Man kan inte samla sig ensam Deltagares syn på läsning och förväntningar på bokcirklar

(1)

MASTERUPPSATS I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP AKADEMIN FÖR BIBLIOTEK, INFORMATION, PEDAGOGIK OCH IT

Man kan inte samla sig ensam

Deltagares syn på läsning och förväntningar på bokcirklar

MATHILDA BOSNJAK

© Mathilda Bosnjak

Mångfaldigande och spridande av innehållet i denna uppsats – helt eller delvis – är förbjudet utan medgivande.

(2)

Svensk titel: Man kan inte samla sig ensam. Deltagares syn på läsning och förväntningar på bokcirklar

Engelsk titel: You can not gather alone. Participants’ views on reading and expectations of reading groups

Författare: Mathilda Bosnjak

Färdigställt: 2020

Abstract: The purpose of this master’s thesis is to examine reading groups participants’ motivations for and expectations on participating in reading groups. The focus is on why the respondents read and take part in reading groups in a time of decreased reading. The theoretic framework in the thesis is Furhammar’s analysis model of why one is reading.

Semistructured interviews have been held with four respondents from free-standing reading groups and four respondents from library reading groups, to see how and if their view on literature and motivations differ, and also if this differs between the two different kind of reading groups. The empirical data have been analysed through qualitative content analysis. The empirical data shows that there are some differences between how the two different types of reading groups work and therefore also in the participants view of reading and motivations, which is based on the participants’ personal lives.

Nyckelord: Bokcirkel, läsecirkel, social läsning, Sten Furhammar, intervjustudie

(3)

Innehållsförteckning

1 INLEDNING ... 2

1.1 PROBLEMFORMULERING... 4

1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 4

2 TIDIGARE FORSKNING OCH ANNAN LITTERATUR ... 5

2.1 HANDBÖCKER OM BOKCIRKLAR ... 5

2.2 LÄSNING ... 6

2.3 BOKCIRKLAR ... 8

2.4 SYNEN PÅ LÄSNING OCH LITTERATUR ... 11

2.5 SAMMANFATTNING ... 12

3 TEORI ... 13

3.1 STEN FURHAMMARS ANALYSVERKTYG ... 13

4 METOD ... 16

4.1 MATERIAL ... 16

4.2 SEMISTRUKTURERAD INTERVJU SOM METOD ... 16

4.3 URVAL ... 17

4.3.1 Respondenter fristående bokcirklar ... 18

4.3.2 Respondenter bokcirklar vid bibliotek ... 18

4.4 ETISKA ASPEKTER ... 18

4.4.1 Etiska aspekter urval ... 18

4.4.2 Etiska aspekter intervjusituation ... 18

4.4.3 Etiska aspekter forskningsresultat ... 19

4.5 ANALYSMETOD ... 19

5 ANALYS OCH RESULTAT ... 21

5.1 BOKCIRKLARNA ... 21

5.1.1 Fristående bokcirklar ... 21

5.1.2 Biblioteksbokcirklar ... 21

5.2 SYNEN PÅ LÄSNING ... 22

5.2.2 Bokcirklar vid bibliotek ... 26

5.2.3 Sammanfattning ... 30

5.3 HUR GÅR DET TILL? ... 30

5.4 DEN SOCIALA ASPEKTEN ... 38

5.5 ANLEDNING ATT VARA MED ... 41

6 DISKUSSION OCH SLUTSATS ... 45

6.1 DISKUSSION ... 45

6.2 METODDISKUSSION ... 48

6.3 SLUTSATS ... 48

6.4 FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 49

7. SAMMANFATTNING ... 50

(4)

KÄLLFÖRTECKNING ... 51 BILAGA 1 ...

(5)

2

1 Inledning

Bokklubbsguiden + skaffa en egen bokklubb! (Wiström, 2019), lyder en rubrik på författaren och influencern Flora Wiströms blogg i februari 2019. Här beskriver hon hur bokcirkeln hon är med i fungerar och ger därmed tips på hur en själv kan gå tillväga om en vill starta upp en bokcirkel. Kommentarsfältet har fyllts med personer som efterlyser bokcirklar i sin stad, inlägget har i mars 2020, 75 kommentarer med bokklubbssugna personer. Detta är bara ett av många inlägg som finns i sociala medier där personer eftersöker bokcirklar. I Facebookgruppen Litteraturgäris, en separatistisk grupp för kvinnor och icke- binära, diskuteras litteratur i olika former och förekomsten av inlägg där personer söker bokklubbar är hög och i varierande form. Vanligt är att redan existerande bokcirklar letar nya medlemmar, att en nyinflyttad person

eftersöker en redan existerande bokcirkel eller uppvisar ett intresse för att starta upp en helt ny bokcirkel i specifik stad.

Bokcirklar, eller studiecirklar som de tidigare benämnts, är inget nytt fenomen.

Oscar Olsson, socialdemokratisk politiker och nykterhetsman, ses som studiecirkelns fader i den form den har idag. År 1902 presenterade Olsson sin nya studiecirkelmetod som byggde på medlemmarnas självverksamhet. Idén grundar sig i självbildningsidealet genom Ellen Key och Hans Larssons idéer om att självaktivitet har betydelse för bildningsarbetet (Rydbeck, 2017).

Självaktivitet innebär att det är deltagarna själva som anordnar verksamheten, att det inte behöver komma en representant från någon av dessa organisationer som leder cirklarna. Istället utser medlemmarna en deltagare ur cirkeln som agerar ledare, vilket gjorde att antalet bokcirklar ökade i antal eftersom det inte längre behövdes utomstående personer från dessa organisationer.

Bokcirkelverksamhet är ingenting som folkbiblioteken ägnat sig åt särskilt länge. Rydbeck (2013b) skriver att det var först efter millennieskiftet 2000 som biblioteken i större utsträckning började erbjuda möjligheten att delta i

bokcirklar. Sedan 2007 behöver biblioteken redogöra för vilka aktiviteter de tillhandahåller för sina låntagare, vilket gör att en sedan dess kan se hur antalet bokcirklar ökar på biblioteken. Däremot saknas statistik över de fristående bokcirklarna, som förmodligen är fler än de vid bibliotek (Rydbeck, 2013b). År 2011 förekom 5400 bokcirkelsammankomster på landets alla offentliga

bibliotek, medan 2018 förekom 17 696 sammankomster på landets alla

offentliga bibliotek, varav 9076 stycken på folkbibliotek (Kungliga Biblioteket, 2019).

I dagens samhälle är minskande läsning ett problem om vi ser till rapporter som Ungar och medier (Statens medieråd, 2019). Minskande läsning är något som varit på tapeten de senaste åren, men trots det så poängterar Rydbeck (2013b) att antalet bokcirklar ökar, vilket är en positiv motbild till hur många rapporter informerar om minskad läsning och läsförståelse hos unga. Det finns ett flertal rapporter om barns och ungas läsning, medan antalet rapporter kring vuxnas läsning är desto ovanligare. Mediebarometern undersöker

befolkningens medievanor, och i och med att det nu finns fler medier än förr som konkurrerar om tiden, finns en minskad läsning i relation till exempelvis tv-tittande (Ohlsson, 2019). Det antyder även Barstow (2003), då andra medier som TV, har blivit överlägsna läsning på grund av att vi lever i en kultur där

(6)

3

läsprocessen är i fara, just för att det tar mer tid och energi att läsa en bok än att se en tv-serie.

Barns och ungas läsvanor har länge intresserat mig och är något jag tycker är viktigt. Hösten 2019 efter att rapporten Ungar och medier släpptes, skrev Lotta Olsson en debattartikel om hur vuxnas läsvanor påverkar barnens läsning.

Olssons artikel (2019) väckte därigenom även ett intresse för vuxnas läsning.

Istället för att fokusera på varför vuxna inte läser, kommer fokus i uppsatsen att ligga på varför vuxna läser. Detta i kombination med att (Rydbeck, 2013b) påpekar att ökningen av bokcirklar kan ses som en ny folkrörelse, gör att ämnet för den här uppsatsen kommer att vara bokcirkeldeltagares syn på litteratur och läsvanor. Vidare har jag valt att fokusera på social läsning, i form av

bokcirklar, vilket beror på att all läsning egentligen är social, men att det skapats en bild av att en läsare är ensam och drar sig undan (Andersson, 2015).

