Inom Femtastic Camp kallades instruktörerna för handledare och de var alla artister, producenter och dj:ar inom de musikstilar och genrer som stod i fokus. Inom Popkollo kallades den ansvarige för varje läger för bandcoach. I fallet Popkollo Hiphop/RnB var den lägeransvarige rap-paren Silvana Imam, som även var med på Femtastic Camp.78 I ett samtal mellan Silvana, Popkollos verksamhetschef som var med i Hultsfred och
78 På Femtastic Camp höll Silvana i en workshop i beatmaking, dvs. skapandet av beats.
mig, berättade verksamhetschefen att hon förstod om Silvana inte ville använda sig av benämningen bandcoach då det inte var ”tillräckligt hip-hop”. Silvana påpekade då för mig att hon snarare är ensemblecoach då banchcoach inte funkar med hiphop: ”Du kan alltid skriva coach bara.
Jag är inspirerad av basket, var basketcoach i fem år.” Användningen av ordet coach anspelar här på en uppmuntrande och stöttande typ av läger-ledare vars fokus ska ligga på peppande, konstruktiv kritik.
Rapparen Silvana Imam skapade sin egen musik, även under de dagar jag deltog i Popkollot. Hon satt vid sin dator på lediga stunder och arbe-tade med en musikvideo, lade upp information och musik på nätet, och planerade olika evenemang som hade med musik att göra. En av dagarna spelade hon även in en låt. Hon beskrev det som att inspirationen kom och hon passade på att spela in direkt, vilket underlättades av att platsen tillhandahöll ett antal inspelningsstudior.
Det pedagogiska intresset var tydligt hos Nathalie/Cleo och Silvana Imam. Under tiden för mitt fältarbete var Cleo lärare på en folkhögskola i Malmö där hon tillsammans med rapkollegan Promoe var ansvarig för dess hiphoputbildning kallad Spinneriet. Silvana hade, som nämndes ovan, lång erfarenhet av att vara baskettränare. Att hålla i musikrelate-rade workshops var vanliga erfarenheter hos flertalet av de personer som jag träffade under mitt fältarbete bland dj:arna, battlerapscenen och på musiklägren. Att ägna sig åt pedagogik kan på så vis ses som ett sätt att hiphopmusika.
Musikläger som står i fokus i detta kapitel kan ses som exempel på en pedagogisk process där rollen lägerledare gör det möjligt för musikutövare att utveckla sina egna kunskaper och färdigheter genom att lära ut dem till andra, som fallet är för lärare oavsett ämne. Det blir därmed ett tillfälle för ledarna att kombinera sina att- och hur-kunskaper. Ett konkret exempel inom ramen för musiklägren är ledarna i rollen som förebilder. Möjlighe-ten till stöd i musikskapandet av poMöjlighe-tentiella förebilder och idoler skapade en plattform för lägerdeltagarna att vidareutveckla sitt musikutövande även efter lägren. Vid lägrets sista samling efter avslutningskonserten innan deltagarna och ledarna skildes åt uppmanades de att fortsätta, eftersom svensk hiphop ”behöver dem”:
Victor/Mofeta: Ända sedan jag började rappa för tio år sen har det diskuterats varför det finns så få tjejer på den svenska hiphopscenen.
Och de tjejer som har kommit upp under årens gång har blivit
bombarderade med den frågan. Men nu finns ju ni! Ni är framtiden och detta är ingenting den svenska hiphopscenen tidigare har skådat, tjejer
som gör och reppar tjejer.79 Det är nåt nytt och det kommer nog att ta ett tag för folk att vänja sig, men ni finns ju här. Ska bli spännande att följa er utveckling, de av er som väljer att fortsätta. Ni kan snabbt bli bättre om ni fortsätter. Den svenska hiphopscenen behöver er!
Lägerledarna Nathalie/Cleo, Vanessa/DJ Ney Ney och Silvana Imam var förebilder såsom etablerade musikutövare men även som personer som ägnade sig åt konkret samhällsförändring. Nathalie och Vanessa var medgrundare till kampanjen ”Fatta!” som startade hösten 2013 och hade som ambition att bidra till förändringsarbete kring normer om sex och i anslutning till det även förändrad sexuallagstiftning. I samband med det första Femtastic Camp hade Silvana precis bytt namn från artistnamnet Silvana Solo till Silvana Imam, som var hennes riktiga för- och efternamn.
Den förklaring som jag då fick av Silvana var att hon tyckte att det kändes
”mer äkta” att använda sig av sitt eget efternamn. Då hon presenterade sig för lägerdeltagarna på Popkollot några månader efter Femtastic Camp-lägret kom det också på tal. Svaret som då gavs var lite mer utvecklat: ”Det känns bekvämare att ha mitt eget efternamn. Och så ville jag undvika att folk alltid utgår från att jag är svensk. Min mamma är från Litauen och pappa från Syrien.”
