Humor bygger på ett komplext samspel mellan framförandet, förhål-landet mellan berättaren och publiken samt den situationella kontexten (Walker & Goodson 1977:212). Detta avsnitt fokuserar förhållandet mellan humor och maskulinitet i battlerap. Hypermaskulinitet betonas som väsentligt för det battlerapmusikande som undersöks. Begreppet hypermaskulinitet redogjordes i kapitel 2 där det definierades som en maskulinitet vars utmärkande drag är våld och stereotypiska könade uttryck för makt. Hypermaskulinitet förstås här som ett uttryck för en idealtypisk hiphopposition bestående av intersektionen av bland annat kön, etnicitet, ras, klass, plats, ålder och generation. Förhållandet mellan hypermaskulinitet, hiphop och unga män rasifierade som svarta är en vanlig utgångspunkt i analysen av denna maskulinitet, som tillskrivs i olika sammanhang och platser (se t.ex. Rose 2008, White 2011). Andra aspekter som också ingår är heteronormativitet och kränkning av andra män via exempelvis deras mödrar, flickvänner, systrar och döttrar.
Battlerappare använde sig ofta av olika sociala positioner i sina texter, som Nils Prince of Persia-exempel illustrerar. Ofta tillämpades sociala positioner som liknelser eller metaforer. De fungerade dock inte om de var alltför orealistiska. I sin Prince of Persia-liknelse kombinerar battlerap-paren Dizaster en populärkulturell referens (tv-spel) med en hänvisning till den etnicitet som han tillskriver sig själv. Ubisoft-punchlinen kan för-stås som ett exempel på intertextualitet där en populärkulturell referens kombineras med ett slags hypermaskulinitetsideal. Att inte visa sig svag, i bemärkelsen känslosam eller osäker, är ett annat kännetecken för denna maskulinitet, vilket kommer till uttryck i företagsnamnet Ubisoft. Då Nils säger ”When you told DNA you were the Prince of Persia/ that’s when you truly lost/ see that was on point ’cause Ubisoft (you be soft)” åsyftar
Ubi-soft två referenser. Det är namnet på företaget som producerar tv-spelet, vilket gör det till en relevant referens. Det var dock något som få som närvarade vid rapbattlen kände till. Därför framstår den andra referensen som återfinns i engelskans uttal av Ubisoft, det vill säga ”you be soft”, som den vanligaste tolkningen av vad Nils försökte säga. ”You be soft”
kan översättas som ”du är svag”.
I punchlinen använder Nils motståndarens tidigare punchline för att förlöjliga honom utifrån ett hypermaskulint perspektiv. Enligt Nils hand-lade det om att driva med denna maskulinitetsnorm och stereotyperna kring hiphopkulturen, som knyter an till en idealtypisk hiphopposition.
Denna självkritik kan uppfattas som ett exempel på en uppvisning av delar av en kulturell produkt med syfte att kritisera den, som nämndes i kapitel 2. Samtidigt kan denna praktik uppfattas som en reproduktion av detta maskulinitetsideal. Att vara införstådd i dessa dubbla betydelser var en viktig del av battlerap, vilket knyter an både till hiphopens kultu-rella sammanhang och humor mer generellt genom att vara ett av dess grundläggande ideal.
Att skämta om motståndarens partner, föräldrar och andra familje-medlemmar var vanligt. En stor del av rapbattles innehöll minst en rad där motståndarens mor/syster/flickvän/dotter/far nämndes. Dessa kate-goriserades av flera av battlerapparna som generiska skämt. Att beskriva motståndaren som homosexuell eller att driva med ”din mamma” eller
”din flickvän” räknas som generiska skämt. En annan kategori var per-sonliga skämt, riktade till en specifik person, antingen motståndaren eller någon annan, exempelvis dennes faktiska förälder, syskon eller flickvän.56 Då battlerap-sammanhanget utövades och konsumerades huvudsakligen av unga män påtalades denna genusordning och fokus på sociala posi-tioner även i den tvådelade kategoriseringen av skämt som generiska, såsom ”Din mamma är så…”, och som personliga där personen bakom positionen battlerappare lyftes fram. Könade och ofta även sexualiserade generiska skämt om kvinnor i motståndarnas liv kan förstås som ett ut-tryck för heterosexualitet och patriarkala relationer som ryms inom en viss maskulinitetsnorm.