Social läsning definieras av Rydbeck som ”kommunikation läsare emellan om litteratur och läsupplevelser” (Rydbeck, 2013b, s.115), och förtydligar att det handlar om kommunikation mellan ’vanliga’ läsare, alltså läsare som inte har litteratur som en del av sitt yrke samt att det sätter läsarperspektivet i centrum.

Socialt läsande är ett paraplybegrepp som innefattar all form av aktivitet som rör läsargemenskaper. En läsgemenskap definieras av Rydbeck som ”en lokalt organiserad, avgränsad grupp läsare som samlas till regelbundna möten för att diskutera litteratur och läsupplevelser” (Rydbeck, 2013b, s.115). Bokcirkeln är en form av läsargemenskap och ett konkret exempel på social läsning.

I Sverige idag finns flera olika sätt att delta i en bokcirkel, via bibliotek, via studieförbund eller i fristående grupper. I denna uppsats kommer bokcirklar vid bibliotek samt fristående bokcirklar vara i fokus, detta för att det är dessa två grupper som enligt Rydbecks olika studier är störst. En bokcirkel vid bibliotek sker i bibliotekets regi och kan se ut på många olika sätt (Lundin, 2004). Några exempel på hur det kan se ut är att biblioteket bara bidrar med en fysisk plats att vistas på eller att en bibliotekarie medverkar som cirkelledare och leder bokcirkelns diskussioner. Även Rydbeck (2016) konstaterar att olika bibliotek har vitt skilda bilder av hur biblioteket ska delta i bokcirklarna. En fristående bokcirkel däremot sker helt utan organisatorisk regi, utan skapas ofta av en grupp personer som redan känner varandra i olika sammanhang så som i arbetet, grannar eller bara vänner som vill läsa och diskutera böcker ihop (Rydbeck, 2016). Ett annat vanligt exempel nu för tiden är även bokcirklar som skapas i sociala medier, som kan vara både digitala och fysiska och där

deltagarna ofta inte känner varandra från början.

Rydbeck konstaterar i sin projektbeskrivning av Läsarnas cirklar. En

litteratursociologisk undersökning om socialt läsande och läsargemenskaper i dagens Sverige att den svenska forskningsinsatsen om bokcirklar är knapp.

Detta var visserligen i början av 2010-talet och sedan dess har en del hunnit skrivas både i Rydbecks studie och utanför. I de uppsatser som finns kopplade till Rydbecks forskningsprojekt har det mestadels handlat om bibliotekariers upplevelse av bokcirklar, medan deltagarnas upplevelser är mindre studerad.

Däremot så är boken som projektet skulle resultera i, inte utkommen ännu, men i beskrivningen framgår att det är fokus på både deltagare och bokcirklar vid bibliotek och fristående.

(7)

4

1.1 Problemformulering

Att läsningen i samhället minskar samtidigt som det finns en ökning av bokcirklar, väcker ett intresse hos mig för att förstå vad det beror på. Varför personer söker sig till bokcirklar i olika former, vad som gör att den sociala läsningen och läsgemenskapen lockar. Som det kan ses i en del studier, är den stereotypa bilden av en bokcirkeldeltagare en högutbildad kvinna i medelåldern (Rydbeck, 2013b). Detta är en målgrupp som till stor del besöker biblioteken, men trots det söker sig många till de fristående bokcirklarna. Mycket har skrivits om bibliotekariers syn på bokcirklar, men emellertid saknas

deltagarnas syn. Att undersöka deltagarnas perspektiv på bokcirklar ger för det första en breddad bild angående bokcirkelforskningen i och med att det mesta är ur bibliotekariens perspektiv. För det andra uppnås en förståelse för varför en viss typ av bokcirkel väljs framför en annan, och hur en utifrån det kan anpassa bokcirkeln utifrån deltagare. Detta är av intresse för exempelvis bibliotekarier som arbetar läsfrämjande, hur bokcirkeln kan läggas upp för att bokcirkeldeltagarna ska få ut det de önskar av bokcirkeln. Ur en

forskningssynpunkt innebär detta att uppsatsen kommer att bidra med en förståelse för vad biblioteksanvändarna har för motivationer med att besöka biblioteket och dess programverksamhet. Utan en sådan förståelse tappar biblioteket sin relevans i och med att biblioteket finns till för samhället och användarna och på så vis saknar självändamål. Förstår en inte användarna kan en således inte möta de behov användarna har.

Anledningen till att genomföra denna studie är för att belysa eventuella

skillnader och likheter i hur de olika typerna av bokcirklar fungerar, vilka som söker sig dit och vad deltagarna har för syfte med att vara del av en bokcirkel. I kombination med det som nämnts ovan, att de flesta studier som gjorts i

Sverige främst behandlar bibliotekariens syn på bokcirklar, ska denna uppsats istället belysa deltagarnas perspektiv.

1.2 Syfte och frågeställningar

Uppsatsens övergripande syfte är att skapa kunskap om vad som gör att bokcirkeldeltagare väljer att vara med i en bokcirkel, trots trenden att läsning minskar och att det finns mycket annat som konkurrerar om tiden. Detta kommer att göras genom att se närmare på bokcirkeldeltagarnas läsvanor och syn på litteratur. Vidare kommer det ses närmare på om det finns några skillnader mellan de som väljer att vara med i en bokcirkel vid ett bibliotek samt de som väljer att delta i fristående bokcirklar. Syftet med en komparativ ansats är vidare att få förståelse för biblioteksanvändarna, då det kan finnas olika motivationer och förväntningar som gör att personer dras till en bokcirkel vid bibliotek och inte till en fristående bokcirkel, och vice versa. För att

besvara detta ställs följande frågeställningar:

• Vad har deltagarna för motivation till och förväntningar på att vara med i en bokcirkel?

• Hur ser litteratursyn och läsvanor ut hos deltagarna i de olika bokcirklarna och hur skiljer de sig mellan de olika bokcirklarna?

(8)

5

2 Tidigare forskning och annan litteratur

Här presenteras tidigare litteratur skriven om läsning, litteratursyn och bokcirklar. Studierna om läsning och litteratursyn kommer användas för att besvara frågorna om bokcirkeldeltagarnas läsning, medan studierna om bokcirklar kommer belysa andra erfarenheter av bokcirklar och därigenom sätta det i relation till det respondenterna i den här studien berättar. Litteraturen som presenteras har främst ett svenskt perspektiv, men även texter från USA, Australien och Storbritannien förekommer.

2.1 Handböcker om bokcirklar

Mycket har skrivits om bokcirklar runt om i världen, både forskning och handböcker. De tre handböcker som presenteras här är skrivna av journalister och bibliotekarier. Dessa kommer att användas för att se vad som tidigare har skrivits, men som inte är forskning i strikt mening. De kommer vidare att bidra med ett professionsperspektiv på bokcirklar då det är bibliotekarier samt journalister som skrivit dessa, och kommer att stå som kontrast till synen hos bokcirkeldeltagarna som deltagit i denna studie.

Immi Lundin, kulturjournalist och litteraturvetare, har skrivit boken Cirkelbevis (2004) som lyfter upp vad bokcirklar bidrar med, både för biblioteket och för användaren. Ett exempel som bokcirklar bidrar med är att biblioteket får större lokal förankring och därigenom stärker sin identitet då fler biblioteksbesökare deltar i bokcirkelverksamhet. I processen att stötta läsaren och litteraturen stöttar de även sig själva (Lundin, 2004). Även Hoffert (2019) menar att bokcirklar vid bibliotek bidrar till att stärka rollen bibliotekarien får för både individen och samhället. Bibliotekarien lär sig mer om samhället de arbetar i samt får en närmare kontakt med deltagarna och till följd av det större möjlighet att nå ut till de som ännu inte besöker biblioteken (Hoffert, 2019).

Biblioteken kan alltså rikta sin verksamhet mot de som ännu inte är frekventa biblioteksbesökare. Biblioteken får en bättre självbild om ett, som Lundin kallar det, mentalt distributionsstöd inskaffas, då personalen får mer tid att samtala om böcker med besökarna. Idag saknas det dock resurser för sådana samtal (Lundin, 2004). Nina Frid (2012), bibliotekarie, skriver dock att många är skeptiska till existensen av bokcirklar vid bibliotek, då de menar att de resurserna borde läggas på de som är lässvaga istället för de som redan är en biblioteksbesökande målgrupp (Frid, 2012).

