Filosofen Gilbert Ryles uppdelning mellan att-kunskap (faktakunskap) och hur-kunskap (praktisk kunskap) är användbar i kapitlets fortsatta analys av dj-musikande och hiphopmusikande som en kunskapsdriven praktik (Bohlin 2009:77ff). Att-kunskap är faktakunskap, exempelvis att teknisk utrustning drivs av elektricitet eller att en viss teknisk utrust-ning kan användas för att dj:a. Hur-kunskap, däremot, rymmer olika färdigheter som krävs för att utföra vissa handlingar, såsom att dj:a: att scratcha, och ”att hålla igång ett dansgolv”, ett uttryck dj:arna använde för att beskriva en färdighet i att se till att folk dansar till den musik som
spelas (Bohlin 2009:77). En likhet mellan Sennetts förståelse av färdighet och Ryles förståelse av hur-kunskap är att båda lyfter fram vikten av efter-tanke, reflektion och självmedvetenhet. Enligt Ryle bygger hur-kunskap på två principer: att göra det korrekt, genom att det görs enligt vissa normer, och att göra det på ett kritiskt sätt, vilket inbegriper eftertanke och reflektion (Bohlin 2009:79f).
I det följande vidareutvecklas diskussionen om kunskap och färdig-het med utgångspunkt i begreppen att- och hur-kunskap. Ett tema som identifierades i dj-materialet var hiphopmusikandets förhållningssätt till kunskapande och färdigheter. Att visa upp eller gestalta sin skicklighet är ett samspel mellan att- och hur-kunskap. Ett exempel på gestaltningen av skicklighet är att hemlighålla sin musikaliska repertoar för att på så vis vara en av få som spelar vissa låtar.
Vid observationen hemma hos Krister/DJ Funky Ninjaz demonstre-rades en funktion i DVS-programmet, som han emellanåt använde under klubbspelningar. Funktionen gick ut på att dölja den i ögonblicket spelade låten. Han berättade om den samtidigt som han demonstrerade på sin datorskärm. Jag förstod till en början inte vad som doldes och betonade att låtlistan syntes i alla fall, varpå Krister påpekade att det relevanta var att den spelade låten inte var synligt markerad. Jon/DJ More-10 var då snabb med att kommentera denna exklusivitetspraktik och jämförde den med äldre generationers vinyl-dj:ar som dolde information om den spelade skivan genom att tejpa över den (jfr Katz 2012:46). Krister och Jon var överens om att denna praktik av hemlighållande var något eftersträvans-värt i vissa sammanhang såsom när andra dj:ar, som en misstänker vill kunna spela samma låt i sitt set, lutar sig över ens dator.
Olika typer av kunskapande ingick i de autenticitetskonstruktioner som dj:arna ägnade sig åt. Detta kan förstås som särskilt viktigt i ett sammanhang där dj:arna och deras publik hade samma tillgång till mu-sikutbudet. För att förbli relevanta för sin publik och uppleva det egna musikandet som meningsfullt ägnade sig dj:arna åt olika slags kunska-panden där exklusivitet ingick. Förståelsen av något som exklusivt utgick från musikande-specifika konventioner. Det som kapitel 2 beskrev som dj:ns centrala position i utvecklingen av hiphopmusik och hiphopkultur yttrade sig även i förståelsen av exklusivitet bland dj:arna i mitt material.
Ett exempel på detta var olika strategier för att dölja informationen om den spelade musiken, för att på så vis ”behålla” kännedom om viss musik för sig själv eller en mindre skara invigda, som i exemplet med Krister och Jon. Kännedom om vissa låtar som var mindre kända kan förstås som
att-kunskap som tillsammans med exklusivitetspraktiken, här förstådd som hur-kunskap, mynnar ut i autenticitetskonstruktioner. Genom denna exklusivitetspraktik slår dj:arna an rätt tolkningsnycklar och framställer sig själva som kunniga och kompetenta inom dj- och hiphopmusikande.
Detta är ytterligare exempel där tävlingssammanhang förekommer, som tidigare har nämnts som en del av hiphopmusikandets estetik.
Vinylskivan som ett ideal bland musikformat återkommer i Jons kommentar som ett sätt att förklara och legitimera exklusiviteten (jfr Schloss 2004). Genom att dölja den i ögonblicket spelade låten via den senaste dj-utrustningen knyter Krister an till ideal och färdigheter inom både hiphopmusikande och dj-musikande överlag. Tanken med att dölja information om den spelade låten från andra är att dj:n ska kunna bygga sin egen musikrepertoar och undvika att andra får tag på samma musik.
Att göra den spelade låten hemlig blev mycket svårare under 2010-talet då den tekniska utvecklingen hade underlättat både tillgången till musik och praktiken att leta efter den. Ofta räckte det med en sökning på internet, även om det krävde en viss vetskap om var en skulle leta. Dessutom fanns mjukvara till mobiltelefoner som kunde känna igen den spelade musiken och ge information om låttitel, artist och eventuellt album. En av de vanligaste sådana applikationerna under mitt fältarbete var Shazam.
