söderman (2007), för både hiphopmusiken i sig och dess förhållande till samhället som den skapas och görs verksam i. Båda studierna intresserar sig för frågor om kreativitet och lärande samt skapandeprocesser som ligger till grund för musiken.
I Söderman (2007) läggs grunden till den diskussion om det nära för- hållande mellan hiphopmusik och folkbildning som utvecklas och blir tongivande i Södermans senare studier (se t.ex. Sernhede & Söderman 2011, Söderman 2013, 2014). Söderman (2007) skildrar skapandeprocesser bland rappare som är män och kvinnor, men kön är inte något som uttalat undersöks. Genom sitt fokus på förhållandet mellan sociala positioner och praktiskt musikskapande intresserar sig denna avhandling för hur exempelvis maktordningen kön samspelar med musikskapande.
Denna avhandling är ett etnologiskt bidrag om musikskapande och kreativitet med fokus på hiphopmusik i en svensk kontext. Studien bygger på ett flerårigt etnografiskt fältarbete bestående av ett translokalt material, vilket skiljer sig från en hel del tidigare forskning på temat hip- hop, oberoende av disciplin.6 Det translokala materialet är ett resultat
6 Fältarbete är en vanligt förekommande benämning inom etnografisk forskning för en period då forskaren är på plats där de undersökta verksamheterna äger rum och ofta även deltar i dessa. Detta inbegriper även sociala medier. Under denna
av var personerna i studien har ägnat sig åt det undersökta musikandet.
De tre empiriska nedslagen (dj:ande, battlerap och musikläger) i olika delar av landet har tillsammans med studiens fokus på praktik och so- ciala positioner resulterat i ett försök att komma ifrån tidigare forsknings platsliga inramning av miljonprogramsförorter som ett slags hiphopens epicentrum (se t.ex. Sernhede 2002, Sernhede & Söderman 2011). Idén om förhållandet mellan förort och hiphop är dock fortfarande relevant för sammanhanget, vilket utvecklas i avhandlingens kapitel 2 och 5. De empiriska nedslagen har resulterat i att denna avhandling utifrån sitt fokus på en svensk kontext även intresserar sig för de sociala och kulturella aspekter som har haft en inverkan på det undersökta musikandet. I detta fall handlar det om att fokusera samspelet mellan en idealtypisk hiphop- position, som är genomsyrad av specifika förståelser av ”förorten” och svenska traditioner, värderingar, ideal, som i sin tur villkorar musikandet.
Till skillnad från tidigare etnografisk forskning om hiphop i en svensk kontext där fokus har legat på utanförskap bland unga män som rasifie- ras som icke-vita (se t.ex. Sernhede 2002), har en ambition med denna undersökning varit att inkludera även andra som ägnar sig åt detta musik-
utövande men som inte lika ofta återfinns i forskningen. Jag har alltså inte uteslutit det fokus på män och maskulinitet som förekommer i forsk- ningen. Snarare kombineras det med andra uttryck för kön samt andra maktordningar som också förekommer i mitt empiriska material. Då min ingång har varit praktiskt musikskapande bland kvinnor och män, kan kön beskrivas som en viktig utgångspunkt. Övriga maktordningar såsom ras, etnicitet och ålder har tillkommit under arbetets gång och har visat sig viktiga då de har förekommit i materialet. Genom att intressera sig både för den mansdominans som finns etablerad i forskningen om hiphop och innehållet i studiens varierade empiriska material, skiljer sig denna studie från en del tidigare forskning om hiphop i en svensk kontext.