Med grund i den skepsisen utvecklar Frid (2012) vidare varför det är viktigt med bokcirklar på bibliotek. En anledning är att bokcirklar bidrar till andra läsfrämjande aktiviteter, så som boksamtal med låntagarna. En annan anledning är att det inte är säkert att de som söker sig till bokcirklar är helt självständiga läsare, utan de kan vara i behov av handledning på samma sätt som andra läsargrupper som anses svaga. En tredje anledning är att

bibliotekens bokcirklar är öppna för alla (Frid, 2012). Detta är en av de

viktigaste anledningarna utifrån det demokratiuppdrag som biblioteken har, att alla ska ha tillgång till biblioteket och dess aktiviteter (Svensk

biblioteksförening, 2015). Det är inte helt omöjligt att många läsare fortfarande

(9)

6

befinner sig i det isolerade stadiet, alltså att de ännu inte har hittat en läsgemenskap och därför enbart läser ensamma, de vill gärna vara med i en bokcirkel men saknar personer i sin närhet med samma intresse. Lundin (2003) påpekar även detta, att det fortfarande finns många som vill vara med i en bokcirkel men saknar en bokcirkel att vara en del av (Lundin & Aronsson, 2003). Då är biblioteket en bra plats att eftersöka bokcirklar.

Både Lundin (2004) och Frid (2012) belyser bilden av att läsare ofta känner en vilja och lust att dela med sig av sin läsning med andra, oavsett om det är bokcirkelläsning eller ensamläsning. Lundin presenterar i Bokläsarnas

kunskapskälla (2003), en bok som riktar sig främst till läsecirklar, sex punkter där bokcirkeln fördjupar läsglädjen. Dessa punkter rör både bokdiskussionen i sig samt vad bokcirkeln kan bidra med för deltagarna, där de punkter som rör deltagarna handlar om att utvecklas både individuellt och som grupp. Detta hänger samman med det Frid (2012) skriver om vad samtalet i en bokcirkel egentligen är till för. Samtalet kretsar kring boken som alla har läst; boken är alltså utgångspunkten för bokcirkeln. Bokcirkeldeltagarna kan välja att ta upp allt från generella reflektioner kring boken, som språkbruk, till egna

livserfarenheter. Cirkelsamtalet blir därigenom ett sätt att närma sig, både sig själv och sin historia, men även de andra i bokcirkeln. Samtligas infallsvinklar och synsätt blir då ett sätt att bredda de gemensamma tolkningarna, både för varandra och för böckerna som läses.

Sammanfattningsvis spelar biblioteken och bibliotekens bokcirklar en viktig roll i demokratiseringen av samhället, men även för att nå ut till den isolerade läsaren som vill vara med i en läsgemenskap. Vidare har bokcirklar, både vid bibliotek och fristående, en viktig roll i att förstå oss själva och varandra genom de kulturella upplevelser och erfarenheter deltagarna får av att läsa litteratur som de kanske inte alltid valt själva, och diskutera den med andra.

2.2 Läsning

Läsning är en vardagsaktivitet som de flesta ägnar sig åt i olika grad. I dagens samhälle är det nästintill oundvikligt att gå en hel dag utan att ägna sig åt läsning i någon form. Det har funnits en föreställning om att läsning enbart är läsning av en fysisk bok, men i och med att samhället har utvecklats har även läsningen gjort det. Idag sker läsning mestadels på skärm, i sociala medier, tidningar, meddelanden från personer i ens närhet och liknande, likväl som det kan vara läsning i en fysisk bok eller lyssnande av ljudbok (Fredriksson &

Taube, 2012).

Elizabeth Long, professor i sociologi, har i boken Book Clubs: women and the uses of reading in everyday life (2003) undersökt ett antal bokcirklar i Texas.

Long hänvisar till Brodkey som menar att all läsning i grunden är social. Long utvecklar detta tankesätt och förklarar hur läsvanor förutsätter en så kallad social infrastruktur som exempelvis innefattar bokproduktionens villkor och förekomsten av bibliotek (Long, 2003). Enligt Fredriksson och Taube (2012) kan den sociala läsningen idag även vara av en kommunikativ art så som läsning i sociala medier (Fredriksson & Taube, 2012). Long menar att även den enskilda läsningen kan ses som social då den romantiserade bilden av den

(10)

7

ensamma och isolerade läsaren och författaren är en social konstruktion (Long, 2003). Litteraturvetaren Harold Bloom (2001) anser dock att läsning är något själviskt snarare än socialt då en inte kan göra någon annans tillvaro bättre genom att bli en bättre och djupare läsare (Bloom, 2001). Det förutsätter dock att anledningen till att läsa är att bli en bättre läsare, inte att en ska få några insikter eller kunskaper som rör och kan påverka sig själv eller någon annan.

Det står i kontrast till det Long (2003) menar med den sociala läsaren, på så sätt att Long (2003) menar att läsning i grunden är social och sker i samspel med andra, där Bloom (2001) istället anser det vara något individuellt som bara görs för en själv.

Läsmotivation är ett begrepp som diskuteras i Med läsningen som mål (Andersson, 2015), en rapport om läsfrämjande insatser från Kulturrådet.

Rapporten riktar sig till de verksamheter som bedriver läsfrämjande arbete, så som skola och bibliotek. Andersson konstaterar att läsmotivationen ökar om personen själv får välja vad som ska läsas (Andersson, 2015). Även om de läsfrämjande insatserna som diskuteras riktar sig till barn och unga finns relevans även för vuxna i bland annat bokcirklar, till exempel hur

läsmotivationen fungerar när det är någon annan som bestämmer vilken bok som ska läsas. En kan tänka sig att motivationen skulle minska om bokcirkeln väljer en bok som deltagaren tidigare inte haft någon lust att läsa. Samtidigt kan en hävda att läsningen av en sådan bok ändå är fri läsning i och med att deltagaren själv bestämt att vara med i en bokcirkel där själva premissen kan vara att det är någon annan som väljer boken. Fri läsning innebär läsning som sker av egen vilja och eget intresse (Andersson, 2015). Andersson motiverar valet av begreppet fri läsning framför lustläsning, som är ett annat vedertaget begrepp, med att det finns fler motiv till fri läsning än till lustläsning samt att det mest motiverande argumentet till läsning inte nödvändigtvis är att det är lustfyllt (Andersson, 2015).

Harold Bloom listar i förordet till Hur du ska läsa och varför (2001) anledningar till varför vi bör läsa, två av dessa punkter är nöje samt för att stärka jaget. Han menar att sättet personer läste i början av 2000-talet berodde på relationen till universitetet där läsning sällan lärs ut som ett nöje. Att Bloom skriver ur ett amerikanskt perspektiv, kan innebära att synen på läsning inte såg likadant ut i Sverige vid den tidpunkten, men om vi ser till Persson (2012) finns indikationer på att det var likadant i Sverige. Läsning blir alltså någonting instrumentellt som enbart finns till för att uppnå andra syften. Bloom (2001) hänvisar till författaren och kritikern Dr. Samuel Johnsson, som menade att vi borde radera alla våra akademiska tankar som läsare för att bli en så bra läsare som möjligt (Bloom, 2001). Då väcks istället frågan om varför en läser. Läser en för att lära sig något och bli en så bra läsare som möjligt, och i vilket syfte det görs. Eller läser en för att en får ut något annat, som exempelvis

gemenskapen som finns läsare emellan? Lundin (2004) skriver exempelvis i sin handbok att enskilda läsupplevelser leder till en vilja av gemenskap och att vilja dela med sig av sin upplevelse med andra.

Sammanfattningsvis finns skilda bilder av varför vi bör läsa och vad läsningen ger, men gemensamt är att det finns en föreställning kring att läsning är

någonting positivt oavsett om en läser för att stärka sin egen läsning eller för att lära sig något om ett socialt sammanhang.

(11)

8

2.3 Bokcirklar

Som nämndes ovan hänvisar Andersson (2015) till att all läsning är social utifrån ganska abstrakta resonemang. En mer konkret form av social läsning är de så kallade läsgemenskaperna. I dagens digitala samhälle behöver

läsgemenskaper dock inte vara lokala i och med att det finns många virtuella bokcirklar, det vill säga bokcirklar som sker över internet, där deltagarna kan befinna sig varhelst i världen. En del av det som räknas till läsargemenskaper är bokcirkeln. Även om en bokcirkel är lokal i benämningen att de ses på en fysisk plats, finns numera ofta en koppling även till det virtuella i meningen att många bokcirklar idag har en Facebookgrupp där kommunikation sker

(Rydbeck, 2013b).