Genom att lyssna på ett musikstycke som i sin tur filtrerades genom en inbyggd musikdatabas gavs information om låten. Databasen var till en början förhållandevis begränsad, men de kommersiellt framgångsrika låtarna fanns med. Shazam använde jag själv under observationerna av dj:arna i klubbsammanhang för att ta reda på information om de spelade låtarna och databasen levererade rätt låtinformation varje gång.
Ett annat sätt på vilket dj:arna gestaltade sin skicklighet var genom att visa upp den, till exempel att spela en samtida hitlåt tillsammans med en annan låt som samplat denna. Under en intervju med Arni i hans kök i Malmö fick jag veta att han i sitt dj-set emellanåt inkluderade låtar som för klubbpubliken var kommersiellt okända, men som hade blivit samplade i en känd låt. Genom att demonstrera samplingen för publiken befäste han sina färdigheter bestående av både att- och hur-kunskap. Att-kunskapen tydliggjordes genom kännedom om vilka samplingar som ingick i vilka låtar medan hur-kunskapen yttrade sig genom att mixa låtarna på ett enligt konventionerna snyggt sätt i sitt set, kunskapen om att veta vilken låt som passade att spela när. Här illustreras hur detta mixande av sampling och populär låt kunde gå till.
Arni letar efter musik på sin bärbara dator. Han spelar snuttar ur olika låtar och stannar vid låten ”Yo soy Cubano” av The Chakachas. Låten börjar med den del som inleder den populära amerikanska rapparen Kendrick Lamars låt ”Backseat freestyle”. The Chakachas låt övergår efter ett tag till Kendricks låt, som spelas från början för att än en gång markera samplingen.
Arni: Det finns vissa låtar, som den här, som ingen vill höra och som man sätter på för att förvirra. Jazzy Jeff spelar varannan låt en gammal dänga. Den här låten –”Backseat freestyle” – är jättelätt att spela. Kidsen älskar den! Den där kubanska cubano-salsa-grejen – ”Yo soy Cubano” – är det ingen som nånsin kommer att lyssna på egentligen, men då för att försöka få in det hela i ett sammanhang.
(Bearbetade fältanteckningar i samband med intervju med Arni/DJ Beneaf, mars 2013) Genom att tydliggöra samplingen för publiken visar Arni sitt kunnande och sina färdigheter, vilket får honom att framstå som en kompetent dj (jfr Schloss 2004, Wang 2015). Dessutom befästs DJ Jazzy Jeffs inflytande än en gång.
Det som Arni beskriver som förvirring kan även förstås som överrask-ning. Det är en annan funktion som samplingar har, nämligen som en överraskningseffekt som vissa anser vara en typisk del av hiphopens este-tiska förhållningssätt (jfr Chang 2006). Överraskningseffekten uppstår då en låt som Arni utgår från är okänd för hans publik visar sig vara en del av en populär och kommersiellt framgångsrik låt. Denna förhållandevis okända låt placeras i ett musikaliskt sammanhang där den spelas (mixas) tillsammans med en välkänd låt, som delvis består av den. Här använder Arni ett slags musikalisk att-kunskap som en del av överraskningseffekten men även som ett sätt att visa på den ambition att leta fram samplingar som dj:n har ägnat sig åt. Som Arni själv lyfte fram är det i egenskap av en sampling som denna gamla och möjligtvis bortglömda låt framställs som aktuell. Detta visar hur relationen mellan det gamla och ”bortglömda” i kombination med en ny version av låten formar denna överrasknings-effekt. Detta bidrar också med fördjupad kunskap om de musikaliska komponenter som Kendrick Lamars låt, som nämns i exemplet med Arni ovan, bygger på. Här skildras även hur dj:ar närmar sig och förhåller sig till musik beroende på det de strävar efter att uppnå i stunden. Arni beskrev ett närmast hänsynslöst förhållningssätt till låtar, som fyller olika syften inom dj-musikande. I detta exempel handlar det om att göra det möjligt för Arni att demonstrera sin musikaliska kunskap, vilket sker
genom mötet mellan att- och hur-kunskap som tillsammans bildar olika färdigheter som är centrala för dj-musikande.
Att dj-musika omfattade således flera slags kunskaper och färdigheter.
Det var viktigt att ständigt hålla låtarna i musiksamlingen i huvudet, eller nära till hands i minnet (att-kunskap), och veta när och med vad de pas-sade ihop (hur-kunskap). Detta var en del av processen som bland annat möjliggjorde hiphopmusikandets överraskningseffekt. Kombinationen av att-kunskap, hur-kunskap och kreativitet, men även strävan efter att visa upp dessa kunskaper och färdigheter, mynnade ut i det som den specifika dj:n i ögonblicket ansåg vara en passande musikalisk väg att gå. En av förutsättningarna var att dj:arnas musikaliska kunskaper och kännedom sträckte sig över tid, genre och format.