Ett antal genusvetenskapliga studier som undersöker musik utifrån en analys av maktordningar som är sammanflätade med varandra har varit viktiga för denna avhandling. Antologin Rundgång. Genus och populär- musik (Ganetz, Gavanas, Huss & Werner 2009) har genom tillämpningen av etnografisk metod på frågor om musik och sociala positioner varit en tidig vetenskaplig inspiration. Genom sitt intresse för tjejers vardagliga musikbruk har genusvetaren Ann Werners avhandling Smittsamt. En kul- turstudie av musikbruk bland tonårstjejer (2009) fungerat som ett tydligt
period ”samlas materialet in”, dvs. forskaren gör bl.a. intervjuer och observationer (jfr Kaijser 2011).
exempel på att samtida vardaglig musikanvändning är ett relevant och viktigt studieobjekt. Den här avhandlingens intresse för dj-musikande är till stor del inspirerat av socialantropologen och genusvetaren Anna Gavanas etnografiska forskning om dj:ar som är kvinnor (se t.ex. Gavanas 2009, Gavanas & Reitsamer 2013). Denna studies bidrag till detta forsk- ningssammanhang består framför allt av ett intresse för det förhållande mellan praktiskt musikskapande och sociala positioner som ofta tas för givet i ovannämnda studier.
Teoretiska verktyg
Avhandlingens fokus är möten mellan olika musikpraktiker, musikaliska färdigheter och sociala positioner som en förutsättning för musikskapan- det. Jag kommer nu att diskutera förhållandet mellan teori (analysmetod), empiri (material) och till viss del även metod (undersökningsmetod). I samband med detta diskuteras även de centrala teoretiska utgångspunk- terna och den funktion som de fyller i avhandlingen.
Utgångspunkten för den här studien var ett intresse för skapande- processer inom hiphopmusik. Detta intresse utvecklades i samband med tidigare studier (Dankić 2008, 2012). Inledningsvis gjordes fältarbete i olika delar av fältet svensk hiphop utifrån vilka ett urval av empiriska ned- slag gjordes, som mynnade ut i det som senare blev avhandlingens olika kapitel. Det empiriska urvalet kommer att diskuteras mer utförligt i nästa avsnitt och under rubriken ”Etiska överväganden”. När det empiriska urvalet väl var bestämt framstod ett perspektiv på processer för musikska- pande utifrån begrepp och termer som musikpraktik, kreativitet, auten- ticitet, kunskap och färdighet som särskilt relevant. Inledningsvis fanns inte intentionen att särskilt fokusera frågor om kön i sig. Ambitionen har snarare varit att undersöka praktiskt musikskapande bland både kvinnor och män då jag har velat fästa uppmärksamheten på att hiphop intresserar och praktiseras av både män och kvinnor (jfr Cohen 1991:201ff). Allt efter- som fältarbetet fortgick framgick det tydligt att något teoretiskt verktyg saknades i studiens fokus på musikskapandeprocesser. Detta perspektiv återfanns i Smalls (1998) begrepp musicking, som diskuteras härnäst.
Musikande
Musikvetaren Christopher Smalls (1987, 1998) begrepp musicking ringar in studiens grundläggande analytiska perspektiv på hiphopens musikska- pande. Musicking rymmer en förståelse av musik som en samling sociala
processer. Musik förstås inom detta perspektiv som ett görande, något som uppstår i ett socialt sammanhang. Detta görande åsyftar olika slags deltagande i musikutövande. Musikvetaren Lars Lilliestam (2009:24) har översatt Smalls musicking till svenskans musikande.7 Denna avhand- ling tar avstamp i att begreppet musikande rymmer aktiviteter såsom att uppträda, öva, komponera, arrangera olika musikevenemang, vara publikmedlem (på plats och via sociala medier), dj:a, rappa, sjunga (jfr Small 1998:9) men även att samla på och att prata om musik (Lilliestam 2009:24).
Även om avhandlingens fokus är på utövarskap i bemärkelsen olika musikpraktiker, inbegriper musikande här det fokus på relationer som Small (1998:183) har betonat är centralt för förståelsen av begreppet. Un- der de två decennier som har gått sedan begreppet musicking lanserades har det blivit ett inflytelserikt teoretiskt perspektiv i studier av musik för många kulturteoretiska forskare, däribland etnologer. Social interaktion och nätverk har ofta legat i fokus i tillämpningen av begreppet (se t.ex.
