https://helda.helsinki.fi
þÿAbborre och flundra två åländska läckerbitar
Voigt, H.-R.
Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi 2001
þÿVoigt, H.-R. 2001. Abborre och flundra två åländska läckerbitar. Skärgård 2001(4): 78-82.
http://hdl.handle.net/1975/468
Downloaded from Helda, University of Helsinki institutional repository.
This is an electronic reprint of the original article.
This reprint may differ from the original in pagination and typographic detail.
Please cite the original version.
Heinz-Ruclolf Voigt
ABBORRE OCH FLUNDRA - tve iHndska liickerbitar
Riikt.tlundtu b erl uppsktxad lacherhet. @ Hnban Eblunl.
Fiirutom Ltren (Salmo salar L.) och hausdringen (5. tutta L.) htir nog abborren (Perca Jluuiatilis L.) och flundran (Platichthys flesus L.) rill de dlandska fiskarter som uppskattas mex au sfradl ortsbefolhningen som de orrikneliga sommargristerna runt om i det sjrilt,styrda Orika i uiister. Den odlade regnb'igslaxen (Oncorhynchus myhiss \Yalbaum,1792.) och gtiddan (Esox lucius L.) kompleterar listan dtminstone f;r dem som kommer till Aland f;r atr sporf ska, antingen de gi)r det i dammar eller
ute bland skar och kobbar Lnfsket lir, liksom striimmingsfishet i huuudsak ett nr)- ringsfingJiir yrkesf.skarkfrren och dArmed ocksd underkastat be*limda regler sduril nationelh som internationelh medan spoft- fritids- ocb i uiss mdn liuen husbehousfsket fotjer specielk dlandska spelregler som i synnerhet de icke bofasta besdkarna pi Aland
bdr ta reda pd innan de beger sig ut pd fskaJiinge. Det s. k. "fshekortet" (eg. fskeudrd- saugifen) i Rihct gtiller ju inre pfi Aland;
78 Skargerd 4/2OOl
Havsabborren - ett riskfrltt alternatlv
Fasten abborren egentligen er en scityattensfisk har den anpassat sig vil i den brackvattenmilji;
som rider utmed vira kuster och storvixta s.k.
"havsabborrar"
ir ingalunda sillsyntheter runt om pi Aland. Vanligen 1r det hir friga om vdlvdrta och vdlgtidda abborrhonor som livndr sig i h u v u d s a k p l f i s k , s i . s o m s p i g g o c h k v i d d ("pamplo;a' pi "ilendska"). Detta gdr att denna utskirshavsabborre befinner sig ritt hcigt uppe i den s.k. nlringskedjan tillsammans med c;vrig rovfisk sisom la--< och gidda, sjciflgel och siil inte att fc;rgldmma.
Di olika miljOgifter, sisom t.ex. kviclsilver och de beryktade klororganiska fiireningarna DDT och PCB, som regel anrikas i nirningskedjorna, ligger det nira till hands at antal art de ocksi kunde pitriffas i utskdrshavsabborren. Betrdf- fande kvicksilver konstaterades lyckligrvis att just i de storvuxna abborhonorna frin utskdrsvattnen, utanfijr Nitij biologiska station i Lemland (lika- vil som frin vattnen utanfiir Tvdrminne zoolo- giska station ute pi Hangci udd) varierade kvicks- iverhalterna i ryggfile'n mellan 0.16-0.26 (i med, eltal 0.20) mg/kg kvicksilver i farskvikt (ppm), dvs klart underskridande riskgrinserna i virt land;
0.5 respektive I mg/kg.
Fisk innehillande 0.5 ppm kvicksilver skall inte fijrriras oftare dn en ging i veckan och salu- foring av fisk ijverkridande 1 ppm dr ftirbjudet.
Gravida kvinnor skall dock undvika all kvicksil- ver-kontaminerad fisk p.g.a. risken frir allvarliga fosterskador I
(I Sverige "svartlistas" som kent hela vatten- drag i vilka det hos enbart gadda pitraffats halter ijverkridande 1 ppm och salufi;ring av fisk frin sidant vatten er helt fijrb.juder!). Hos de under- s c i k r a s c o r r u x n a u r . , k ; r s h a v * a b b o r r a r n a u p p m i l - tes ocksi klart legre kvicksilverkoncentrationer in de som rapporterats frin motsvarande storvuxna abborrar frin inomskdrsvattnen utmed olika kust- avsnitt i virt land (medelvdrdena fiir dessa ab- borrar lig ofta kring eller ijver 0.5 ppm och i insjtiar kan som kint kvicksilverhalter ijverskri- dande 1 ppm pirriffas. Alldeles speciellt gdller detta fiir fisk som fingats frin s.k. konstsjiiar,
Abbarren utgib An si knge ett riskJiitt mafis/e abematiu.