Battlerappens kategorisering av skämt som antingen generiska eller personliga var ett resultat av mötet mellan humorpraktiken och sociala
56 Dessa kategorier av skämt har andra benämningar i den muntliga afroamerikanska traditionen. Enligt lingvisten Geneva Smitherman (2000:223f) är det som i mitt material kallas generiska skämt detsamma som ”the dozens” i afroamerikansk tradition
positioner. Förolämpningarna var ceremoniella, vilket skapade det som Smitherman (2000:223) kallar för en ”safety zone”. Denna säkerhetszon, som kan uppfattas som lekramens gränser, var dock inte alltid tydlig. Grän-sen mellan personliga och generiska skämt var inte heller alltid självklar.
”Din mamma”-skämt förstods i regel som generiska, men det förekom ifrågasättanden huruvida de skulle ha använts om personens faktiska mor befann sig i rummet, det vill säga då ett generiskt skämt övergick till att bli personligt. Ett exempel på detta är då S.T.I.C.S-kollektivet diskuterade kategorin ”din mamma”-skämt efter ett större rapbattle-evenemang där de var värdar. I samband med denna diskussion överträddes lekramens gränser och den kategorisering av skämt som användes inom battlerap.
Detta kan även förstås som ett konkret exempel på att ”din mamma”-skämt kan tolkas annorlunda i en svensk kontext där en längre historisk tradition av sådana skämt saknas. Exemplet tydliggör även att det kan förstås som något annat utanför en afroamerikansk berättartradition.
Genom reaktioner på humor, som ofta går över osynliga gränser, blottläggs grundläggande rådande värderingar i en specifik kontext (jfr Jönsson & Nilsson 2014). Nils berättar om ett av de första svenska rap-battle-evenemangen som anordnades där båda battlerapparna hade tryckt upp tröjor med motiv som illustrerade deras viktigaste punchline. Ett av motiven föreställde ett collage med bilder på en naken kvinnokropp och en naken manskropp som hade samlag. Manskroppens huvud föreställde battlerapparen som bar tröjan. Motståndarens dåvarande flickväns huvud var inklippt i kvinnokroppen. Skämtet som punchlinen byggde på var alltså ett generiskt skämt (”din flickvän”) som genom bilden på rapparens faktiska flickvän övergick till att vara ett personligt skämt. Tröjmotivet fick motståndaren att hoppa på rapparen med tröjan och slagsmålet var därmed igång. Det stoppades omgående av personerna runt omkring.
Efter en tid togs denna battle bort från battleligans officiella Youtubekanal på begäran av de deltagarna rapparna. Detta är ett exempel på en händelse som ägde rum inom ett nytt musikande som ännu saknade tydliga kon-ventioner. Battlerap var med andra ord ännu inte en etablerad praktik när battlerapparna deltog i denna battle. Genom slagsmålet bröts lekramen och det blev plötsligt ”på riktigt”. Detta resulterade i att utövarna beslu-tade att fysisk kontakt inte skulle vara tillåten inom denna battlerapscen.
I detta exempel var både punchlinen och det slagsmål som den orsakade olika iscensättningar av hypermaskulinitet.
Slagsmål bröt sällan ut framför kamerorna efter ovannämnda battle inom svensk battlerap, och laddades aldrig mer upp på Youtube. Däremot
figurerade hotet om våld i bakgrunden. Nils nämnde en två meter lång och muskulös battlerappare som med sin kropp skulle kunna komma undan med att säga vad som helst då ingen skulle våga att ge sig in i slagsmål med honom. Rapparens förkroppsligande av hypermaskulinitet och därmed också hot om våld räckte för att förhindra någon att använda fysiskt våld mot honom. Detta innebar att han gavs friheten att provocera sina motståndare på ett sätt som andra, som inte förkroppsligade denna maskulinitet, inte hade möjlighet till. Detta kan tolkas som att hypermas-kulinitetens inneboende hot om våld används som ett sätt att kontrollera battlerap som musikande (jfr Whitehead 2002:167). Det blir ett sätt för musikandet att tillämpa hypermaskulinitet som en kontrollinstans för provokation. Battlerap förhåller sig därmed till iscensättning av maskuli-nitet genom att hypermaskulimaskuli-nitet används i vissa fall som ett hot.
