Franklin Mendels visar, liksom även Hans Medick, att hushållets storlek påverkades av den ökade varuproduktionen. Hushållet växte nar det för sin försörjning inte längre var beroende av jorden. Detta sågs som en grund för den befolkningsexpansion som proto-industriellt dominerade områden uppvisade.” Antagandet gäller inte enbart de kontinentala textildistrikten, utan Joan Thirsk har påpekat att även gruvdistrikt i England uppvisade en snabb befolkningstillväxt under Framförallt skedde en ökning av de egendomslösa gruppernas numerär, vilken tidigt översteg befolkningen hos de hushåll som kombinerade gruvarbete med jordbruk.25 Liknande iakttagelser har Femand Braudel gjort av gruvnäringen på kontinenten.26 Att andelen egendomslösa gruvarbetare under och växte snabbt vid Stora kopparberget i Falun och vid Silvergruvan i är också bekant.27 Till detta kan sedan tilläggas att även inom vissa jämbergslagar växte en grupp egendomslösa gruvbrytare fram under
Hur befolkningsdynamiken såg ut i de svenska jämdistrikten återstår i stort sett att studera. Viss forskning inom området har emellertid gjorts.
David Gaunt har exempelvis visat att hushållen var betydligt större för de tackjamsproducerande bergsmännen än för andra bönder.29 Maths Isacson har också kunnat sätta bergsmanshushållets storlek i direkt samband med dess arbetsbehov vid sidan av det egentliga jordbruket.30 Jan Sundin har gjort liknande demografiska studier av stångjärnsbrukens befolkning genom vilka han bland annat har kunnat konstatera en lägre giftermålsålder vid än i jordbruksdominerade områden. Liksom Göran Rydén visar han också att inte enbart mästersmeden var gift utan som regel även Giftermålsmönstret var uppenbarligen ett annat hos denna grupp, förfogande av fast egendom var inget krav för äktenskap.
Belysande är i detta sammanhang emellertid att de mer proletariserade cashiresmedema hade en ännu lägre giftemålsålder och fick även fler barn under och än vad vad tysksmederna fått ett halvsekel
Mendels 1972, s 252, Medick 1981, 59. Jfr även Thirsk 1961, 73, samt Levine 1977 och Levine 1987.
Thirsk 1961, 74.
Braudel 1986, 299.
Norberg 1978, 110. 1951, 87f.
Furuskog 1924, 113. Weinhagen 1947, 38. 1951, ss 179 och 340.
Gaunt 1976, 53. Gaunt 1983, 96.
Isacson 1979, 96ff. Se även Omberg 1992 kommande, kap VI.
Sundin 1989, 288ff. 206ff.
57 Detta var sannolikt en följd av de lägre kraven som ställdes på cashiresmedens handalag, vilket innebar att han kunde erhålla en ställning som utlärd yrkesman i yngre ålder än vad tysksmeden tidigare kunnat. En faktor som bör ha påverkat antalet födda barn i smedshushållen under den andra hälften av var också det faktum att rekryteringen och skol-ningen av de blivande smederna i högre utsträckning lyfts ut från hushållen till bruksledningen och att hushållet därför inte längre behövde rätta sin storlek efter antalet tillgängliga mästarplatser.
