1992
RESEARCH REPORT NO 29
Arbete, hushåll och region
Tankar om industrialiseringsprocesser och den svenska järnhanteringen
Anders Flor&
Göran Rydén
Department of Economic History
ISSN 0281-4560
Uppsala universitet Repro HSC, Uppsala 1996
Förord 5 Kapitel 1
Industrialiseringsprocessen - revolution eller evolution?
Inledning
Fyra faser i diskussionen av industrialiseringsprocessen De inledande faserna
Proto-industrin och denj&de fasen
Kritikzn av begreppet proto-industtialiseting. Mot en femte fas i industrialiseringsdiskussionen
Proto-industrialisetingsdebatten i Sverige
Proto-industrialiseting en fortfarande fncktbar infallsvinkel?
Kapitel II
Den sociala organiseringen av produktionen 25 Arbetshistorisk forskning, en arbetets eller lönearbetets historia? 25
Makten över produktionen 27
Penetreringsviigen 29
D#erentieringsvägen 40
Den sociala organisetingen av den svenska
bergshanteringen: huvuddrag 43
Kapitel III
Den sociala organiseringen av hushållet Hushållet som undersökningsobjekt Hushållstorlek och befolkningsdynamik Hushal och arbetslag
Hushållen i den svenska bergsnäringen En ny analysmodell
Arbetsfirdelningen i hushdllet Kapitel IV
Klasskamp och proto-industrialisering Inledning
Snatteriets politiska ekonomi Arbetskonflikt och hushUsrationalitet Den plebejiska kulturen
7 7 10 10 12
18 21 23
50 50 56 59 63 66 67
71 71 74 79 82
Tidigkapitalismen och rummet - begreppet region Tidigindustri och region
Produktionen av regioner
Produktionens och rummets sociala organisering:
Bergslagen som region
Bergsmän och bönder, det småskaliga bytet Statlig resurs$irdelning och feodala bindningar Marknad och bruksdominerade regioner Kapitel VI
Den regionala komparationen Den sociala strukturen Den politiska strukturen Kapitel VII
Avslutande tankar om industrialiseringsprocesser Produktion och hushåll
Regionen
Processens dynamik Chapter VII1
A Summary: WORK, HOUSEHOLD AND REGION 124
Förkortningar 129
88 88 92 95 96 98 102
108 109 112
118 120 121 122
Källor och litteratur 130
Denna skrift är resultatet av en resa i såväl tid som rum. För Anders del inleddes den i en manufaktursmedja på Jäders bruk under 1640-talet. För Görans del hade resan sitt ursprung i ett smedshem på Hammarby bruk i Gästrikland någon gång under 1840-talet. Vi stämde möte i en bergsmans- hytta i trakterna av Norberg vid mitten av 1700-talet. Målet skulle s.a.s.
närmas från varsitt håll, både i rumsliga och tidsmässiga termer.
Emellertid kom resan att kraftigt förlängas och det är tveksamt om vi idag kan säga att denna bergsmanshytta verkligen var målet. Istället har själva resandet fram och åter längs tidsaxeln samt in och ut genom olika rum blivit själva syftet. Resan blev i sig målet för resandet. Vi har kommit att besöka gruvor, hyttor, hamrar och hem under olika tider och på olika platser och vi har stött på såväl brukspatroner som sturska bergsmän och inte minst deras lika sturska hustrur. Vi har också träffat på försnillande smeder smygande om natten med undanstoppat stångjärn, malmsorterande änkor och kolforande bönder. Kortare utflykter har också gjort till andra länder, främst England och Ryssland, för att vid hemkomsten bättre kunna förstå den svenska näringen.
Under resan lopp har vi haft glädjen av ett antal medpassagerare som på olika sätt bidragit till resandets glädje. Främst vill vi i detta sammanhang framhålla den stora fördel som det innebär att delta i ett större forskningsprojekt. Denna skrift har sin utgångspunkt i den diskussion som förts, och fortfarande förs, inom ramen för det komparativa projektet Jämproduktionens sociala organisering i Sverige och Ryssland 16CW-1.W. De övriga deltagarna, från svensk sida, är Rolf Torstendahl, Maths Isacson, Maria Sjöberg och Maria Ågren. Vid olika tillfällen har de läst utkast, hört våra utläggning osv och sedan tvingat oss till diverse preciseringar och nyanseringar. Under en diskussion på ett seminarium på ekonomisk-historiska institutionen tvingades vi också till vissa klargöranden som i högsta grad påverkat texten. Lars Magnusson och Klas Nyberg kan sägas vara ‘ansvariga’ för detta. Till sist har Inger Jonsson läst hela texten och utifrån en kvinnohistorisk utgångspunkt kommit med vissa anmärkningar. Naturligtvis har vi inte kunnat göra rättvisa åt alla kommentarer vi fått, detta gäller i synnerhet en kritik utgående ifrån kvinnohistoriska perspektiv, men de finns fortfarande kvar i vårt medvetande och bildar en grund inför vår fortsatta forkning om den sociala organiseringen av bergsnäringen.
Målsättningen med denna skrift är inte att på något sätt ens teckna konturerna av den utveckling som Sveriges järnhanteringen har genomgått sedan slutet av medeltiden, utan istället vill vi främst väcka debatt om de frågor som berör denna utveckling. Fram till mitten av 1960-talet utgjorde järnhanteringen ett mycket centralt problem i svensk historieforskning.
Därefter kom en period då relativt undersökningar gjordes. Under senare år har vinden emellertid återigen vänt och flera nya studier om den svenska järnhanteringen har nyligen publicerats. Vår skrift skall ses i skenet av såväl den gamla som den nya forskningen, men kanske framför allt i skenet av den förnyade debatten om industrialiseringsproblematiken som först under de senare åren.
*
Industrialiseringen var en process som i grunden omformade tillvaron för merparten av människorna, och vårt huvudsakliga intresse finns i denna aspekt av detta förlopp - människans förändrade villkor. Dock var det inte en förändring som ledde i samma riktning för samtliga människor.
Det finns anledning att instämma i denna sekvens ur en låt av XJzhe Men l’ky Couldn ‘t Hang:
“Some men build a monument Some men build a tomb Some men move the world around
To give them breathing room Some men carve a statue
Of Isambard Brunel Some men carve a tunnel into hell”
Hotell Agua Maar, Tenerife December 1991
Kapitel 1
Industrialiseringsprocessen - revolution eller evolution?
Inledning
Under de senaste tjugo åren har diskussionen om industrialiseringsproces- sen revitaliserats på ett avgörande sätt. Den största landvinningen har kanske varit att man börjat anlägga ett längre perspektiv på utvecklingen och följaktligen gått ifrån den, tidigare dominerande, mycket snäva synen på en genomgripande industriell revolution. Tanken på ett markant brott har tonats ned till förmån för en mer processartad syn på utvecklingen där en mängd olika faktorer samverkar. Kopplingen mellan ett äldre agrar- samhälle och det uppkommande industrisamhället har därmed gjorts mer tydlig, och har kommit att ses som en självklar del i de flesta modeller av den industriella utvecklingen.
Emellertid har denna nya forskning även fått vissa negativa konsekven- ser. Den för svenska förhållanden allvarligaste bristen är en ensidig beto- ningen av de textila näringarna på bekostnad av andra betydande delar av ekonomin. Orsaken bakom detta är främst den internationella debatten om det proto-industriella stadiet i utvecklingen och dess fixering vid den tex- tila produktionen på landsbygden som föregick fabriksdriftens införande.
Detta uppbindande av diskussionen kring endast en viss typ av produktion har på ett allvarligt sätt begränsat debatten. Viktig forskning om andra nä- ringar, och branscher, utförda av äldre forskargenerationer, har därmed kommit att hamna något i skymundan. Detta gäller i synnerhet den tyngre industrin.
Förvisso har det även tidigare funnits tendenser att i allt för hög grad betona textilindustrins förändringsprocess som den mall mot vilken all an- nan industri skall jämföras och mätas. Själva sinnebilden för den industri- ella revolutionen är för de allra flesta de första mekaniska spinnerierna som uppfördes i England mot slutet av 1700~talet. Dessa ses då i ett perspektiv där maskinens arbete kom att ersätta handens arbete, och hemspinningen blev följaktligen överflodig.
En viktig orsak till detta förhållande är att textilindustrins utveckling mycket bra passar in i den neoklassiska modellens kraftiga markering av
kapitalistens position i industrialiseringsförloppet. Brytpunkten i utveck- lingen antas vara uppförandet av de mekaniska fabrikerna, och den tyngd- punktsförändring i relationen mellan det fasta och rörliga kapitalet som detta innebar. Fabriken, med alla dess maskiner och mekaniska anord- ningar, var kapitalistens verk. Textilindustrins utveckling speglar således den process varmed kapitalisten, med sitt ackumulerade fasta kapital, tar befälet i samhället genom att överträffa det rörliga kapitalet i form av en stor mängd hemarbetare.
