Vad menar vi då nar vi talar om hushållet som en del i den samhälleliga aktörsstrukturen. Är hushållet således en aktör? Av diskussionen i de två tidigare kapitlen framkommer med all tydlighet att vi svarar jakande på denna fråga. Under den period som diskuteras här, den långa omvandlingen från agrarsamhälle till industrisamhälle, var hushållet den enhet som sam-hället byggdes upp kring. Susan Dwyer Amussen hävdar att hushållen inte endast var ekonomiska enheter dar konsumtionen och produktionen möttes, utan även basen för den politiska och sociala ordningen. Hon menar vidare att hushållen utnyttjades som den mall efter vilken byar, kyrkor och även staten strukturerades. Detta betyder således att hon anser att hushållen bör ses som den kanske viktigaste av samtliga aktörer i samhället under denna tid.
Denna tradition, att se hushållen som aktiva agenter snarare än som pas-siva mottagare i den samhälleliga processen, har en lång förhistoria. En av förgrundsgestaltema var fransmannen Frédéric Le Play. Han utgick ifrån att hushållet, eller snarare familjen, var samhällets “moraliska cell”, och varje diskussion om samhällsförändring måste utgå ifrån detta faktum. För ho-nom, som den konservative katolik han var, innebar den fortgående indus-trikapitalistiska utvecklingen en förlust av en moral han ansåg fanns i ett äldre småskaligt samhället. Denna byggde på en aktoritär inställning från överheten gentemot folket och grundlades i den interna strukturen hos
den utökade familjen family”), som enligt Le Play tidigare varit den vanligast förekommande. Kännetecknet hos denna familjetyp var att tre eller fyra generationer bodde tillsammans på en gard under ledarskapet av den äldsta mannen. Utåt agerade gruppen som en en-het, som hölls samman genom att hela arvet lämnades till den äldste sonen, men inåt präglades den av den klara hierarki som rådde. Detta var utgångs-punkten i hans analys av samhället vid mitten av
Amussen 1988, s
För en introduktion till Le Play se Bodard Silver 1982. Se också Segalen 1986, ss 19f och 288. Hon noterar att en stor del av dagens familjeforskning har sin grund i
51 För Play var således förhållandet mellan familjen och den sociala och moraliska ordningen i samhället det intressanta, och analysen utgick ifrån de interna relationerna inom hushållet, främst i fråga om auktoritetsstruktur och olika arvsseder. Play härledde tre skilda former av hushållsstruktu-rer, eller som han kallade det familjetyper. Dessa var kärnfamiljen, den ovan nämnda utökade familjen samt den patriarkala familjen, av vilka den första utgjorde den efter industrialiseringen vanligaste sammanboendefor-men och den andra utgjorde den av Le Play önskvärda forsammanboendefor-men för mänsklig samvaro. Kopplingen mellan olika familjetyper och samhällsstrukturen var högst påtaglig.3
Play var emellertid inte ointresserad av hushållen som ekonomiska institutioner, snarare tvärtom. En stor del av hans forskning innebar ett in-samlande av familjebudgetar från olika typer av hushåll. Det kan nämnas att då Le Play till yrket egentligen var bergsingenjör är en stor del av dessa budgetar insamlade under resor till olika bergverk runt om i Europa. Enligt många idag verkande familjehistoriker är just insamlandet av detta material Le Plays verkligt betydande insats som forskare. Emellertid är det uppen-bart att det inte var hushållen som produktions- eller konsumtionsenheter som var huvudmålet för insamlingen utan snarare det sätt varpå förändrade ekonomiska förhållanden påverkade familjen i en moralisk betydelse. Fa-miljen fungerade således, enligt Le Play, främst som ett slags medium inom vilket ekonomiska förhållanden omvandlades till
landen.4
En annan forskare som betonat hushållens ställning som aktiva aktörer i samhället är Max Weber. Emellertid lade Weber, i förhållande till Le Play, större tonvikt vid de ekonomiska aspekterna. För honom utgjorde den ge-mensamma försörjningen grunden för hushållens existens. Han gjorde för övrigt en viktig distinktion mellan hushåll och familj, där den förra antogs ha ett äldre ursprung just genom försörjningens företräde gentemot de sex-uellt baserade relationerna som utgjorde grunden för familjen. Hushållen kännetecknades av två egenskaper, dels av en inre lojalitet mellan med-lemmarna och dels av en ekonomisk solidaritet utåt, och Weber uttryckte det som en hushållskommunism relaterad till en hushållsauktoritet. Det en strävan efter kontroll över familjen, en strävan som således har sina rötter hos
Le Play.
Le Play 1982, s 259ff. Se även diskussionen hos Casey 1989, s llff, Sabean 1990. s samt Todd 1985, ss 6-18. Emmanuel Todd är för övrigt den forskare som främst fört dessa tankegångar vidare. Hans bok är ett försök att analysera olika ideologiers förekomst över hela världen utifrån skilda hushållsstrukturer.