Den kroppsliga koreografin som en del av battlerap-framförandet gick inte att separera från de positioneringar som blev möjliga att erövra. Det krävdes exempelvis en cismans kropp för att gestalta den maskulinitet som är ett resultat av en idealtypisk hiphopposition.57 Ålder är en viktigt aspekt som ofta är omarkerad i mitt battlerapmaterial men som är en förutsättning för att denna battlerapscen överhuvudtaget startade. Flera av de som jag talade med påpekade att majoriteten av utövarna och ar-rangörerna var i 20-årsåldern, en period i livet då de av olika anledningar hade möjlighet att ägna sig åt denna väldigt tidskrävande hobby.
I mitt material förekommer fler exempel på då lekramens gränser framstod som otydliga. Detta kan även tolkas som en brist på känsla för var gränsen går. Ett sådant exempel var en rapbattle då den ena rapparen skämtade om sin motståndares nyligen bortgångne far på ett, enligt vissa, smaklöst vis. S.T.I.C.S* berättade att raden kom som en chock då det inte hörde till något rimschema. Han och S.T.I.C.S** var en av få som inte skrattade åt detta skämt. Det tog på Crome, battlerapparen vars pappa nyligen hade gått bort, att folk skrattade. Enligt S.T.I.C.S* hörde Crome av sig till dem och tackade för att de inte skrattade. Det hela slutade med att denna battle diskuterades utförligt på ett forum där en del i publiken bad om ursäkt till Crome för att de skrattade och skyllde på att de inte riktigt hörde vad som sades. S.T.I.C.S* och många runt omkring honom ansåg detta skämt vara smaklöst. Trots detta fanns det inom battlerap
57 Benämningen cisman kan beskrivas som ”att tillskrivas manligt kön vid födseln, växa upp som pojke, identifiera sig som man och uppfattas som man av sin omgivning” (Holmqvist 2017:20). Överensstämmelsen mellan juridiskt kön och könsidentitet är viktig i förståelsen av begreppet cisperson.
tid en risk att målet för skämtet kunde vara vad som helst, även smaklösa skämt om nyligen bortgångna föräldrar:
S.T.I.C.S*: Stämningen gick ner… vad är det med den här snubben?
Men samtidigt, om du går in i en battle får du vara beredd på den typen av rader.
Samspelet som skedde på olika plan mellan publiken, battlerapparna, och värdarna var en viktig del av battlerap, vilket illustreras av exemplet med Crome i S.T.I.C.S* utsaga. Valet att inte skratta kunde ha en lika stor in-verkan och betydelse som att göra det. Genom att använda sig av humor deltar battleraputövarna i ett kunskapande om normer och tabun både inom lekramen och utanför den. Utifrån den funktionen kan humor tolkas som en ”socialiseringsagent” (jfr Jönsson & Nilsson 2014:15). De som skrattar åt battlerap-rader, de som inte gör det och anledningen till dessa reaktioner ingår i denna norm- och tabureproduktion.
Detta väcker frågor om den roll som empati spelade i sammanhanget.
En möjlig tolkning är att empati innehar en passiv roll inom battlerap då en aktiv roll skulle ha brutit lekramen. Med andra ord hade en aktiv tillämpning av empati resulterat i ett ifrågasättande av lekramens existens.
En av battlerappens konventioner är föreställningen om att alla ämnen är möjliga att skämta om eller skildra i battletexterna: den som deltar i leken får leken tåla, som S.T.I.C.S* antyder i citatet ovan. Därmed blir det som beskrivs som ett slags smaklöshet hos vissa skämt snarare en tolkningsfråga som ingår i lekramen.
Som kapitlet hittills har visat kan skratt signalera kännedom om den att-kunskap som referenserna i texterna hänvisar till, som i sin tur kan ingå i en gemenskap där detta kunskapande delas, reproduceras och de-monstreras. På så vis blir kunskapandet en färdighet. Men skratt som en reaktion på något som sker inom battlerap kan även signalera en tvetydig-het huruvida ett skämt uppfattas som generiskt, personligt och emellanåt smaklöst. Lekramen bröts dock enbart vid fysisk kontakt. Oftast skedde detta i form av hot om våld eller ett våldsamt påhopp som resulterade i slagsmål. Hypermaskulinitet fungerade därmed som ett annat slags väk-tare. Repetitiva iscensättningar av de ideal som hörde ihop med denna maskulinitet förekom både inom battlerapmusikandets kroppsspråk och texter. Skämten baserades ofta på ett perspektiv där motståndaren ankla-gades för att antingen vara homosexuell, feminin, som i det inledande exemplet där battlerapparna Grizzly och Zamora mötte O-Hund och Third Eye, eller svag som i Ubisoft-punchlinen som diskuterades ovan.