I uppsatsens inledning berördes kort bokcirkelns historia och likheter med studiecirkeln. Studiecirklar ses ofta som någonting typiskt svenskt, men faktum är att de flesta influenserna till den svenska studiecirkeln kommer från andra länders bildningsarbete (Rydbeck, 2017). Rydbeck (2017) lyfter fram

Chautauqua-rörelsen och National Home Reading Union, USA:s samt Storbritanniens föregångare när det kommer till bildningsarbete som starka influenser. Chautauqua-rörelsen var en verksamhet som skapades på 1870-talet med ursprung från Chautauqua-sjön i delstaten New York med målet att

stimulera den dagliga läsningen i alla samhällets lager. Verksamheten byggde på en kurs som skulle ta fyra år av självstudier, inom olika ämnen med centrala litteraturlistor (Rydbeck, 2017). National Home Reading Union bildades i slutet av 1880-talet efter inspiration från den kongregationalistiska rörelsen i Storbritannien, där grundaren John Brown Paton var en välkänd ledare. I grund och botten grundar sig NHRU i samma koncept som Chautauqua, att

organisera sommarmöten som en kombination av bildningsaktiviteter och friluftsaktiviteter, vilka sedan följdes upp med självverksamma cirklar under vinterhalvåret. Under vinterhalvåret fanns centralt utformade kurser, där deltagarna träffades varannan vecka för att diskutera tillsammans med en ideell ledare som dessutom höll kontakt med organisationen på en central nivå

(Rydbeck, 2017). Däremot blev lärarbristen ett faktum i många delar av landet, då det inte fanns tillräckligt med kompetenta engagerade personer, samt att medlemsengagemanget inte heller var så starkt som en önskat på alla platser.

Detta ledde till att en i slutet av 1890-talet skapade en förenklad variant av studiecirkeln, läsecirkeln. I läsecirkeln diskuterade medlemmarna själva litteraturen som cirkulerade mellan medlemmarna (Rydbeck, 2017). I båda dessa exempel finns många likheter till studiecirkeln och vidare läsecirkeln i Sverige. En av likheterna är att studiecirkelverksamheten började som någonting som skulle bli stort och lärarlett, men allt eftersom blev bristen på lärare större och även i Sverige fick organisationerna övergå till

självverksamhet.

Dessförinnan existerade andra typer av studiecirklar i Sverige. Redan i början av 1800-talet förekom cirklar där personer sågs i grupp för att ägna sig åt bildande aktivitet. Initialt bedrevs denna typ av cirkelverksamhet i de högre samhällsklasserna, men så småningom tillkom ett statsbidrag som gjorde att även arbetarklassen fick upp intresset för studiecirkelverksamheter (Rydbeck, 2017). Även om Olssons modell förändrades tidigt bidrog modellen och hans syn på bildning hur arbetet med folkbildning fortskred. Att hans modell förändrades berodde mycket på att det skapades studiecirklar i andra ämnen,

(12)

9

vilket ledde till att skönlitteraturens roll inom studiecirklarna försvann. Istället kom dessa att betraktas som en egen typ av cirkel. Det var efter detta, runt 1920-talet som läsecirklar fick ett uppsving, när studiecirklarna lämnat biblioteken och skönlitteraturen för att istället fokusera på mer faktabaserade kunskaper (Rydbeck, 2017).

Rydbeck (2013a) skriver att folkbiblioteksrörelsen i början av 1900-talet delvis var en reaktion på de kommersiella lånebiblioteken som fanns på 1800-talet.

Detta, i kombination med den stora satsningen som gjordes på offentligt finansierad folkbildning i form av folkbibliotek och studieförbund är en anledning till att de kommersiella lånebiblioteken samt bokklubbarna i princip försvunnit i Sverige. Men trots att det funnits offentligt finansierade

folkbibliotek i nästan 100 år i Sverige har de haft en obetydlig roll som organisatörer av bokcirklar. Att det dröjde fram till millennieskiftet 2000 för folkbibliotek att organisera bokcirklar i större utsträckning menar Rydbeck (2013a) beror på att det fanns en uppfattning om skilda roller i bildningsarbetet mellan bibliotek och studieförbund, där bibliotekets roll var att tillhandahålla och förmedla litteratur (Rydbeck, 2013a).

Motiven till att delta i en bokcirkel är många (Bergman, 2018; Frid, 2012;

Long, 2003; Lundin, 2004). Exempel på motiv är den sociala gemenskapen, att få fler infallsvinklar och läsa böcker en annars inte läst (Bergman, 2018), men bokcirklar kan ge är mer än så. Long (2003) menar exempelvis att en genom texten och diskussionerna kan få nya perspektiv på sitt eget och andras liv, samt aspekter på de kulturella och sociala liv vi lever tillsammans, alltså hur samhället ser ut och fungerar. Detta är även någonting läsning i sig kan göra (Furhammar, 1997), men den sociala aspekten förstärker insikterna. Vidare menar Hartley (2002) att läsning i bokcirklar är läsning som sker i en kontext och därför ger en starkare läsupplevelse då läsaren kopplar boken till något mer än själva läsningen av boken.

Rich (2012) konstaterar att den traditionella bokcirkeln på bibliotek kan se ut på olika sätt, den kan vara inriktad på genre eller författare. Hon går vidare igenom olika typer av bokcirklar för att se hur de kan användas på bibliotek.

Den traditionella bokcirkeln beskrivs som att biblioteket till en början var involverat men att deltagarna allt eftersom själva engagerade sig mer. Bokvalet sker på ett demokratiskt vis, där deltagarna får ta med sig förslag. De fördelar som lyfts upp i artikeln angående de traditionella bokcirklarna, alltså de som sker i fysisk form, rör den sociala aspekten, där en samlas tillsammans och diskuterar. Rich (2012) konstaterar att deltagarna efter ett antal tillfällen har fått nya vänner. En annan positiv fördel som lyfts upp är att det manar folk att läsa böcker de annars inte hade valt, men också att den sociala aspekten kan bidra till att en tycker mer om boken efter en diskussion (Rich, 2012).

Hartley (2002) och Long (2003) har båda gjort omfattande undersökningar av bokcirklar i Storbritannien respektive Texas, USA. Båda fokuserar på breda aspekter av bokcirklande, så som hur de väljer bok, vilka som deltar och vad deltagarna får ut av att vara med i en bokcirkel (Hartley, 2002; Long, 2003).

Long (2003) undersöker genom sin fallstudie även hur de träffades och kom på att en bokcirkel skulle skapas, bokcirkelns identitet och hur själva

bokcirkelträffarna går till i praktiken, och menar att alla bokcirklar är olika. Att de båda undersökningarna sker i olika länder, samt att Hartley (2002) kort

(13)

10

redogör för hur utsträckningen av bokcirklar ser ut i andra länder, bland annat Tyskland, Frankrike och Australien, gör att en kan se likheter mellan Sverige och övriga världen i hur bokcirkeldeltagarna agerar och motivationer till att delta i bokcirklar. Hartley (2002) har i sin enkätbaserade studie större fokus på litteraturen i bokcirklarna än vad Long (2003) har, i min studie berör jag aspekter, som Long i högre grad skriver om. De aspekter som Long (2003) och Hartley (2002) skriver om kommer användas i min studie till att jämföra och analysera respondenternas bokcirklar.

Att välja bok till bokcirkeln är enligt studierna komplicerat och tar ofta för mycket tid i anspråk från själva bokdiskussionen. Här är ett tydligt sätt som de olika bokcirklarna skiljer sig åt, alla använder olika metoder för att bestämma bok. Dock verkar det råda konsensus om att det ska vara en demokratisk process, även i de bokcirklar där deltagarna väljer bok till varsitt

bokcirkeltillfälle (Hartley, 2002; Long, 2003). Vidare skriver Long (2003) att bokvalet är viktigt för att det säger någonting om gruppens identitet, men även att det kan kännas viktigt att det är en bok som är värd att diskutera, där intressanta samtal kan uppstå. En av Hartleys respondenter svarar att de väljer bok genom att en person åt gången väljer vilken bok de ska läsa till nästa gång, varpå en annan förtydligar att de går utifrån första bokstaven i efternamnet för att bestämma i vilken ordning deltagarna får välja. En tredje respondent istället menar att den inte vill välja bok själv, med risk för att diskussionen faller platt (Hartley, 2002). Dock anser Long (2003) att vilka böcker som väljs säger mycket om hur personerna hittar litteratur de vill läsa, både till bokcirkeln och i det privata. Vidare menar Longs respondenter även att det inte är de bästa böckerna som nödvändigtvis leder till de bästa diskussionerna. Att det är i de diskussioner där olika perspektiv framträder som ger mycket för exempelvis självförståelse eller förståelse för andra (Long, 2003).