Denna bild kan ställas emot den markant annorlunda utveckling som uppvisas av den tyngre industrin, gruvor, metallframställning, varv etc.
Inom dessa näringar hade det fasta kapitalet alltid utgjort en betydande del av verksamheten och inget så markant brott i utvecklingen, som vad gäller textilindustrin, kan påvisas. Inte heller var det så att detta fasta kapital alltid var någon kapitalists ägodel, utan det finns snarare tecken som tyder på att äldre tiders kapitalister försökte undvika inblandning i dessa delar av näringen. Istället var det ofta så att allmogen eller andra småproducenter tillsammans hade besittningsrätten över produ- ktionsmedlen, och skötte produktionen. Sålunda finns det mycket som talar för att de oberoende småproducenterna hade en väl så viktig roll att fylla i industrialiseringsprocessen som de ackumulerande kapitalisterna.
Ett studium av den tyngre industrin, speciellt järnindustrin, bör kunna visa på denna annorlunda bild av utvecklingen.
Ensidigheten i den internationella debatten om det industriella genom- brottet ställer till med vissa problem i relation till den svenska utveck- lingen, då svensk, såväl historisk som ekonomhistorisk, forskning, under främst 1950-talet och det tidiga 1960-talet, snarast har ställt järnindustrins utveckling under perioden före industrialiseringen i förgrunden. Detta naturligtvis utifrån det faktum att denna näring långt fram på 1800-talet var den viktigaste i Sverige vid sidan om jordbruket. Samma forskare har emellertid också ofta markerat sågverksindustrins roll under själva indus- trialiseringsprocessen. Det har hävdats att den svenska sågverksindustrins mycket kraftiga expansion efter halvsekelskiftet 1850 var det närmaste en industriell revolution Sverige kom. Detta innebär således att den svenska järnindustrin ges ett mycket begränsat förklaringsvärde för den egentliga industrialiseringen. Trots bristen på forskningen om eventuella kopplingar mellan den svenska järnhanteringen och sågverksindustrin,1 kan det konstateras att dessa tillsammans till viss del hade samma betydelsefulla position som de textila näringarna på kontinenten och i England.
1 Hildebrand 1970, utgör här ett viktigt undantag.
Den avtagande intensiteten i den bergshistoriska forskningen i Sverige har lett till att den inte kopplats till den moderna internationella debatten av industrialiseringsförloppet,* samtidigt som denna debatt, alltså, i allt för liten utsträckning tagit upp den tyngre industrin till behandling. 1 föreliggande skrift görs därför ett försök att knyta utvecklingen inom den svenska bergshanteringen till den internationella debatten om industrialiseringsprocessen. Detta sker främst genom en behandling av tre centrala aspekter av utvecklingen, alla härledda ur debatten. Dessa är för det första maktförhållanden inom produktionssfären, för det andra hushållets ställning som den primära produktionsenheten, samt slutligen en diskussion av regionen som industrialiseringsprocessens lokus.
Dessa tre områden ses som delar av en helhet, snarare än som tre strikt åtskilda forskningsfält. Industrialiseringsprocessen yttrar sig samtidigt som en förskjutning av maktförhållandena inom produktionen till fördel för icke-producenten; som en omvandling av hushållet från produk- tionsenhet till konsumtionsenhet, samt som en utvidgning och social homogenisering av den regionala arbetsfördelningen. Relationen mellan dessa processer är mångfacetterade och komplexa. En hypotetiskt utgångspunkt är dock att förskjutningen i produktionens maktförhållanden på ett avgörande sätt är bestämmande för såväl förändringen av hushållets struktur som av den regionala arbetsfördelningen.
Hur denna bestämningen skall förstås, samt hur de olika förändringsprocesserna skall analyseras är ämnet för den fortsatta diskus- sionen. Inledningsvis görs emellertid en historiografisk tillbakablick på diskussionen om industrialiseringsprocessen för att visa att dessa tre te- mata, även om de inte alltid har kopplats samman, har kommit att stå i centrum för debatten.
* Under 1970- och 1980~talen har det främst varit undersökningar av den förhisto- riska jämhanteringen som har stått i förgrunden för det bergshistoriska intresset. Se t.ex. Pipping 1975, s 305ff.
Fyra faser i diskussionen av industrialiseringsproces- sen
De inledande faserna
Den engelske historikern David Cannadine upprepar, i en tankeväckande artikel, den historiografiska devisen att “all historia är samtidshistoria”.
Ställningstagandet läggs sedan till grund för en studie av det senaste år- hundradets diskussion av den industriella revolutionen i England. Med av- seende på forskarnas syn på processens grundläggande karaktär och driv- krafter, skiljer han ut fyra faser i debatten. Dessa sätts i relation till det samtida samhällsekonomiska debattklimatet. Faserna förefaller inte uteslu- tande vara tillämpliga på den engelska debatten, utan fångar också drag i diskussionen om det industriella genombrottet i Sverige.3
Cannadine visar hur synen har växlat mellan att betrakta det industriella genombrottet som en snabb och revolutionär process eller som mer utdra- gen och evolutionär. Hos historiker som Toynbee och makarna Ham- monds under seklets början dominerade synen på förändringen som en snabb och, för det tidigare samhällets sociala sammanhållning, förödande process. På grund av den svaga staten och motviljan mot statliga ingripan- den gavs den råa kapitalismen fritt spelrum. Karl Marx konstaterande att
“storindustrins grundläggning firades med ett stort barnarov”, var bara ett drag i denna snabba och inhumana process.4
Dessa historiska ekonomers uppfattning stod ofta i uppenbar strid med tidens nationalekonomer i deras försvar av en ekonomisk laissez-faire politik. Historikernas arbeten kan således delvis ses som inlägg i en ak- tuell debatt om statens och statsmaktens samhälleliga roll under en tid som såg den moderna socialstaten födas.5 Dessa studier födde reaktioner. Un- der mellan- och efterkrigstiden började bilden av det industriella eländet att nyanseras. Det tidsperspektiv ur vilket förändringen betraktades, för- längdes och det industriella genombrottet utmålades som mindre våldsamt och revolutionärt. Försök gjordes istället att, i linje med tidens ekono- miska diskussion, beskriva förloppet ur ett konjunkturcykliskt perspektiv.
Intresset försköts dessutom från det nationella planet till det internatio-
3 Cannadine 1984.
4 Marx 1974, 666.s
5 Cannadine 1984, s 136f. Om den intensiva debatten om staten och dess uppgifter i sekelskiftets Sverige, se Kilander 1991.
nella. Som viktiga förklaringsvariabler framfördes periodiska efterfråge- förändringar på den internationella marknaden och liknande cykler i ar- betslösheten.6
Den snabba och stadiga tillväxten under efterkrigstiden medförde dock att förklaringskraften i detta cykliska perspektiv kom att ifrågasättas. Ut- vecklingen började istället att betraktas som en rätlinjig tillväxtprocess, vilken då den nått tillräcklig mognad övergick i verklig industrialisering.
Enligt två av de främsta förespråkarna för detta angreppssätt, Walt Rostow och David Landes, kännetecknades det förindustriella samhället av en brist på kapital, vilket hindrade en nödvändig investeringsverksam- het. Ett ökat sparande ledde dock till en stegrad investeringstakt, vilket skapade förutsättningar för en fortlöpande teknisk utveckling. Den indus- triella revolutionen var i hög grad en teknisk revolution. 1 en klassisk framställning beskriver Landes denna process på följande sätt:
The heart of the Industrial Revolution was an interrelated succession of technological changes. 7he material advances took place in three areas: (1) there was a substitution of mechanical devices for human skills; (2) inani- mate power - in particular, steam, took the place of human and animal strenght; (3) there was a marked improvement in the getting and working of materials.’
Denna syn utsattes under 1970-talet för en allt häftigare kritik. Orsa- kerna till omsvängningen söker Camradine i den allt långsammare tillväx- ten i världsekonomin och attackerna från vänsterradikalt håll mot natio- nalekonomernas storskaliga tillväxtcentrering. Camradine har därmed nått sin fjärde och avslutande fas av diskussionen. Under denna period kom industrialiseringsprocessen allt oftare att betraktas som en mycket Iång- dragen process, där en rad små och till synes betydelselösa beslut och händelser bildade en kedja med ett, från början, icke avsett resultat. Det industriella genombrottet hade ingen revolutionär karaktär och förlorade definitivt sin aura av “success story” för Schumpeters store entreprenör.
Cannadine konstaterar att, istället för att påpeka hur mycket som förän- dras under denna period, blev det snarare a la mode att teckna bilden av hur lite som egentligen hade hänt.8
David Cannadins fasuppdelning är naturligtvis en stark schematisering av den historiografiska utvecklingen i England. Forskarsamhället är säl- lan, åtminstone inte i alla sina delar, någon fårskock som lydigt låter sig
6 Cannadine 1984, s 146.
7 Rostow samt1960 Landes 1969. Citatet ifrånden senare s 1. Se även s 41 där Lan- des tillägger: “the substitution of mineral for vegetable or animal substances”.