Hypermaskulinitet var även något som emellanåt var föremål för uttalad förhandling och lek. Iscensättningen av ett slags parodisk hyper-maskulinitet kommer fram i Nils/Henry Bowers resonemang om det som han benämner ”aggressivitet med finess”.
[med en mörk högljudd röst] Nils: JAG ÄR EN STOR STARK JÄVEL FÖR ATT JAG KOMMER OCH [säger med en ljus och tyst röst]
kittlar dig med en fjäder! [återgår till sin vanliga röst] Man bygger upp det som att man är jävligt hård men när punchlinen kommer blir det ganska humoristiskt att en stor aggressiv person skulle säga så!
Nils exempel inleds med en gestaltning av hypermaskulinitet som snabbt övergår till det som ofta förstås som det motsatta, något mjukt och oskyldigt. Enligt Nils bistår humorn i detta fall med ett slags finess i punchlinen. Utan humorn skulle det vara mer tveksamt huruvida detta är en iscensättning av hypermaskulinitet inom battlerap eller inte. Denna så kallade aggressivitet med finess kombinerar humor och hypermasku-linitet. Nils gestaltning består av ord och en jargong, men hans fram-förande är en minst lika viktig del av detta iscensättande av maskulinitet, där kroppsspråk och uttal slår an de tolkningsnycklar som krävs för att iscensättningen ska tydliggöras.
Ett annat tydligt exempel på när battlerapparna aktivt lekte med ge-staltning av olika maskulinitet återfinns i samma rapbattle. O-Hund och Third Eyes ronder bestod av en väl förberedd iscensättning av maskulinitet som kom som en stor överraskning för alla – Grizzly, Zamora, publiken och andra battlerappare. Third Eye och O-Hund var vid tiden för denna specifika rapbattle kända för att iscensätta en humoristisk maskulinitet som fokuserade på att driva med allt och alla. Denna gång bestod deras ronder av en tydlig gestaltning av hypermaskulinitet. De vann denna rapbattle genom att överraska, överlista och förutse att motståndarna sed-vanligt skulle driva med dem för att de inte gestaltar hypermaskulinitet, som i sammanhanget förstods som en norm. Att på detta vis omvandla någons förolämpning av en själv till den egna strategin kallades för ”flip-ping the script” i en battlerap-kontext i Los Angeles (Lee 2016:113ff).
Jocke/Third Eye:
För vi är hunden och ögat/
Vi är så sammansvetsade att om jag skulle ha hookat en brud ikväll/
Skulle Olof ha skrutit nästa dag om att han hade hookat en trekant/
Olof/O-Hund:
Och Grizzly, det här är ingen lek, man/
För ett tag trodde jag att vi var nästan vänner/
Och så var det nog ett tag om jag tänker efter/
För jag stöttade dig och försökte få med dig i gänget/
När du kom till fotbollslaget där jag spelat länge/
Ja du var lugn, schysst, gav mig props för musiken/
Ville ha med mig på nåt tape, ja det var soft på den tiden/
Third Eye:
Och när vi battlade sa du att vi var fetast och att det var roligt och sånt/
Och vi peppade dig och sa att du borde prova nån gång/
Och sen undrade varför du började bete dig som en hora mot oss/
Och snacka skit bakom ryggen som du golade på oss/58 O-Hund:
Du stöttade hatare på nätet som sa att mina rader var bulla/59 Du sa att mitt sätt att performa gjorde så att jag kom undan/
Men trots allt skit som du sagt om mig har jag aldrig skrivit nåt tillbaka hur mycket jag än hatat det/
Och jag har aldrig rört din långa äckliga näsa hur mycket jag än har velat skada den
(Publiken börjar ropa, Olof höjer rösten för att höras och skriker vid det här laget)
För jag är bättre än så!/
Och jag har väntat, så fort vi möts i ringen får du på käften ändå/
Ja du som alltid sågat min skämtsamma stil/
Är du nöjd nu ditt svin när jag inte skämtar ett skit?!
