Den befolkningsdynamik förändringen av hushållet ledde till är viktig för att förklara hur en klass av egendomslösa, så att säga, socialt producerades.
För att förstå den förändrade aktörsstrukturen är det dock minst lika vä-sentligt att undersöka hushållets förändrade funktion.
Synen på hushållets grundläggande utveckling från produktionsenhet till konsumtionsenhet, har skiftat hos olika historiker. Enligt de två kanske främsta auktoriteterna på området, Hans Medick och David Levine, står dynamiken bakom denna process att finna i växelspelet mellan hushållets utnyttjande av sina produktionsresurser, den demografiska reproduktionen och handelskapitalismens penetration av produktionen. Det vill säga ett växelspel mellan en ekonomisk mikro- och en makronivå. Levine antyder en utveckling som i grova drag innefattar tre distinkta faser. Under den första fasen “the industrialization of the economy” skedde en cesiv urholkning av hushållens möjlighet att reproducera sig utifrån vad jorden gav. Orsakerna bakom detta var uppkomsten av ett kapitalistiskt jordbruk och en differentiering inom bondeklassen. Detta ledde till att allt fler hushåll i allt högre grad blev beroende av att komplettera brukandet av jorden med andra sysslor. Under den andra fasen, industrialiseringens för-sta, kännetecknades produktionsorganisationen av en småskalighet baserad på hantverksproduktion. Givet den ökande produktionsvolymen ledde detta till en accentuerad efterfrågan på arbetskraft, en efterfrågan som såväl be-rörde hushållets män, kvinnor som barn. Giftermålsåldern sjönk och födel-setalen steg. Hushållen förblev, under denna period, enheter av produktion och konsumtion. Detta är, enligt Levine, det proto-industriella stadiet. Un-der loppet av den tredje fasen, infördes fabriksdrift och produktionen flyttades ut från hushållet. Separationen mellan produk-tion och konsumproduk-tion innebar en striktare uppdelning mellan könen, då männen i större utsträckning än kvinnorna kom att arbeta i fabrikerna. En-ligt Levine innebar detta att männen blev en
En liknande ansats utgjorde också grunden för Louise Tilly och Joan Scott i deras behandling av kvinnors arbetssituation i England och Frank-rike. Även de talade om en utveckling i tre, mer eller mindre, distinkta fa-ser: “the family economy”, “the family wage economy” och “the family
Levine 1987, ss och Levine 1985. Se även Medick 1981, som dock endast behandlar de två första faserna i resonemang.
Accampo beskriver, även hon, ett liknande förlopp i sin studie av den franska industistaden Saint Chamond under Hon trycker speciellt på separationen mellan arbete och hushåll, eller som hon uttrycker det “the removal of work from the home”, som skedde med industrialiseringen. Däremot avfärdar hon tanken på några manliga “familjeförsörjare”, till detta var industrilönerna alltför låga, och oregelbundenheten i anställningen alltför stor. Förvärvandet av de nödvän-diga inkomsterna förblev en angelägenhet för hela hushållet även efter det att produktionen flyttats ut från hushållen.46
En överensstämmelse finns således mellan dessa forskare nar det gäller huvuddragen i utvecklingen. Tyvärr har de dock något ensidigt utvecklat tankegångarna i relation till demografiska mönster, dvs. hur hushållens struktur förändrats under skiftande ekonomiska omständigheter. Detta som gäller främst Levine och Accampo, har medfört att man ofta stannat vid att beskriva utvecklingen ifrån dess bägge ändpunkter, den autonoma hushålls-ekonomin i agrarsamhället, och den proletära familjen bestående av egen-domslösa lönearbetare. Som en förmedlande länk har man sedan adderat ett, eller två, mellanstadium karaktäriserat som det proto-industriella hus-hållet “the family wage economy”. På samma sätt som när det gällde diskussionen om produktionsformernas utveckling, skapar ett dylikt schema problem nar det gäller att belysa mångsidigheten i utvecklingen. En mångsidighet som involverar dynamiska element. Till detta kommer sedan att en dylik beskrivning av utvecklingen är behäftad med klara teleologiska kopplingar, något som också var fallet med den ovan relaterade utveck-lingen av produktionsformerna i ett antal avgränsade faser.47
1 en mer utvecklad modell vill vi därför vidareutveckla främst två aspek-ter. För det första är det viktigt att bryta ned de centrala begreppen produk-tion, konsumtion och reproduktion till mer konkreta kategorier, vilka är applicerbara på människomas faktiska verklighet. För det andra är det nöd-vändigt att diskutera utvecklingen i mer nyanserad form. Det är inte möjligt att se hushållets utveckling från självförsörjning till marknadsekonomi i ett antal markanta faser. Istället vill vi se det som en förändring i hus-hållens av marknaden, såväl arbetsmarknad som råva-rumarknad och varåva-rumarknad.