8 Cannadine 1984, s 162f.
fösas av det diskursiva modets vindar och växlingar. Uppenbara parallel- ler till hans schema återfinns emellertid i diskussionen av den svenska in- dustrialiseringen. Hos en äldre generation forskare, som t.ex. Arthur Montgomery, Erik Dahmén och Torsten Gårdlund, dominerar synen på industrialiseringen som en snabb och genomgripande process.9 Det var emellertid inte textilindustrin som ansågs leda utvecklingen utan denna dynamiska roll gavs istället till sågverksindustrin.
Eli Heckschers bild av förloppet förefaller i detta perspektiv vara något mer nyanserad. Han betonar en gradvis ekonomisk tillväxt under hela 1 800-talet, där utvecklingen inom jordbruket och befolkningsökningen tillmäts en central betydelse. Förändringen inom dessa områden anser han vara nödvändiga förberedelser för det avgörande steget som togs på 1870- talet. 1 likhet med sina samtida kollegor förklarar Heckscher detta steg som ett svar på ett ökat efterfrågetryck på svenska exportvaror, främst trävaror, från mer utvecklade länder i vår närhet.10
Denna syn på utvecklingen, med ett ensidigt betonande av externa för- klaringsfaktorer och med en markant vattendelare i den svenska ekonomin omkring 1870, mötte under 1970-talet reaktioner. 1 arbetet Zndustrialis- mens rötter lade Merike Fridholm, Maths Isacson och Lars Magnusson en ny grund för diskussionen om industrisamhällets uppkomst. Det var var- ken teknologisk utveckling eller påverkan från världsmarknaden som ors- akade förändringen utan istället den inre marknadens tillväxt. Hemindus- trins utveckling blev i detta perspektiv central.11
Proto-industrin och den Jjärde fasen
När Cannadine behandlar diskussionens fjärde fas exemplifierar han de- batten med de “nationella gradualisterna”, vilka i opposition mot Rostow har framhållit den ekonomiska tillväxtens gradvisa utveckling under en lång tidsperiod. N.F.R. Crafts sammanfattar den gradualistiska synen på den engelska ekonomiska utvecklingen 1760-1840 i följande tre punkter:
1) Omfattande strukturell omvandling, men liten ökning av per capita in- komsten. 2) Omfattande omdistribution av arbetskraft från jordbruk till industri, men en begränsad produktivitetsökning inom industrin. Utveck- lingen inom bomullsidustrin var i detta sammanhang atypisk. 3) Bety- 9 Se Montgomery 1970, Gårdlund 1942 samt Dahmén 1950, kapitel 2.
10 Heckscher 1976, kap 6, samt Heckscher 1970, kap II. För en utförligare diskussion om den svenska industrialiseringen och jämhanteringen se Rydén 1991b. Även det cykliska synsättet finns företrätt inom den svenska forskningen om den industriella utvecklingen. Se Jörberg 1961.
11 Fridholm, Isacson & Magnusson 1976.
dande ökning av produktiviteten inom jordbrukssektorn.i* I Sverige har Lennart Schön med flera forskare utvecklat ett liknande synsätt, där sam- variationen mellan jordbrukets och industrins utveckling sätts i centrum.i3
Av minst lika stor vikt, om inte större, för den historiska och ekonom- historiska forskningen har den omfattande debatt varit, vilken från 1970- talets mitt förts kring begreppet proto-industrialisering. När Franklin Mendels 1972 skriver sin inflytelserika artikel, Proto-industrialization:
thefirst phase of the industrial process, ställer han just frågan om indus- trialiseringen skall betraktas som en revolutionär eller evolutionär pro- cess, och konstaterar att de senare årens historiska forskningsresultat sna- rast pekat i riktning mot det senare alternativet.14 Under 1960-talet hade det expanderande lanthantverket och den tidiga industrialiseringen av den europeiska landsbygden börjat att uppmärksammas av allt fler forskare.
Redan i sin klassiska artikel om sextonhundratalets kris 1954, konstate- rade Eric Hobsbawm att den växande världsmarknaden innebar att
rural industry, of the putting-out type, which had previously been largely confined to textiles, spread in various countries and to new branthes of production (for example metals)....15
Hemindustrins utveckling kom sedan att mer ingående behandlas av forskare som Rudolf Braun, Joan Thirsk, Herbert Kellenbenz och Eric Jones m fl.16 1 motsats till Hobsbawms syn på expansionen av hemindus- trin som en följd av en efterfrågeökning på den internationella marknaden sökte Eric Jones drivkraften till utvecklingen i folkökningen och den sen- medeltida krisens sjunkande jordbrukspriser. Under 1500-talet uppstod, menade han, ett agrart underskikt i England som inte förmådde att föda hushållet enbart med sitt jordbruk, tillskott i form av varuproduktion var en nödvändighet. Att landsbygdsindustrin utvecklades på de magra och marginella jordarna såg Jones som ett globalt giltigt teorem och exempli- fierade med exempel också från Japan och Nordamerika.17 Diskussionen om landsbygdsindustrin i Jones tappning kan således sägas ha en vid rumslig generaliseringsnivå. Däremot kopplar han inte på något mera be- stämt sätt utvecklingen till den senare industriella utvecklingen. Herman Kellenbenz, däremot, antyder möjligheten att se landsbygdsindustrin som
l2 Crafts 1989, 39.s
13 Schön 1982, 31. Jörbergs 1984, s Krantz & Nilsson 1975,28ff. och Krantz 1976.
l4 Mendels 1972,s 257, ochMendels 1982,s 74.
15 Hobsbawm 1975, s 23.
16 Braun 1990, Thirsk 1961, Kellenbenz 1963, 1968.samt Jones l7 Jones 1968, 61.s
en fas i ett i tiden långt utsträckt industrialiseringsförlopp.i* Hos Franklin Mendels är ett sådant fasresonemanget tydligt. Landsbygdsindustrin ses som industrialiseringens första fas, vilken fungerar som en förberedelse för den egentliga industrialiseringen. Detta sker på tre sätt. Processen skapar: a) ett proletariat av egendomslösa, b) ackumulation av kapital och kunnande hos en grupp handels- och köpmän, c) en regional arbetsfördel- ning mellan spannmålsproducerande och hemindustriella områden. 19 Framförallt den första punkten blev till föremål för hans egen forskning.20 Mendels ser hemindustrin som ett produktivt sätt att utnyttja den sä- songsvisa arbetslösheten inom jordbruket. Under de lågintensiva agrara arbetsperioderna kunde bondehushållet utnyttjas för varuproduktion, framförallt en textil sådan, och därmed möta en ökad efterfrågan från en expanderande fjärrmarknad. Inledningsvis belastade proto-industrialise- ringen därför inte områdets livsmedelsförsörjning. Spridningen av hem- industrin i ett området innebar dock på sikt att familjens försörjnings- ramar vidgades. Tack vare inkomsterna från varuproduktionen kunde en större familj födas. Att innehav av jord inte på samma sätt var en nöd- vändig förutsättning för försörjningen, innebar också att giftermålsmön- stren förändrades. Till följd av en lägre giftermålsålder, med fler och större hushåll som följd, bevittnade de tidigindustriella regionerna en kraftig befolkningstillväxt.22 Vad Mendels beskriver är en kumulativ de- mografisk process som ledde till att den del av befolkningen som var be- roende av löneinkomster från varuproduktion ökade starkt i vissa regio- ner, varvid incitamentet till en regional arbetsfördelning mellan industri- ella och agrara regioner accentuerades.
Mendels menar alltså att det i hemindustrin fanns en dynamisk poten- tial, som ledde till att förutsättningar för en vidare industrialisering skap- ades. Han behandlar dock inte hur dessa förutsättningar, kapital och ar- bete, socialt länkades vid varandra eller vad som krävdes för att dessa förutsättningar skulle omsättas i en faktisk industrialisering. Som Catharina Lis och Hugo Soly har påpekat fanns ofta ett glapp i tid och rum mellan proletarisering i betydelsen egendomslöshet och framväxten av produktionsenheter som kunde omsätta denna befolkning i produktivt
1s Kellebenz 1963, s 835.
19 Mendels 1972, s 242ff.
20 1 Mendels 1982, s 76 pApekas att en större vikt bör läggas vid det regionala per- spektivet. Jfr ockd Mendels 1980, s 177ff.
21 Mendels 1972, s 259.
22 Mendels 1972, s 252f. Se även Braun 1990, s 39, samt Levine 1977.
arbete, ett glapp som skapade omfattande fattigdomsproblem, framförallt på den engelska landsbygden under 1500- och 1600-talen.23
Den process Mendels beskriver var inte strikt lagbunden, vilket han markerar med begreppet deindustrialisering. Vissa regioner med en tidig hemindustri omvandlades aldrig till centra för industriell produktion.