Fredriksson 2018:46ff, Åkesson 2014:95). Många gånger förekommer musicking/musikande i egenskap av ett allmänt förhållningssätt till hur musik förstås (se t.ex. Fredriksson 2018:17f, Hyltén-Cavallius 2005:18, Kaijser 2007:137). Båda dessa tillämpningar av musikande förekommer även i föreliggande avhandling. Med sitt perspektiv på musik som ett verb istället för ett substantiv har Smalls begrepp präglat min förståelse av musik som en social aktivitet snarare än enbart ett specifikt musikaliskt verk. Small (1998:8) menar att ”the fundamental nature and meaning of music lie not in objects, not in musical works at all, but in action, in what people do”. Det intressanta är med andra ord hur musiken skapas och används snarare än att analysera musiken i sig. Även om det i föreliggande studie ingår en del analys av musikaliska verk står dessa aldrig i fokus i egenskap av enbart musikaliska verk. Snarare undersöks de processer som har villkorat verken.
Enligt Small (1998) osynliggörs alltför ofta den sociala dimension som finns i allt musikutövande och skapande, och är med och bidrar till att skapa förutsättningar för musikandet. Förståelsen av relationer som ett slags arena för musikandet handlar om såväl relationer mellan personer delaktiga i musikframförandet – på scen, i publiken, i musikstudion –
7 I etnologen Sverker Hyltén-Cavallius (2005:18) avhandling om musik och pensio- närskap nämns den svenska översättningen musika av Smalls musicking. Hyltén- Cavallius nämner enbart översättningen till skillnad från Lilliestam (2009:24), som vidareutvecklar begreppet.
som relationen till de ljud som skapas (Small 1998:183). Betoning ligger på eftertraktade relationer. I samband med musikandet upplevs dessa relationer som om de redan vore etablerade och deltagarna får på så vis möjlighet att prova på dem. Denna prova på-inställning av en specifik relation pågår lika länge som musikutövandet och kan således fungera som en drivkraft för musikandet.
Förståelse av musik som grundat i relationer har även haft en inverkan på avhandlingens empiriska urval. Musikutövande hos bland andra ledare och deltagare på musikläger, dj:ar, battlerappare, evenemangsarrangörer, evenemangsvärdar samt olika slags publik förstås inom detta perspektiv som likvärdiga mer traditionella roller för musicerande såsom sångare och rappare. Olika former av deltagande i musikhändelser förstås som beroende av varandra. Med hjälp av musikandebegreppets fokus på det sociala samspelet framstod det efter en tid som uppenbart att skapande- processerna i materialet handlade lika mycket om praktiskt musikska- pande som identitetsskapande, och framför allt relationen mellan dessa.
Maktordningar och sociala positioner visade sig i allra högsta grad vara relevanta även för skapandeprocesserna, som framträder som en röd tråd i det empiriska materialet. Exempel på maktordningar som är relevanta för denna studie är kön, ras, etnicitet, ålder, generation och klass. Härnäst följer ett resonemang om intersektionalitet och social position, två teo- retiska begrepp som bistod med hjälp för att fånga dessa maktordningar och inkludera dem i analysen av musikskapande processer.
Intersektionalitet och social position
I kapitel 2 betonas bland annat maktordningarna ras och kön som yt- terst relevanta för det undersökta fältet hiphop överlag. Avhandlingens förståelse av musikande utgörs både av olika kunskaper och färdigheter kopplade till praktiskt musicerande och de föreställningar som olika makt ordningar möjliggör. Maktordningarna kön, ras, etnicitet, genera- tion, ålder och plats framträder i avhandlingen i egenskap av faktorer som förekommer i materialet och blir därför viktiga att uppmärksamma i min analys. Maktordningarna är därför centrala för förståelsen av musikande och processer där musik skapas.