Anledningarna till att vara med i en bokcirkel är individuella och varierar i hög grad. Long (2003) konstaterar att det beror på hur deltagaren tänker om sitt sociala liv, att det som de prioriterar i bokcirkeln ofta är sådant som de saknar i sitt liv. Det kan också ses som en kritisk reflektion av samhället där bokcirkeln fyller en lucka i vardagslivet som samhället misslyckats med att fylla. (Long, 2003). Att bokcirklar blir en allt större del på folkbibliotek kan därmed ses som ett steg från samhället genom att uppfylla de behov som finns, att inkludera även de som inte har tydliga sociala sammanhang. En av Hartleys (2002) respondenter beskriver att denne gick med i en bokcirkel eftersom den saknade någon att diskutera litteratur med, medan en annan startade en bokcirkel efter att ha fått barn för att få prata om någonting annat än barn (Hartley, 2002).

Vidare finns det många olika typer av personer som är med i bokcirklar, men stereotypbilden är en kvinna i medelåldern med hög utbildning (Rydbeck, 2013b). Detta är en bild som stämmer överens med Hartleys studie, även om hon konstaterar att de äldre bokcirklarna i Storbritannien är bokcirklar med bara män. Det är de nyare bokcirklarna som består av kvinnor och att de har startat egna bokcirklar i så pass stor utsträckning gör att det ses som ett kvinnligt fenomen (Hartley, 2002). I de enkäter Hartley (2002) fått tillbaka i sin studie är det 69% bokcirklar som består av bara kvinnor, 4% som består av bara män samt 27% med både män och kvinnor. En av Hartleys respondenter tror att bristen på män i bokcirklar beror på att de inte hittar några män som läser, medan en annan tror att det beror på att män inte i lika hög utsträckning

(14)

11

tycker om att diskutera läsning, de har sin bestämda uppfattning och är inte intresserade av att revidera den (Hartley, 2002). I Longs studie däremot är fokus på kvinnliga bokcirklar, och därför finns inte någon motsvarighet till den statistik som Hartley presenterar. Istället förstärks bilden av den högutbildade kvinnan, men även att de kvinnor som deltar i bokcirklar har män som också de är högutbildade (Long, 2003). Däremot menar en av Longs respondenter att en anledning till att män kanske inte är med i bokcirklar i lika hög utsträckning kan bero på att de vill komma någonstans med sina diskussioner, vilket inte nödvändigtvis händer i en bokcirkel (Long, 2003).

Precis som de andra ovannämnda aspekter är bokcirkeltillfällena olika

beroende på bokcirkeln, det ser sällan likadant ut mellan olika bokcirklar. Long (2003) skriver att utgångspunkten för konversationen i bokcirklarna är boken de läst, men att samtalet tar olika riktningar beroende på i vilken grad

bokcirkeldeltagarna drar paralleller mellan boken och sitt eget liv. Vidare menar hon att sådana paralleller gör konversationen mindre lik en

bokdiskussion i klassrummet, då texten används som fönster för att förstå varandra (Long, 2003). Här kan en jämförelse med Andersson (2015) och hans begrepp fri läsning göras, då det inte förekommer ett tvång på att boken måste läsas, och att även om boken måste läsas innan en kommer på en bokcirkelträff är det av en fri vilja som en läser boken.

Sammanfattningsvis förekommer bokcirklar i många olika skepnader, och processerna i bokcirklarna ser olika ut, utifrån vad som passar bokcirkeln bäst.

Trots det finns en del gemensamma nämnare, som även kan vara intressanta att lyfta gentemot varandra för att finna likheter och skillnader.

2.4 Synen på läsning och litteratur

Rita Felski, professor, presenterar i Uses of Literature (2008) olika synsätt på litteratur. Några av de synsätt som kort presenteras finner jag ha större

betydelse för denna studie, då de har en social underton. Exempelvis menar Felski (2008) att litterära texter tydligt kan ha en social inverkan, samtidigt som texten i sig själv inte fastställer dess effekt, det behövs en social påverkan, någon som läser och tolkar texten (Felski, 2008). Vidare finns en aspekt där litteraturen är avskild allting annat, vilket gör det svårt för kritiker att förklara hur ett verk skapas i samspel med resterande samhälle, i och med att texten i sig själv inte skapar en mening. En ytterligare syn är litteratur som något att lära sig av vilket ställs mot att läsa litteratur just av den anledningen att det är litteratur (Felski, 2008). Här kan litteraturens vikt belysas genom att poängtera dess maktlöshet, vilket kan ses som en motsatt syn till tidigare nämnda synsätt då litteraturen behöver ett samhälle att verka i för att ha makt. Att de här synsätten på litteratur anses viktiga för denna studie grundar sig i de utgångspunkter som finns för litteratur i de sociala läsargemenskaperna.

I forskningsantologin Läsarnas marknad, marknadens läsare skriver Larsson (2012) om värdet av att läsa skönlitteratur samt hur det har förändrats över tid.

Utgångspunkten hamnar i slutet av 1800-talet och paradigmskiftet från

idealism till materialism där fokus hamnade på människan och dess historiska och samtida villkor. Nästa nedstamp är i efterkrigstiden där fokus flyttas från författare till text. Larsson menar att fokus är kvar där än idag, även om försök

(15)

12

har gjorts att förflytta fokus till läsaren, för att belysa att läsaren ger texten både mening och värde, snarare än tvärtom (2012). Här finns kopplingar till reader-responseteori, som anser att läsaren och texten är lika viktiga när mening skapas (Rosenblatt, 2002). Även Persson (2012) menar att synen på litteratur har förändrats sedan inträdet in i postmodernismen just för att vi nu har så mycket annat som konkurrerar med vår tid. Utöver det har vi ett breddat textbegrepp som innebär att mer definieras som, om inte litteratur, så

åtminstone text. Det finns även ett synsätt där allt är kultur, vilket gör litteratursynen underordnad (Persson, 2012). Detta stärker alltså det som Fredriksson and Taube (2012) menar angående att allt är text och att det är omöjligt att gå en dag utan att läsa. Om allt är text är läsning av annat än en fysisk bok också läsning.

Synen på litteratur har olika ställning i olika delar av samhället. Inom

kultursektorn finns en autotelisk syn, som innebär att litteraturen har ett värde i sig, medan det i utbildningssektorn finns en instrumentell syn, som innebär att litteraturen behöver legitimeras med andra syften så som kunskap (Andersson, 2015). I och med att alla går vägen genom utbildningssektorn hänger bilden av läsning som något nyttigt kvar. Litteraturen har reducerats till att vara enbart nyttig, istället för att ha ett eget värde. Persson (2012) anser att litteraturen hamnat i en legitimitetskris där dess värden aldrig ifrågasätts och vars värden produceras och tillskrivs av aktörer i olika sociala, historiska och kulturella sammanhang (Persson, 2012). Litteraturens värde varierar med andra ord beroende på situation, men ifrågasätts aldrig. Vidare menar Persson (2012) att läsningen blivit ett självändamål där en aldrig stannar upp och funderar på varför den är viktig. I litteraturvetenskapen eller andra utbildningssammanhang pratar en inte om varför läsningen är viktig, det finns något underförstått gott i den. Detta, skriver han, kan bero på flera olika saker, exempelvis att det är något självklart gott att studenterna redan har ett starkt intresse och därför inte behöver fundera över läsningens värden och slutligen att om denna diskussion skulle väckas, skulle det med stor sannolikhet uppstå olösliga konflikter just av den anledningen att det finns många svar.

Sammanfattningsvis har synen på litteratur en relevans för min studie då det kan säga något om varför en person läser, utifrån vad personen har för syn på litteratur. Ett synsätt är att litteraturen är till för att lära ut något, ett annat att litteratur och läsning har ett egenvärde. Det finns även skillnader i vad en räknar in i sin läsning, en del menar att det bara är läsning av böcker, medan andra även menar att ljudböcker samt tidskrifter och liknande är att likställa med läsning. Detta går även hand i hand med Furhammars (1997)

kategorisering av läsning, huruvida läsningen är instrumentell eller upplevelsebaserad.