D.C. Coleman, bland andra, har kritiserat detta begrepp och dess tillämp- ning. Kritiken är delvis logisk. Eftersom området ännu inte var industria- liserat borde det, menar han, vara mer adekvat att tala om en de-proto- industrialisering, ett begrepp som såväl det mänskliga talorganet som normal stilkänsla torde sätta stopp för. Med tanke på att många, kanske till och med majoriteten, av de områden som uppvisade en blomstrande hemindustri aldrig utvecklades till industriregioner, ifrågasatte han också hela forskningsinriktningens förklaringskraft.*4 Utan att ta del i debatten mellan Coleman och Mendels, har David Landes givit ett intressant bi- drag till denna diskussion. Att vissa delar avindustrialiserades finner han vara helt i sin ordning och inget att överraskas av. Dynamiken hos proto- industrin låg inte i dess successiva förvandling till industri menar han, utan snarare i att den möjliggjorde att varor kunde nå ut på världsmarkna- den till konkurrenskraftiga priser. Den nya industri som växte fram be- hövde inga torpare som arbetskraft. Hade det inte inom regionen skapats ett stort proletärt underskikt, på det sätt som Mendels förutskickat, skedde ingen industrietablering. Kunskap och kapital, vilka till sin natur var mer lättrörliga, lokaliserades istället till arbetskraften.25 Något som ytterligare talade emot en etablering i områden som tidigare dominerats av hemin- dustri var sannolikt, vilket E.P. Thompson understrukit, torparnas ovilja att lämna anknytningen till jordbruket för ett fabriksarbete.26
Såväl den socialhistoriska dimensionen av proto-industrialiseringen som begreppet deindustrialisering, utvecklades under 1970~talets andra hälft av tre tyska forskare i Göttingen; Hans Medick, Peter Kriedte och Jürgen Schlumbohm.z7 D.C. Coleman har påpekat att deras elaborering innebar att begreppet länkades till en ny teoretisk kontext. Istället för en fas i in- dustrialiseringsprocessen blev det en del av diskussionen i övergången från feodalism till kapitalism .** Tidigindustri blev tidigkapitalism. Inom den marxistiska historieskrivningen fanns en lång tradition att anknyta till.
23 Lis & Soly 1984, s 195. Geremek 1991, s 93ff. För en liknande problematisering av begreppet proletarisering, se Flor& 199Oa, s 587. Agren 1992, kap 1.2.4.
24 Coleman 1983, s 443. Jfr också diskussionen i Isacson & Magnusson 1983, s 60f.
25 Landes 1986, ss 592, 601 och 605.
26 Thompson 1980, s 303 ff.
27 Kritxlte et al 1981.
28 Coleman 1983, s 439.
Arbetet sågs också, vilket Hans Medick påpekat, som en fortsättning av den debatt som under 1950-talet fördes mellan, framförallt, Maurice Dobb och Paul M. Sweezy. Den senares syn på staden och handeln som de förnämsta förändringsfaktorerna av det feodala produktionssättet, kunde genom studien av hemindustrins dynamiska potential än tydligare tillbakavisas.29
Anknytningen till den marxistiska traditionen innebar en analytisk vinst, då den tillhandahöll redskap för att ur ett maktperspektiv behandla den sociala dynamik som var involverad i hemindustrins utveckling.
Proto-industrialiseringsprocessen kom att betraktas i ljuset av kapitalets smygande och gradvisa penetrering av produktionssfären. Processens dy- namik hade sin grund i motsättningen mellan det centraliserade kapitalet och den decentraliserade produktionen. För att fungera som agent på världsmarknaden krävdes, som Fernand Braudel har konstaterat, att han- delsmannen besatt ingående kunskaper om marknader, krediter etc.30 Handelsmannen måste självklart också ha något att avyttra på dessa marknader. För att kunna följa med i växlingarna i priser och efterfrågan behövde han också varorna vid en viss tidpunkt och av en viss kvalitet.
Detta innebar att handelsmannen i regel också torde ha haft en viss kun- skap om, och visst inflytande över, produktionen för att vid behov kunna styra producenterna vad gällde tillverkningens storlek, kvalitet och inrikt- ning. Så länge arbetsprocessen inte hade underkastats kapitalet var möj- ligheterna till en sådan styrning små. Likaså var det svårt att befordra en teknisk utveckling av produktionen. Jürgen Schlumbohm påpekar därför att det fanns en inneboende dynamik i processen mot en större kontroll från handelskapitalets sida, en utveckling vars grund var kapitalets strävan efter profit och som på sikt innebar att produktionen kom att centraliseras och handelskapitalet således förvandlades till industrikapital.31
Dynamiken hade också en kulturell sida. En motsättning fanns mellan handelskapitalets strävan efter att maximera sin vinst och den ekonomiska rationalism som var styrande för hushållets handlande. För att beskriva den senare föll de tyska forskarna, i synnerhet Hans Medick, tillbaka på den ryske ekonomen Chayanovs diskussioner om bondeproduktionen som ett särskilt produktionssätt. Bonde- eller hantverkarfamiljen betraktade inte produktionsmedlen som kapital för att frambringa ett avyttringsbart överskott, utan i första hand som medel för att reproducera hushållet. Att länka handelskapitalism och hushållsproduktion innebar problem, men det 2g Medick 1981b, s 124. Se även Kriedte et al 1981, s llff.
3O Braudel 1986, s 128ff. Braudel 1979, s 57. Jfr Novaky 1990, s 32.
31 Schlumbohm 1981. s 94.
hade även uppenbara fördelar. Hushållets produktion hade en tendens att mattas då tillverkningen nådde en nivå där dess reproduktion var säkrad.
Å
andra sidan uppvisade det en stor flexibilitet när det gällde att möta för- ändrade produktionsvillkor, tillfällig arbetslöshet och sänkta styckepriser.Detta skedde framförallt genom en allt intensivare utsvettning av familjens egen arbetskraft, vilket var särskilt viktigt under en period med outveck- lade marknadsrelationer och en relativt begränsad efterfrågan.32 Han- delskapitalets spekulativa inriktning och ovilja att binda verksamheten i stora mängder fast kapital synes också väl kunna kombineras med ett hemindustriellt produktionssystem.33 Med en stabil och växande efterfrå- gan på produkten kom dock dessa fördelar att vändas i sin motsats. Sys- temets nackdelar syntes, som Peter Kriedte påpekat, tydligast i perioder av extrem högkonjunktur. Hushållets vilja att öka produktionen var be- gränsad och dess decentraliserade natur innebar hinder för en rationalise- ring och teknisk omvandling av produktionen.34
Utgångspunkten i den decentraliserade och hushållsbaserade produktio- nens särskilda dynamik och motsättningen till handelskapitalet, gav också en ny innebörd åt begreppet deindustrialisering. Som en viktig faktor i deindustrialiseringsprocessen påpekar Peter Kriedte att den fortlöpande nationella proletariseringen och därmed det ökade priset på jordbrukspro- dukter innebar att vissa hushåll, för vilka inkomsterna från hemindustrin tidigare varit en nödvändighet, kunde övergå till att försörja sig på ett marknadsinriktat jordbruk.35 Rudolf Braun har också, i linje med detta, påpekat att vissa hushåll i proto-industriellt dominerade områden använde sina penninginkomster till jordköp och för att bekosta nyodling och en ef- fektivisering av jordbruket.36 Denna tendens bygger dock på förutsätt- ningen att hushållen fortfarande var förmögna att fatta sådana beslut och alltså hade behållit en stor del av sin autonomi som självständiga ekono- miska enheter.
De tyska forskarnas utveckling av begreppet tycks således lösa en del av svagheterna i Mendels konception. Genom att diskutera produktionens sociala organisering och motsättningar kan en fördjupad förståelse nås av dynamiken i den proto-industriella utvecklingen och övergången från ti- digindustri till industri.
32 Medick 1981a, s 42f.
33 Landes 1986, 597.s Genovese & Fox-Genovese 1983, s 36. Braudel 1979, s 61 34 Kriedte 1981, 136s
35 Kriedte 1981, 136.s
36 Braun 1990. Isacson & Magnusson 1983, s 60.
Kritiken av begreppetproto-industrialisering. Mot en femte fas i industrialisen’ngsdiskussionen
De principiellt mest betydelsefulla invändningarna mot Mendels och göt- tingengruppen kom från en grupp engelska forskare. Maxine Berg, Pat Hudson och Michael Sonenscher riktade redan 1983 ett gemensamt an- grepp mot dem för att de styrdes av en vilja att schematisera och förenkla utvecklingen och inordna den i ett lagbundet utvecklingsschema.37 Deras kritik förefaller delvis att vara befogad. Begreppet proto-industri innefat- tar i sig en viss teleologisk anstrykning. 1 vissa stycken är den dock över- driven. Jürgen Schlumbohm, som ofta fått utstå den hätskaste kritiken, är mycket noga med att påpeka att dynamiken mot en mer centraliserad pro- duktion har karaktären av en teoretisk konstruktion snarare än en be- skrivning av ett verkligt förlopp. Vad som teoretiskt tas för givet är heller inte kapitalets penetration, utan dess strävan efter att försäkra sig om och öka sin vinst av hanteringen.38 Huruvida utvecklingen verkligen tog rikt- ning mot en ökad centralisering var beroende av en rad konkreta histo- riska förhållanden.