Tilly Scott 1978.
Accampo 1989, se speciellt kapitel 3, citatet från s 111. Vad Accampo således gör, i relation till ovanstående diskussion om arbetslivshistorisk forskning, är att hon lik-ställer arbete med lönearbete.
Segalen 1986, 286, skriver om förändringarna i relationen mellan hushållet och det
‘omkringliggande’ samhället att are not unilinear and do not take in the same way or at the same rate in different social
61 Produktion och är mycket vida och omfattande begrepp. Ovan fördes en diskussion om de delar som produktionsprocessen bestod av, det var förutsättningar, arbetsprocess och arbetsresultat. Ett an-nat kriterium, efter vilket man kan dela upp denna process vore att skilja mellan äganderätten till produktionmedlen och delaktigheten i själva arbe-tets utförande. Nar hushållet sägs vara en produktionsenhet menas i all-mänhet att dessa delar sammanföll, dvs att hushållet såväl ägde som bru-kade produktionsmedlen gemensamt. För att analysera den vidare utveck-lingen förefaller det därför vara lämpligt att skilja mellan hushållet såsom
“ägo-lag” och arbetslag. Denna modell kan sedan ytterligare konkretiseras genom en diskussion av dessa “lags” homogena karaktar, dvs huruvida in-dividerna agerade såsom kollektiva medlemmar i hushållet, eller om mer individualistiska inslag fanns. Vad gäller “ägo-laget” finns det anledning att undersöka om egendomen ägdes gemensamt, eller om t.ex. hustrun hade kontrollen över hemgiften, och att makarna således själva bestämde över var sin del av boets sammantagna tillgångar.48 Nar det gäller arbetslagen kan en dylik diskussion utgå ifrån den tidigare presenterade modellen över produktionsprocessen, som bestående av förutsättningar, arbetsprocess och arbetsresultat. Denna kan ytterligare konkretiseras i en analys som tar fasta på den fördelning av sysslor som existerar mellan hushållet olika individer i relation till produktionens olika delar. Fanns det inom hushållets ramar en inre hierarki som manifesterades i en klar uppdelning av arbetsuppgifterna?
Diskussionen om arbetslaget blir också en brygga över från
“produktio-nens sfär” till Arbetet inom hushållens ram
var aldrig ensidigt riktat mot “produktiva” ändamål utan en betydande del av detta hade även konsumtionen och reproduktionen som mål. Detta var för övrigt en distinktion som accentuerades under den process som såg pro-duktionen flyttas ut från hushållet. Arbetsdelningen inom hushållen, påver-kad av genusarbetsdelningen i samhället, var styrande i denna uppdelning
mellan produktion och 1 detta sammanhang är
det lämpligt att påtala den myt som existerar om det självförsörjande hus-hållet som ett mycket “tätt” arbetslag där medlemmarna tillsammans ut-förde samtliga arbetsuppgifter. Även i dessa hushåll existerade en mycket påtaglig genusarbetsdelning.49 Med avseende på hushållets uppgifter för
Sabean 1991, s 18, hävdar från sin undersökning av Neckarhausen att egendomen inte ägdes av hushållen utan av individerna.