Denna namnändring kan tolkas som ett autenticitetssträvande jäm-förbart med dj:arnas i kapitel 3. Silvana eftersträvar här att framstå i enlig-het med den förståelse av etnicitet och ras som hon anser är sann. Genom att betona sitt efternamn, som inom islam dessutom är en term för en religiös ledare, gör hon motstånd mot det privilegium som hon tillskrivs genom att antas vara svensk, i bemärkelsen etnisk vit svensk. Inte långt efter de musikläger där jag träffade Silvana blev hon ett slags nationell queerfeministisk ikon.
Genom att vara förebilder med sina egna liv, som vävs in i deras posi-tioner som musikutövare, blir Nathalie, Vanessa och Silvana förebilder i det som de lär ut på lägren, nämligen samhällsförändring. De lever som de lär, vilket kan förstås som tydliga politiska handlingar. Med utgångspunkt i forskning om postfeministisk kultur diskuterar Ann Werner och Marika Nordström (2013) idén om musiker som starka kvinnor och därmed före-bilder för tjejer. I den offentliga debatten skildras gruppen unga kvinnor vara i behov av positiva förebilder, vilket ofta kopplas ihop med deras utsatthet för exempelvis utseendeideal och ohälsa (Werner & Nordström 2013:116). Med utgångspunkt i sina respektive avhandlingsprojekt identi-fierar Werner och Nordström (2013:117) förebilder i offentlig debatt som
79 Att reppa är ett emiskt ord för att representera eller företräda.
framställs som eftersträvansvärda genom att beskrivas som framgångsrika
”starka kvinnor”. Föreställningar om starka kvinnor som förebilder i offentlig debatt ställs mot individers berättelser om hur de har påverkats av sina förebilder. I mitt material från musiklägren kombineras dessa två förhållningssätt till förebilder. Rapparen Cleo och kollektivet Femtastic hade börjat skapa sig ett namn i offentligheten då lägren arrangerades och många lägerdeltagare kände till dem och deras musikande. Lägren kan förstås som sammanhang där ledarna presenteras som förebilder, både i musikalisk och politisk mening. Men lägren i sig producerar också nya före bilder. I yttrandet ovan av Victor/Mofeta beskrivs lägerdeltagarna ingå i något unikt för svensk hiphop. Deltagarna som grupp blir ett konkret exempel på den samhällsförändring som lägren har som mål att producera och som hoppfullt beskrivs som något som den svenska hiphopscenen är i behov av. Lägerdeltagarna framställs som förebilder för framtida rappare.
Under musiklägren förstärks det feministiska perspektivet, men som kapitlet hittills har visat tillämpas den feministiska praktiken inom ramen för hiphopmusikande på olika vis för olika kategorier av tjejer.
Jämställdhet förstått som något typiskt svenskt diskuterades i kapitel 4 i förhållande till battlerap. Detta är relevant även i samband med Popkollo och Femtastic. Jämställdhet i musikbranschen tillämpades som en allmän ambition på musiklägren, men tillskrevs olika tjejpositioner på olika vis.
Eftersom lägerdeltagarna på tidigare musikläger huvudsakligen positio-nerades som medelklass-Svensson uppfattades de i mitt material av ar-rangörerna och några av ledarna som den förväntade målgruppen. Tjejer som positionerades som förortstjejer ramades in utifrån föreställningar om ett förgivettaget intresse för hiphop och därigenom även feminism.
Autenticitet förekommer här på olika plan. Det förkroppsligas till at-tityd, sätt att röra sig, sätt att leverera musiken, men också utifrån tydliga föreställningar om vilka hiphop är till för och vilket syfte det har. Positio-nen förortstjej utgör här ett slags feministisk och antirasistisk strävan som fångar mötet mellan en idealtypisk hiphopposition och den feministiska och antirasistiska kampen. Detta görs genom att denna könade, platsligt förankrade och åldersbestämda position, som ofta rasifieras som icke-vit, likställs med en feminin motsvarighet till den maskulint kodade ideal-typiska hiphoppositionen.
Kapitelrubriken Passa micken avser den musikaliska och politiska handlingen att som tjej eller ung kvinna ägna sig åt den mansdomine-rande hiphopmusiken. Att rappa och identifiera sig som kvinna villkoras av strävan att skapa en förändring. Uppmaningen att passa micken blir
här ett sätt på vilket denna förändring kan skapas. Dessutom åsyftar pas-sandet av micken en särskild grupp tjejer som tillskrivs hiphopmusikande i större utsträckning än andra. Positionen förortstjej förväntas ta micken och leda den efterlängtade förändringen av representation inom hiphop med utgångspunkt i kön som förstås med hänsyn till ålder, ras, etnicitet, klass och plats.
