Att främja samspelet mellan barn och förälder ur ett specialpedagogiskt perspektiv

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

Att främja samspelet mellan

barn och förälder

ur ett specialpedagogiskt perspektiv

To promote the interplay between child and parents

from a special educational teachers perspective

Monica Ekholm

Sofie Persson

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning 60 poäng Höstterminen 2006

Examinator: Lars Berglund Handledare: Ingrid Sandén

Malmö högskola Lärarutbildning

Skolutveckling och ledarskap

Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning Höstterminen 2006

Ekholm. Monica och Persson, Sofie. (2006). Att främja samspelet mellan barn och förälder ur ett specialpedagogiskt perspektiv (To promote the interplay between child and parents from a special educational teacherspercpective) Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Syftet med vår uppsats är att få kunskap om hur BVC sköterskor arbetar med att främja samspelet mellan barn och föräldrar samt hur specialpedagogens kompetens kan användas i detta arbete.

Våra huvudfrågor är att få kunskap om hur BVC arbetar både individuellt och i grupp för att främja samspelet mellan barn och förälder. Vi vill även få kunskap om vilka verksamheter BVC samarbetar med och hur specialpedagogens kompetens kan användas i arbetet kring samspelet.

Uppsatsen är baserad på en litteraturgenomgång av tidigare forskning samt intervjuer med tio BVC sköterskor. Sammanfattningsvis visar resultaten i vår uppsats att BVC sköterskornas arbetssätt baserades på deras erfarenhet och intention. I mötet med barnet och föräldrarna arbetade BVC sköterskorna utifrån att vara goda förebilder samt genom att ge positiv bekräftelse till föräldrarna. De fördelar med samarbete som tas upp är kunskapsutbyte och möjligheten att få en helare bild av barnet och familjens situation. Specialpedagogens kompetens kan med fördel användas i den sociala problematiken i ett nära samarbete med BVC.

Nyckelord: anknytning, förebyggande arbete, samarbete, samspel, specialpedagog. Monica Ekholm Sofie Persson Handledare: Ingrid Sandén

Examinator: Lars Berglund

Vi vill ta tillfället i akt att tacka de respondenter som har gjort vår undersökning möjlig. Det har varit mycket intressant och inspirerande att få ta del av era kunskaper och erfarenheter. Vi vill också tacka vår handledare Ingrid Sandén för den hjälp vi fått.

1 INLEDNING OCH BAKGRUND ... 5

1.2 BAKGRUND... 6

2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 7

2.1 SYFTE... 7

2.2 FRÅGESTÄLLNING... 7

3 LITTERATURGENOMGÅNG... 8

3.1 ALLMÄNNA RÅD FRÅN SOCIALSTYRELSEN... 8

3.2 OLIKA SYN PÅ ANKNYTNING MELLAN FÖRÄLDER OCH BARN... 9

3.3 HUR UTVECKLAS EN TRYGG ANKNYTNING... 10

3.4 OLIKA PROBLEM SOM KAN HINDRA EN TRYGG ANKNYTNING... 11

3.5 SYMTOM PÅ OCH KONSEKVENSERNA AV ATT BARNET INTE HAR UTVECKLAT EN TRYGG ANKNYTNING.. 11

3.6 FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER... 12 3.7 SPECIALPEDAGOGISKT PERSPEKTIV... 13 4 TEORI... 14 4.1 ANKNYTNINGSTEORI... 14 5. METOD ... 18 5.1 METODVAL... 18 5.2 URVAL... 20 5.3 GENOMFÖRANDE... 20 5.4 DATABEARBETNING... 21 5.5 TILLFÖRLITLIGHETSASPEKTER... 22 5.6 ETISKA ÖVERVÄGANDEN... 22 6 RESULTATREDOVISNING... 24 6.1 TEMA 1 ... 24 6.2 TEMA 2 ... 27 6.3 TEMA 3 ... 31 6.4 TEMA 4 ... 33 7 ANALYS ... 35 TEMA 1 ... 35 TEMA 2 ... 36 TEMA 3 ... 36 TEMA 4 ... 37 8 DISKUSSION ... 38

REFLEKTION ÖVER VÅR UNDERSÖKNING... 38

TEMA 1 ... 39 TEMA 2 ... 41 TEMA 3 ... 42 TEMA 4 ... 43 SLUTREFLEKTION... 44 FORTSATT FORSKNING... 45 REFERENSER ... 46 BILAGOR... 47 BILAGA 1: INTERVJUGUIDE... 47 BILAGA 2: SOCIALTJÄNSTLAGEN 71 § ... 48

BILAGA 3: EPDS – SKALAN... 50

1 Inledning och bakgrund

Vi kommer inledningsvis att göra en kort presentation av ämnet vi valt och varför vi som specialpedagoger väljer att undersöka hur vår kompetens bäst kan användas inom detta område. Genomgående i uppsatsen kommer vi använda följande förkortningar,

EPDS - Edinburgh Postnatal Depression Scale, MVC - mödravårdscentralen, och BVC – Barnavårdcentralen.

1.1 Inledning

Vår uppfattning är att det idag finns mer våld och mindre förståelse mellan barn allt lägre ner i åldrarna. Denna uppfattning grundar vi på det vi alla kan läsa i pressen dagligen, där det ofta står om utstötning, misshandel och skällsord bland barn. Detta sker i skolan och på fritiden, i vissa fall är det mellan barn ända ner i förskoleåldern. Vi tycker oss också se en vilja och insikt från olika instanser i samhället att genom förebyggande arbete komma tillrätta med detta problem. Vi tycker att vår egen utbildning är ett exempel på detta, genom att det är en så kallad prioriterad utbildning från statens sida. Vilket bl.a. innebär att studiebidrags delen som betalas ut är högre än på andra utbildningarna. På många håll i landet startas också familjecenter där det samlas olika yrkeskompetenser såsom specialpedagoger, förskollärare, BVC sköterskor och socionomer som sedan tillsammans arbetar för att bl.a. stärka föräldrar i deras föräldraskap och öka deras förståelse för sina barns behov. Vi tror att sådant förebyggande arbete till viss del kan motverka senare utveckling av allvarliga psykiska problem. Killen skriver (2002) att barn med en trygg anknytning varken mobbar eller mobbas. Med denna vetskap ser vi här ett arbetsområde för oss med vår specialpedagogiska kompetens.

”Spädbarn kan inte låta bli att knyta an till sin vårdare oavsett dennes lämplighet. Att ett barn knutit an till sin vårdare säger därför inget om vårdarens lämplighet” (Hindberg, 2004, s. 9) Detta var ett citat som ögonblickligen fångade vår uppmärksamhet eftersom samspelet mellan barn och förälder och dess betydelse intresserar oss. För att barn ska få möjligheten att utveckla bra modeller för samspel behövs någon som svarar på deras signaler ”Ett barn som signalerar och inte får återkoppling på sina signaler slutar att signalera” (Fahrman,

1993, s.16). Enligt anknytningsteorin skapas dessa modeller redan när barnet är nyfött och därför känns det viktigt att upptäcka och att arbeta förebyggande med dessa barn.

1.2 Bakgrund

Genom våra yrkesverksamma år i skolan och på förskolan har vi mött barn som är otrygga, ambivalenta och undvikande i sitt förhållande till övriga barn, personal samt till sina föräldrar. När vi arbetat med dessa barn har vi fått vara mycket inkännande och tålmodiga för att hjälpa barnen att utveckla nya sätt att medverka, kommunicera och ta kontakta i gruppen. Arbetet har inte alltid lyckats och vi har då känt att barnen hade behövt hjälp ännu tidigare. Alla barn har inte en förälder som kan se dess signaler och tolka dem med kunskap och känslighet. Efter en del funderingar och diskussioner kom vi fram till att den instans som har bäst förutsättningar för att stärka och främja samspelet mellan barn och förälder är BVC, då de allra flesta föräldrar går dit för kontrollundersökningar med sitt barn.

I vår roll som specialpedagoger skulle vi vilja använda vår kompetens att i samarbete med BVC arbeta för att främja samspelet mellan barn och föräldrar. En möjlighet till detta ser vi genom att etablera ett nära samarbete med BVC. Vår uppsats ser vi som en analys av BVC: s verksamhet och utifrån denna analys förväntar vi oss kunna se hur vår kompetens som specialpedagoger kan användas för att nå bästa resultat.

2 Syfte och frågeställning

I detta avsnitt kommer vi att redogöra för vårt syfte med arbetet och även visa vilka frågeställningar vi har använt oss av.