Se diskussionen hos Chaytor 1980, ss 26-30. Se även Segalen 1983 och Segalen 1986, kapitel 7, samt Löfgren 1982.
konsumtion och reproduktion är det viktigt att skilja mellan
“matlag och socialisationslag.52
1 anslutning till dessa frågor finns det anledning att också knyta an till den diskussion som förts om hushållets relation till “den ekologiska miljö”
inom vilken det fungerar. Utan att har i mer detalj gå in på den omfattande debatt som förts om dessa vill vi endast peka på två faktorer. För det första är det alldeles uppenbart att den ekologiska miljön har haft en mycket stor betydelse för hushållets sätt att fungera, samt för det andra att denna miljö har förändrats över tiden. Nestorn i svensk forskning om ett ekologiskt synsätt på utvecklingen, Börje har till och med gått så långt att han vill inordna de ekologiska betingelserna i själva
Vi går inte lika långt utan konstaterar endast att hushållens situa-tion i hög grad var beroende av den ekologiska omgivningen. bör hushållens funktion som matlag ha sett annorlunda ut i ett läge med själv-försörjning än då full marknadsintegrering rådde. Man kan tänka sig att kvinnans ställning bör ha varit relativt sett starkare då matberedningen krävde en större kompetens. Detta var fallet under självhushållning efter-som utgångsmaterialen då befann sig i ett mer obearbetat skick. Gränsen mellan jordbruksarbete och matlagning, mellan produktivt och reproduktivt arbete, var inte alltid helt klar. Under marknadshushållning var situationen en helt annan. Då kunde denna kompetens köpas på en marknad i form av bearbetade råvaror, eller färdiglagad mat. Om mannen då var den enda i hushållet som lönearbetade fick hans inkomst en mycket central ställning i försörjningssituation och hans position starktes således.55
Sammantaget innebar denna utvecklade modell sålunda att hushållets ut-veckling, från självhushållning till marknadsekonomi, diskuteras i termer
Som konstaterades ovan har sammanboendekriteriet varit det centrala elementet i den skolbildning inom den familjehistoriska traditionen som under de två senaste de-cennierna som haft det största inflytandet Ingen kritisk diskussion av hushallens för-ändrade funktion kan överse detta faktum. Se Laslett 1972.
Medick Sabean 1988, s diskuterar måltiden som en reciprok handling inom hushållets ram med betydelse för den interna sammanhållningen inom gruppen.
Se diskussionen 1978, s 147.
Se för en genomgång av denna debatt t.ex. Gaunt 1979.
1978. Se även Löfgren 1976. Även den franska etnologen, Segalen 1983 analyserar det franska agrarsamhället i liknande termer. Hon skriver: the house-hold be studied as a whole by considering the between its members and the house itself”, s 8f.
Se diskussionen om sågverkskvinnomas arbete med matlagning i termer av ett sym-boliskt kapital i Fjellström 1990, ss 127-148. Se även Rydén ss 256-262 och Medick Sabean 1988, s
63 av ägolag, arbetslag, matlag och socialisationslag, och samtidigt gör en ansats att diskutera hushållens position i den ekologiska miljön.
Hushållen i den svenska bergsnäringen
Finns det då inom den svenska bergsnäringen exempel som belyser detta, enligt vårt förmenande, mer komplicerade utvecklingsmönster? Under den äldre medeltiden var syftet med produktionen att, med lågteknologiska metoder, förädla sjö- och myrmalmer till det säljbara osmundjämet. Såväl ägandet till produktionsmedlen som utförandet av allt arbete hölls samman inom ramen för hushållet, som således fungerade som både ägolag och betslag.56
Bergsmansorganisationen, som den utvecklades från medeltiden, innebar att hushållet kom att integreras i ett betydligt större sammanhang. Införan-det av masugnar och hammarsmedjor, samt drivanInföran-det av gruvorna mot allt större djup innebar en ekonomisk påfrestning som de enskilda hushållen inte var mäktiga. Därför blev det nödvändigt att gå ihop om samfällt ägda produktionsmedel, och hushållet kan därför inte sägas ha varit ett ägolag fullt ut. Hemmanet, däremot, ägdes även fortsättningsvis av hushållet.
Detta var en förutsättning för ett delägande i såväl gruvor som hyttor. Även arbetslaget kom att genomgå en förändring i.o.m. att ett visst mått av ge-mensamt arbete krävdes i de gege-mensamt ägda anläggningarna. Hushållets medlemmar kom därigenom att tillhöra ett större arbetslag. Till största de-len bestod emellertid arbetet fortfarande av ett enskilt (dvs hushållets) bru-kande av anläggningarna. Bergsmansorganisationen kännetecknades av ett samfällt ägande och ett enskilt brukande.