1 motsats till, vad de betraktade som en schematiserad och lagbunden bild, förespråkade de brittiska forskarna en långt mer mångstrukturerad och konjunkturell utveckling. Produktionssystem vilka organiserades på olika sätt samexisterade inom samma näring och graden av knytning till icke-producenten varierade med den ekonomiska konjunkturen.39 Under goda tider knöt förläggaren till sig arbetare och under sämre tider lämna- des de friare tyglar.40 De sociala alternativen att organisera produktionen betraktades också som långt fler än bara hushållsproduktion och en av ka- pitalet dominerad organisation. Charles Sabel och Jonathan Zeitlin liksom Robert DuPlessis och Martha C. Howell visade att korporationer och kol- lektiv av samverkande hushåll långt fram i tiden förmådde att möta kraven från en expanderande fjärrmarknad.41
Den bild Maxine Berg, med flera, målar upp är således snarast den av ett nätverk där olika sätt att organisera produktionen utvecklades i olika takt och på olika sätt. Centraliserade anläggningar existerade sida vid sida med autonoma skråkorporationer och lanthantverk organiserat som för-
37 Berg al 1983, 19, Berg 1985, 82, et s s samt Hudson 1983, s 125.
38 Schlumbohm 1981, 110. Kriedte, Medick, & Schlumbohms 1986, s 256.
39 Berg et al 1983, 20. 1985, 83ff.s Berg s 4o Se Thompson 1983, 35.t.ex. s
41 Sabel & Zeitlin 1985, DuPlessis & Howell 1982. Sesamt även Hudson 1986, s 76ff samt Hudson 1983. ss 133-144.
lagsindustri. Forskningsuppgiften kan uppfattas som ett försök att under- söka hur dessa nätverk upprätthölls och vad som bestämde dess förän- dring.42 Analysmodellen har många fördelar, bland annat därför att den lämnar den närsynta fixeringen vid hemindustrin och istället ser utveck- lingen i en vidare samhällelig kontext där också centraliserade produk- tionsanläggningar och staden integreras.43
Det ursprungliga intresset för hemindustrin hade haft en medveten strä- van att förskjuta perspektivet från stad till landsbygd. Maxine Berg konstaterar att “The debate on proto-industrialization should have brought the commercial and the industrial, the rural and the urban together. In- stead it divided them further.“‘t4 Dynamiken mellan stad och land upp- hörde naturligtvis inte i och med att landsbygdsindustrin växte men dess natur förändrades, bland annat då stadens roll som varuproducent urhol- kades. Detta fick en rad följder. Jan De Vries har exempelvis visat hur städernas folkmängd i proto-industriellt dominerade områden växte be- tydligt långsammare än den omgivande landsbygdens. Stadens betydelse för produktionen upphörde inte men den tick en ny roll, främst som finansiär och organisatör.45 Som Rudolf Braun har påpekat, så skedde in- dustrialiseringen av landsbygden från städerna. Vissa arbetsmoment i den samlade produktionskedjan behölls också i staden, ofta sådana som låg nära den färdiga produkten. Inom textilindustrin är det tydligt hur det var de arbetskrävande, förberedande, arbetsmomenten som förlades till lands- bygden medan slutprodukten framställdes i staden.46
Organiseringen av stadsproduktionen förblev heller inte oförändrad.
Proletariserings- och differentieringsprocesser, liknande de inom hemin- dustrin är uppenbara också inom stadshantverket.47 För Frankrikes del har Michael Sonenscher visat hur en upplösning av skråkorporationerna skedde under 1700-talet och hur andra, mer informella, nätverk av rela- tioner växte fram mellan olika hantverkare och mellan dem och deras kunder.48 1 vissa städer etablerades också frizoner där icke-skråanslutna hantverkare tilläts att verka, så exempelvis i 1600-talets Stockholm och i 1700-talets Eskilstuna. Skillnaden mellan de fria villkoren inom hemin-
42 Berg 1985,s 17.
43 Berg s 90. Jfr Mendels 1982, s 78.1985, 44 Berg 1991,s 6.
45 De Vries 1984, s 238ff. Nisch 1989, s 18Of.
46 Braun s 9. Kriedte 1982, s 9. Pollard1990, 1981, s 64. Pollard 1991, s 33ff.
Merrington 1980, s 239ff.
47 Unvin 1904, s 46. Dobb 1978, s 229ff. Isacson KL Magnusson 1983, s 58.
48 Sonenscher 1987, s 32, samt Sonenscher 1989, s 26f.
dustrin och den genomreglerade stadsekonomin, får således inte överdri- vas eller ses som för alltid givna.
Kritiken och den nyorientering av forskningen som den har lett till är på flera sätt positiv. Till en del förefaller dock den förklaringskraft som Kriedtes, Medicks och Schlumbohms teoretiska konstruktion hade ha gått förlorad. De engelska forskarnas konception förmår inte peka ut vilka dy- namiska motsättningar som ryms inom produktionen och samhället. Nå- gon förklaring av utvecklingen mot dagens industrialiserade samhälle bjuds vi inte. Lars Magnusson har också påpekat hur denna vägran att er- känna någon kungsväg till det industriella genombrottet, leder till problem med att förklara varför mer centraliserade anläggningar för produktion uppstod och så småningom kom att dominera ekonomin.49
1 artikeln Rehabilitating the Industrial Revolution omprövar Berg och Hudson delvis sina tidigare ståndpunkter. De tycks ha återupptäckt den in- dustriella revolutionen. Deras nya synsätt är ett försök att länka tanken om det markanta brottet, en industriell revolution, med de ovan redovi- sade ideerna om en mångstrukturell och ojämn utveckling. Utifrån Can- nadines tidigare diskuterade schema skulle man kunna hävda att denna ståndpunkt är ett embryo till en “femte fas .” 50 Även Pstrick Joyce har dis- kuterat perioden 1750-1950 i liknande termer. Han skriver:
the necessity of balante: the accent on continuity and adaptation should not be permitted to mask contrary development. The industrial worlds of 1820 and 1920 were very different: in the latter, workplaces were bigger, machinety more prevalent and sophisticated, the direct wage form had spread widely, and these imperatives involved in tum a more direct mana- gerial involvment in the execution and organisation of work.51
Synen på den tidigindustriella utvecklingen som en förhistoria behöver därmed inte ställas i motsats till ett erkännande av ett mycket hastigt för- ändringsförlopp, en industriell revolution, som ett led i utvecklingen av det kapitalistiska produktionssättet.
49 Magnusson 1988. Se även Landes 1986, s 618.
50 Berg & Hudson 1990.
51 Joyce 1990, 157. Se även Joyce 1987.s
Proto-industrialisetingsdebalten i Sverige
Diskussionen om proto-industrialiseringen i Sverige synes ha haft en god grund i det arbete som under 1970-talet gjordes av Lennart Schön, Merike Fridholm, Maths Isacson och Lars Magnusson. Historiska demo- grafer tog också tidigt upp vissa temata till diskussion. De demografiska delproblemen sattes dock, som regel, inte in i någon förklarande helhet av förändringar i hushållet, organiseringen av produktionen eller den sam- hälleliga arbetsfördelningen, som skett hos både Mendels och göttingen- forskarna.52
Receptionen av begreppet i Sverige förefaller emellertid att ha gått långsamt, och till detta finns sannolikt flera skäl.53 Den proto-industriella begreppsapparaten var framförallt modellerad med textilindustrin som grund. Även om det textila lanthantverket i Sverige hade spelat en stor roll för landsbygdens förändring, vilket såväl Heckscher som Utterström tidigt uppmärksammade,54 så var det inom andra sektorer, framförallt inom sågverksindustrin, som man traditionellt var van att förlägga det in- dustriella genombrottet. Genom sin mer avancerade tekniska utrustning och centraliserade produktion föreföll dessa enheter falla utanför det om- råde diskussionen om proto-industrin ringade in.55 Genom främst Lennart Schöns forskningar ifrågasattes också relationen mellan hushålls- och in- dustriproduktion. De direkta länkarna saknades. De tidigindustriella textilcentra utvecklades aldrig till några industriella anläggningar och be- lägg saknas för ett flöde av kapital och arbetskraft mellan hemindustri och fabriksindustri.56 Maths Isacson och Lars Magnusson har dock ytterligare problematiserat Schöns resultat. Eftersom textilindustrin i ringa grad krävde yrkesskicklig arbetskraft fanns det, menar de, inom den närings- sektorn inget naturligt flöde av arbetskraft mellan proto-industri och in- dustri. De framhåller istället de tydliga kopplingarna mellan allmogetill- verkning och fabriksindustri inom 1800-talets framväxande verkstads- industri.57
52 Se framförallt Gaunt 1976. Se även den programatiska Sundin & Tedebrand 1979, samt Sundin & Tedebrand 1981.
53 Isacson Magnusson s& 1987, 14.
54 Heckscher 1949, 559-584,ss samt Utterström 1957, del II.
55 Jfr Cornell 1986, 72.s
56 Schön 1979, 124. 1988s Se även Hoppe och Schön 1982. Vad som är något an- märkningsvärt är den slagsida som finns mot de textila näringarna i svensk proto- industriforskning. Se t. ex. Ahlberg 1988 och Friden 1990.