2.5 Sammanfattning

Sammanfattningsvis är det viktigaste att ta med sig från den tidigare forskningen Elizabeth Longs studie om bokcirklar, då den kommer att användas för att analysera den sociala aspekten av mina respondenters bokcirklar. I övrigt är även synen på läsning och litteratur viktigt då det som sagt kan säga någonting om hur en läser och varför en läser, vilket är relevant i förhållande till Furhammar (1997) som används som analysverktyg.

(16)

13

3 Teori

Den teori jag använder mig av för att analysera mitt material är Sten

Furhammars fyra kategorier om läsning. Dem kommer även att knytas ihop med den tidigare forskningen samt handböckerna om bokcirklar.

3.1 Sten Furhammars analysverktyg

I Varför läser du? (1997) presenterar högskolelektor Sten Furhammar, förhållningssätt till läsning som de upptäckte i SKRIN-projektet. SKRIN- projektet var ett forskningsprojekt med syfte att belysa sociala och

psykologiska aspekter på främst bokens villkor i de nordiska länderna i slutet av 1900-talet. Det presenteras två övergripande kategorier av läsning, personlig vs opersonlig läsning samt upplevelseläsning vs instrumentell läsning. Dessa ger fyra förhållningssätt rörande relationer mellan text och läsare. De fyra förhållningssätten till läsning och litteratur är alltså personlig

upplevelseläsning, opersonlig upplevelseläsning, personlig instrumentell läsning samt opersonlig instrumentell läsning. Kategorierna har de baserat på Steen F. Larsens kunskapstaxonomi där de formulerar innehållsrelationer mellan kunskapens objekt och kunskapens subjekt. Skillnaden i SKRIN- projektet är dock att det som betonas är innehållet i relationen mellan läsare och text samt att de upplever det som ett resultat av ett transaktionellt

förhållande mellan läsare och text (Furhammar, 1997). Här finns likheter med reader-response teorin, men då denna modell är mer djupgående i läsprocessen har jag valt att använda Furhammar (1997) framför reader-response teorin.

Furhammar (1997) skiljer även mellan personlig och opersonlig läsning, vilket berör huruvida en drar in sig själv i läsningen genom att till exempel identifiera sig med karaktärer och relatera det lästa till sin egen verklighet. Om läsaren inte drar in sig själv i läsningen blir läsningen ofta ren avkoppling eller ren information. Furhammar skiljer även mellan upplevelseläsning och

instrumentell läsning som berör huruvida läsningen tjänar ett syfte mer än att skänka en upplevelse eller om det finns ett konkret syfte att lära sig någonting av texten. Kombineras dessa fyra kategorier får vi nedanstående

förhållningssätt mellan läsare och text, hur en läser och varför en läser.

(17)

14 Tabell 1. Furhammars kategorier

Personlig upplevelseläsning

Den personliga upplevelseläsningen menar Furhammar (1997) omfattar all läsning som har ett upplevelsefokus men som samtidigt starkt knyter an till läsarens personliga identitet. Textens tolkning förstås utifrån läsarens eget liv och dennes erfarenheter, värderingar samt föreställningar. Läsaren har en personlig inlevelse i texten i form av exempelvis identifikation med karaktärer i texten. På så sätt kan känslor, tankar och reaktioner förstås utifrån karaktärer.

Medan läsaren i en opersonlig läsning har en utomstående betraktar-roll har läsaren här en känsla av att själv vara agerande i handlingen. På så sätt påverkar händelser i boken inte enbart historien utan även läsaren personligt, vilket gör att läsaren får nya erfarenheter av att läsa texten. Upplevelsen av läsningen kan ofta ses som viktigare än hur boken slutar (Furhammar, 1997).

Opersonlig upplevelseläsning

Den opersonliga upplevelseläsningen förklaras av Furhammar (1997) som en primärt upplevelseorienterad läsning men på ett sådant sätt att läsningen inte berör läsaren på det personliga planet. Läsaren drar alltså inte in sig själv i berättelsen utan får en utomstående betraktar-roll. Läser en på detta sätt beskriver en ofta läsning som ett tidsfördriv. Att läsaren har en personlig distans till verket behöver inte betyda att det finns ett affektivt avstånd, utan läsaren kan ändå känna starka känslor kopplat till det lästa men att det inte kopplas till det personliga livet. Den opersonliga upplevelseläsningen är om än inte fri från känslor så åtminstone fri från erfarenhet, just av anledningen att det personliga livet inte samspelar med texten. Läsupplevelsen framstår som ett resultat av textens egenskaper snarare än ett samspel mellan läsare och text. På grund av detta får läsningen en karaktär av tidsfördriv och underhållning. Ett skäl till att läsa utifrån detta synsätt är att få reda på hur boken slutar

(Furhammar, 1997).

Personlig instrumentell läsning

I den personliga instrumentella läsningen har läsningen en redskapsfunktion i förhållande till den personliga identiteten. Där det utbyte som sker, sker i relationer där läsaren själv är delaktig, till skillnad från den opersonliga instrumentella läsningen som överför från text-läsare till en annan relation.

Denna typ av läsning kan ses som terapeutisk på så sätt att utbytet innebär att läsaren funderar över sin egen identitet i förhållande till det nyss lästa vilket

Personlig upplevelseläsning Opersonlig upplevelseläsning

Personlig instrumentell läsning Opersonlig instrumentell läsning

(18)

15

leder till nya insikter. Den terapeutiska effekten kan också ligga i distansering till aktuella problem, ge tröst och minskad oro. För att detta ska ske behöver läsaren själv gå in i läsningen med den vetskapen (Furhammar, 1997).

Opersonlig instrumentell läsning

Den opersonliga instrumentella läsningen omfattar, enligt Furhammar (1997), läsning som har en nyttofunktion samtidigt som den inte är knuten till läsarens personliga identitet. Läsaren inhämtar här kunskap eller insikt om sådant som direkt kan överföras från en läsar-text-relation till andra relationer. Att det saknas koppling till läsarens personliga liv tyder på att texten ger information eller insikt om något som läsaren själv inte har någon relation till. Läsningen ger objektiv kunskap snarare än subjektiv. Viktigt att ha i åtanke är dock att dessa texter inte enbart behöver vara facklitteratur. Det kan också vara

skönlitteratur om exempelvis levnadsförhållanden i antingen en annan tid eller i en annan kultur. Den opersonliga instrumentella läsningen motiveras ofta med

”för att det hade varit intressant att veta något om…” (Furhammar, 1997).

Nilvér (2012) använder sig av Furhammars analysmetod i sin kandidatuppsats om kvinnor som är med i bokcirklar, då hon utgår från dessa fyra kategorier i sin analys av kvinnors läsupplevelser, när de går från privata till sociala. Nilvér tar dock större avstamp i de individualpsykologiska aspekterna som

förekommer i SKRIN-projektet. Fokus i Nilvéns uppsats ligger på hur läsupplevelsen förändras i det sociala sammanhanget, medan min studie mer fokuserar på läsupplevelsen och syn på läsning oavsett om den sker ensam eller i en läsgemenskap. Respondenternas svar på de frågor som ställts i intervjun är oberoende av om läsningen sker inför en bokcirkelträff eller inte, det handlar alltså om all läsning respondenten ägnar sig åt.

Vidare kommer Furhammars fyra förhållningssätt användas för att placera in bokcirkeldeltagarnas förhållningssätt och syn på läsning, genom att försöka definiera hur de läser och varför de läser. Det finns dock invändningar till denna typ av kategorisering, bland annat från Rosenblatt (2002) att sådana kategorier är flytande och kan förändras i olika skeden i livet samt beroende på vilken bok som läses. Därför kommer de citat som presenteras inte vara helt representativa för respondenternas hela läsning, utan enbart för hur de valt att besvara frågorna och den litteratursyn och läsning som de ger en bild av i intervjun.

Sammanfattningsvis kommer teorierna som presenteras alltså att användas för att placera in mina respondenter i Furhammars modell, på så sätt att utifrån hur respondenterna beskriver deras läsande stoppa in dem i de kategorier de platsar in i. Jag är medveten om att en respondent kommer platsa i flera kategorier, då en läsare inte enbart läser på ett sätt, då detta kan variera beroende på bok eller sinnesstämning. Elizabeth Longs studier om bokcirklar kommer däremot vara utgångspunkt för analysen av respondenternas bokcirklar genom att de ställs i förhållande till den tidigare forskningen om bokcirklar.