2.1 Syfte

Vårt syfte är att få kunskap om hur BVC arbetar för att främja samspelet mellan barn och förälder och hurspecialpedagogens kompetens kan användas i detta arbete.

2.2 Frågeställning

Våra frågeställningar utgår från syftet och bör leda till att vi ska:

• få kunskap om hur BVC arbetar för att individuellt främja samspelet mellan barn och förälder.

• få kunskap om hur BVC arbetar för att i grupp främja samspelet mellan barn och förälder.

• få kunskap om vilka verksamheter BVC samarbetar med.

• få kunskap om hur specialpedagogens kompetens kan användas i arbetet kring samspelet.

3 Litteraturgenomgång

I vår litteraturgenomgång börjar vi med en sammanfattning av de allmänna råd från socialstyrelsen som BVC arbetar utifrån. Vidare presenterar vi olika syn på anknytning och hur barn utvecklar en trygg sådan. Vi tar även upp vad som kan vara anledningen till att problemen uppstår och vilka symtom det finns. Vi avslutar den delen med att titta på vilka konsekvenser som kan uppstå när ett barn inte har utvecklat en trygg anknytning. Därefter skildrar vi tankar kring förebyggande arbete samt ett specialpedagogiskt perspektiv med utgångspunkt på hur vår kompetens kan användas i detta arbete. Den teori vi använder oss av är Bowlbys anknytningsteori och mer om hans teori finns i teoridelen.

3.1 Allmänna råd från socialstyrelsen

Vi tar här upp de åtagande som BVC har gällande det område som vår uppsats behandlar. Barnhälsovården arbetar efter allmänna råd utfärdade av Socialstyrelsen och antagna av regionen. Följande text är tagit ur generella kravspecifikation barnhälsovård rev 2001- 10 15.

Barnhälsovård

Barnhälsovårdens mål är att främja barnens hälsa, trygghet, och utveckling. Verksamheten omfattar barn i åldern 0-6 år (intill skolstarten). Barnhälsovårdens övergripande mål kan uppnås genom att stödja föräldrar i ett aktivt föräldraskap, att upptäcka och förebygga fysisk och psykisk ohälsa hos barn, att uppmärksamma barn med särskilda behov och förebygga risker i barnets närmiljö.

Grundåtagande

Vidare skall BVC sköterskorna bevaka barnets rätt till hälsovård, erbjuda hälsovård och erbjuda barn/föräldrar god service i närsamhället i samverkan med kommunens barnomsorg och socialtjänst och andra lokala barnverksamheter. De ska erbjuda hembesök hos alla nyfödda barn under första veckan efter hemkomsten från BB samt hos alla nyinflyttade barn. Arrangera föräldrautbildning i grupp under barnets första levnadsår. Föräldrar med nyfödda barn skall erbjudas minst sex sammankomster. Vidare ska de föra

ett nära samarbete med mödrahälsovården, BB, övrig primärvård, socialtjänst, skolhälsovård och barn- och ungdomsmedicinsk klinik samt ge hälsovård åt daghem i barnavårdscentralens betjäningsområde genom årliga besök. Barnavårdscentralerna har kostnadsfri tillgång till konsultstöd i form av psykolog, dietist och barnhälsoöverläkare. När barnet skrivs ut från BVC skall föräldrarnas tillstånd inhämtas innan journalen överlämnas till skolhälsovården eller annan BVC.

Identifiering av hälsoproblem

De hälsoproblem som skall identifieras och är av intresse för vår uppsats är att BVC sköterskan skall upptäcka när mor och barn har ett avvikande samspel och allvarliga samspelsproblem. De familjer där det förekommer omsorgssvikt skall också identifieras och ges hjälp. Om anmälningsskyldighet finns ska detta göras enligt § 71 socialtjänstlagen. (Se bilaga 2)

3.2 Olika syn på anknytning mellan förälder och barn

Samspelet mellan förälder och barn är ett spektakulärt fenomen. Det påbörjas redan när barnet föds eller rättare sagt redan i mammans mage. ”Anknytningen till föräldraskapet och barnet börjar under graviditeten med de förhoppningar, förväntningar och fantasier som man har” (Fahrman, 1993, s.12). Samspelet mellan framför allt barn och mamma påbörjas redan när modern klappar med handen på sin gravida mage eller pratar till barnet som ligger i magen.

När barnet är fött, är det både barnet och föräldern som kan ta initiativ till det samspel som leder till anknytning. ”Den utvecklingspsykologi som är fokuserad på kommunikation har visat en rikedom av nyanser i det tidiga samspelet som överträffat alla förväntningar då det gäller spädbarnets kommunikativa förmåga” (Hundeide, 2001, s.16) Stern menar (2003) att växelspel mellan barn och förälder är ett vanligt mönster redan vid 3 månaders ålder. Han menar att barnet vid denna tidiga ålder redan har lärt sig vad det kan förvänta sig i mötet med modern. Om modern inte reagerar som barnet förväntar sig blir barnet oroligt och förvirrat ”Anknytning är alltså en ömsesidig process där båda parter är villiga att gå in i en dialog” (Fahrman, 1993, s 14) Då forskning visar på viljan hos spädbarnet att kommunicera

blir det tydligt att i de fall kommunikationen inte besvaras eller feltolkas kan detta bidra till negativa konsekvenser för barnets utveckling.

Hindberg (2004) menar att barnet använder sig av en anknytningshierarki när det knutit an till flera personer. Då barnet utsätts för stress eller fara vänder det sig till den som står överst i anknytningshierarkin. Ett nätverk kring mamman och barnet är av stor betydelse för hur anknytningen utvecklas. Forsberg (1998) menar att barnet inte bara påverkas av kärnfamiljen utan även av det sociala nätverk och sammanhang som omger familjen. ”Om det finns brister i kontakterna till och mellan föräldrarna, har barn stor förmåga att knyta an till andra vuxna i nätverket för att i någon mån kompensera vad föräldrarna inte kan ge.” (Forsberg, 1998, s. 17)

Hindberg (2004) skriver att stora delar av hjärnan inte utvecklas förrän efter barnet är fött. Fördelen är då att hjärnans funktion lättare kan anpassa sig till miljön i barnets omgivning. Nackdelen är att de barn som växer upp i mindre bra miljöer riskerar att få skador på det centrala nervsystemet vilket i sin tur påverkar hjärnans fortsatta funktion på ett negativt sätt och kan utveckla psykisk ohälsa hos barnet.

”Det är inte bara genetiska faktorer som styr hjärnans utveckling, utan också barnets erfarenheter och interaktion med omvärlden. De delar av hjärnan som inte används och stimuleras skalas bort i treårsåldern. Därefter är det svårt att påverka hjärnan, även om den är plastisk och kan förändras.” (Hindberg, 2004, s. 66)

3.3 Hur utvecklas en trygg anknytning

Att som förälder finnas till för barnet och försöka tolka dess signaler är det föräldraskapet handlar om och framför allt under barnets första levnadsår. Barnet blir tryggt genom att bli sedd och genom att veta att det finns en trygg famn att återvända till i sitt utforskande av omvärlden. ”Under spädbarnstiden behöver barnet få skapa tilltro till en förälder som är tillgänglig och låter sig användas så som barnet utifrån sin specifika läggning och mognadsnivå behöver.” (Havensköld & Mothander, 2002, s.253) Föräldrarna till de tryggt anknytande barnen har i sin föräldraroll kombinerat uppmuntran till självständighet med att alltid finnas där och ge barnet respons på vad det känner. ”Trygga barn tycks ha mammor som är känsliga för barnets signaler och som också är flexibla i samspelet med sina barn.”

(Hwang & Wickberg, 2001, s.17) Hwang & Wickberg (2001) menar att man har följt studier där det går att påvisa att barn med trygg anknytning bättre kan hantera samspel med jämnåriga dessutom tycks problemlösningsförmågan vara mer utvecklad.

3.4 Olika problem som kan hindra en trygg anknytning

Det finns olika anledningar till att ingen trygg anknytning utvecklas. Familjen kan leva i en svår social eller ekonomisk situation, vara sjuka, missbruka, befinna sig i en depression eller så kan det finnas en utvecklingsförsening hos föräldern eller barnet. Vidare kan även svår förlossning, höga och ouppfyllda förväntningar på babyn och föräldraskapet orsaka hinder för att en trygg anknytning utvecklas samt att viljan de flesta föräldrar har att vara en tillräckligt bra förälder inte räcker till. ”I psykoanalytiska sammanhang antar man att föräldrarnas uppfattning om och inställning till barnet återspeglar deras egen barndom och förhållandet till de egna föräldrarna” (Hundeide, 2001, s.35). Är då minnena från barndomen och förhållandet till de egna föräldrarna smärtsamma, kan detta leda till att föräldrarna känner ett upprepningstvång.