Produktionen hade således till viss del och sprängt det enskilda hushållets ramar. Liksom när det gällde de producentkooperativ som återfanns i den engelska textilindustrin under eller de nordiska vattendrivna bondsågarna, kvarnarna eller
spelade sannolikt den tekniska utvecklingen en viktig roll i samman-hanget. Den nya tekniken var för kostsam för det enskilda hushållet men kunde bäras av samverkande hushåll.
Se Magnusson 1986.
Hudson 1983, samt Hudson 1986, ss 76-81.
Hoffman 1982.
Jonsson 1988.
Vad beträffar arbetslaget inom bergsmanshushållet skedde emellertid ganska snart en viktig förändring, som kom att påverka arbetet vid de sam-fällt ägda anläggningarna. Redan under finns exempel på att in-hyrd arbetskraft börjat ta över bergsmännens arbete vid gruvor, hyttor och hamrar.60 Gruvdrängarnas, masugnsarbetarnas och hammarsmedernas cesiva inträde i bergsmännens verksamheter ledde till att bergsmanshushål-let främst kom att ansvara för arbetet i skogen samt med transportema, vid sidan om ett mindre jordbruk. Detta innebar att bergsmanshushållet kom i en situation dar det fungerade som såväl ägolag som arbetslag i relation till det egna hemmanet, men därutöver även som delägare till anläggningar som brukades med anställd personal. Man skulle, kanske, kunna formulera detta som att bergsmännen fungerade som icke-producenter i relation till det arbete som försiggick i dessa anläggningar.
Vad gäller verksamheten vid bruken kan det tyckas som att distinktionen mellan ägolaget och arbetslaget var betydligt klarare. Bruket ägde produk-tionsmedlen, och lönearbetare brukade dem. Enligt den traditionella model-len över hushålmodel-lens utveckling, beskriven har ovan, borde man också kunna hävda att smedens ställning som lönearbetare gjorde att hushållet endast
fungerade som Emellertid är det
uppen-bart att hushållet kunde fortsätta att fungera som arbetslag utan att för den skull vara ägolag. Den industriella utvecklingen hade förvisso urholkat hushållens kontroll över produktionen, men dess medlemmar utförde fortfa-rande ofta ett arbete tillsammans Vid tysksmedjor (säkerligen även tidigare) var hammarlagen ofta uppbyggda kring en ham-marsmed som tillsammans med sina söner, eller andra släktingar, fram-ställde stångjärnet. Smedshushållen, i synnerhet hos de dominerande smedssläkterna, hade en mycket stark ställning nar det gällde att tillsätta nya smeder.62
Återigen blir det nödvändigt att göra distinktionen mellan ett formellt och ett reellt ägande av produktionsmedlen. 1 fallet här ovan är det uppen-bart att bruksledningen endast var ägare i en formell mening. 1 kraft av sin yrkeskunskap innehade smederna den verkliga kontrollen över produk-tionsmedlen i hammarsmedjan, och smedshushållet skulle därför, vid sidan om rollen som arbetslag, kunna som ett slags ägolag i en
Hildebrand 1957, s samt Weinhagen 1958, s 288.
Se t.ex. Tilly Scott 1978, s för en diskussion om familjen som arbetslag inom den tidiga bomullsindustrin. Se emellertid även Freudenberger, Mather Nardinelli 1984, främst s 1087, för en motbild till detta. Enligt de senare utgjorde individen och inte familjen den basala enheten för de tidiga bomullsfabrikerna. Se även 1981, s 66f. För svenska förhållanden se Göransson 1988, s 171ff.
s
65 gare tappning än om man även formellt sätt varit ägare till produktionsmed-len. Det var först med lancashiresmidets utveckling, speciellt efter den fort-gående arbetsdelningen och tillsättandet av förmän under som bruksägarna kom att besitta produktionsmedlen även i mer reell
Detta betyder sålunda att hushållet fortsatte att ha en viktig roll i produktionsprocessen, och att rekryteringen och skolningen av arbetskraf-ten förblev en uppgift för hushållen ännu långt in på 1 Ställningen som ägo- och arbetslag försvann gradvis under en mycket lång period.
Detta faktum bör finnas med i en analys av hushållets utveckling från till fabriksindustri och ses som en mellanform, eller ett steg på vägen.”