För en diskussion av dessa hushållsbudgetar se Wall 1983, ss 18-34. Se även Le Play 1982, för ett på hur var
senare innefattar såväl relationer olika hushåll sinsemellan och en inre auktoritetsstruktur inom hushållens
Denna enhet av solidaritet och lojalitet uttunnades gradvis under utveck-lingens gång. Så försvagades t.ex. hushållsauktoriteten med en ökad styrka hos de individuella medlemmarna som följd. Detta innebar i sin tur att indi-viderna lättare kunde bryta sig ur hushållens ramar samtidigt som det blev lättare att agera tillsammans med individer från andra hushåll. Hushållen blev genom detta inte längre de enda viktiga aktörerna i samhället. Enligt Weber skedde under processen mot ett kapitalistiskt samhälle en förändring av hushållets funktioner samt ett avskiljande av yrket ifrån hemmet.6
Den kapitalistiska affärsverksamheten som blivit kontinuerlig blev ett spe-ciellt som utövades i ett “företag”, som alltmer
lets samlade aktivitet en särskild organiserad verksamhet, så att den forna identiteten mellan hushåll, verkstad och kontor
Dessa forskningstraditionen, utgående ifrån ett aktörsperspektiv i studier av hushåll och familj, har förts vidare under Utgångspunkten har emellertid legat närmare Weber än Le Play i det att man främst varit syssel-satt med hushållen som produktions- och konsumtionsenheter. De främsta företrädarna för denna inriktning har ofta varit antropologer.* Historiker som varit intresserade av hushåll och familj har oftast utgått från en annan ansats. Istället för att se hushållen som aktörer har man främst kommit att analysera dem som passiva mottagare i det historiska utvecklingsförloppet.9 Under de två senaste decennierna har den familjehistoriska forskningen dominerats av en skolbildning som näst intill haft som målsättning att be-lägga att hushållen och familjen inte genomgått någon utveckling de se-naste 500 aren. Familjen har varit en statisk enhet som bestått trots att reella och omfattande förändringar skett i det omkringliggande samhället. Oaktat att denna inriktnings förgrundsfigur, Peter Laslett, i likhet med andra famil-jeforskare utgick ifrån att hushållet bestod av individer som delade ett antal centrala aktiviteter samt att det i botten förelåg ett släktskap dem emellan så kom merparten av forskningsinsatserna att inriktas endast analysera vilka som bodde med vilka. Hushållet blev till en grupp av människor som bodde tillsammans, och “coresidence group” blev det centrala be-greppet. Detta ledde till en demografisk inriktning på studiet av hushållen och familjen över tid som främst utgick ifrån olika typer av
Weber 1983, s 251ff.
Weber 1983, ss 266-27 1.
Weber 1983, s 269.
Se genomgången i Netting, Wilk och 1984 Sabean 1990, s 99.
53 längder.10 1 Sverige har denna inriktning fått en närmast paradigmatisk ställning.
Denna tradition har under de senaste åren blivit allt mer kritiserad just för sin brist på ankyttringspunkter till samhällsutvecklingen i Detta har också lett till en återgång till det ovan skisserade synsättet, med hushål-len såsom aktörer. Ur historikernas synvinkel kan denna ansats sägas ha
“övervintrat” hos antropologerna. Närmandet mellan de två disciplinerna historia och antropologi, som under de senaste åren kommit till stånd, har således för den familjehistoriska forkningen varit fruktbart.13
fortsättning utgår vi ifrån en syn på hushållen som en mycket löslig social institution helt integrerad i den vidare sociala kontexten, skapad uti-från de analyserade människomas egna förställningar och behov. Dessa antas i sin tur vara formade utifrån den rådande
1 det förindustriella samhället organiserades produktionen, konsumtionen och reproduktionen som regel inom hushållets ram. Den agrara ekonomin byggd kring självförsörjning kännetecknades av den intima koppling som rådde mellan människorna och jorden. 1 detta samhälle utgjorde hushållet den viktigaste byggstenen. Hushållet var även den organisation som repre-senterade de enskilda människorna utåt, mot det övriga samhället, och var som redan nämnts en modell efter vilken övriga samhälleliga institutioner
Laslett, 1972, speciellt ss 23-34. Inget annat verk har, under den senaste pe-rioden, fått tillnärmelsevis så stort inflytande på inriktningen inom den familjehisto-riska traditionen som just detta.
Se som en typiskt exempel Rogers 1989.
Se Sabean 1990, 99, Chaytor 1980, 25ff samt Coontz 1988, ss 18-28.
Enligt Segalen 1986, 6, är det just inflytandet från socialantropologin som inneburit att historiska studier av hushall och familj återigen analyserar sina objekt såsom in-stitutioner fullt kapabla till agerande. Uppenbart är också att relationen till andra företeelser än de rent ekonomiska återigen förs in i analysen av hushallens ställning i samhället. Se diskussionen ss 286-306. Även 1984, diskuterar relationen mellan antropologi och familjehistoria, men han betonar mer det ömsesidiga utbytet av som skett mellan disciplinerna. Emellertid är det uppenbart att det främst är antropologin som stått för den teoretiska kreativiteten, något som utvecklat den mer demografiska synen på familjehistorien. Se främst 210f.