(19)

16

4 Metod

I det här avsnittet beskrivs de metoder jag använt för att utföra studien, hur jag hittat och valt respondenter, min intervjumetod samt analysmetod.

4.1 Material

Materialet som analyseras i uppsatsen är transkriberingar av intervjuer jag haft med bokcirkeldeltagare. Materialet samlades in genom semistrukturerade intervjuer med respondenterna en och en, gruppintervjuer övervägdes kort men i och med Covid-19 och möjligheten att besöka bokcirklarna försvann,

beslutades att enskilda intervjuer var bästa alternativet. Längden på

intervjuerna varierade med ungefär 30 minuter med grund i att respondenterna hade olika mycket att säga om de olika delarna. Intervjuerna skedde över telefon i vissa fall och i vissa fall över videosamtal. Grundtanken var att alla intervjuer skulle ske fysiskt, men i och med Covid-19 var det inte möjligt, istället blev planen att alla intervjuer skulle ske över Skype. På grund av tekniskt strul i form av ljudbortfall, så varierade intervjutillfällena mellan att ske över telefon och videosamtal på messenger, Facebooks chattfunktion.

Gemensamt för videosamtalen och telefonsamtalen är att enbart ljudet spelades in, vilket gav samma förutsättningar i analysprocessen. Ljudet spelades vidare in med telefonen i appen Röstmemon. För att få fram den information jag trodde mig behöva, hade jag förberett en intervjuguide som var uppdelad i tre delar, en om respondenten som person, en om respondentens läsning och slutligen en om respondentens bokcirkel, se mer i bilaga 1. Intervjun grundades på bredare frågor inom dessa områden, med en del förberedda följdfrågor, ifall de själva inte täckte in dem, samt fria frågor utifrån vad respondenten svarade.

4.2 Semistrukturerad intervju som metod

Trost (2010) skriver att en kvalitativ intervju är tillämpningsbar när syftet är att förstå hur andra människor tänker och resonerar samt för att hitta mönster.

Vidare menar han att i en kvalitativ intervju bör det inte finnas ett färdigt frågeformulär att följa, det är intervjupersonen som ska få styra riktningen på intervjun. Med fördel kan en däremot förbereda ett antal bredare frågor att utgå ifrån. I grunden är det detta som den semistrukturerade intervjun bygger på (Trost, 2010). Bryman (2018) förtydligar att den semistrukturerade intervjun i regel har ett antal större frågeställningar, där frågornas följd kan variera beroende på respondentens svar samt att det finns möjlighet att ställa

ytterligare frågor i samband med respondentens svar. Den semistrukturerade intervjun är i hög grad flexibel, där respondenten har frihet att svara i den utsträckning denne vill och kan, samt att forskaren kan ställa följdfrågor på det respondenten berättar (Bryman, 2018). Vidare menar Gillham (2008) att den semistrukturerade intervjun inrymmer en balans mellan flexibilitet och struktur som ger god kvalitet på den data som utvinns ur intervjun.

Min intervjumall (bilaga 1) grundar sig i en semistrukturerad metod, på så sätt att den är indelad i tre huvudområden där varje område startar med en bred

(20)

17

fråga, exempelvis ”kan du berätta om bokcirkeln du är med i?”, där

respondenten har möjlighet att berätta om bokcirkeln utifrån vad denne tycker är relevant att berätta om. I intervjumallen har jag även skrivit ned ett antal följdfrågor, mest för mitt eget minnes skull, att följa upp med om respondenten utelämnar något som jag anser vara viktigt. I många fall har dock dessa frågor fångats upp genom andra följdfrågor utifrån vad respondenten berättar. Även om jag har haft dessa följdfrågor nedskrivna framför mig under intervjuns gång, har jag inte funnit det av vikt att de kommer just i den ordning de förekommer i mallen, just för att vissa svar naturligt leder en in på andra frågor, vilket Trost (2010) påpekar är viktigt. Däremot har jag varit noga med att se till att ett huvudområde i taget avhandlas av den anledning att intervjun ska få någon form av struktur.

4.3 Urval

I samråd med handledare beslutades att åtta personer var ett lagom

intervjuurval, fyra personer från fristående bokcirklar samt fyra personer från bokcirklar vid bibliotek. Efter att ha skickat ut förfrågningar hade jag fler intresserade än dessa åtta och för att välja ut personer till studien tänkte jag att jag ville ha ett så brett urval som möjligt. Jag har försökt få en bredd i både ålder och kön. Kön visade sig dock vara än svårare i och med att som tidigare forskning säger är det mestadels kvinnor som deltar i bokcirklar (Rydbeck, 2013b). Till viss del försvårade även min metod att hitta respondenter med varierande kön. Även ålder i gruppen bokcirkeldeltagare vid bibliotek var svår att bredda då det inte var så många som visade intresse, samt att de flesta var äldre.

För att hitta respondenter till studien eftersökte jag personer som är med i bokcirklar i diverse litteraturgrupper på Facebook, exempelvis Litteraturgäris samt Babels bokklubb men även gruppen 925 som även rör andra saker än litteratur. För att också få tag på personer som inte direkt nås av detta, och i hopp om att hitta en manlig bokcirkeldeltagare, bad jag även sådana som anmälde intresse samt vänner och bekanta att höra sig för om de kände någon som var med i en bokcirkel och skulle kunna tänka sig att ställa upp. För att hitta personer från bokcirklar vid bibliotek skickade jag ut information till ett antal folkbibliotek i Stockholmsområdet, där mailadresser återfanns på regionbibliotekets hemsida. Stockholms stadsbibliotek har i sina program information om bokcirklar samt mailadresser till ansvariga bibliotekarier. Här fick jag dock ingen respons, förmodligen på grund av Covid-19 och att biblioteken haft annat att fokusera på, samt att de flesta evenemang på

Stockholms bibliotek blivit inställda. Anledningen till att jag enbart vände mig till bibliotek i Stockholmsområdet är för att från början var tanken att alla intervjuer skulle ske fysiskt, för att det skulle bli samma förutsättningar för alla intervjuer, men i och med att förutsättningarna för fysiska intervjuer

förändrades, ändrades även detta. I och med att jag inte fick något napp hos biblioteken, fick jag även tag på dessa respondenter via informationen i

Facebook-grupperna. Jag hade alltså inte enbart eftersökt fristående bokcirklar i Facebook-grupperna, redan innan mejlen till biblioteken fanns intresserade i gruppen. Anledningen till att jag inte valde dem rakt av var bristen på bredd.

Efter att gjort mitt urval resulterade det i följande respondenter;

(21)

18

4.3.1 Respondenter fristående bokcirklar Jakob, 28, journalist

Eva, 62, arbetar med e-tjänster för medicinska bibliotek Karolina, 29, student

Karin, 54, kommunikatör

4.3.2 Respondenter bokcirklar vid bibliotek Elisabeth, 54, läkare

Lena, 78, fd lärare Johanna, 33, socionom

Stina, 74, fd scenograf och regissör

4.4 Etiska aspekter

Dalen (2015) skriver att det finns många etiska problem som kan uppstå i en intervjusituation, dessa problem rör urval, intervjusituation samt hur

forskningsresultaten förmedlas. I detta avsnitt framhålls därför alla dessa tre aspekter. I och med att det är forskarens ansvar att skydda respondenterna är det viktigt att lyfta de etiska aspekterna i uppsatsen (Dalen, 2015). Utöver det anser även Vetenskapsrådet (2017) att alla som på något sätt är en del av en forskningsprocess bör ta del av etiska riktlinjer, vilket i egentlig mening innebär både respondenter och den som utför studien.

Hallin och Helin (2018) presenterar fyra krav som behöver bli beaktade när en utför forskningsstudier, dessa är informationskrav, samtyckeskrav,

konfidentialitetskrav och nyttjandekrav (Hallin & Helin, 2018). Informations- och samtyckeskrav är viktiga i intervjusituationen medan konfidentialitets- och nyttjandekrav rör forskningsstudien. Även Hallin och Helin (2018) hänvisar till Vetenskapsrådet (2017) som har generella rekommendationer för hur forskning bör gå till.

4.4.1 Etiska aspekter urval

De etiska aspekter som finns kring urval handlar ofta om att behålla

deltagarnas integritet och anonymitet. Att respondenterna själva kan identifiera sig är oundvikligt, det viktiga blir istället att se till så att ingen annan kan identifiera dem (Vetenskapsrådet, 2017). Att jag i min intervjuguide har frågor om respondenterna som person, innebär inte att de uppgifterna kommer

förekomma i uppsatsen, de är snarare till för att bättre kunna analysera intervjuerna, och se om de tillhör den stereotypbild som framställs av en bokcirkeldeltagare (Rydbeck, 2013b).