3.5 Symtom på och konsekvenserna av att barnet inte har

utvecklat en trygg anknytning

Rakstang Eck & Rognhaug menar (1995) att om det redan av någon anledning har uppstått negativt samspelsmönster mellan barn och vuxna kan detta bli bestående genom att det skapas ömsesidiga negativa förväntningar, attityder och reaktioner vilket i sin tur kommer att prägla relationen mellan barnet och de vuxna i barnets omgivning såsom grannar och förskolepersonal. Anledningen till att barn kan vara gnälliga, klängiga, passiva, extremt aktiva, destruktiva och avvisande kan vara många. För att veta om det beror på en dålig anknytning kan barnet och föräldern observeras i lämning och hämtnings situationer. I dessa situationer använder barnet sitt anknytningsmönster. De barn som inte får möjligheten att utveckla en trygg anknytning kan istället utveckla en undvikande anknytning (typ A), en ambivalent anknytning (typ C) eller en desorganiserad anknytning (typ D) Mer om de olika anknytningsbeteendena kan läsas i vårt teoriavsnitt.

3.6 Förebyggande åtgärder

Killén (2002) menar att de olika formerna av anknytning och beteende kan identifieras hos barn så tidigt som före ett års ålder. Hwang & Wickberg (2001) anser att det är viktigt att skilja förebyggande insatser från behandlingsinsatser. Då barnet är under ett år syftar de förebyggande insatserna till att få föräldrarna lyhörda för barnens signaler medan behandlingsinsatserna riktar sig mot barn som redan utvecklat otrygg anknytning.

I Killéns bok Bardomen varar i generationer (2002) beskrivs olika nivåer på förebyggande arbete.

• Universellt förebyggande arbete har som mål att förhindra att problem uppstår. Det riktar sig mot hela befolkningsgrupper genom hälsobringande insatser.

• Selektivt förebyggande arbete har som mål att tidigt identifiera riskfaktorer och förhindra att dessa problem vidare utvecklas det riktar sig mot grupper med särskilda behov.

• Indikerat förebyggande arbete har som mål att mildra och förhindra konsekvenser av problem som redan uppstått. Framförallt är det nödvändigt att få till stånd ett yrkes- och verksamhetsövergripande samarbete.

Vilket arbetssätt eller metod som är mest effektiv är svårt att veta. Bland annat beroende på att det inte finns så mycket forskning på området. Det finns en god kompetens bland dem som arbetar med riskbarn. Lundgren & Persson (2003) anser dock att bristande rutiner för dokumentation, planering och uppföljning utgör svårigheter i att få en sammanställning av användbara och lyckade metoder. Killén (2002) menar att forskningen bör ske över en längre tidsperiod för att man ska kunna dra några slutsatser om vad som är effektivt i förebyggande syfte. Ett mål är att få föräldrarna att tro på sin egen förmåga till att ta hand om de problem som uppkommer kring barnet. Grupputbildning som ger föräldrarna tillfälle att byta erfarenheter anser Hundeide (2001) är en mer jämlik och vardagsnära metod än föreläsningsmetoden.

3.7 Specialpedagogiskt perspektiv

Vi kan på flera olika sätt använda vår specialpedagogiska kompetens i arbetet för att främja samspelet mellan barn och förälder. Vår kompetens som samordnare är användbar då samarbete mellan olika professioner leder till ökad kunskap om barnet och dess situation samt att det kan gå fortare att upptäcka de behov som finns. ”Samverkan innebär också att man får bättre förutsättningar till att skräddarsy lösningar för specifika behov” (Hindberg, 2004, s.105). Även i vår roll som utbildare kan vi göra mycket inom detta område. Att ha utbildning för föräldrar om föräldraskapet och samspelets betydelse är ett sätt att förebygga framtida misslyckande i föräldraskapet och lidande för familjen. I detta arbete är inte bara vår yrkeskompetens av betydelse utan vi bör även vara lyhörda, stödjande och ha förmågan att skapa en positiv kontakt och få ett förtroende från föräldern. Vi kan också använda vår kompetens som handledare till personalen i förskolan.

Hundeide redovisade (2001) i sin bok Vägledande samspel tre undersökningar som handlar om kvalitén på samspelet i förskolan mellan barn och personal. Alla tre hade likartade resultat. I den undersökningen som var gjord i Sverige visade resultatet att ”kvaliteten på samspel och kontakt på de svenska förskolorna var mycket sämre än man hade antagit” (Hundeide, 2001, s.74) Även Killén (2002) tar upp att kompetensen hos professionella som möter barn och föräldrar måste höjas. Detta för att de skall se när barns livssituation är svår. Det behövs även kurage och skicklighet för att påverka barnets situation. Ett sätt att höja förskollärarnas kompetens och medvetande om sin viktiga roll, är handledning då detta leder till att de kan sätta ord på sin tysta kunskap. ”Det är lika viktigt att skapa positiva erfarenheter av samspelet även med andra viktiga personer i barnets liv, t ex dagmamma eller personalen på daghemmet” (Rakstang Eck & Rognhaug, 1995, s 59) Förskollärarna måste bli medvetna om sin möjlighet, att påverka barnets utveckling gynnsamt.

4 Teori

Vi kommer under teoriavsnittet att ta upp hur Bowlbys anknytningsteori är uppbyggd och redogöra för den. Vi beskriver bl.a. Bowlbys fyra olika stadier eller perioder som barnet måste gå igenom i sin anknytningsutveckling. Vi kommer även att titta på Mary Anisworths olika anknytningsstrategier, trygg, otrygg, ambivalent anknytning som hon anser att barn utvecklar beroende på förhållandet till sin förälder. Senare utvecklades två strategier till, desorganiserad anknytning (D) och A/C vilka vi även kommer att titta på.

4.1 Anknytningsteori

Anknytningsteorins upphovsman är barnpsykiatern och psykoanalytikern John Bowlby och teorin är ett resultat från hans forskning om unga brottslingar på 1940-1950-talet. Den teoretiska referensram som Bowlby använde för studier av anknytning mellan barn och föräldrar bygger på samordnandet av etologi (läran om djurarternas utveckling), psykodynamisk teori (människan är styrd av inre omedvetna krafter, är ej rationell och vill befria sig från olust och söker lust) och systematisk teori (världen är uppbyggd av olika delsystem som bildar en helhet. Delarna påverkar helheten och helheten påverkar delarna). Bowlbys anknytningsteori som presenterades år 1969 har betydelse för hur vi ser på barn och dess behov idag. Teorin beskriver utvecklingen av det psykologiska band som bildas mellan barnet och dess vårdare. Vidare beskriver den om hur anknytningen mellan barnet och dess närmaste utvecklas och leder till de inre arbetsmodeller som barnet använder sig av i samspel med andra genom hela livet. I den psykoanalytiska teorin används begreppen objektrepresentationer och inre objekt. Dessa liknar Bowlbys inre arbetsmodell. Dock tyckte Bowlby att ”inre objekt” var allt för statiskt och att hans eget begrepp ”inre arbetsmodeller” visade på möjligheter till förändring om ny information tillförs.

”Anknytningen är en varaktig relation mellan det lilla barnet och dess vårdare medan anknytningsbeteendet är de beteenden genom vilka detta band först formas och sedan upprätthålls” (Orrenius, 2005, s. 165) Mary Anisworth psykolog och kollega till Bowlby,

fördjupade sig i de olika anknytningsstrategierna som barn använder sig av beroende på förhållandet till sin förälder. Killén beskriver (2002) den testsituation som Anisworth utvecklade där hon kunde studera barnets och förälderns agerande. Denna metod kallas ”the strange situation” och innebär att föräldern lämnar barnet ensam och sedan återkommer efter en kort stund. Därefter lämnas barnet ensam med en främmande person under en liten stund. I dessa situationer tittar man på barnets strategier för att få kontakt med eller undvika mamman. När mamman sedan återvänder till barnet tittar man på kvalitén på samspelet mellan barnet och föräldern. Utifrån observationerna delades barnets strategi in i en av tre olika kategorier.

Trygg anknytning (B)

Barn med trygg anknytning kan växla mellan utforskande och trygghetssökande beteenden. De vet att föräldern finns till hands när yttre fara hotar. Barnet kan visa optimism och trygghet mot sig själv och andra och det kan även inleda relationer med ömsesidigt givande och tagande.

