Frågan om etik är av högsta vikt för all forskning och tar sig olika ut-tryck beroende på bland annat teori, metod och material. I detta avsnitt diskuteras etik utifrån två teman som har varit av stor vikt i denna studie.
Det första temat är forskarens relation till fältet. Det skulle också kunna beskrivas som ett resonemang grundat i reflexivitet, det vill säga hur forskaren har påverkat studiens material och därmed studien överlag (jfr Davies 2008:3ff). Anonymisering och val av studiedeltagarnas namn i avhandlingen utgör det andra temat.
Mitt intresse för musik och mer specifikt hiphop, r’n’b, soul och jazz var något som var en viktig del av min uppväxt, framför allt i egenskap av lyssnare. Hiphop, särskilt den amerikanska varianten, blev intressant på grund av långa låttexter där fängslande berättande kombinerades med information om olika aspekter av världen. När jag påbörjade universitets-studierna i etnologi hade ett konkret mål formulerats – att forska om hiphop.
Det fältarbete som utfördes på musiklägren präglades för mig av en känsla av osäkerhet kring denna nya roll som forskarstuderande i kombi-nation med nostalgiska minnen av den egna uppväxten. Som forskar-studerande var det obehagligt och märkligt att tvingas hantera de tankar och känslor från mina tonår som väcktes av denna erfarenhet av att vara 28-årig deltagare på ett musikläger för tjejer i åldern 14 och uppåt (de äldsta deltagarna var runt 20 år gamla). Trots tidigare, kortare fältarbeten blev det snabbt tydligt att jag inte var förberedd på att tvingas hantera detta sam-tidigt som jag precis hade påbörjat avhandlingsprojektets första fältarbete.
Detta resulterade inledningsvis i en viss svårighet att förhålla mig till materialet från musiklägren. För mig som hade vuxit upp i en medelstor stad i Skåne, och som bodde i Skåne fram tills forskarutbildningen på-börjades, var det stockholmska förhållningssättet till fenomenet ”förort”
något enbart vagt bekant. Därför tog det tid att bekanta mig med den sociala positionen ”förortstjej”, hur den förstås inom ramen för detta fält och hur den är förankrad i frågor om bland annat ras, etnicitet, kön, plats, musikvärld och politik. På så vis blev min egen identitet som pri-vatperson och forskare ytterst påtaglig i förhållande till kön, ålder, tid, plats och etnicitet. I efterhand har jag kommit fram till att fältarbetet på musiklägren har varit det största bidraget till min utveckling som en självreflexiv forskare, främst på grund av att det tvingade mig att reflektera kring mig själv och min egen position i förhållande till det undersökta fältet. Av den anledningen var det positivt att det även var det första fältarbetet. På så vis har frågor om självreflexivitet varit närvarande under hela avhandlingsprocessen.
Under slutet av 2011 och början av 2012 hade jag börjat ta del av den battlerapscen som hade börjat växa fram i Lundatrakten. Tidigt under forskarutbildningen uppmanades jag av en av personerna inom samma battlerapscen att undersöka hur det kommer sig att så få tjejer håller på med battlerap: ”Vi vill gärna ha med dem men vi vet inte vad vi ska göra. Kan du inte undersöka det?” Här var det tydligt att det kön som jag identifierar mig med var en viktig aspekt som låg till grund för att formulera frågan som kom från fältet. Jag misstänker att samma fråga inte hade ställts om jag hade identifierat mig som man. Således blev delar av den svenska battlerapscenen en del av denna studie och därmed grunden till avhandlingens kapitel 3. Frågor om kön i förhållande till battlerap-materialet fanns alltså med i ett tidigt stadium av arbetet.
Den kännedom om det undersökta fältet som jag hade innan avhand-lingsprojektet påbörjades kan beskrivas som ett slags erfarenhetsbaserad
insiderposition. Förutom att den låg till grund för min egen inledande förståelse av fenomenet hiphop, aktualiserades denna position i framför allt samtalen med studiedeltagarna. Vanligtvis yttrade sig detta som en samstämmighet kring förståelsen av hiphop, vilket resulterade i möjlig-heten att hoppa över det mest grundläggande i samtalet och istället gräva djupare i vissa aspekter av exempelvis kunskap och praktik. Dessa gemen-samma referenser hör även ihop med det faktum att jag var i gemen-samma ålder som större delen av de studiedeltagare som står i fokus för avhandlingen.
Ett vanligt förhållningssätt till anonymisering för forskare som använder sig av kvalitativa metoder, inklusive etnografiska, är att anonymisera både studiedeltagare och platser (jfr Guenther 2009:411, Lee 2016:241). Detta kan även förstås som ett dominerande paradigm (Guenther 2009:412). I ett svenskt forskningssammanhang är detta väl förankrat i bland annat Vetenskapsrådets råd för forskningsetik där konfidentialitetskravet nämns (Vetenskapsrådet 2002:12f). Ofta nämns dock anonymisering enbart som ett konstaterande inom en metodologisk diskussion utan någon argu-mentation för detta aktiva val. Således negligeras det maktförhållande som ligger till grund för denna rutinmässiga anonymisering (Guenther 2009). Inom ramen för denna studie blev frågan om anonymisering tidigt svårhanterlig. Det gällde allt från huruvida studiedeltagarna skulle figurera med riktiga namn till i vilken utsträckning det skulle vara möjligt att använda mig av webbaserat material. Slutligen tog jag beslutet att huvudsakligen ange personer, föreningar, kollektiv och platser i studien med riktiga namn.