57 Isacson Magnusson s& 1983, 20f.
Maths Isacson och Lars Magnusson är fortfarande de främsta exponen- terna för begreppets applicering på svensk botten. Deras begreppsanvänd- ning skiljer sig dock ifrån såväl Mendels som göttingengruppens. Den svenska landsbygdsindustrin förknippar de uteslutande med hemslöjd och allmogehantverk, det vill säga produktionsformer som snarast riktade sig till den inre marknaden och inte var integrerade delar av världsmarkna- den.58 1 motsats till göttingenforskarnas ganska ensidiga betoning av kapi- talets penetration av produktionen som drivkraft i utvecklingen, lägger Isacson-Magnusson stor vikt vid de effekter som en tilltagande differentie- ring inom producentleden fick för utvecklingen.59
Betoningen av sambandet med den agrara sektorn och den inhemska marknaden leder de bägge författarna till ganska svävande ställningstagan- den till huruvida också den svenska bergshanteringen bör betraktas som en proto-industri. När de 1983 definierade begreppet proto-industri var deras uttryckliga avsikt att studera all “icke-reglerad avsaluproduktion utanför skråväsendet på landsbygden och i städerna”, och de inordnade då i detta “arbete vid järnbruk och bergsmanssmedjor”.60 Fyra år senare hade emellertid järnbruken plockats bort ur definition, och ytterligare ett år senare fann Isacson det tveksamt huruvida bergsmännens verksamhet skulle klassificeras som proto-industri.61
Möjligtvis är en breddning av diskussionen om den tidiga industrialise- ringen på gång även i Sverige. Det är emellertid anmärkningsvärt att när proto-industrialiseringen diskuterades, i ett temanummer av Bebyggelse- s8 Isacson & Magnusson 1987, s 18ff.
s9 Isacson & Magnusson 1983, s 68 ff.
60 Isacson & Magnusson 1983, s 64.
61 Isacson & Magnusson 1987, s 15. Isacson 1988, s 19. Emellertid är det uppenbart att Isacson har vissa svtigheter när det gäller att avgränsa begreppet. 1 diskussio- nen om industrialiseringen av jämhanteringen kopplar han ihop “bergsmännens verksamhet under 1700- och 1800~talen” med “de järn- och stålverk som anlades vid det industriella genombrottet” och som “ersatte . . . ett stort antal mindre enhe- ter”. Han konstaterar vidare att det “fanns . . . klara kopplingar mellan den förindus- triella och den industriella jämhanteringen”. Enligt Isacson finns således förbindel- sepunkter mellan bergsmännens verksamhet och den moderna stålindustrin, men som vi ser det utvecklades den senare främst ur brukens verksamhet. Frågan blir då om Isacson aterigen vill inkludera dessa under begreppet proto-industri, eller om det snarare är så att användandet av begreppet ‘förindustriell’ markerar just denna tveksamhet vad gäller användbarheten av begreppet proto-industri för att analysera den svenska jämhanteringen. Se även Agren 1991, där hon diskuterar de agrara delarna av den svenska jämhanteringen i termer av proto-industri. Hos Sundin &
Tedebrand 1979, som definierar bruken som ‘proto-industriella miljöer’, finns över huvudtaget ingen diskussion om begreppets användbarhet i relation till jämhante-
historisk tidskrift 1988, så nöjde sig flertalet bidrag med att referera till- baka till Franklin Mendels ursprungliga frågeställningar. Med undantag av Magnussons och Isacsons mer teoretiska utblickar, har man inte tagit hänsyn till den diskussion av begreppet som sedan har förts. Om tema- numret skall tolkas som ett tecken på att begreppet proto-industri, sent om sider, har börjat få en plats inom svensk historisk och ekonom-historisk forskning är det således i en internationellt sett något förlegad form.62
Proto-industrialisering en fortfarande fuktbar infallsvinkel?
Utan att, på långt när, ha tagit upp alla infall och vinklingar i den debatt som har förts kring begreppen industrialisering och proto-industrialisering de senaste tjugo åren, skall här konstateras följande: Utvecklingen inom järnproduktionen är av allra största vikt för en vidare förståelse av den europeiska industrialiseringen. 1 allt för hög grad har tidigare generalise- ringar och modeller varit baserade på erfarenheter ifrån de textila näring- arna. Järnhanteringen, samt även annan “tyngre” industri, har vid sidan av textiltillverkningen haft en mycket viktig roll att fylla.63 Den senare de- batten skiljer sig härvidlag från Thirsk och Kellenbenz tidiga inriktning på landsbygdsindustrin, vilka båda också behandlade den allmogebaserade bergshanteringen.64 Under senare år har också Wolfgang Mager pläderat för en sådan bred förståelse av begreppet proto-industri, vilken förmår att även integrera andra produktionsgrenar än textilhanteringen i diskussio- nen, bland annat då bergsbruket.65 Det förtjänar också att i detta samman- hang citera Heckschers uttalande att:
vill man lära känna den grundläggande sidan av den industriella utveck- lingen, alldeles särskilt sådan denna har blivit under det senaste århundra- det, sB får man därför gå till ett helt annat område [än textilindustrins, v8r anm] och närmast till jämhanteringen.66
Vi hävdar vidare, som sammanfattande tankar utifrån den ovan förda diskussionen, att utvecklingen har inneburit att ett mer accentuerat kapita- listiskt produktionssätt med tiden blivit förhärskande. Detta betyder att vi
62 Bebyggelsehistorisk Tidskrift, nr 16, 1988.
63 Coleman 1983, s 443. Se även antologin Day & Tylecote 1991, för en modem dis- kussion av den industriella revolutionen sedd i ett tekniskt perspektiv utifrån ut- vecklingen inom metallframställningen. Se speciellt Tylecote 1991.
64 Kellenbenz 1963, s 841ff, samt Thirsk 1961, s 72f. För en tankeväckande kompa- ration av järn- och textilindustrins utveckling före det industriella genombrottet se Mantoux 1983, ss 271-310. Se även Accampo 1989.
65 Mager 1988, s 295ff.
66 Heckscher 1970, s 35.
delvis tar avstånd ifrån de tankegångar som lanserats av b1.a. Maxine Berg om att endast se utvecklingen i form av ett i rummet utsträckt nät- verk. Industrialiseringsprocessen har inneburit att den storskaliga fabriks- industrin med tiden slog ut förlagssystemet och andra former av småskalig produktion. Vi tar à priori inte ställning till på vilket sätt denna process gjorde sig gällande. 1 den tidigare debatten har den dominerande synen varit att förändringen bottnade i en gradvis penetrering av kapitalet in i produktionens sfär. Vid sidan av denna syn finns ytterligare en förklaring till utvecklingen, den väg som enligt Marx var den verkligt revolutione- rande, det vill säga att producenten blev icke-producent som en följd av en succesiv differentiering inom producentkollektivet.67 Sannolikt har bägge dessa processer bidragit till förändringen och måste båda betraktas ur ett mycket långt tidsperspektiv.
Den fortsatta diskussionen kommer i grova drag att föras kring de tre centrala teman vilka tidigare har nämnts. Dessa är:
* Maktförhållanden inom produktionssfären.
* Hushållets ställningen inom produktionen.
* Bindningen av produktionenheter i ett nätverk tolkade som regioner.
Som synes innebär detta ett försök att behålla göttingengruppens inrikt- ning på maktförhållanden och hushållsproduktion, dvs studier på mikro- planet, samtidigt som vi gör en ansats att också anlägga ett större (makro) perspektiv på processen där näringens övergripande utveckling diskuteras inom ramen för ett, i förhållande till tidigare forskning, reviderat regions- begrepp.
67 Marx 1973, s 303. Tolkningen av detta textställe hos Marx spelade sedan en bety- delsefull roll i den diskussion som följde på Dobb 1978. För denna debatt se Hilton
1980.
Kapitel II
Den sociala organiseringen tionen
av produk-
Arbetshistorisk forskning, en arbetets eller lönearbe- tets historia?
