Antropologen Ruth Finnegans (2007) begrepp musical worlds (musik-världar) används som ett sätt att kategorisera det empiriska materialet.
Begreppet musikvärld utgår från Howard Beckers (1982) begrepp konst-världar, som betonar att varje värld eller konstnärlig tradition bör förstås utifrån sina egna konventioner, krav och värderingar (Finnegan 2007:180).
Finnegan (2007) visar att olika musiktraditioner kan och bör undersökas på egna premisser. Detta sätt att förhålla sig till undersökningsobjektet påminner om etnologiämnets strävan efter att ”göra empirin rättvisa”, som går ut på närma sig ett slags inifrån-förståelse av studieobjektet (jfr Daun 1969).
Genom att tala om dj:ar i nattklubbsmiljö, battlerapscenen och musikläger riktade till tonårstjejer som en del av musikvärlden hiphop
skapas en röd tråd i det empiriska urvalet. Förståelsen av hiphop som en musikvärld bestående av praktiker och sociala processer möjliggör en analys av de villkor, konventioner, ideal och värderingar som ligger till grund för hiphopmusikandet. Dj:ande i klubbmiljö, battlerapscenen och skapandeprocesser inom ramen för musikläger riktade till tonårstjejer förstås som exempel på sammanhang där hiphopmusikande sker.
Genomgående i avhandlingen förstås hiphopmusikande som något som ramas in och sker på den egna musikvärldens villkor. Samtidigt redo-gör avhandlingen för att hiphop i egenskap av musikgenre och musikalisk tradition dels kan beskrivas på olika vis beroende på kontext, dels i allra högsta grad bygger på andra musikaliska traditioner. Det är ett exempel på när hiphop glider in i andra musikvärldar. Finnegan (2007:188f) lyfter fram liknande kritik mot värld-begreppet. Hon menar att en musikvärld inte kan förstås som stabil och med tydliga gränser mot andra världar.
Istället framhåller hon att musikvärldarna alltid glider in i varandra, men att de trots detta inte förlorar sina egna konventioner.
Genomgående hos Finnegan (2007) betonas det faktum att majori-teten av personerna i studien inte levde upp till en gängse förståelse av musiker. De var så kallade dolda musiker på grund av att de istället för att vara professionella musiker ägnade sig åt musik på sin fritid och i olika variationer och konstellationer såsom körsång och rockband. För att studera detta landar Finnegan slutligen i begreppet musical pathway, som kan översättas som musikalisk stig.
I linje med Finnegans resonemang kan mitt empiriska material förstås som olika hållpunkter på en hiphopstig. Begreppet musikalisk stig har fungerat som ett analytiskt verktyg i strävan efter att komma åt de prak-tiker och handlingar som utövarna ägnar sig åt (jfr Finnegan 2007:304).
Eftersom dj:ande, battlerap och musikläger är de tre företeelserna som står i fokus i respektive empiriskt kapitel framstår de som åtskilda sociala och kreativa sammanhang. Detta stämmer inte. De går snarare in i varan-dra på flera sätt. Personerna som trampar upp hiphopstigen använder sig av och utvecklar olika kunskaper och färdigheter inom ramen för stigens olika stopp.
De stopp på hiphopstigen som jag har identifierat i materialet består av ”battlerap”, ”dj:ande och klubbarrangörskap”, ”musik och politik”
samt ”pedagogik”. Några av dessa motsvarar det material som ligger till grund för kapitel 3–5, medan andra går igen i materialet som helhet.
Dessa stopp kan förstås som väletablerade sedan tidigare och således som en självklar del av utförda kollektiva handlingar på en plats (jfr Finnegan
2007:306f). Hiphopstigens hållplatser var på så vis en del av något redan existerande som fyllde olika betydelser för personerna. För många av utö-varna resulterade stoppen bland annat i självförverkligande och skapandet av personliga nätverk. I denna studie står en nationell kontext i fokus.
Musikvärlden hiphop och hiphopstigen med ovannämnda hållplatser fokuseras för svenska förhållanden. På så vis synliggörs olika delar av det hiphopmusikande som avhandlingen undersöker.
Fältet svensk hiphop rymmer många olika teman och aspekter.
Relevansen och aktualiteten av detta fält växte sig allt större under av-handlingsarbetets gång i takt med att det blev allt tydligare att hiphop hade blivit en etablerad del av svensk populärmusik. Detta syntes inte minst i den mediala uppmärksamhet som olika personer i studien fick under denna tid. Inledningsvis rörde jag mig i flera sammanhang inom det som kategoriseras som svenskt hiphoputövande. Detta var grundat i mitt tidigare kontaktnät och framför allt nätverkande för att ta sig in i hiphopvärlden. Utöver de empiriska nedslag som förekommer i avhand-lingen tog jag del av musikstudiosessioner med artister i olika delar av landet, och försökte ta del av ett antal internationella musikutbyten. Efter hand utkristalliserades dj:ande, battlerapscenen och musiklägren som mer intressanta med utgångspunkt i de frågor som jag ville arbeta med.
2012 var battlerapscenen nationellt utspridd. Battlerapscenen i Lund och Malmö valdes ut med deltagare från olika delar av Skåne, då skånskt hiphoputövande är underrepresenterat i den svenskspråkiga forskningen om hiphop. En annan aspekt som påverkades av tidigare forskning var avsaknaden av translokala studier om hiphop i en svensk kontext. Detta var ett argument för att inkludera battlerap från Uppsala, representerat av battlerapparen Henry Bowers.
Utifrån tidigare kontakter i fältet fick jag tips om rapparen och workshoparrangören Nathalie/Cleo, som vid denna tid var verksam i Umeå. Cleo föreslog att det allra första Femtastic Camp skulle ingå i avhandlingen. Det första Femtastic Camp-lägret blev därför grunden till avhandlingens kapitel 5. Då det translokala var genomgående viktigt i det empiriska urvalet tillkom ytterligare ett musikläger i Stockholmsområdet och ett i Hultsfred.
Dj-sammanhanget valdes ut utifrån mina tidigare studier. Med ut-gångspunkt i denna förförståelse formulerades detta empiriska nedslag som ett möjligt sammanhang för att studera skapandeprocesser inom en hiphopkontext. Utifrån tidigare kontakter i fältet inleddes en rekrytering av dj:ar i Skåne utifrån snöbollsmetoden. Strävan efter ett translokalt
material som inkluderade både kvinnors och mäns skapande resulterade i att Femtastic-sammanhanget möjliggjorde kontakt med dj:ar som var kvinnor i Stockholmsområdet.
Kombinationen av dessa tre empiriska nedslag är relevant att under-söka av flera anledningar. Processer för musikskapande inom hiphop i en svensk kontext är, som jag tidigare har konstaterat, till stor del outfors-kade. Den nationella inramningen väcker frågor om den roll som före-ställningar om svenskhet spelar i denna hiphopkontext. Musikläger och deras feministiska profil möjliggörs dels av diskursen om feministiska och jämställda Sverige (jfr t.ex. Martinsson, Griffin & Giritli Nygren 2017), dels av svenska lagar och traditioner som föreningslivet kan förstås som. I battlerapmaterialet är förhållandet mellan Sverige och USA centralt, vil-ket i sin tur påverkar vilka sociala positioner som framträder i relation till musikpraktik. Då hiphop är en av de musikgenrer vars texter innehåller flest ord, är det tänkbart att språk fyller en viktig funktion inom processer där musik skapas. Genom ett translokalt material där Stockholm och olika delar av Skåne står i fokus, skildras olika hiphopkontexter på vissa platser i Sverige i en specifik tid, präglade av förändring.