Med hjälp av begreppet social position blev det möjligt att identifiera och analysera de processer som låg till grund för det praktiska musikska- pandet. Begreppet social position förstås här som ett resultat av korsande maktordningar såsom kön, ras, etnicitet, klass och ålder (jfr de los Reyes
& Mulinari 2002:25).8 En intersektionell analys behandlar förhållandet genom vilket berörda maktordningar förändrar och påverkar varandra inom ramen för identitetsskapande. Genom ett intersektionellt perspek- tiv synliggörs olika komplexa aspekter av positionsknutna maktordningar som förstås först när de kombineras med varandra (de los Reyes m.fl.
2002).9 Att enbart analysera någon i egenskap av exempelvis kvinna el- ler man räcker inte för att komma åt andra maktordningar som anses påverka dennes liv. Dessa kan vara exempelvis ras, etnicitet och klass.
”Könskonstruktionen är således alltid rasifierad på samma sätt som rasi- fiering är bekönad” (de los Reyes & Mulinari 2005:10). Kön, ras, etnicitet och klass förstås här som lokalt situerade och föränderliga.
I linje med sociologen Johanna Esseveld och genusvetaren Diana Mulinari (2015:66) menar jag att ”begreppet kön tillåter oss att uppfatta sociala och samhälleliga processer som könade samtidigt som det synlig- gör att kroppens materialitet spelar roll i dessa processer”. Utifrån denna förståelse rymmer det analytiska begreppet kön både aspekter av det sociala och det biologiska könet. Denna förståelse av kön utgår alltså från att kön är både en materialitet och olika processer. Utifrån det intersek- tionella perspektivet förstår jag att det existerar olika könade positioner som formas av exempelvis klass, etnicitet, ras och plats. I kapitel 4 används maskulinitet för att analysera battlerapmusikandet och är ett exempel på hur kön görs och kommer till uttryck i avhandlingen i relation till andra maktkategorier. Jag förstår maskulinitet som något som inte existerar i singular utan att det snarare finns flera maskuliniteter, som inte nödvän- digtvis är något alla män gestaltar.
Precis som kön förstår jag ras både som en biologisk och kroppslig realitet (jfr Dyer 1997, Frankenberg 1993), men också som något som skapas människor emellan, precis som begreppet musikande. Som det intersektionella perspektivet tydliggör förhåller sig ras alltid till andra maktordningar, och kommer därför till uttryck på olika sätt i olika situa-
8 Begreppet position definieras olika beroende på teoretiskt ramverk. Se t.ex. Mouffe (1993:77) för resonemang om förståelsen av subjektsposition inom det poststruk- turalistiska teoribygget.
9 Kulturgeografen Irene Molina, genusvetaren Diana Mulinari och ekonomihistori- kern Paulina de los Reyes introducerade det teoretiska begreppet intersektionalitet i en svensk kontext i antologin Maktens (o)lika förklädnader. Kön, klass och etnicitet i det postkoloniala Sverige. En festskrift till Wuokko Knocke (2002). Deras förståelse av begreppet som ett verktyg för att fånga ojämlikhet och för att politisera rasism är i sin tur inspirerad av svarta feministers förståelse av intersektionalitet, bl.a.
Kimberlé Crenshaw (1989) som tillskrivs begreppet.
tioner. Det betyder att erfarenheter av en viss raskategori kan komma till uttryck på olika sätt utifrån exempelvis kön. Begreppet rasifiering är en benämning för processen kring hur ras görs (Molina 2005b). Rasifiering förstås här som en social konstruktion som synliggör ”ett normsystem som reglerar relationerna mellan olika raser, där vithet skapas som den privilegierade och överordnade positionen” (Hübinette, Hörnfeldt, Fara- hani & Léon Rosales 2012:16). Denna sociala konstruktion utgår från ett anti-essentialistiskt förhållningssätt till termen ras.10 Genom att tala om rasifiering tydliggörs att ras, likt exempelvis kön, är något som både är kroppsligt men även socialt konstruerat.