1 den fortsatta framställningen föredrar vi begreppet hushåll framför begreppet fa-milj. Detta p.g.a. hushållets anknytning till den ekonomiska sfären, medan familjen ofta relateras till den biologiska reproduktionen. Hushållet var även det begrepp som användes av de flesta människorna under den diskuterade perioden. Se Mitterauer 1982, 5ff.
Det finns anledning att peka på det faktum att hushållen och inte individerna, sett ur statens perspektiv, var skyldiga att erlägga skatt.16 Även i förhållande till kyrkan utgjorde hushållen den basorganisa-tion genom vilken man kunde föra ut sitt budskap.17 Som ovan påpekats var det också i regel hushållet och inte individen som integrerades i de mer storskaliga produktionsorganisationerna som växte fram under tidigmodem tid. Detta gör det givetvis viktigt att ta hänsyn till hushållet som produk-tionsenhet men också som aktör på marknaden eller visavi icke-producent och medproducenter.
Hushållet förlorade sin relativa självständighet och vissa centrala funk-tioner under loppet av industrialiseringsprocessen. Den viktigaste av dessa var produktionen, som flyttades ut från hushållet. Michael Mitterauer och Reinhart diskuterar detta i ett betydligt längre tidsperspektiv. De konstaterar att det finns en tendens att hushållets uppgifter tas över av andra samhälleliga institutioner under utvecklingen mot en mer komplex och dif-ferentierad samhällsstruktur. Ett hushåll i en perifer del av en ekonomi har ofta betydligt fler funktioner att fylla än vad ett hushåll i en stad har. Till de funktioner som förts ut från hushållet före produktionen hör religiösa, juri-diska och försvarsmässiga funktioner, medan Mitterauer och hävdar att socialiserings- och kulturella funktioner flyttades över på ett sam-hälleligt plan vid senare
Emellertid måste det konstateras att utflyttningen av produktionen hushållets sfär var den avgörande orsaken bakom hushållens förändrade ställning i samhället. 1 rumsliga termer innebar detta en avgränsning mellan hemmet och arbetsplatsen, medan det i sociala termer implicerade att pro-duktionsprocessen fortsättningsvis inte längre kom att begränsas av de en-skilda hushållens ramar utan församhälleligades. De sociala relationerna inom produktionen förlorade på detta sätt sina drag och blev till ekonomiska kontakter, förmedlade av en marknad. Detta markerade en grundläggande omstöpning av den sociala aktörsstrukturen; samhället bestod inte längre av hushåll och korporationer utan av individer och asso-ciationer.
Förändringen kom att prägla samhället på ett grundläggande sätt. Med Hanna Arendt kan man hävda att “den sociala sfären uppstod nar hushållets
1988, lff.
sin mycket kritiska granskning av hushåll hävdar David Sabean att familjehistoriker inte se att deras oftast är
uppställda i syfte att driva in skatt. Se Sabcan 1990, s 99. Se även Lext 1979, s
1970. kapitel
ss
55 inre, med dess verksamheter, problem och organisationsformer, trädde från hemmets dunkel ut i den offentliga politiska sfärens Hela männis-kans tillvaro blev dock inte socialt offentlig, utan hemmet, och det
rade familjelivet, fick istället en ny funktion att fylla, som “en flykt från ett samhälle som bemäktigat sig hela den yttre världen . Konsumtionen och reproduktionen förblev således, ännu en tid, kvar inom hushållets
Förändringen av hushållets funktion borgade därmed för en strik-tare bodelning mellan produktion och konsumtion, arbete och fritid, samt mellan privat och offentligt, dvs för uppkomsten av grundläggande sociala formelement i det borgerliga samhället.22
Förändringen skedde dock inte i ett steg. Den i stort sett autonoma hus-hållsekonomur och den proletära familjen av egendomslösa lönearbetare är utvecklingens ändpunkter. För att tolka processen har, i tidigare forskning, ett fasresonemang ofta använts, som liknar det som ovan beskrivits för pro-duktionsprocessens utveckling. Dessa två rörelser betraktas också som nära kopplade till varandra; förändringen av hushållet var en funktion av det an-norlunda sättet att organisera produktionen. Omvandlingen hade både en kvantitativ och en kvalitativ aspekt, hushållet förändrades både till sina yttre former och sina inre funktioner. Givetvis är dessa aspekter två sidor av samma mynt, men låt oss, med anknytning till den svenska jämindustrin, börja med den ena.23 Vi väljer då den som traditionellt sätt utgjort det fa-miljehistoriska undersökningsobjekt, nämligen den strukturella sidan av hushållen och familjen.
Arendt 1988, 62.
Arendt 1988, 94.
Se t.ex. Accampo 1989, 3f.
Berg 1987, 64, samt Habermas 1988, 196f.
Se Wilk Netting 1984, för en diskussion om relationen mellan struktur och funktioner.