(skriker medan han står väldigt nära framför Grizzly) Du borde skämmas din gris
(Publiken jublar och hejar)
58 Gola är ett emiskt ord för att förråda någon.
59 Bull är ett emiskt ord för dåligt.
Visst vi var vänner en tid men du förtjänar inte längre min respekt i ditt liv!/
Och även om din kuk säkerligen är längre än min
Är din personlighet fan inte hälften så fin, ditt äckliga svin!/
(Publiken jublar och applåderar)
I detta utdrag ur rapbattlen mot Grizzly och Martin Zamora gestaltar Third Eye och O-Hund hypermaskulinitet, vilket är precis det som de vanligtvis blir kritiserade för av sina motståndare att inte göra. I samband med förberedelserna av deras rapbattle-verser tillbringade jag en heldag med Jocke och Olof då de beskrev bakgrunden till detta för dem nya upplägg. De uttryckte en uppgivenhet över att alltid bli kritiserade för att vara pajaser och aldrig tas på allvar, samtidigt som de var med och startade denna svenska scen som genomsyras av just humor. Jocke avslu-tar deras sista rond med att driva med Grizzly och Zamoras strävan efter gestaltningar av hypermaskulinitet som ett slags norm inom battlerap, som återknyter till en idealtypisk hiphopposition. Detta gör Jocke genom att avsluta ronden med raden ”Nu ska Grizzly och Zamora läxa upp oss med några hårda bars!”.60 Med hårda bars, eller maskulina takter, menas här battlerader genomsyrade av hypermaskulinitet. Konceptet hårda bars framställs här som ett maskulinitetsideal inom battlerap och ställs mot rader som genomsyras av humor. Just detta är något som Jocke och Olof uttryckte som en kritik mot battlerapscenen. De uttryckte en oförståelse för varför dessa två slags iscensättningar av maskuliniteter inte kan anses vara likvärdiga och stå sida vid sida.
En kort stund efter rapbattlen mot Grizzly och Zamora, som jag såg på plats i Malmö, hittade jag Jocke och Olof i publiken och fick då möjlighet att fråga dem hur de tyckte att det gick, och gratulera dem till vinsten.
Båda var väldigt glada över att de lyckades iscensätta Grizzly och Zamoras stil bättre än de själva. Med andra ord ansåg de själva, och publiken, att de i egenskap av battlerappare som i vanliga fall är kända för en skämtsam stil långt ifrån den normerande maskuliniteten, denna gång lyckades gestalta det som de alltid kritiseras för att inte bry sig om. Denna förhandling av gestaltning av olika slags maskulinitet förstås här som ett led i att försöka hitta ett eget uttryckssätt inom de givna ramarna, som dikteras av en idealtypisk hiphopposition. Detta hanteras vemodigt av Jocke och Olof när de frustrerat ifrågasätter varför de inte kan få erkännande för att köra sin egen stil av battlerap istället för den förutsägbara ”hårda bars”-gestalt-ningen. Publikens kommentarer på Youtube är en annan relevant faktor
60 Bar är en engelsk benämning för takt.
i sammanhanget. Hiphopfans hejar på sina favoriter bland battlerapparna och skriver mindre smickrande kommentarer om de battlerappare som de inte tycker om. Detta nämns även av Olof/O-Hund i utdraget ovan då han rappar ”du stöttade hatare på nätet som sa att mina rader var bulla”.
Här pågår en ständig förhandling och omförhandling kring battlerap-positionen utifrån olika gestaltningar av humor och maskulinitet.
Berggren (2013:205) poängterar att även om raptexter innehåller uttryck för parodi och omtolkning av exempelvis rasistiska diskurser tenderar de att reproducera normativa föreställningar om kön och sexu-alitet. Detta går att applicera på det battlerap-musikande som undersöks här. Jockes och Olofs omförhandling kan tolkas som delvis parodisk gestaltning av hypermaskulinitet på grund av dess inslag av uttryck för vad som framstår vara en uppriktig frustration. Ett exempel på detta är Olofs/O-Hunds kritik av Grizzly som en dålig vän. Samtidigt visar ex-emplet att även Olof och Jocke kan iscensätta den maskulinitet som de ofta blir retade för att inte bemästra då de vanligtvis snarare fokuserade
Berggren (2013:205) poängterar att även om raptexter innehåller uttryck för parodi och omtolkning av exempelvis rasistiska diskurser tenderar de att reproducera normativa föreställningar om kön och sexu-alitet. Detta går att applicera på det battlerap-musikande som undersöks här. Jockes och Olofs omförhandling kan tolkas som delvis parodisk gestaltning av hypermaskulinitet på grund av dess inslag av uttryck för vad som framstår vara en uppriktig frustration. Ett exempel på detta är Olofs/O-Hunds kritik av Grizzly som en dålig vän. Samtidigt visar ex-emplet att även Olof och Jocke kan iscensätta den maskulinitet som de ofta blir retade för att inte bemästra då de vanligtvis snarare fokuserade