4.4.2 Etiska aspekter intervjusituation

Informationskravet innebär att respondenterna ska få information om studien och samtyckeskravet innebär att respondenterna måste godkänna att bli

(22)

19

intervjuade utifrån syftet för studien (Hallin & Helin, 2018). För att uppnå informationskrav och samtyckeskrav använde jag mig av en GDPR-blankett där jag förklarade studiens syfte och vilka personuppgifter som skulle samlas in, som respondenterna fick skriva på. I och med rådande situation i samhället med Covid-19 började jag intervjuerna med att berätta om GDPR-blanketten och dess innehåll, så att jag till att börja med kunde få ett muntligt

godkännande. Sedan mejlade eller postade jag blanketten till respondenterna utifrån deras möjlighet att själv skriva ut. Jag var även förberedd på att någon eventuellt skulle ta tillbaka sitt deltagande, men alla skickade tillbaka

blanketterna signerade.

4.4.3 Etiska aspekter forskningsresultat

Konfidentialitetskravet innebär att en inte får sprida uppgifter en fått i förtroende, och är därför ett skydd mot att obehöriga får del av uppgifterna (Vetenskapsrådet, 2017). Hallin och Helin (2018) utvecklar att det handlar om att skriva på ett sätt så att respondenterna inte kan identifieras (Hallin & Helin, 2018). Vidare handlar nyttjandekravet om att materialet som samlas in inte får användas till annat än det respondenterna har godkänt (Hallin & Helin, 2018).

Detta är något som Vetenskapsrådet (2017) delvis ställer sig emot, dels för att en inte kan lova att någon annan får ta del av materialet, dels för att forskning anses samhällsnyttig. Det innebär att det ligger i intresse att insamlat material används så mycket som möjligt för att forskning inte ska bli allt för dyr (Vetenskapsrådet, 2017). Ett ytterligare begrepp som Vetenskapsrådet (2017) lyfter fram är integritet, som hänger ihop med konfidentialitetskravet. Den som utför studien ska vidta åtgärder för att skydda intervjupersoners integritet (Vetenskapsrådet, 2017), genom att inte prata om intervjupersonerna på ett sådant sätt att de går att identifiera, utan se till att deras privatliv efter studien inte påverkas.

För att uppnå dessa krav i denna studie har jag bland annat anonymiserat respondenterna genom att ge dem påhittade namn, inte nämna några städer eller namn på bibliotekarier som förekommer i intervjuerna. I de fall där ett namn på en bibliotekarie nämns, har jag istället för att ge den ett nytt namn, bara kallat den för bibliotekarie. Nyttjandekravet har jag hanterat på samma sätt som samtyckeskravet och informationskravet, genom information i GDPR- blanketten. Dock har jag här utgått från Hallin och Helin (2018), angående huruvida materialet får användas till flera studier, då detta är en masteruppsats och inte forskning i den bemärkelse som Vetenskapsrådet (2017) avser, det innebär att materialet enbart kommer att användas till denna studie.

4.5 Analysmetod

Analysen i denna studie är tematisk, utifrån de olika teman som tydligt

framträtt i de olika intervjuerna, men även utifrån Furhammars modell. För att det ska bli lättare att jämföra och dra paralleller delas analysen även in i ytterligare två delar, en för de fristående bokcirklarna och en för bokcirklarna vid bibliotek. Analysen kommer vidare ske enligt tidigare presenterad teori, det vill säga Furhammars analysverktyg, för att sedan väva in de sociala aspekterna utifrån Longs studier.

(23)

20

För att påbörja analysen ritade jag upp Furhammars modell på ett papper och skrev punkter i vad kategorierna innebär utifrån Furhammars text, i boken finns alltså inte denna modell i färdigt format, för att ha framför mig när jag läste igenom transkriberingarna. I modellen har jag vidare placerat in de olika respondenterna utifrån deras svar på intervjufrågorna. Viktigt är alltså att jag enbart kan placera ut dessa utifrån vad de har svarat i intervjun och inte helt och hållet utifrån hur de känner att de själva läser. Detta för att jag enbart kan förstå hur och varför de läser utifrån vad de berättar, vilket också kan vara vad de känner och tänker för stunden, och inte är någonting objektivt eller statiskt.

Jag har också valt ut citat som ska användas för att belysa på vilket sätt och varför bokcirkeldeltagarna läser. När analysen sedan kommer till de olika aspekterna av bokcirklar, är Elizabeth Longs, och till viss del Jenny Hartleys, studier en utgångspunkt för att se huruvida dessa bokcirklar passar in i den bild som tidigare getts av bokcirklar. När det i intervjun har pratats om aspekter av läsning används återigen Furhammars modell.

Personlig upplevelseläsning

• Upplevelsefokus

• Läsarens personliga identitet

• Förstås utifrån läsarens egna liv

• Identifikation

• Känsla av att själv vara agerande

• Påverkar läsaren → nya erfarenheter

• Upplevelsen kan vara viktigare än upplösningen

Opersonlig upplevelseläsning

• Upplevelsefokus

• Berör inte läsaren på det personliga planet

• Utomstående betraktande roll

• Läsning som tidsfördriv &

underhållning

• Kan ändå känna känslor men inte kopplat till det personliga

• Kan inte bidra till erfarenhet

• Vill veta hur det slutar

Personlig instrumentell läsning

• Redskapsfunktion i förhållande till personlig identitet

• Terapeutisk → läsaren funderar över sin egen identitet i förhållande till det lästa → nya insikter

• Utbyte i relationer där läsaren är delaktig

• Distansering till aktuella problem

• Ge tröst och minskad oro

Opersonlig instrumentell läsning

• Nyttofunktion

• Inte knuten till läsarens personliga identitet

• Ger insikt om något läsaren själv inte har någon relation till

• Objektiv kunskap

• Både fack- & skönlitteratur → till exempel

levnadsförhållanden i annan tid eller kultur.

• ”För att det hade varit intressant att veta något om…”

Tabell 2. Furhammars modell punktlista

(24)

21

5 Analys och resultat

Här presenteras mitt material och analysen av den, analysen är indelad i fem delar utifrån intervjuguiden. Därpå är varje del uppdelad i två delar, en för fristående bokcirklar och en för bokcirklar vid bibliotek. Under rubriken Synen på läsning delas materialet in utifrån Furhammars kategorier. Efter varje tema görs en sammanfattning.

5.1 Bokcirklarna

Här kommer respondenternas bokcirklar att kort presenteras för att det ska vara enklare att förstå och följa med i analysen. De presenteras uppdelade i

fristående bokcirklar för sig och biblioteksbokcirklar för sig, likt resten av analysen.

5.1.1 Fristående bokcirklar

Jakobs bokcirkel är fristående och består av fyra personer, två män och två kvinnor, som alla kände varandra från början. Bokcirkeln har hållit igång i 1,5 år och de ses ungefär en gång i månaden/var femte vecka hemma hos varandra.

Vidare turas de om att välja bok och de andra har inget att säga till om, med undantag för om någon redan har läst boken.

Evas bokcirkel är fristående och består av fem kvinnor, som inte kände varandra från början. Bokcirkeln har hållit igång i 28 år och ses var femte vecka hemma hos varandra, bortsett från några undantag per år. Den person de ses hos tar fram några förslag på böcker till nästa gång och sedan röstar de om vilken bok det blir.

Karolinas bokcirkel är fristående och består av fyra personer, både män och kvinnor, som inte kände varandra sedan tidigare. Bokcirkeln har hållit igång i några år och ses en gång i månaden hemma hos varandra eller ute på en bar.

Boken väljer de gemensamt genom en informell röstning.

Karins bokcirkel är fristående och består av åtta kvinnor som inte kände varandra från början. Bokcirkeln har hållit igång i 1,5–2 år och ses var sjätte vecka hemma hos varandra. Vidare kommer de gemensamt överens om vilken bok de ska läsa till nästa gång.

5.1.2 Biblioteksbokcirklar

Elisabeths bokcirkel är en biblioteksbokcirkel på ett arbetsplatsbibliotek och består av tre till fem kvinnor. Bokcirkeln har hållit på i ganska många år men Elisabeth har bara varit med i ett par år. De ses en gång i månaden på

biblioteket, läser bara noveller och turas om att välja novell.