Undvikande anknytning (A)

Barn med undvikande anknytning visar inget behov av att använda föräldern som trygg bas utan håller sig på lite avstånd. Det lär sig snabbt att inte uttrycka sitt behov för tydligt för att få optimal närhet till föräldern. De kan utveckla tvångsmässig självtillit, vilket går ut på att de undviker tillgivenhet och närhet med anknytningspersonen. De kan även utveckla ett vresigt tillbakadragande.

Ambivalent anknytning (C)

I den ambivalenta anknytningen är det föräldern som reglerar samspelet utefter sina egna behov och styrs inte så ofta av barnets signaler. Detta gör att barnet får svårt att läsa av föräldern. Dessa barn kan antingen bli väldigt passiva i brist på tilltro på sig själva eller väldigt gnälliga och klängiga för att på så sätt bevaka varje steg föräldern tar.

Då alla barn inte passade in i någon av de tre kategorierna så utvecklades ytterligare två. År 1990 lade Main och Solomon till kategorin desorganiserad - desorienterad (typ D) och år 1992 lade Crittenden till en kategori där undvikande och ambivalenta mönster är sammanvävda (typ A/C)

Desorganiserad - desorienterad anknytning (D)

Desorganiserad anknytning handlar om den otrygga anknytningen barnet kan uppleva i åldern 12 – 18 månader. Då handlar det inte bara om att samspelet saknar tillräcklig lyhördhet, kontinuitet och förutsägbarhet utan att det också innehåller element av rädsla och en försvarsbenägenhet. Barnet hamnar då i en besvärlig situation där det ser föräldern både som en trygg bas och som ett hot.

A/C

I denna kategori är undvikande och ambivalenta mönster sammanvävda. Barnet växlar mellan de olika strategierna eller använder båda samtidigt.

Beroende på vilken kategori barnet och föräldern befinner sig i så utvecklar barnet för kategorin specifika inre modeller. Barnet utvecklar ett sätt att förhålla sig till i sin omgivning vilket sedan följer med barnet genom hela livet. Speciellt i situationer där kaos, kris och/eller stress ingår, kommer barnet att använda dessa modeller. Det är därför viktigt att tidigt arbeta förebyggande för att alla barn ska få uppleva den trygga anknytningen. Bowlby (1994) beskriver fyra olika stadier eller perioder som barnet måste gå igenom. Det har ingen betydelse åldersmässigt när barnet når ett stadium utan det viktiga är att den angivna ordningen följs.

• Initiala föreanknytningsperioden varar ungefär de två första månaderna och innebär att barnet inte diskriminerar personer, de bry sig inte om vem det är som besvarar deras behov och signaler utan det viktiga är att någon gör det.

• Anknytning i vardande varar ungefär i de följande fem månaderna. I denna period visar barnet att det föredrar vissa personer (oftast föräldrarna) och de lär sig att avsiktligt styra samspelet med en annan person.

• Entydig anknytning varar från ca 7- 24 månader. Under denna period börjar barnet aktivt söka kontakt genom sin egen rörelseförmåga och egna signaler. Föräldrarna är då inte längre utbytbara och separationsångest och främlingsrädslan framträder.

• Målinriktat partnerskap heter den sista perioden som Bowlby talar om och infinner sig vid 2-4 års ålder. Barnet kan nu börja förstå andras känslor och avsikter och behöver inte omedelbart få sina egna behov tillfredsställda.

”Anknytning ska inte bara säkerställa överlevnad och social trygghet, utan anknytning utgör också en mekanism som ska ge barnen en kommunikationsrepertoar som de kan använda sig av i sin utforskning av omvärlden” (Evenshaug & Hallen, 2001, 189)

5. Metod

Under metodavsnittet kommer vi att överväga för- och nackdelar mellan kvantitativa och kvalitativa forskningsmetoder. Vi kommer även att diskutera olika struktur på intervjufrågorna. Efter det kommer vi att ta upp hur många BVC sköterskor vi intervjuat och vilka kriterier vi använt i val av respondenter. Vidare kommer genomförande och databearbetning grundligt att redovisas och likaså tillförlitlighetsaspekter och etiska övervägande som vi har använt oss av.

5.1 Metodval

Vi har diskuterat kvantitativa och kvalitativa forskningsmetoders för- och nackdelar kring vårt arbete och tillsammans kommit fram till att vi ville använda oss av den kvalitativa metoden. Kvale menar (1997) att fördelen med en kvalitativ forskningsintervju är att den kan användas för att fånga det efterforskade temats alla nyanser och dimensioner. Enligt Kvale är huvuduppgiften att förstå innebörden av vad den intervjuade säger. Intervjuare ska även kunna tolka tonfall, ansiktsuttryck och andra kroppsliga uttryck. Vid intervjutillfället är det inte bara vi intervjuare som tolkar den intervjuades kroppsspråk, detsamma gör den intervjuade med oss.

Det är alltför lätt att väcka en försvarsattityd hos intervjupersonen om han upplever att vi dömer eller kritiserar honom. I det här fallet gäller det att komma ihåg att vi talar inte bara med ord utan också med gester och ansiktsmimik. (Patel & Davidson, 1994, s.63)

Dock är intervju som metod tidskrävande och innebär ett omfattande för- och efterarbete. Andra nackdelar med denna metod är att det endast går att få ett fåtal personers uppfattningar om ämnet, varav det inte går att generalisera resultaten.

I vårt fall där vi vill veta hur BVC främjar samspelet mellan förälder och barn tror vi att det kan komma upp känsliga uppgifter som är lättare att få berätta om än att skriva i en enkät.

Vi tror med andra ord att vi kan få en djupare insikt om vårt ämne genom intervjufrågor. Att göra halvt ostrukturerade intervjuer gör att vi har en möjlighet att sammanfatta på plats och kontrollera att vi uppfattar svaren på våra frågor rätt. Vi kan även ställa en följdfråga om det var något som vi tycker är extra intressant. ”Följdfrågor används för att få svaren mer utvecklade och fördjupade. Metoden är emellertid starkt beroende av intervjuarens förmåga och färdigheter, det kan krävas både goda förkunskaper och god psykologisk förmåga.” (Stukát, 2005, s. 39)

Trots att vi väljer att använda oss av halvt ostrukturerade intervjufrågor är vi fullt medvetna om att det blir betydligt svårare vid ett flertal intervjuer att analysera svaren än om vi hade använt oss av strukturerade intervjuer. Vi känner dock att vi har ett bättre stöd i frågorna än om vi hade använt oss av helt ostrukturerade intervjufrågor. För att besvara syftet och frågeställningarna kommer vi i resultatredovisningen att använda oss av meningskategorisering. Detta har vi valt som analysmetod för att det ska hjälpa oss att strukturera och lättare kunna se mönster, jämförelser och generalisera alla respondenters intervjusvar.

Vi har bestämt oss för att intervjua olika BVC-sköterskor eftersom dessa både är insatta i målen för barnhälsovården samt har erfarenhet från barnavårdscentralen av vilka arbetsuppgifter som prioriteras och hur dessa genomförs. Vi kommer först att läsa in oss på ämnet som intervjuerna ska handla om, detta för att som Kvale skriver i sin bok Den kvalitativa forskningsintervjun ”Har omfattande kunskap om ämnet för intervjun, kan föra ett initierat samtal om det; känner till de viktigaste aspekterna av ämnet och därför vet vilka frågor som är viktiga att gå vidare med utan att försöka lysa med sin kunskap” (Kvale, 1997, s.138).

Det vi som forskare vill få fram är respondentens egen uppfattning och därför bör mycket utrymme lämnas till dennes egen berättelse. Holme & Solvang menar (1997) att det är viktigt att forskaren inte styr intervjun för mycket, och därför bör inte standardiserade frågeformulär användas. Det är ändå viktigt för forskaren att styra upp intervjun så att de teman, frågeställningar som man valt att belysa besvaras. Till hjälp har vi haft en intervjuguide (bilaga 1) för att lättare kunna kontrollera att de olika frågeställningarna blir besvarade.

