Inledning
Den maktposition icke-producenten skaffade sig genom den gradvisa penetrationen av produktionen stod aldrig oemotsagd. På samma sätt som diskussionen om hushållet var nödvändig att utveckla för att förstå indus-trialiseringsprocessens aktörsstruktur, så är det av vikt att något dröja vid analysen av konflikter och konfliktformer för att fånga den dynamiska roll dessa har haft i utvecklingen. Detta skall göras utifrån den problematise-ring som ovan har gjorts av förändproblematise-ringarna i produktionens maktförhål-landen och hushållets struktur.
Att utgå från produktionens maktförhållanden har i tidigare forskning lett till att analysen ofta stannat på en strukturell nivå. Den har handlat om hur den sociala organiseringen av produktionen såg ut och i betydligt mindre grad om hur den historiskt har växt fram. En allvarlig kritik mot Harry Bravermans teser om arbetsprocessens förändring, har exempelvis varit att han inte tar hänsyn till arbetarnas motstånd mot den pågående ut-vecklingen. Senare undersökningar har därför ofta försökt att uppvärdera motståndsdimensionen. Ett grundantagande är att makt och motstånd in-timt hör samman. Kring samtliga produktionens maktrelationer utkämpa-des konflikter. Av detta följer också att nya konflikter och konfliktområ-den uppstod i takt med att kapitalet djupare penetrerade produktionen.
Processen var dynamisk och i viss mån självgenererande. Nya kontroll-former och ny teknik möttes av nya typer av motstånd, vilka i sin tur framtvingade nya makt- och dominansstrategier.2 När det gäller industri-arbetet har flera forskare pekat på hur arbetarmotstånd och
förändring på detta sätt intimt hör samman. Relationen är dialektisk. Förändrad teknik kan vara ett sätt för arbetsgivaren att möta ett arbetarmotstånd, men motståndet kan också förhindra genomslaget av en teknisk förändring.3
Se t.ex. 1983, Olsson 1986, och Magnusson 1987, 16.
Thompson 1989, 122ff.
Thompson 1989, kap 5. 1982, 94ff. Berg 1980, ss 187 och 226f.
En likartad kritik för att försumma konfliktperspektivet kan riktas mot den forskning som har behandlat kapitalets tidiga penetrationen av pro-duktionsprocessen. Inte heller när det gäller den proto-industriella utveck-lingen har konflikterna mellan producent och icke-producent alltid getts det utrymme och den dynamiska kraft de förtjänar. Ett viktigt undantag härvidlag utgör Adrian Randal]. Resultaten av hans jämförande analys av ylleindustrins utvecklingen i två regioner i England leder till en mycket kritisk inställning till ett alltför strikt stadieresonemang, från kaufsystem över förlagssystem till fabriksdrift. Istället bör analysen även inkludera den typ av motstånd och reaktioner som ett visst produktionssystem mötte och utvecklingen blir sålunda resultatet av detta “möte”. Randal1 konstate-rar t.ex. att köpsystemet i West Ridings var betydligt bättre lämpat för att ta emot tekniska förändringar och i förlängningen för ett industriellt ge-nombrott än det på förlagssystem baserade West Counties. Anledningen till detta var producenternas specifika motstånd mot icke-producenternas agerande.4
Vilken form motståndet än tog sig var det dock aldrig enbart avhängigt maktförhållandena i produktionen, utan också av producenternas tillgång bland annat till ideologier och organisationsmedel. Producenterna måste ha förmåga att organisera sina protester, samt legitimera dem inför sig själva och det omgivande samhället. För att vakta sina intressen gentemot förläggaren förekom det att producenterna under den tidigkapitalistiska utvecklingen, organiserade sig eller att tidigare samfalligheter fick rollen som intresseorganisationer gentemot handelskapitalet. Herbert Kish har exempelvis visat hur textilarbetarna på landsbygden i Rhenlandet under slöt sig samman i korporationer och skrån.5 Den varning som ovan har riktats mot att alltför mycket hårdra skillnaderna mellan land, får genom detta ytterligare stod.
Olikt det textila hantverket som ofta hade en forhistoria som stadspro-duktion, hade de tyngre delarna av järnhanteringen aldrig varit någon stadsnäring. Traditioner av skrålik organisering torde därför inte ha före-legat. hlichael Mitterauer har också konstaterat att skråorganisationer i stort sett saknades inom den österrikiska bergshanteringen. Särskilt har detta, liksom i Sverige, gällt gruvbrytning och tackjärnsblåsning. För an-dra produktionsled har dock situationen varit en annan. Gryt- och kann-gjutarna i Linde och Ramsbergs socknar organiserade sig exempelvis i ett
på Även vid mer centraliserade anläggningar förekom
Randal1 1989. främst 196f. Se även 1990a.
1989. 76f. Schlumbohm 1961. s 106.
1974,
dana organisationer. Vid de svenska vapenfaktorierna fanns under vilka i vissa fall, som vid Jäders och Vira bruk, fortfarande levde kvar under det följande århundradet trots att produktionen inte längre sorterade under statsmakten utan lydde under privata bruksägare.
Vid båda dessa bruk kom skråna också till användning då smederna rik-tade sina protester mot brukspatronen. De förändrade maktförhållandena vid enheterna kom dock så småningom att slå igenom även i skråets sam-mansättning då brukspatronen gavs en ledande roll inom korporationen.
Frågan är vilka möjligheter till mer organiserade protester som farms vid Att förekom både i Sverige och annorstädes är uppenbart. Woronoff har för Frankrikes del noterat flera ut-bredda arbetaroroligheter vid järnbruken under För svenska förhållanden saknas mer ingående studier. Per-Arne Karlsson har dock noterat att smedsprotester av mer samfälld art mot vissa bruksägare förkom under andra hälfts Under hade en skrålik organisation för hammarsmederna byggts upp och underställts bergmästa-ren och hammartinget. Konstruktionen av denna svarade dock snarare mot statsmaktens och brukspatronernas behov av kontroll än smedernas önskan att värna sina intressen.9
Samtididgt som frågan om producenternas organisationsmedel är cen-tral så är det viktigt att inte låsa undersökningen av motståndet vid den artikulerade och organiserade protesten. En handling kan ha form av motstånd även om den aldrig explicit uttalas och även om aktörerna utför den vid olika tidpunkter och på olika platser. Det avgörande är huruvida producenterna genom sina handlingar agerade i opposition mot eller i samklang med den förhandenvarande sociala organiseringen av arbetet.
Detta oartikulerade motstånd vilket kan var förborgat i producenternas attityder och mentaliteter snarare än i en fast och kodifierad ideologi, be-nämner vi vardagligt motstånd till skillnad från ett organiserat och artiku-lerat sådant. Det vardagliga motståndet kan således sägas utgöras av dis-krepansen mellan den ideala organisationsformen och aktörernas faktiska Vid sidan om distinktionen mellan vardagliga och organise-rade konflikter gör vi också en boskillnad mellan fördelnings- och struk-turkonflikter. Medan strukturkonflikten ifrågasätter den sociala organise-ringens grund handlar fördelningskonflikten om vad som uppfattas som en
Woronoff 1984, 193ff.
Karlsson 1990, 152.
1992, 18.
Jfr Liidtke 1984, 326. Scott 1985, 28f. För en ytterligare problematisering se 1987a och
orättvis fördelning av värden eller makt. De båda distinktionerna, vilka berör konfliktens framträdelseform och innehåll, bör sedan korsbefruktas.
vardaglig organiserad
struktur X X
fördelning X X