I avhandlingen används ordet ras i samband med beskrivningen av olika maktordningar som förekommer i materialet och blir relevanta i analysen, medan begreppet rasifiering används i de mer empirinära beskrivningarna och den faktiska analysen. Båda syftar dock på en för- ståelse av ras som en socialt konstruerad kategori som är relevant bland annat på grund av att människor behandlas olika utifrån hudfärg, vilket förklarar en aspekt som en del forskare har kritiserat etnicitetskategorin för att inte lyckas fånga i diskussioner om bland annat diskriminering (jfr t.ex. Molina 2005b). Beskrivningen att någon rasifieras som vit, svart eller icke-vit betonar en social konstruktion som lyfts fram som viktig för analysen av det undersökta musikandet. Denna konstruktion sker i en specifik social kontext där tid och rum är viktiga faktorer i förståelsen av vem som rasifieras som vit, svart och så vidare. Detta resonemang om olika maktordningar och begreppet social position är viktigt för att förstå diskussionen om den sociala position som är en röd tråd i avhandlingen och som utvecklas härnäst.
En idealtypisk hiphopposition
I det inledande empiriska exemplet från musiklägret framträdde ett slags normativ tankefigur. Inom denna figur skavde erfarenheter av överklass och privilegium i förhållande till föreställningarna om hiphop som musik präglad av olika sociala positioner formade av klass, kön, etnicitet, ras, ålder och plats. Detta speglar det som en bit in i fältarbetet identifierades som något styrande som uppstod i mötet mellan praktiskt musikskapande och maktordningar. Med hjälp av begreppen idealtyp och idealtypisk blev det möjligt att analysera detta.
10 Se t.ex. Hübinette m.fl. (2002) och Hübinette & Pripp (2017:304ff) för en sam- manfattande diskussion om den betydelse som ordet ras har haft i en vetenskaplig kontext från 1700-talet fram till idag.
I denna studie fokuseras den sociala position som benämns i termer av en idealtypisk hiphopposition. Denna position kan förenklat beskrivas som en ung, (ofta) arg och kriminellt belastad man som rasifieras som icke-vit och är från en miljonprogramsförort till Stockholm. Begreppet ideal typisk hiphopposition är inspirerat av det teoretiska begreppet idealtyp, som tillskrivs sociologen Max Weber. Weber var noga med att idealtypen inte åsyftade ideal i en normativ betydelse (Bruun & Whimster 2012:xxiv).
Snarare fångar idealtyp Webers förståelse av den samhällsvetenskapliga forskningsmetoden, som i korta drag handlade om att undersöka världen med utgångspunkt i olika modeller för hur världen skulle kunna vara, och ibland även hur den inte kunde vara (Albrow 1990:151). I Webers mest ut- förliga diskussion om begreppet idealtyp – i ”Objectivity” in social science and social policy (publicerad 1904) – tydliggörs att begreppets huvudsak- liga funktion är att närma sig analysen av ett socialt fenomen (Swedberg 2018:184). I samma artikel påpekas även att en tillämpning av idealtyper bistår den samhällsvetenskapliga forskaren i hanterandet av en empirisk verklighet, vilket framför allt görs genom en jämförelse mellan idealtypen och det empiriska materialet (Swedberg 2018:184). Enligt Weber kunde idealtyper ta sig formen av en laglig norm, en personlighetstyp eller en institution (Albrow 1990:154).
I den här avhandlingen undersöks dock ingen utpräglad idealtyp.
Snarare handlar det om en idealtypisk social position som här kallas hiphop position. Genom den idealtypiska aspekten fångas den funktion som hiphoppositionen fyller i min studie. Hiphopposition förstås här som idealtypisk genom sitt (huvudsakligen) ouppnåeliga sociala tillstånd.