5.2 Urval

Kriterierna för val av respondenter var att de skulle arbeta med barn och föräldrarelationen på BVC. ”De människor som ingår i urvalet har en tendens att medvetet väljas därför att de har något speciellt att bidra med, har en unik inblick eller en särskild position. ” (Denscombe, 2000, s 142) Till en början ville vi titta på och jämföra hur BVC arbetade i två

olika upptagningsområden. Detta visade sig snart bli ett dilemma då det var svårt att få möjlighet till intervjutid. En av oss fick sätta upp sitt eget barn på en tid till BVC sköterskan och den andra av oss fick åka ner till BVC och sitta i väntrummet för att få möjlighet att träffa en BVC sköterska. Efter att det visat sig vara så invecklat bestämde vi oss för att helt enkelt bara få tag i 10 BVC sköterskor oberoende var de arbetade. Vi bör dock nämna att när vi väl fått tid och kom för intervju var personalen positiv och tillmötesgående inför våra frågor. Av de tio BVC sköterskor vi intervjuade arbetade två helt själv på en BVC mottagning inrymda på en vårdcentral, sju stycken hade en eller flera kolleger med samma utbildning också dessa hade sina lokaler inrymda på vårdcentraler. Den tionde arbetade på ett familjecenter och delade därmed lokaler med MVC, öppen förskola och socialtjänst. De BVC mottagningarna vi gjorde våra intervjuer på är placerade på tio olika orter och tillhör fyra olika kommuner. Spännvidden i de olika kommunernas sammansättning har varit stor både storleksmässigt, ekonomiskt och utbildningsmässigt dessutom har antalet invandrare varierat. I en av de fyra kommunerna ingår det en större stad, i två av de andra kommunerna ingår det mycket villaområde och mycket av den fjärde kommunen utgörs av landsbygd. BVC sköterskorna vi har intervjuat har alla varit kvinnor. De har varit verksamma i sitt yrke mellan sju till trettio år.

5.3 Genomförande

Efter ett tag insåg vi att det skulle bli svårt att finna 10 BVC sköterskor som hade tid att besvara våra frågor. Efter åtskilligt ringande och besök på BVC mottagningar fick vi kontakt med tio BVC sköterskor, åtta genom att ringa upp och två genom personlig kontakt. Efter att vi bokat tid med respondenterna skickade vi ut ett följebrev till dem. I brevet berättade vi om vår utbildning, syftet med uppsatsen, vilka frågor vi tänkte ställa och att materialet skulle anonymiseras. Vidare skrev vi hur lång tid vi ansåg att intervjun skulle ta och att vi ville använda oss av bandspelare samt våra namn och telefonnummer för eventuella frågor. Intervjuerna genomfördes sedan på de intervjuades arbetsrum och vi blev väl mottagna vid alla intervjuerna. ”Det sätt varpå frågorna är formulerade är avgörande

när det gäller att få fram den önskade informationen.” (Merriam, 1994, s.93) Ingen av de intervjuade visade sig stressade av tiden utan personalen var positiv och tillmötesgående och på två BVC mottagningar tyckte de att vi bidragit till en reflekterande stund. Under intervjutillfället använde vi oss av kassettbandinspelning vilket gjorde att vi lättare kunde koncentrera oss bättre och fokusera på de tysta signalerna dvs. kroppsspråk, mimik mm. Ingen av respondenterna ville se utskriften av intervjuerna. Däremot ville fyra stycken att vi skulle skicka den färdiga uppsatsen till dem.

5.4 Databearbetning

Efter intervjutillfällena lyssnades banden igenom i flera omgångar. Rossman och Rallis (2003) skriver om betydelsen att spela upp bandet för sig själv på detta sätt. När sedan databearbetningen skulle göras, kunde de mest betydelsefulla svaren/bristerna identifieras. I de fall då vi tyckte något svar eller uttalande var otydligt, svårt att förstå eller speciellt lyssnade vi igenom banden tillsammans. Utifrån banden skrev vi sedan rent det vi fann väsentligt av innehållet. Efter detta arbete gjorde vi en meningskoncentration utifrån våra frågeställningar. I detta arbete märkte vi att svaren till en fråga inte alltid fanns i samband med frågeställningen utan att respondenten kunde ha svarat på det vi ville veta i något annat skede av intervjun. När vi skalat bort de svar som inte var relevanta för vår uppsats, gjorde vi fyra olika kategorier som vi använde oss av när vi skrev ner resultaten av våra intervjuer. Dessa fyra kategorier döpte vi sedan om till tema som ni kan läsa om i vår resultatredovisning. Att få arbeta två tillsammans under detta arbete har känts väldigt värdefullt då vi hela tiden har haft möjlighet att få resonera kring olika tankar och idéer som uppkom.

5.5 Tillförlitlighetsaspekter

Då vi endast intervjuat ett fåtal personer, kan vi inte generalisera deras uppfattningar om ämnet för hela Sveriges BVC utan resultaten ger en inblick i hur BVC kan arbeta med samspelet mellan barn och förälder. Intervjuerna sker dock på flertalet av BVC i fyra olika kommuner, så resultaten är generaliserbara för hur aktuella kommunernas BVC arbetar. Att undersökningen har en hög realibiliteten som innebär att en annan forskare kan göra om vår undersökning och komma fram till samma resultat är att eftersträva, dock är detta svårt när metoden vi valt är halvstrukturerade intervjuer. ”Informantens hälsotillstånd och sinnesstämning under intervjun kan t ex påverka den information som ges (och hur tillförlitlig den är).” (Merriam, 1994, s.98) Analysen av svaren och tolkningarna av den intervjuades kroppshållning, mimik mm speglar oss som människor, och så även vår intervju vana, livserfarenhet och värderingar. Respondentens motiv för att ställa upp i en intervju påverkar vilken information som ges. Bandinspelningarna ger oss dock en större möjlighet att kontrollera reliabiliteten. ”I och med att verkligheten är lagrad kan vi också ta den i repris så många gånger vi behöver för att försäkra oss om att vi har uppfattat allt korrekt.” (Patel & Davidson, 1994, s. 87) För att ha en validitet i undersökningen håller vi hela tiden syftet i minnet både när vi skriver intervjuguiden, frågar följdfrågor och gör analysen samt drar våra slutsatser.

5.6 Etiska överväganden

Krav och rekommendationer i HSFR Etikregler kortfattat beskrivna (den sextonsidiga skriften finns på Internet: http//www.hsfr.se/)

• Informationskravet – Deltagarna ska informeras om syftet med denna

undersökning samt att medverkan är frivillig och kan när som helst avbrytas. Undersökningens syfte och tillvägagångssätt ska i stora drag beskrivas likaså hur resultaten sedan kommer att användas och presenteras.

• Samtyckeskravet – Deltagarna bestämmer över sin egen medverkan, både om hur länge och på vilka villkor de ska delta i denna studie.

• Konfidentialitetskravet – Deltagarna ska informeras om att det endast är vi som forskare som kommer att ha tillgång till det insamlade materialet. Det ska inte

finnas möjligheter till identifiering av de medverkande. Materialet ska förstöras omedelbart efter att denna rapportskrivningen är avslutad.

• Nyttjandekravet – Deltagarna ska informeras om att materialet endast kommer att användas till denna studie och att rapportskrivningen kommer att finnas tillgänglig i Malmö högskolas databas.

6 Resultatredovisning

I detta avsnitt kommer vi att redovisa vår datainsamling genom att beskriva vad de olika BVC mottagningarna har berättat för oss. Vi har delat upp våra kategorier i fyra olika teman för att på ett enkelt och konkret sätt delge materialet.

Alltså behandlar:

• Tema 1 - hur BVC arbetar för att individuellt främja samspelet mellan barn och förälder.

• Tema 2 - hur BVC arbetar för att i grupp främja samspelet mellan barn och förälder. • Tema 3 - vilka verksamheter BVC samarbetar med och hur detta samarbete ser ut. • Tema 4 - hur BVC ser på ett samarbete mellan dem och specialpedagogen samt hur

specialpedagogens kompetens kan användas på bästa sätt.

6.1 Tema 1

Alla BVC mottagningarna arbetade mer eller mindre för att främja samspelet mellan barn och förälder. De ansåg att det var viktigt att personalen på BVC mottagningen arbetar som förebilder till föräldrarna och visar hur man tar och söker kontakt med barnet. Ögonkontakten anses viktig och ett ypperligt tillfälle för detta är vid amning. Även om barnet inte ammar vill personalen att föräldern har barnet i famnen när det äter på flaskan för att få kroppskontakt och inviterar till samspel. Vid amning och allt samspel med spädbarnet är det viktigt för föräldern att gå ner i varv, att finnas där för barnet. Alla de intervjuade gör hembesök men i varierad grad. Hälften av de intervjuade gör hembesök hos alla nyblivna föräldrar oavsett om de är första eller flergångsföräldrar, hälften gör det endast hos förstagångsföräldrar. Denna skillnad berodde mestadels på resursbrist uppgav de intervjuade. Samtliga personal på BVC tycker att de får en mer samlad bild av hela familjen när den får röra sig i sin invanda hemmiljö, och dels ser de detta som en service att första gången komma hem till familjen. Speciellt tyckte personalen att det var viktigt att prioritera hembesök hos de nyinflyttade familjerna som har litet eller inget kontaktnät och där personalen inte har någon historik på familjen.