När det gäller konsumtionen, vilken är långt mindre undersökt än pro-duktionen, kan det kort konstateras att många av bruksarbetarna ofta såväl åt som bodde på annat håll än de andra medlemmarna i hushållet. Så var fallet för t.ex. hammarsmeder. Under arbetet i smedjan bodde de troligen i ett litet rum i anslutning till smedjan försett med några britsar och en eldstad.65 Det resterande hushållet befann sig, Lika troligt, på smedstorpet som under denna tid inte sällan låg en bit utanför bruket.66 Även kolbönderna, som under en större del av vintern befann sig i skogen vid kolmilorna, och masugnsarbetarna, som ofta förde en ambulerande till-varo mellan blåsningen vid olika hyttor, är exempel på fall när hushållen inte alltid kunde fungera såsom matlag. Matsäcken fungerade ofta som den förmedlande länken mellan hushållet och den bortavarande individen, eller individerna.67
Det finns också exempel från den svenska bergsnäringen nar ett antal olika individer ur olika hushåll för längre perioder utgjorde självständiga matlag utan att fullt ut fungera som en konsumtionsenheter.
Ett exempel på detta är de s.k. vandringsarbetarna. Nar dessa kom till ett bruk, eller sågverk, blev de ofta utspisade genom brukets försorg och loge-rade tillsammans i avsedda bostäder Det kunde också hända att någon brukskvinna fick uppdraget att hjälpa till med detta kosthåll.69
1984, Berglund 1982 och Bursell 1974.
ss 139-180. Se även diskussionen hos Johansson 1988, kapitel 8, reven 1982, samt Landes 1986, 609.
Rinman del II, 1, samt Berg 235f.
66 Detta är ett troligt forstadium till den bild som diskuteras i 280ff.
För smedernas boende se Montelius 1962, 223.
Berg 223ff och Berg 278ff.
Se Montelius 1959, 158f.
Berg 1944, 18. Se också Fjellström 1990, 245f för ett exempel på hur ett sågverk mot slutet av löste problemet med mathållning för ogifta arbetare.
En ny analysmodell
För att bättre förstå komplexiteten i hushållets ställning i dess förhållande till produktion, konsumtion och reproduktion under ett långt industrialise-ringsförlopp, som har skildrats, kan ett matrisresonemang med fördel an-vändas. En första axel utgör förändringar i konsumtionsbeteendet, från en fullständig självförsörjning till full marknadsintegrering. En andra axel ut-gör en schematisk bild över utvecklingen mot det fullt utvecklade lönearbe-tet. Som en tredje variabel beaktas sedan graden av kollektivitet i själva ut-förandet av de olika aktiviteterna. Resonemang i denna riktningen förs av Richard Wilk och Robert Netting.70 De diskuterar relationen mellan hushål-lens struktur och funktion i en modell som upptar fem olika typer av funk-tioner: produktion, distibution, transmission, reproduktion och sammanbo-ende. Ingen riktning på hushållens utveckling postuleras, utan istället disku-teras hur dessa olika typer av funktioner inbördes förändras över tiden och vad detta får för implikationer för hushållens struktur. Denna påverkar se-dan i sin tur åter blandningen av funktioner, och ett växelspel uppstår.
Genom ett dylikt angreppsätt undviker man också delvis den mycket för-ödande kritik som David Sabean har riktat emot det sätt som flertalet famil-jehistoriker har använt begreppet hushåll. Sabean hävdar att hushållet inte får ses som en isolerad enhet, utan även i en agrar miljö under
ella former är olika hushåll integrerade i samma ekonomiska system och även inbördes relaterade. Därför måste analysen också utgå ifrån detta.
“The of the household obscures both the permeabihty of household economies and the dependencies of on
För honom blir hushållet en ständigt föränderlig enhet med flytande grän-ser, dar det enda bestående tycks vara dess funktion som lokus för ett antal reciproka relationer. Den mellan de bägge makarna antas vara bestående och grundläggande och utifrån denna kan sedan ytterligare relationer av varierande varaktighet och styrka kopplas.72
Miranda Chaytor poängterar detta ytterligare genom att peka på att den tidigare forskningens syn på hushållen som “natural till stor del kan göras ansvariga för vår brist på kunskap om det sätt, och i vilken utsträck-ning, som såväl människor som egendom har förmedlats mellan olika håll.73
Wilk Netting 1984.
Sabean 1990, 97.
Sabean 1990, 88-101SS och Chaytor 1980, 27.
67