Det är dock av vikt att påpeka att det finns individer som kan tillskrivas det som här benämns en idealtypisk hiphopposition. Ett sådant välkänt exempel inom svensk hiphop är rapparen Ken Ring, som slog igenom runt millennieskiftet. Utifrån vem han var under sin mest aktuella period är det möjligt för Ken Ring att, så att säga, bocka av alla krav på defi- nitionen ovan. Som en framgångsrik rappare var han en ung man som rasifieras som svart. Han är född och uppvuxen i Stockholmsförorten Hässelby och finns i brottsregistret. Ilska och en machoattityd är en röd tråd i hans tidiga musik, diverse kontroverser likaså. Ett i skrivande stund aktuellt exempel är 24-åriga rapparen Z.E. Jozef Wojciechowicz, som han egentligen heter, är född och uppvuxen i Stockholmsförorten Tensta.
Han började skriva låttexter 2017 då han avtjänade ett fängelsestraff för grov stöld. 2019 fick Z.E priset för Årets Hiphop/RnB på P3 Guld-galan för sitt debutalbum samt en Grammis för årets artist.
En idealtypisk hiphopposition har flera likheter med positionen ”in- vandrarkillen” (jfr Hammarén 2008:138ff, Jonsson 2007). Personer som kan inta positionen invandrarkillen – såsom rapparna Ken Ring och Z.E – är unga män som förstås som annorlunda genom att de tillskrivs en an- nan etnisk bakgrund än svensk och/eller som rasifieras som icke-vita. De främmandegörs genom benämningar som ”invandrare” och ”utlänning”
trots att de ofta är födda och uppvuxna i Sverige. Då de dessutom ofta kopplas ihop med kriminalitet och hypermaskulinitet uppfattas de unga männen som hotfulla. Kombinationen av etnicitet, ras, maskulinitet och ungdom som ingår i denna position är en symbol för kris, avvikelse och hot (Alexander 2000:20). Med hypermaskulinitet menas här uttryck för kön som utgår från en samling stereotyper, som i sin tur förhåller sig till könade uttryck för makt där det är viktigt att inte ge uttryck för sårbarhet (jfr Spencer, Fegley, Harpalani & Seaton 2004:234). Våld är en annan utmärkande aspekt av hypermaskulinitet (jfr Whitehead 2002:167).
Hypermaskulinitet är ett begrepp som, genom sitt nära förhållande till begreppet idealtypisk hiphopposition, är relevant för avhandlingen som helhet. I kapitel 4 fokuseras det särskilt med utgångspunkt i battlerap- scenen.
Förenklat kan sägas att skillnaden mellan en idealtypisk hiphop- position och positionen invandrarkillen utgörs av att hiphoppositionen är avhängig en populärmusikalisk kontext. Hiphop figurerar här i egenskap av ett populärkulturellt sammanhang inom vilken positionen invandrar- killen är verksam. Genom hiphopkontexten betonas erfarenheter av bland annat marginalisering. Förhållandet mellan hiphop, social orättvisa och politisk kamp diskuteras vidare i kapitel 2. Inom ramen för det vidare- utvecklas även resonemanget om denna hiphopposition.
Hiphopmusikande
I samband med tillämpningen av musikandebegreppet för att analysera och förstå materialet blev prefixet hiphop användbart. För att analytiskt ringa in de praktiker, kunskaper, färdigheter och positioner som är spe- cifika för ett hiphopsammanhang används begreppet hiphopmusikande.
Hiphopmusikande är även ett slags paraplybegrepp för mötet mellan praktiskt musikskapande och ett slags identitetsskapande som sker inom ramen för processer där musik skapas. Genom att tala om hiphopmusi- kande betonas de specifika premisserna för musikandet inom en social kontext som ramas in av hiphopmusiken. Några sådana inkluderar genre- mässiga kompetenser såsom ett särskilt förhållningssätt till färdigheter