De intervjuade BVC sköterskorna anser i allmänhet att föräldrarna har höga förväntningar på personalen. BVC sköterskorna upplever att föräldrarna är positivt inställda till BVC och att de söker bekräftelse på att de gör rätt i sitt handlande mot barnet. En BVC sköterska klargjorde:

Vi kanske är experter men föräldrarna är bäst på sitt eget barn

Stöd och handfasta råd kan vi dock ge resonerade de intervjuade. En av sköterskorna berättar att det har hänt att någon förälder har upplevt spädbarnstiden oerhört jobbig och har i mötet med BVC sköterskan överlåtit sig helt åt denna. En av de intervjuade nämnde också att föräldrars förväntningar på BVC kunde bero på vilken erfarenhet föräldern hade. Personalen på BVC använde sig av olika metoder för att upptäcka brister i samspelet mellan barn och förälder. Alla nämner någon form av observation under de vanliga kontrollundersökningarna av barnet. En BVC sköterska förklarade:

Bara genom att iaktta förälder och barn tillsammans, och se hur föräldern förhåller sig till barnet säger mycket om hur deras relation håller på att byggas upp.

Hur föräldern tar i barnet, vilket kroppsspråk den har gentemot barnet, ögonkontakt, hur föräldern verbalt uttrycker sig och hur den lyssnar på barnet var de företeelser BVC sköterskorna tittade efter i mötet med familjen. De talade även om att det är viktigt att se familjen ur ett helhetsperspektiv, där alla delarna måste fungera för att inte samspelet ska bli lidande. Fungerar inte omsorgen till barnet kan t.ex. Socialtjänsten anställa en ”hemma hos” som kommer hem till familjen och hjälper dem med praktiska saker såsom matlagning.

Ett annat sätt att förebygga samspelsproblematik som alla de intervjuade använde är att ta reda på hur modern mår och upptäcka deprimerade mödrar. Detta görs genom ett färdigt formulär som fylls i av modern (se bilaga 3). Dessa svar kan man sedan utvärdera i en EPDS –skala. Detta är en självskattningsskala som består av 10 påstående, varje påstående har i sin tur fyra olika svarsalternativ. Modern ska här fylla i hur den känt sig under de senaste sju dagarna. En BVC sköterska berättade:

Detta är en jättebra metod där man hittar de flesta föräldrarna som har någon form av problem

Personalen väljer åtgärder beroende på hur högt eller lågt modern ligger på denna skala. Detta formulär fylls i när barnet är ungefär 2 månader och på tre BVC mottagningar sker detta vid en vanlig hälsokontroll av barnet. De övriga BVC mottagningarna skickar ut inbjudan och förlänger tiden på besöket för att inte modern ska känna sig stressad. Inga syskon bör närvara och pappan får gärna ta hand om det lilla barnet eftersom detta anses vara ”mammas egen tid”. Efter att formuläret är ifyllt av modern så går BVC sköterskan tillsammans med henne igenom svaren och diskuterar om det finns några funderingar eller tankar kring detta. Den sista frågan handlar om självmord och vid minsta antydan till höga poäng sätts akut åtgärd in. En BVC mottagning uppgav att de inte använde EPDS skalan på utländska mödrar då man var orolig att frågorna kunde tolkas fel och därmed ge högre poäng än vad som var relevant till hur modern mådde.

De fyra olika svarsalternativen ger olika höga poäng vilket innebär att åtgärd sätts in beroende på vad modern svarar och vilka poäng hon får. Poängen tolkas sedan på följande sätt:

0-11 ingen åtgärd

12-15 samtala med BVC-sköterskan och tätare besök

16-20 skickas till BVC-barnpsykolog eller spädbarnsverksamheten > 20 skickas till vuxenpsykolog

Alla BVC sköterskorna förmodar att föräldrarna ser positivt på BVC verksamheten. De tror vidare att de uppskattar en kontinuerlig kontakt under en längre tid. De upplever att i mötet med de föräldrar som gärna tar emot stöd och hjälp av personalen, själv har en vetskap om att något är fel. I dagens samhälle är det mer accepterat att få hjälp än vad det var tidigare. De föräldrar som sätter sig emot stöd är vanligtvis inte mogna för att ta emot hjälpen. Då väntar personalen in föräldrarna genom att bestämma tid för tätare besök och att vara ytterst lyhörda. BVC följer upp barnet med olika kontroller tills det att barnet börjar skolan.

6.2 Tema 2

För att främja föräldraskapet och samspelet mellan barn och förälder i grupp så anordnar BVC mottagningen föräldragrupper. BVC tror att föräldrarna uppskattar gruppsamtalen där många olika uppfattningar och erfarenheter kommer fram. Framför allt är det bra för de föräldrar som är nyinflyttade eller inte har så stort nätverk att få träffa andra föräldrar i samma situation. En BVC sköterska påpekar att:

Det är viktigt för föräldrarna att få komma ut och träffa andra mammor och få möjlighet att diskutera vardagliga situationer

Dessa föräldragrupper ser olika ut i olika kommuner och upptagningsområde. En av de intervjuade BVC mottagningarna hade inte några föräldrautbildningar på grund av resurs- och tidsbrist. Fyra BVC mottagningar hade föräldrautbildning med 5-6 tillfälle, fem BVC mottagningar hade 8-9 tillfälle och alla som hade föräldrautbildningar hade 6-7 föräldrar i varje grupp.

En föräldrautbildning där föräldragruppen skulle träffas vid 9 tillfällen under barnets första levnadsår kunde vara upplagd på följande sätt.

• Första tillfället presenterade alla sig och samtalet handlade om förlossning och första tiden hemma efter BB vistelsen.

• Efter det hade man fyra olika tillfällen med spädbarnsmassage som var inplanerad med en veckas mellanrum, detta även för att föräldrarna skulle lära känna varandra. • Vid ett tillfälle kom upptagningsområdets psykolog till mottagningen.

• Vid ett tillfälle diskuterade gruppen runt ”Våga vara förälder”. • Vid ett annat diskuterades ”Håll kärleken levande”.

• Som avslutning kunde man i gruppen gemensamt gå till biblioteket på studiebesök. Spädbarnsmassage hade alla de nio BVC mottagningarna tre eller fyra gånger med en veckas mellanrum. Personalen hade genomgått en speciell utbildning för detta och slog gärna ett extra slag för hur viktigt det var. På en BVC mottagning berättade BVC sköterskan att:

Alla nämnde att psykologen kom och informerade vid ett tillfälle. ”Våga vara förälder” och ”Håll kärleken levande” som två BVC mottagningar använde sig av är ett material från Alf B. Svensson som innehåller stora lite ironiska bilder som hålls upp och utifrån dessa diskuterar föräldrarna med handledning av personalen. Olycksfall diskuterades i föräldragrupperna på olika sätt. En BVC mottagning gjorde detta genom att använda sig av tre olika videofilmer som handlade om trafik, olycksfall och förgiftning, sedan diskuterade föräldrarna utifrån dessa. Mat och sömn var också stora samtalsämnen som togs upp vid alla de intervjuade BVC mottagningarna som använde sig av föräldragrupper. En mottagning nämnde att vid detta tillfälle blev en dietist inbjuden så att föräldrarna kunde få en möjlighet att ställa frågor runt detta ämne. Bibliotek, tandläkaren och att hälsa på hos kommunala förskolor var olika studiebesök som tre av de intervjuade BVC mottagningarna berättade om.

Under intervjuerna nämnde BVC sköterskorna flera olika grupper där de ansåg att det fanns en högre risk för att det skulle kunna uppstå problem i samspelet. En BVC sköterska påpekade trots allt att det kan uppkomma samspelssvårigheter hos alla människor, föräldrarna behöver inte ingå i några nämnda riskgrupper. Hon ansåg dock:

Att veta vilka riskgrupper som finns ger oss ett litet försprång

De intervjuade respondenterna nämnde 11 olika grupper där de ansåg att det kunde finnas större risk för samspelssvårigheter.

• Unga mammor.