Med det ovan skisserade synsättet får produktionsprocessen och därmed också själva arbetet en mycket central roll i analysen. Detta är också ett viktigt tema i den internationella arbetshistoriska forskning som har vuxit fram under de senaste åren. Harry Bravermans bok Arbete och Monopol- kapital har, även om dess slutsatser långt ifrån varit oemotsagda, utövat ett stort inflytande.1 1 hans efterföljd har studierna ofta kommit att handla om arbetets förändrade innehåll och makten över själva arbetssituationen.
Arbetsprocessen och dess förändring har dessutom ställts i förgrunden för en förståelse inte bara av produktionens utveckling, utan även för ett vi- dare begripliggörande av samhällets sociala relationer. På senare tid har även aspekten genus förts in i analysen.2
Den svenska forskningen inom detta område har varit livaktig och njuter ett högt internationellt anseende. Vad som framför allt bör betrak- tas som det specifikt svenska bidraget till detta forskningsfält är inrikt- ningen på mikrostudier på företags- och branschnivå. Genom detta för- hållningssätt har flera forskare på viktiga punkter kunnat revidera och ny- ansera Bravermans och andra tidiga arbetshistorikers slutsatser. Flertalet svenska arbetslivshistoriker är således idag ense om att hypotesen om ar- betets degradering inte stämmer helt fullt.3
En svaghet, inom den svenska arbetshistoriska traditionen är emellertid dess närmast totala, och nu också programmatiska inriktning på studier av industriarbetet under det sena 1800~talet och 1900-talet. Något tillspetsat
1 Braverman 1977.
2 Se för en översiktlig introduktion av debatten se Thompson 1989. Se även Joyce 1990, samt Zeitlin 1987. Wikander 1988, s 17ff.
3 Se t.ex. de volymer som utkommit inom projekt Produktion, teknologi och arbete vid Ekonomisk-historiska institutionen i Uppsala: Magnusson 1987, Isacson 1988b, Isacson 1990, Johansson 1988, Johansson 1990, Wikander 1988 samt Eriksson 1991.
skulle man kunna hävda att arbete blivit likställt med lönearbete.4 Ett an- gränsande problem är att arbetaren endast har analyserats i relation till själva arbetet. Vad som har saknats är en koppling mellan arbetet och en vidare social kontext. Det finns förvisso idag ansatser till att även studera arbetet i relation till t ex staten, politiken, marknaden etc, men arbetaren förblir ofta, så att säga, fast inne i fabriken.5
Att fokusera analysen av för- och tidigkapitalistiska arbetsformer på frågan om makten över arbetet skapar en möjlighet att brygga över den avgrund som idag föreligger mellan arbetslivshistoriker och historiker som behandlar äldre produktionsformer. En sådan förlängning av tidsper- spektivet borde vara befordrande för att förstå den arbetsorganisation och de arbetskonflikter som rådde vid det sena 1800-talets industriella anlägg- ningar.” Ty, som Klas Åmark mycket riktigt har betonat, så existerade kapitalistiska förhållanden redan långt före industrikapitalismens genom- brott. Han understryker också att “forskningen kring arbetsprocessens förändringar är fruktbar och dynamisk, men den behöver utvecklas, så att den inte ensidigt inriktar sig på fabriksarbetets framväxt.“7 En väg att nå ett sådant mål vore att anknyta diskussionen om begreppet proto-industri- alisering till den moderna arbetslivshistorien.
En effekt av ett dylikt angreppssätt kan även bli att arbetaren “släpps ut ur fabriken”, eftersom det proto-industriella arbetet ofta har analyserats som en väl integrerad del av samhället. Att produktionen i regel var för- lagd till hushållet gör det naturligt och nödvändigt att samtididgt studera såväl produktion som reproduktion. Eftersom det knappast gick att skilja producentens yrkesroll ifrån en privatroll kan han/hon inte, vilket skett med senare tiders arbetare, riskera att bli “fastanalyserad” vid sitt arbete.
En vidare historisk infallsvinkel torde således på flera sätt vara fruktbar för att bredda studiet av det sena 1800-talets och 1900-talets industriar- bete. Studierna kommer då att kunna fånga inte bara människans relation till arbetet utan också till den allt mer särskilda fritiden. 1 takt med att
Ett undantag från denna modemhistoriska centrering utgör dock Lars Ekdahls forsk- ning, se Ekdahl 1983. Ekdahl 1986a samt Ekdahl 1986b.
Historisk arbetslivsforskning i Sverige under 1990~talet, HT 1990:4, ss 560-576. För en översikt över den svenska arbetslivshistoriska forskningen se Olsson 1987 samt i inledningskapitlen till verken nämnda i not 3, har ovan. För kritiken se Ryden 1991d.
kapitel 1. Jfr även Ekdahl 1991, s 58.
Ett mycket belysande exempel på ett dylikt angreppssätt är Reddy 1984. Enligt ho- nom existerade varken en fri varu- eller arbetsmarknad förrän in på 1900-talet, och det är därför inte helt lämpligt att analysera de konflikter som existerade i marknads- termer. Se även Fox 1985, som exempel på ett mer långsiktigt tidsperspektiv.
Åmark 1986, s 18.
arbetet dekvalificeras till sitt innehåll så förefaller det nämligen att pro- fessionaliseras och skiljas från andra mänskliga aktiviteter. Utvecklingen innebär bland annat att arbetet förlorar sin roll som indentitetsskupare, en förändring som är av central vikt för förståelsen av det senkapitalistiska, eller om man så vill postindustriella, samhället.8
Makten över produktionen
För att kunna närma sig frågan om makten över produktionen är det nöd- vändigt att börja diskussionen med att något mer precisera vad som menas med begreppet produktion. En enkel skiss över produktionsprocessen är att se den som bestående av förutsättningar, arbetsprocess och arbetsre- sultat. Arbetsprocessen innebär att produktionens förutsättningar - arbe- te, råvara och arbetsmedel - sätts i rörelse i syfte att framställa en pro- dukt.9 Varje del av produktionsprocessen är förknippad med bestämda so- ciala relationer vilka kan formuleras som maktrelationer: vem anskaffar råvara, vem bestämmer när och hur produktionen skall utföras och vem har rätt till färdigprodukten. Summan av dessa maktrelationer ryms i be- greppet produktionens sociala organisering, vilken ses som skild från, men intimt förknippad med, produktionens tekniska sida.
Graden av teknisk utveckling och arbetsdelning förutsätts på ett grund- läggande sätt vara bestämmande för de möjliga vägar vilka står till buds för producenten respektive icke-producenten för att styra produktionen.
Bestämningen är inte i första hand ekonomisk utan teknisk. Det handlar inte om möjligheten att äga, utan om förmågan att sätta arbetsprocessen i rörelse. Den teknik som bär upp produktionen under kapitalismen begrän- sar producentens inflytande.10 Arbetsprocessen är med Marx egen termi- nologi underordnad kapitalet. 11 Även om producenten förvärvade den nödvändiga produktionsutrustningen skulle han vara oförmögen att produ- cera. Arbetet är som André Gorz formulerar det “heteronomt” det vill säga:
8 Gorz 1984, s 61.Herlitz 1986, s 399. Jfr Cohen 1988, s 189.
9 Den följande diskussionen bygger, där inte annat anges, på Flor& 1987a. s 48ff. Ry- dCn 1991d, s 15ff. Jfr även Thompson 1989, s 38ff.
lo Marx 1974, kap 12-13, Therbom 1980, s 361. Bemer 1981, s 39.
l1 Marx 1975, s 616ff.
bestämt till både innehåll och form av tekniska imperativ som står över individernas val och Åsikter och som sätter upp gränser för den relativt snäva ram inom vilken deras initiativ och omdöme kan rymmas.12
Detta förklarar det till synes paradoxala förhållandet att producenten under kapitalismen inte förfogar över produktionsmedlen trots att inga formella juridiska eller ideologiska hinder föreligger. Detta immanenta drag hos produktivkraften möjliggör att de fritt kan omsättas på en mark- nad utan att hota reproduktionen av produktionssättets maktförhållanden.
Att en marknad för arbetsmedel existerar är således en följd av och inte en orsak till detta konstituerande drag hos produktionsprocessen. Eller för att citera Habermas:
först nu kunde egendomsordningen övergå från ett politiskt förhållande till ett produktionsförh&lande, nämligen på grund av att det legitimeras med stöd av marknadens rationalitet, av bytessamhällets ideologi, och inte längre av n8gon legitim maktordning.13
Denna teoretiska skiss av produktionsprocessen är mycket allmän och syftar till att i princip omfatta allt mänskligt arbete. Olika produktionsfor- mer skiljs åt genom att bestämma hur dess maktrelationer ser ut. Som ide- altypiska extrempunkter i varuproduktionens utveckling framstår å ena sidan hantverksproduktionen där mästaren eller mästarkollektivet suveränt behärskade produktionen och å den andra en industrikapitalistisk produk- tion där fabriksägaren intar en lika suverän position. Mellan dessa ex- trempunkter finns dock en rad produktionsformer, dels sådana där makten förskjutits mellan grupper inom producentkollektivet, dels sådana där makten förskjutits till grupper utanför produktionen. Den första av dessa processer innebär en differentiering av producentkollektivet och den andra en penetrering från grupper utanför produktionen. Båda dessa förän- dringsprocesser är intressanta ur vårt perspektiv.