Ett argument för att inte anonymisera dem som ingår i studien är att någorlunda bevandrade i fältet förhållandevis lätt hade kunnat röja deras identitet. Detta kan appliceras på nätverket och kollektivet Femtastic, men även Popkollo, som är både namnet på en typ av musikläger och en riksorganisation med medlemsföreningar. Båda är ensamma om sin verksamhet i en svensk kontext (jfr Guenther 2009:417). Detsamma gäller de studiedeltagare som i egenskap av att vara artister, battlerappare och dj:ar därmed kan beskrivas som offentliga personer. Kategorin offentliga personer är ett inom forskningen etablerat argument för att inte anony-misera (jfr Davies 2008:60, Guenther 2009:414). Det var också det som lyftes fram som ett argument för varför studiedeltagarna inte skulle vara anonyma i studien. I egenskap av att ägna sig åt konstnärlig verksamhet, och därmed vilja sprida sitt namn, var det ingen som uttryckte en vilja att vara anonym i studien.
Inledningsvis var ambitionen att kombinera detta överlag
icke-anony-ma förhållningssätt till studiedeltagarna med att de på vissa platser i texten anonymiserades i egenskap av sina musikpositioner såsom rappare, dj och lägerledare. När det blev tydligt att sociala positioner var en viktig aspekt av studien påverkades även förhållningssättet till anonymisering. Från att ha varit något som skulle tillämpas emellanåt i form av exempelvis
”Rapparen menade” eller ”vilket påtalades av musiklägerledaren” blev det istället ytterst relevant att ta hänsyn till de maktordningar såsom kön och ras som utgjorde musikpositioner som rappare och musiklägerledare.
Total anonymisering hade i detta fall resulterat i att texten hade förlorat den analytiska stringensen eftersom studiedeltagarnas olika positioner och erfarenheter ingår i analysen. Dessutom resulterar erfarenheten av att bli en offentlig person i en förändring gällande vilka positioner som blir möjliga att erövra.
I linje med sociologen Katja M. Guenthers (2009:418f) resonemang anser jag att valet att låta organisationer och liknande, studiedeltagare samt platser stå med sina riktiga namn är det eftersträvansvärda i de fall dessa inte riskerar negativa påföljder. Bedömningen av detta är dock komplex. Resultatet blev en kompromiss. Ingen anonymiseras i kapi-tel 3 och 4 då de alla är offentliga personer. I kapikapi-tel 5 anonymiseras deltagarna då många av dem är minderåriga. Även ej offentligt kända ledare anonymiseras. Ingen av dessa grupper står i fokus för analysen. De som ingår i studien i egenskap av ledare men även artister, och därmed offentliga personer, anonymiseras inte. Fingerade namn valdes bort i avhandlingens inledande citat då ambitionen var att läsaren inte skulle fastna i en namnanalys liknande den som redogörs senare i avhandlingen, nämligen att olika maktordningar såsom ras, etnicitet och klass fokuseras.
Ändå upplevde jag en viss motvillighet att namnge lägerdeltagarna, fram-för allt då majoriteten av dem var minderåriga. Att tilldela människor fingerade namn är långt ifrån oproblematiskt även om det precis som anonymisering överlag sällan diskuteras i vetenskapliga texter som utgår från kvalitativ metod (jfr Guenther 2009).
Genomgående anges personerna i studien med både sitt förnamn och sitt artistnamn. Detta görs för att uppmärksamma att de både som privatpersoner och som artister är med och skapar premisserna för det egna musikandet. Bakom de specifika artistnamnen återfinns en kreativ process och en ingång till hur personerna i fråga väljer att positionera sig som konstnärliga aktörer. Då denna studie fokuserar processer där musik skapas hade en aspekt av detta gått förlorad om namnen hade fingerats (jfr Guenther 2009:418).
Ett sätt att hantera etisk problematik kring skyddet av studiedelta-garna har varit att erbjuda dem som nämns med namn att läsa de partier i texten där de förekommer. Detta går i linje med Vetenskapsrådets re-kommendationer (Vetenskapsrådet 2012:15). Syftet med detta har varit att låta studiedeltagarna veta vad som står skrivet om dem i slutversionen av texten. Materialinsamlingen pågick fyra–sex år innan avhandlingen pu-blicerades. Därför är det tänkbart att de flesta inte ens minns vad de sade eller gjorde. Men genom att ta del av det som skrivs om dem har de fått möjlighet att rätta potentiella faktafel och andra missförstånd. Detta har varit ett sätt för mig att arbeta med frågor rörande etik då studiedeltagarna står angivna med sina riktiga namn och analysen inkluderar frågor om identitet som kan upplevas som känsliga. Alla deltagare och organisatio-ner som ingår i studien kommer även att få tillgång till den färdigställda avhandlingen, vilket är en annan av Vetenskapsrådets rekommendationer (Vetenskapsrådet 2012:15).
En utgångspunkt för denna studie är därmed att forskning som till-lämpar anonymisering av studiedeltagare riskerar att gå miste om viktiga perspektiv som kreativt skapande och positionering tillsammans skapar och kan berätta om premisserna för musikskapandet och vad det innebär att vara musiker på en viss plats i en viss tid. Eftersom avhandlingen diskuterar osynliggörande av framför allt kvinnor hade en anonymisering av dem som ingår i studien därmed bidragit till att reproducera det som studien till viss del kritiserar.