Unga föräldrar vars barndom tar snabbt slut och som inte är beredda på allt ansvar kan få problem. De fångas dock upp av MVC, där de anordnar grupper för unga mammor under graviditeten och efter förlossningen. Detta extra arbete behövs för att utvecklingen ska bli bra. I dessa grupper får de unga mammorna bl.a. en förberedelse på vilket ansvar det innebär att ta hand om ett barn vilket oftast leder till mognad och beslutsamhet hos dem.

En BVC sköterska berättar att:

• Ensamstående

De ensamstående mammorna kan behöva extra stöd då de inte har någon att bolla tankar och funderingar med eller som avlöser dem. Hos dessa mammor har det betydelse om de för övrigt har ett fungerande kontaktnät. Att ingå i föräldragrupper kan vara ett bra sätt att skapa kontakter dock kan en del mammor känna det jobbigt då många av de övriga i gruppen är två om sitt barn.

• Familjer med sociala och ekonomiska problem

Att samtidigt som man blir mamma behöva brottas med sociala och ekonomiska problem leder ofta till att hon inte orkar samspela med barnet. Signalerna från barnet uppfattas fel (skrik för hunger kan tolkas som trots och bemötas utifrån detta). I dessa fall påpekade två av BVC sköterskorna att det är viktigt att andra instanser i samhället hjälper till, för att de övriga delarna i familjens liv ska fungera.

• Missbrukare

När det gäller föräldrar som missbrukar behövs det hjälp från övriga instanser. Dessa fall leder ibland till ett omhändertagande av barnet. En BVC sköterska skildrade denna grupp som den svåraste gruppen att nå fram till på grund av att

Missbrukares första kärlek är spriten eller knarket

• Utvecklingsstörda

Utvecklingsstörda föräldrar behöver hjälp med mycket i sitt föräldraskap. Här är också samarbetet med övriga instanser viktigt. Dessa föräldrar får i regel en stöd person som kan hjälpa till både med barnet och praktiska uppgifter. En BVC sköterska beklagade att

Hemma hos var en bra sak de tagit bort, att någon kommer hem och hjälper till hos dem som har omsorgssvikt

• Adoptivföräldrar

Adoptivföräldrar kan ha fått mycket att handskas med på en gång. Barnet är oftast inte nyfött och kan vara skadat fysiskt och/eller psykiskt. Föräldrarna vet inte alltid vad barnet varit med om innan det kommer hit och vilka omständighet det har levt i. Alla de intervjuade BVC sköterskorna berättade att de erbjöd adoptivföräldrar ett samtal med BVC mottagningens psykolog dock var det långt ifrån alla som tog denna chans.

• Psykiskt sjuka eller annan sjukdom

De psykiskt sjuka föräldrarna behöver hjälp med mycket i sitt föräldraskap. Här är också samarbetet med övriga instanser viktigt. Beroende på föräldrarnas sjukdomsbild anpassar BVC sköterskan sitt arbete. Ett exempel på anpassning som hälften av BVC sköterskorna nämnde var att de bokade in längre tid vid mötena för diskussioner och frågor, då det även skulle finnas tid för föräldrarnas oro för sin egen sjukdom.

• Äldre mammor

Äldre mammor som har planerat in barnet efter karriär, världen runt resor och villan, fortsätter ofta leva som innan och låter barnet följa med. De har ofta svårt att varva ner och att bara finnas till för barnet. Många gånger stressar de runt på babycafé, babymassage och babysim tills orken tar slut. Föräldraskapet blir kanske inte som de har planerat och hoppats och när kraften tar slut minskar deras förmåga att tolka barnets signaler. Två BVC sköterskor tyckte det var svårt att upptäcka dessa föräldrar. I regel är de måna om fasaden och oftast har de ett fungerande nätverk, dessutom är andra delar i deras liv problemfria.

Det viktigaste i anknytningen är för föräldern att gå ner i varv

• Svåra förlossningar

Under förlossningen kan mycket hända både med modern och barnet, som BB personalen bör vara uppmärksam på. I dessa fall börjar personalen redan på BB att hjälpa mamman. De åtta BVC sköterskor som hade samarbete med BB, fick journalerna och ett meddelande om när föräldern skickades hem. Detta gav en viss förberedelse för att möta arbetet med familjen.

• Fysiskt eller psykiskt skadade barn

Då barnet har en medfödd skada eller blivit skadad under förlossningen behöver föräldrarna hjälp att bearbeta detta. Under nio månader har föräldrarna målat upp en bild av förväntningar och förhoppningar av detta barn som sedan inte stämmer. I dessa fall arbetade BVC sköterskan mycket tillsammans med BVC psykologen. Om barnet är utvecklingsstört, synskadat eller hörselskadat kan det vara barnet som har problem med anknytningen och inte föräldern. Signalerna från barnet kan vara svaga och otydliga och då kan föräldrarna behöva hjälp med att tolka barnet.

• Invandrare

En riskgrupp som ser väldigt olika ut i de intervjuade kommunerna är invandrare. Tre BVC sköterskor tog inte upp detta som någon grupp då det inte fanns så många invandrare i dessa kommuner. Men i de andra utgör de en riskgrupp på grund av att de inte talar språket samt att de inte kommit in i samhället utan lever isolerat. En BVC sköterska tyckte:

Det är svårigheter när man behöver använda tolk. Man är så rädd att missa information om hur mamman egentligen mår och tänker om sitt

föräldraskap och det blir betydligt svårare att uppfatta nyanser

6.3 Tema 3

BVC sköterskorna vi intervjuade berättade alla att de hade samarbete med BVC psykolog, BVC läkare och BB. Vilka de samarbetade med utöver dessa instanser skilde sig mellan de olika BVC. Samarbete med MVC hade alla utom två, detta samarbete innebar att information kunde föras vidare mellan dessa instanser. Information som lämnades bestod av vilka mammor som väntade barn och när barnet var beräknat samt om det eventuellt såg ut att bli problem med föräldraskapet. BVC sköterskan deltog också på någon av MVC träffarna detta för att bli ett ansikte för föräldrarna samt för att berätta om rutinerna och BVC: s basprogram.

BVC sköterskorna berättade om andra professioner som deltog i föräldragrupperna. Alla nämnde att psykologen deltog vid ett tillfälle, tre av BVC sköterskorna nämnde även logoped och fyra nämnde dietist. Om något enskilt barn skulle behöva vidare hjälp av dessa professioner skriver BVC sköterskan en remiss. Dessutom berättade en BVC sköterska att specialpedagogen kom under ett tillfälle. Vad det gäller kontakten med socialförvaltningen och BUP tog alla BVC sköterskorna en personlig kontakt, förutom två då de ville diskutera eller hade frågor. De två BVC sköterskorna som inte hade någon personlig kontakt lät BVC psykologen förmedla kontakterna vidare om det behövdes med socialförvaltningen, BUP eller vuxenpsykolog. Det hände även att socialförvaltningen hörde av sig när det gällde speciella fall för att få BVC sköterskans uppfattning om ett barn, eller tips och råd om hur de skulle gå tillväga. En av BVC sköterskorna efterlyste ett mer ömsesidigt samarbete med socialförvaltningen, då de idag har rätt att få all information men ingen skyldighet att återkoppla till BVC.

De tre BVC sköterskorna som samarbetade med öppna förskolan och kyrkans barnverksamhet gjorde det genom att medverka i verksamheten med information om BVC:s verksamhet samt med information om skötsel och råd vid sjukdom och smittspridning.

Ett välfungerande samarbete tyckte alla BVC sköterskor gynnade barnet och föräldern, då många yrkesgruppers kompetens kunde användas. Att vara många runt riskgrupper tyckte en BVC sköterska kändes viktigt då familjen kunde behöva hjälp att reda ut sin sociala situation. Att ha detta samarbete är även bra om de misstänker missbruk och/eller misshandel i familjen. Närheten till BVC psykologen tyckte alla var en fördel vilket också innebar kortare väntetider för föräldrarna.

Alla BVC sköterskorna fick handledning en gång i månaden av BVC psykologen vilket gav tillfälle till diskussioner och återkoppling i aktuella fall. Två av BVC sköterskorna diskuterade inte aktuella fall utan använde handledningen som en utvecklingsprocess. Alla BVC sköterskorna blir informerade om när en nybliven mamma skickas hem från BB samt om eventuella komplikationer har uppstått under förlossningen, fördelen med detta samarbete var att det gav dem tillfälle att planera hembesök.

