I avhandlingens kapitel 2, Sammanhang, kontextualiseras beteckningen hiphop och hur dess olika förståelser resulterar i det som här benämns idealtypisk hiphopposition. Hiphopmusikandets estetik diskuteras som en central aspekt av positioneringen av musikandet. Kapitlet presenterar även en bakgrund till det undersökta fältet rap och hiphopmusik i Sve-rige. Detta knyts an till en populärkulturell skapelsemyt om hiphop som aktualiseras och görs verksam i avhandlingens empiri. Kapitlet avslutas med ett resonemang om socialisering in i ett svensk hiphopmusikande.
Kapitel 3–5 bygger på tre empiriska nedslag. Det empiriska materialet är bearbetat utifrån teman som har vuxit fram allt eftersom. Några av dessa teman återkommer i alla kapitel. Varje kapitel har således både ett empiriskt och ett tematiskt fokus. Med andra ord: de analytiska temana i respektive kapitel bygger på varandra. Resonemangen om kunskap och färdighet samt musikalisk socialisering i kapitel 3 är en förutsättning för
diskussionen om lustfylld lek och humor samt iscensättning av kön i kapitel 4. Dessa teman vidareutvecklas i kapitel 5.
Kongeniala färdigheter, avhandlingens tredje kapitel, undersöker hip-hopmusikande bland ett antal klubb-dj:ar med utgångspunkt i teknik och olika färdigheter, och hur dessa samspelar med autenticitet och sociala positioner. Kapitlet visar att dessa kunskapanden, färdigheter och föreställningar om autenticitet alltid är positionerade. De skildras som deltagande i en ständigt pågående process med sociala positioner med fokus på kön och generation, men även andra aspekter såsom ras, etnicitet och klass.
Avhandlingens kapitel 4, Aggressivitet med finess, vidareutvecklar reso-nemanget om kunskapande och färdigheter genom att fokusera battlerap som ett exempel på hiphopmusikande där iscensättning av maskulinitet står i centrum. Detta undersöks genom en analys av battlerap som en lekram inom vilken avhandlingens diskussion om kunskapande och färdigheter vidareutvecklas genom att inkludera samspelet mellan humor och sociala positioner.
Passa micken, avhandlingens kapitel 5, fokuserar hiphopmusikande på ett antal musikläger riktade till tonårstjejer. Medan föregående kapitel framför allt har lyft fram det individuella lärling–mentor-förhållandet som centralt för det musikaliska socialiserandet, fokuseras här istället ett kollektivt lärandesammanhang. En viktig utgångspunkt för kapitlet är de samhälleliga konsekvenserna av dominansen av män i exempelvis musik-branschen och andra musikorienterade sammanhang, som dessa läger ämnar att förändra. Med fokus på framför allt lägerledarna uppehåller sig kapitlet vid hur tjejer och kvinnor hanterar detta uteslutande och osynliggörande inom hiphopmusikande samt de strategier de använder sig av för att motverka dem.
Kapitel 6, Villkorad hiphop, innehåller avhandlingens slutdiskussion som består av sammanfattande resonemang och en vidare diskussion av resultaten. Här lyfts särskilt begreppen hiphopmusikande och idealty-pisk hiphopposition fram. Diskussionen uppehåller sig bland annat vid villkorande, trovärdighet samt vid de begränsningar och möjligheter som identifieras i analysen av hiphopmusikande.
2. SAMMANHANG
Att vara ett kollektiv, att vara ett crew. Det finns också i hiphopmusiken.
Det är en kultur, det är så man tar sig fram på nåt sätt. Jag drogs väldigt mycket till det och det var det första jag kom in i. Det har alltid varit så, det är så fortfarande och jag trivs väldigt bra i det. På samma sätt som när jag står på scen har jag med mig 20 gäster för att det är så jag tycker om att spela. Det är så jag vill göra musik.
(Rapparen Cleo intervjuad i SVT-dokumentärserien Femtastic. Girls Up Front från 2016) Det är lätt att glömma att stora delar av den musik man lägger ner sin själ och sitt hjärta i egentligen inte alls är ämnad för ens öron. ”I’m not playing for any white people, man” sa Miles Davis en gång i början av sjuttiotalet. Bluesen, jazzen och nu hiphopen berättar historien om den svarta befolkningens USA och den vita europeiska medelklassen har egentligen inte alls med det att göra. Talib Kweli, outstanding Brooklyn-MC, förklarar: ”De stora dragen kan ni förstå. Men det är klart att de mer specifika bitarna går förlorade. Men mycket handlar om att få alla människor att inse vilka fel de gör och hur man kan rätta till det… och musik är ju faktiskt universell”.
(Ernst 2000:24) För att förstå hiphopmusikande närmare krävs en diskussion om denna studies förståelse av hiphop. I citaten ovan framträder två exempel på förutsättningar som ligger till grund för hiphopmusikande. Rapparen Cleo betonar, i dokumentären om Femtastic, ett feministiskt musik-kollektiv som hon är medgrundare av, den roll som hiphopmusikandets fokus på kollektivet spelar för hennes egna musikande. Det beskrivs som något grundläggande för hur hon förhåller sig till musicerande men även kreativt skapande. Det andra citatet är inledningen till en artikel skriven
av journalisten Tony Ernst.11 Här kommenteras en upplevd ambivalens utifrån positionen vit europeisk medelklass, som journalisten verkar till-skriva sig själv. Den afroamerikanske rapparen Talib Kweli förklarar för den vite svenske journalisten varför denne aldrig kommer att till fullo förstå den musik som här beskrivs utifrån afroamerikanska erfarenheter som gemensam nämnare. Talib Kweli betonar olika anledningar till att musikens alla nyanser inte når bortom den afroamerikanska kontexten, men att den trots allt är universell och därmed till för alla. Detta påminner om avhandlingens inledande exempel från musiklägret där en idealtypisk hiphopposition framstod som en central markör för föreställningar om vilka som kan utöva hiphopmusik och få erkännande för det. I citatet ovan, från tidigt 2000-tal, betonas mer specifikt afroamerikanska erfaren-heter som ett slags förutsättning i förståelsen av hiphopmusik.
Detta kapitel innehåller resonemang och beskrivningar av olika villkor, konventioner, ideal och värderingar som ligger till grund för hiphopmusi-kande. Den afroamerikanska och afrodiasporiska inramningen är ett ge-nomgående exempel på detta. Inledningsvis diskuteras ett antal olika sätt att förstå fenomenet hiphop i en samtida svensk kontext, som tillsammans lägger grunden till hur hiphop förstås inom ramen för denna avhandling.
Som en del av detta förs ett resonemang om hiphopmusikandets olika för-hållningssätt till estetik. Detta följs av en diskussion om populärkulturell skapelsemyt och den funktion som en sådan fyller inom mytbildning och föreställningar om autenticitet inom hiphopkontexten. Kapitlet avslutas med ett resonemang om de sätt på vilka den nationella inramningen påverkar det hiphopmusikande som avhandlingen fokuserar.