Sammanfattning
Musiklägren hade som mål att motarbeta mansnormen inom musik-branschen överlag. Ett sätt att göra detta var att i den vardagliga prak-tiken iscensätta och till viss del även diskutera och kritisera olika slags maskulinitet och femininitet inom ramen för hiphopmusikandet. Lägren presenterades som riktade till alla tjejer med ambitionen att producera fler artister som är kvinnor. Detta gick hand i hand med både Popkol-los och Femtastics verksamhet och var något som alla på lägren kunde samlas kring. Inom ramen för Femtastic Camp-lägren fungerade feminis-tisk retorik från tidigare decennier som en referensram för det hiphop-musikande som utövades.
I lägrens hiphopmusikande ingick feministiska strävanden som kom till uttryck på två olika sätt. Ett var att ägna sig åt jämställdhetspraktiker utifrån en förståelse av jämställdhet som en fråga om könsfördelning.
Ambitionen var att ägna sig åt hiphopmusikande i egenskap av tjej och kvinna då dessa var i minoritet. Det andra exemplet på hur feministiska resonemang påverkade hiphopmusikandet på dessa läger, i synnerhet Femtastic Camp, är den roll som positionen förortstjej fyllde i detta sam-manhang. Det gjordes en tydlig koppling mellan denna tjejposition och dess föreställda preferens av musikgenre och uttryck. Positionen förortstjej bestod av föreställningar om ras, plats, klass och emellanåt även religion som tillsammans informerade förståelsen av kön. Förortstjejer ansågs vara den kategori som var mest i behov av dessa läger inom vilka musik – och då särskilt hiphopmusik – även framställdes som ett sammanhang för integration.
Kapitlet har visat att lägrens hiphopmusikande skapades i dialog mellan deltagare och ledare. Även här utgick detta samspel från sociala positioner och musikpraktiska konventioner som ständigt förhöll sig till varandra. Ledarna fungerade som förebilder i egenskap av politiska aktö-rer som ägnade sig åt samhällsförändring. Därmed kan lägren även förstås som sammanhang där ledarna lärde ut att denna förändring är möjlig.
6. VILLKORAD HIPHOP – EN AVSLUTANDE
DISKUSSION
Denna studie har uppehållit sig vid hur musik, musikpraktik, identitets-skapande, musikalisk socialisering, lärande och politik smälter samman inom delar av fältet svensk hiphop under första halvan av 2010-talet.
Avhandlingens syfte har varit att analysera hur hiphopmusikande blir till i mötet mellan olika musikpraktiker, kunskaper, färdigheter och sociala positioner. I det följande sammanfattar och diskuterar jag mina iaktta-gelser.
Studien utgår från tre olika förståelser av fenomenet hiphop. Dels förstås det som en populär musikgenre som inbegriper ett specifikt es-tetiskt förhållningssätt. Denna musikgenre vävs ihop med förståelsen av hiphop som en subkultur, där benämningen hiphopkultur ingår. Båda dessa förhåller sig till en tredje förståelse av hiphop, nämligen som ett fenomen tillskrivet en stigmatiserad social position med rötter i dess nära förhållande till afroamerikaner som demografisk grupp, både ur ett historiskt och ett samtida perspektiv.
Hiphopmusikande och idealtypisk hiphopposition är två av avhand-lingens centrala begrepp. Hiphopmusikande definieras som ett begrepp för mötet mellan praktiskt musikskapande och ett slags identitets skapande som sker inom ramen för hiphopmusikens skapandeprocesser. Avhand-lingen har visat att för att förstå musikpraktiska konventioner krävs det en analys av de maktordningar som både möjliggör och begränsar hur hiphoputövare framställer sig själva och sitt egna musikande. Detta gäl-ler även omvänt: för att förstå de maktordningar som förhålgäl-ler sig till identitetsskapande inom musikande krävs en insyn i den musikpraktik som ingår i musikandet. Ett av avhandlingens resultat är således att Smalls (1998) musikandebegrepp expanderas till att rymma även frågor om sociala positioner då dessa är viktiga för analysen av praktiska och
genre-mässiga musikutövanden och kompetenser. Sociala positioner möjliggör och formar musikutövanden. Avhandlingen visar inom ramen för detta resonemang att begreppet musikande kan gynnas av ett intersektionellt perspektiv.
Begreppet idealtypisk hiphopposition ringar in ett empiriskt feno-men som är återkommande i materialet. En sådan position kan förenklat beskrivas som en ung, (ofta) arg och kriminellt belastad man som rasi-fieras som icke-vit och är från en miljonprogramsförort till Stockholm.
Som avhandlingen har visat är de amerikanska rötterna betydelsefulla för personerna i studien. Då framträder de estetiska konventionerna och deras koppling till afroamerikaner och övrig afrodiaspora som centrala.
Avhandlingen har visat att denna hiphopposition fyller en central funk-tion i förståelsen av hiphopmusikandets processer för musikskapande.
Positionen fungerar som en viktig utgångspunkt för musikandet.