Den amerikanske ekonomen John Roemer har kritiserat en för hård uppknytning av den ekonomiska analysen till produktionens maktförhål- landen. 1 sina studier tar han i stället sin utgångspunkt i den samhälleliga fördelningen av produktionsförutsättningar.14 Genom sin kritik riktar Ro- emer uppmärksamheten mot andra hinder än de tekniska för omsättandet av arbetsmedel och arbetskraft i produktivt arbete, hinder som begränsar aktörernas möjlighet att förfoga över produktionsmedel snarare än de upp- häver deras kunskap och kraft att omsätta dessa. Sådana instititutionella hinder i form av restriktioner som berör distributions- och ägarförhållan-
l2 Gorz 1984b. s 88. Jfr Habermas 1984a. s 65 l3 Habermas 1984a. s 79.
14 Roemer 1982, s 39. Roemer 1988, s 24.
den kan förutsättas vara särskilt betydelsefulla i samhällen där makten över produktionen inte var tekniskt förankrad. För den period som här skall studeras torde de därför vara av vikt att integrera i resonemanget.
Roemer förespråkar också, i likhet med Jon Elster, ett aktörscentrerat angreppssätt i spelteorins form för den ekonomiska mikroanalysen.15 Ak- törsperspektivet är intressant, ingen av författarna är dock övertygande i sin argumentering för varför detta måste ges en spelteoretisk form, med de risker för anakronismer som det innebär att överföra den moderna so- ciologins rationella spel till förfluten tid.
Ett aktörsperspektiv är en naturlig utgångspunkt även för en studie av produktionens maktförhållanden: makt innehas och ageras av sociala aktö- rer. Resonemanget ovan pekar ut två av de viktigaste aktörena, producent och icke-producent. Benämningarna har en förledande konkret klang, det rör sig dock om teoretiska begrepp vars empiriska innehåll förändras över tid. Under för- och tidigindustriella förhållanden tog relationen mellan producent och icke-producent snarast form av ett förhållande mellan hus- håll, medan det har individualiserats under den vidare industrialiserings- processen. Aktörstrukturen förändrades således under den period som här intresserar oss, en omstöpning vars främsta uttryck var framväxten av en marknad för arbetskraft.
Penetreringsvägen
Hur får då personer och grupper utanför produktionen makt över produk- tionsprocessen, det vill säga hur såg kapitalets penetreringsväg ut? 1 dis- kussionen ovan har en viktig sådan väg antytts, en väg som löper från produktionsprocessens ändpunkter till dess centrum, arbetsprocessen. Ge- nom att monopolisera tillgången till avsalumarknaden, vad Schlumbohm benämner som ett köpsystem, och till råvarumarknaden, det vill säga ett förlagssystem, ges icke-producenten möjlighet att också påverka arbets- processen genom att ställa krav på utformning, kvalitet och leveranstid.16 Förläggaren har dock ofta svårt att upprätthålla och utveckla detta domi- nansförhållande. Precis som i den feodalt organiserade jordbruksproduk- tionen, var det inte icke-producenten som organiserade eller direkt styrde arbetet utan beroendeförhållandet måste upprätthållas med hjälp av, vad som inom marxistisk historieskrivning har benämnts, ett utomekonomiskt tvång.17
l5 Roemer 1982, s 192f. Elster 1988, s 207ff. Elster 1989.
l6 Schlumbohm 1981, s 98ff. Floren 1987a, s 56f.
l7 Kriedte, Medick & Schlumbohm 1986, s 264.
Förlagskapitalistens behov av att använda sådana tvångsåtgärder varie- rade. Det är i detta sammanhang viktigt att skilja mellan ett förlagssystem där producenten hade tillgång till ravaru- och avsalumarknad och där han inte hade det.18 Av central betydelse är också vilka möjligheter arbetaren gavs att etablera sig som självständig producent eller inom ramen för en produktionsordning med mer fördelaktiga villkor än de förhandenva- rande.lg Anders Florens studie av relationerna mellan brukspatron och smeder vid Jäders bruk under 1600-talets andra hälft, visar de närmast oöverstigliga problem det innebar för icke-producenten att bygga upp ett dominansförhållande så länge producenterna själva såväl kunde anskaffa järn som sälja sina färdiga manufakturprodukter, samt dessutom hade
möjlighet att etablera sig som självständiga lanthantverkare.20
Den amerikanske ekonomen Stephen Marglin har försökt att analysera de kapitalistiska produktionsformernas utveckling som i första hand en fråga om makten över produktionen. Varken förlagsindustrins arbetsdel- ning eller fabriksindustrins centralisering var, menar han, det nödvändiga resultatet av några tekniska förändringar. Förändringen av produktions- organisationen ledde heller inte till någon ökning av produktionen. Vad som förbättrades var icke-producentens kontroll av verksamheten. Det var snarare exploateringen än produktionen som effektiviserades, vilket ökade kapitalistens vinst.21 Marglin har senare utvecklat sin frågeställning till att även gälla vad som hindrade producenten att bryta sig ur denna produk- tionsordning? Svaret ligger, menar han, i kapitalisternas organisationsför- måga och deras kunskapsövertag. Arbetsfördelningen inom förlagsindus- trin gjorde producenterna oförmögna att överblicka hela processen, en ut- veckling som förstärktes när fördelningen av sysslor blev tekniskt be- tingad .22
För Marglin, liksom för flera andra forskare, är således makten över produktionen intimt kopplad till frågan om kunskap. Men hur skapas denna ojämlika fördelning av kunnande? Arbetsdelningen upprätthåller och reproducerar den, men för att arbetsdela produktionen krävs ingående kunskap om arbetsprocessen, ett kunnande som har överförts från produ- cent till icke-producent. På frågan om hur kapitalistens kunskapsövertag en gång skapades har Marglin inget svar. Maxine Berg har kritiserat honom på denna punkt och påpekat att överföringen ofta var en lång och
18 Rule s1981, 33.
lg Bruland 1990, 165.s 20 Florh 1987a. 6 - 7 .kap 21 Marglin 15f.1978, s 22 Marglin 1984, s 146ff.
konfliktladdad process där skapsmonopol.
Kunskap är ingen ändlig
producenterna försvarade sina tidigare kun- resurs, utan kan utan att minskas spridas på flera innehavare. En sådan process av kunskapsspridning eller kunskaps- tradering bör skiljas från den process av social kunskapsöverföring vi koncentrerar oss på i detta sammanhang och vars utmärkande drag är att kunskap överförs från en social grupp till en annan, varvid den förvär- vande gruppen sedan hindrar de tidigare kunskapsägarna att åter komma i besittning av kunskapen.
Makt och kunskap hör samman. När de sociala relationerna i produk- tionssfären preciseras som maktrelationer innebär det att de också berör skilda kunskapsområden. När kunskapsöverföringen diskuteras är det där- för av vikt att skilja mellan sådan kunskap som berör:
a) råvaror och färdigprodukt b) produktionsteknik c) handlaget
Som tidigare har påpekats besatt handelskapitalisten ingående kunska- per bla. om varumarknader, kreditsystem samt produktens kvalitet. Den svenske ekonomiske skriftställaren Johan Claesson Risingh var exempel- vis, vid 1600-talets mitt, noga med att påpeka att dessa vetandeområden var oundgängliga för handelsmannen .24 När handelskapitalet i köp- och förlagssystemets form anknöts till produktionen uppkom delvis nya kun- skapsområden som hade sin grund i de makttekniker som var förankrade i köpmannakapitalistens strävan efter att kontrollera produktionens änd- punkter. Förläggaren övervakade noga kvalitet och kvantitet på den rå- vara som producenten erhöll och den färdigprodukt han levererade. Fort- farande berörde kunskapen således framförallt råvaran och fardigproduk- ten.
Den svenska bergsindustrins utveckling under 1600-talet illustrerar detta. Statsmaktens roll var central. Att upprätthålla en jämn kvalitet på stångjärnet, framfördes, i statsintressets namn, som ett viktigt mål för att underlätta och öka järnhandelns omfattning. Med denna ambition gavs bergsfogdar och järnvräkare uppgiften att avgöra kvaliteten på såväl malm som tack- och stångjärn. 1 Kungl Majt:s plakat om järnvräkeriet 1671 stadgades exempelvis att dessa under ledning av ortens bergmästare, noga skulle övervaka malmens kvalitet och dessutom hålla ett vakande öga över
23 Berg 1984, s 169. Se även Berg 1982.
24 Risingh 1669. Se även Novaky 1992 kommande.