Det proto-industriella giftermålsmönstret förefaller således att gå igen vid de svenska jämbruken. Detsamma gäller också delar av bergslagen dar suget efter arbetskraft var stort, vilket gjorde det möjligt för egendomslösa att ingå äktenskap. en berättelse från slut beklagar sig exem-pelvis bergmästaren över Nora och Linde bergslagar över förändringen av äktenskapsvanorna som medgav sådana oförnuftiga giften.33 Även i de skogsbygder som gränsade till Bergslagen eller i bruksdominerade socknar finns antydningar om en liknande situation. Lars-Olov Larsson har exem-pelvis framhållit att det var skogsböndernas ökade sysselsättning med kol och tjärbränning som förklarar dessa områdens bebyggelseexpansion under En rad drag framträder således som skulle kunna tala för en befolknings-dynamik av proto-indutriellt snitt i områden med ett expanderande bergs-bruk. Tendenserna torde förstärkas i takt med att lönearbetet fick en allt mer dominerande ställning inom de tidigare bergsmansnäringarna;
och hyttdriften. Maria Sjöberg har nyligen framfört åsikten att jämhante-ringens regionalt olika utvecklingstakt sannolikt var en viktig förklaring bakom den ojämna befolkningsutvecklingen i Västerbergslagens olika socknar under 1 områden med ett expansivt bergsbruk har be-folkningen ökat snabbare än i År 1791 påtalade också häradshövding Petrus Mozelius att en häftig befolkningsökning in-träffat i Nora och Linde bergslagar. Den mantalsskrivna befolkningen hade, påstod han, ökat med 60% de senaste 60 åren.36 Samtidigt hade sannolikt en ekonomisk differentiering skett. Sextio år senare skrev nämligen E. M.
att 11% av hushållen inte hade, eller hade otillräcklig, försörjning av egna medel. Ungefär lika stor andel bedömde han ha tillgångar utöver de
Bursell 1974, s 179f. ss 201-218 samt pågående forskning.
Bergenskiöld 1875, s 63.
Larsson 1983, s 104. Jfr 1917, s 75ff.
Sjöberg 1992 kommande, s 10.
Mozelius 1791. s 26f.
egna behoven.37 Det finns naturligtvis all anledning att vara skeptisk till dessa samtidens siffror. Hans Normans undersökningar av befolkningstill-växt, giftermålsmönster och utomäktenskaplig fruktsamhet i vissa av lagssocknama inom Örebro län, stöder dock klart ett antagande om en be-folkningsdynamik av proto-industriellt snitt i dessa
Uppenbart finns också en rad faktorer som gör antagandet om en industriell” dynamik i Bergslagen något problematisk. Försörjningssituatio-nen var exempelvis fortfarande på svar. Till följd av den out-vecklade livsmedelsmarknaden var arbetsvandringar sannolikt vanliga.39 Man valde att leva i områden med bättre möjlighet till
ning och sökte som komplement arbete för lön i en annan region.40 Be-folkningsdynamiken blir i detta läge interregional och yttrar sig snarare i ökad migration än i en befolkningsökning i det proto-industriella området, vilket sannolikt fick följder också för den fortsatta industrialiseringsproces-sen. Befolkningsrörligheten bör således också ingå som en del i analysen av den tidigindustriella dynamiken.
Att proto-industrialiseringen leder till en utvidgning av hushållsstorleken förefaller vidare långt ifrån säkert. När det gällde bergsmännen kompliceras bilden av den tilltagande differentieringsprocessen. Vid sidan om stor-bergsmännens mycket omfattande hushåll fanns mycket små hushåll, som försörjde sig genom lönearbete i hyttan. Det är också tänkbart att kapita-lets ökade penetering inte ledde till större utan snarare mindre hushåll. Nar smederna på Jäders bruk inte på egen hand behövde köpa sitt järn eller transportera sin färdiga produkt till marknaden, försvann en del av hushål-lets arbetsuppgifter. Hushållen vid bruket var också betydligt mindre än både Gaunts bergsmanshushåll och städernas hantverkarhushåll.42 Proleta-riseringen kunde uppenbarligen leda såväl till en ökning som en minskning av familjestorleken. Resultaten belyser därmed David ståndpunkt att det enbart med utgångspunkt i en förändrad hushållstorlek är mycket vanskligt att säga något om familjeekonomins förändrade funktion.43
1893, 18.
Norman 1977, 171. Norman 1982, 50f. Norman 1983, 8.
Montelius 1957, 158.
ss samt1967, 286ff.
Omberg 1992 kommande, kap VII.
1992, 46.
Levine 1985, 170.