En nackdel som alla BVC sköterskor tog upp var att det var svårare med återkopplingen från personalen som arbetar i kommunen än från personalen inom landstinget. Detta trodde de berodde på att de arbetar under olika huvudmän. Några skäl som BVC sköterskorna nämner som anledning till att återkoppling känns viktigt är:

• att de lär sig av erfarenheten, då de kan få ett liknande barn längre fram • att veta vad andra gjort för bedömningar och insatser

• att få bekräftelse i sina bedömningar och stöd i samtal med föräldrar

6.4 Tema 4

Av de tio intervjuade BVC sköterskorna var det tre som hade erfarenhet av att arbeta med specialpedagoger samt en som stod i startgroparna till att påbörja ett sådant samarbete. Denna BVC sköterska ska på initiativ från skolans specialpedagog inleda ett samarbete under våren 2007. BVC sköterskan tyckte dock att samarbete med skolan kändes sent och att det skulle passa bättre med förskolan.

Samarbetet mellan BVC sköterskorna och specialpedagogerna bedrevs väldigt olika, detta var inte beroende på vilket upptagningsområde de arbetade i. En BVC sköterska berättade att hon besökte förskolorna i sitt upptagningsområde en gång per termin för att medverka på föräldramöte. Hon berättade vidare att specialpedagogen deltog vid ett tillfälle i föräldragruppen på BVC mottagningen, då hon talade om social problematik, gränssättning och kurser som hon höll i. Den andra BVC sköterskan som samarbetade med en specialpedagog berättade att hon tog kontakt med specialpedagogen via telefon angående ett problem eller en fundering kring ett barn, och då kunde specialpedagogen observera barnet i förskolan och genom sin kompetens handleda personalen. BVC sköterskan ansåg att:

Det är viktigt att se om jag uppfattar barnet likadant som de gör på förskolan.

Återkopplingen kom oftast från föräldern och inte från specialpedagogen. Enligt en av BVC sköterskorna gick därmed en chans att lära av varandras kompetens förlorad.

Den BVC sköterskan som hade det mest utvecklade samarbetet med en specialpedagog var den som arbetade på ett familjecenter, och där var samarbetet fokuserat på den dagliga verksamheten samt vidareutveckling av denna. Målet med verksamheten var att se till hela familjens livssituation och tillsammans arbeta för att barn och förälder skulle utveckla en god hälsa. BVC sköterskan upplevde att personalen på familjecentret arbetade mot samma mål, deras olika professionalism var tydlig. Specialpedagogen hade hand om den sociala problematiken och BVC sköterskan följde sitt basprogram som är lokalt utformat efter socialstyrelsens allmänna råd. Genom att BVC sköterskan även fick se familjen i andra situationer än i den vanliga undersökningssituationen kände hon att hon fick en helhetsbild av barnet. Detta och att BVC sköterskan och specialpedagogen sågs dagligen gjorde att de hade utbyte av varandras kompetens och kunde diskutera företeelser de upptäckte eller undrade över, kring ett speciellt barn eller situation.

7 Analys

Under analys avsnittet kommer vi framför allt att sammanfatta vår resultatredovisning och jämföra likheter och skillnader mellan de olika BVC mottagningarna. Vi har valt att klargöra analysen genom att dela in den i våra fyra kategorier.

• Tema 1 - hur BVC arbetar för att individuellt främja samspelet mellan barn och förälder.

• Tema 2 - hur BVC arbetar för att i grupp främja samspelet mellan barn och förälder. • Tema 3 - vilka verksamheter BVC samarbetar med och hur detta samarbete ser ut. • Tema 4 - hur BVC ser på ett samarbete mellan dem och specialpedagogen samt hur

specialpedagogens kompetens kan användas på bästa sätt.

Tema 1

Alla BVC mottagningarna arbetade för att främja samspelet mellan barn och förälder. De ansåg alla att de var förebilder med sin yrkeskompetens och tyckte att det var viktigt att ge positiv bekräftelse till föräldrarna. De menade vidare att det var viktigt att kunna ge sig hän som förälder och att gå ner i varv. Att se alla delarna och få ett helhetsperspektiv på familjen var betydande framför allt om det fanns något som inte fungerade. De försökte att prioritera hembesök för att de ansåg att dessa ledde till att en bra kontakt utvecklades. Hälften av de intervjuade gör hembesök hos alla nyblivna föräldrar oavsett om de är första eller flergångsföräldrar, hälften gör det endast hos förstagångsföräldrar. Denna skillnad berodde mestadels på resursbrist uppgav de intervjuade. BVC sköterskorna kände att föräldrarna är positiva till BVC och att de har förväntningar på att få råd och stöd. Alla BVC sköterskorna använde sig av observationer och EPDS – skalan som metoder för att upptäcka individuella brister i samspelet. Skillnaden var sättet att använda de på. På tre BVC mottagningar användes EPDS - skalan under en vanlig undersökningskontroll på barnet och på de övriga sju mottagningarna bjuder de speciellt in moder på ”egen tid” för att i lugn och ro kunna gå igenom frågor och funderingar. De tre BVC mottagningarna som gjorde detta under en vanlig kontrollundersökning hade inga speciella tankar om detta utan menade att man gjorde det i samband med att barn och förälder ändå var där.

Tema 2

BVC sköterskorna upplevde att för de föräldrar som var nyinflyttade eller hade ett litet kontaktnät var det speciellt viktigt att få delta i föräldragrupper. Föräldragrupper prioriterades på nio av de tio BVC mottagningarna som vi intervjuat. Dessa var i sin tur upplagda på olika sätt. Fyra av de hade något mindre utbud än de andra fem vilket BVC sköterskorna menade berodde på resursbrist. Mat och olycksfall var genomgående på alla mottagningarna samt massage. Personalen hade genomgått en speciell massageutbildning och slog gärna ett extra slag för hur viktigt detta var. Även besök av psykologen var genomgående hos alla de intervjuade som anordnade föräldrautbildning.

De riskgrupper BVC sköterskorna nämner är i stort sätt samma förutom en. Äldre föräldrar nämns vid två intervjuer och under de övriga intervjuerna frågade vi om de kunde tänkas utgöra en riskgrupp. Kan det vara så att detta är en viktig grupp som vi lätt glömmer bort? Föräldrarna kan ha en specifik bild av hur det kommer att bli när barnet föds men när barnet väl är där stämmer inte verkligheten ihop med denna bild. De som blir föräldrar vid senare ålder kan känna att de inte har orken och när kraften tar slut minskar deras förmåga att tolka barnets signaler. För flera av riskgrupperna finns direktiv på åtgärder. Om BVC sköterskorna har tid och en kontinuerlig kontakt med föräldrarna under en längre period är av betydelse för hur framgångsrikt arbetet med familjen blir. Av betydelse är också möjligheten till samarbete med andra instanser. Samtliga påpekar på ett eller annat sätt att föräldrar inte behöver ingå i en riskgrupp för att få problem. Detta faktum leder till att de genom erfarenhet har utvecklat en lyhördhet för att hitta familjer i svårigheter.

Tema 3

Att samarbeta med andra upplevde alla BVC – sköterskor som positivt både för familjen och för egen del. Resurser i form av ytterligare kompetens och stöd i arbetet var anledningar till att samarbetet kändes viktigt. Hur många som BVC – sköterskan samarbetade med och i vilken grad, skilde de åt. Alla hade samarbete med BVC psykologen av vilken de också fick handledning. Mest samarbete hade den som låg i samma hus som ett familjecenter, så närheten verkade spela roll. Vad som också påverkade var BVC – sköterskans egna initiativ till kontakt. Här är också arbetsbelastningen på den

enskilda BVC – sköterskan avgörande. Att få återkoppling kändes för alla viktigt för att samarbetet skulle vara givande, dock ansåg de att arbeta under olika huvudmän utgjorde ett problem med sekretessbestämmelserna.

Tema 4

De tre BVC sköterskorna som hade erfarenhet av samarbete med specialpedagog, uttryckte att specialpedagogens kompetens kring social problematik var en del som kunde användas i arbetet kring samspel. Specialpedagogens kompetens som handledare ansågs vara bra och utvecklande likaså uppfattade de tre BVC sköterskorna att specialpedagogens kompetens kunde användas i föräldragrupper. För att optimalt ta tillvara på olika kompetenser såsom specialpedagogens tror vi att den fysiska närheten spelar en stor roll för ett utvecklande samarbete. Vidare menade BVC sköterskorna att specialpedagogens möjligheter att observera barnet på förskolan ger BVC sköterskan en bredare bild av barnet i de fall då återkoppling skedde. Ingen av BVC sköterskorna upplevde att samarbetet fungerade fullt ut när det gällde återkopplingen. Däremot menade de att allt samarbete var bra samarbete men att det krävs reflektion för att kunna bli bättre.