Obhndbonstndr
avsncirda havsvikar, regleringsdammar och olika vartenmagasrn )
Ner det gdller de klororganiska fdreningarna DDT och PCB i abborren finns der dessvirre inga aktuella resultat frin vira vatten att tillgi men ur den understjkning som genomfcirdes i de vist- estniska kustvattnen 1993-94 framgick att jusr hos abborren var halrerna av dessa fettlosliga miljajgifrer betydlig lagre dn de som pitr:iffades i fbt fisk sisom strcimming och vassbuk t.ex. Hos abborren varierade medelvirdena ftir DDT mel- lan 0.09 och 0.13 mg/kg fettvikt (ppm) och fcir PCB lig det kring 0.33 ppm medan motsvarande v i r d e n h o r r t r c i m m i n g v a r 0 . 5 p p m D D T r e s - pektive 1.8 ppm PCB. Grdnserna ftir riskvdrdena Iyder pi 0.5 ppm fi;r DDT och 1.0 ppm ftir PCB.
(Sannolikt torde motsvarande liga halter unge- farligen ocl<si gilla ftir abborren i vira utskdrs- vatten endr man hdr hos vir stromming faststdllt koncentrationer varierande mellan 0.3 och 0.7 ppm for DDT och 2.8 fttr PCB, dvs rdtt vil ijver- ensstdmmande med resultaten frnn de estniska
KUStVattnen.J.
Fiirklaringen till abborrens jemfbrelsevis liga halter av specieilt de klororganiska fdreningarna men ocksi gillande kvicksilver torde ligga i fis- kens liga fetthalt (jimfcirt med t.ex lax och strijm- ming) och att fijdan i huvudsak bestir av kortli- vad smifisk, som inte hunnit lagra upp stijrre mlngder mil.jogifter under den begrinsade livs- tiden. Abborren utg<ir silunda ett vllsmakande och ett dn si ldnge riskfritt alternativ di det gil- ler matfisk ur vir alltmer fiirorenade Ostersjti- miljii!
skitgard a/2@1 79
Hos de dkndshaJlanrlror som andersiikts heu,lfande oliha tangmetallhabet iir rcsubdte tlldrr riitt ne.lslAende. Ohnnd l?onstnil:
Ilundran - ortstlogen frldflsk
Berrdffande den andra ildndska godbiten, flund- ran dr situationen tyvirr inte lika entydig och klar dels beroende pi fiskens ndringsbeteende dels vissa okenda faktorer i den ilindska miljon.
Flundran ir i motsats tili abborren en s.k.
havsfisk, som beteckningen till trots ocksi kan pitrlffas i scitvattendrag som utmynnar i havet (Ostersjcifl undrans ryska namn "retschnaja
kam- bala' dvs. flodflundra piminner om fiireteelsen) men hos oss ir den indi i huvudsak en botten- levande s.k. sallatrentr\k med Aland och vir S\W kust som huvudsakliga utbredingsomride. Pre- cis som vid sodra Ostersjons och Nordsjilns kus- ter ir flundran her en uppskattad och virdefull matfisk. Flundran riknas ocksi till de s.k. "frid- fiskarna", vars liida huvuds:rldigen bestir av muss- lor, sisom den lilla ljusa (rosa l=vita) tistersjci- musslan (Macoua balthica L.) och den nSgot stdrre blimusslan (M1,tilus edulis L.) men ocksi diverse maskar och di och di smirre fisk - frid- fisk benamningen till trots.
Flundran ir vidare en ratt se ortstrogen fisk, som i regel bara fiiretar smdrre vandringar ut mot djupen till vintern och in mot grynnorna pi fiir- sommaren infcir leken. Detta beteende hinger
aO Skersard 4/2ool
bl.a. ihop med flundrans "sena"
ankomst till Ostersjiin efter istiden. Flundran hiir ndmligen till den allra s€naste gruppen av invandrare, de sk. marina varmvattenfiskarna, vilka dr wugna att siika upp de varmare djupvattnen under vintern ia. klara sig i denna nordliga "boreala"
miljci.
Ortstrogenheten och den bottennira livsstilen gtir a t t f l u n d r a n a n s e s r e f l e k t e r a t . e x . m i l j i i - fdrdndringar ytterst vll varfcjr man ocksi sedan tiotals ir tillbaka anvdnt sig av flundran som s.k.
miljii- och bioindikator-organism (dvs "mitt- stock"). Di man dven kunnat faststdlla att flund- ran ir mycket kinslig mot endel skadliga dmnen och att fisken ritt ofta uppvisar olika skador och sir understryks indikatorlimpligheten ytterligarc,
Mlliiivarnande analysverden
Till det yttre har de ihndska flundrorna lrin t.ex.
Eckero och utanftir Nito f.d. mesta varit friska och utan strirre frekvenser av vare sig hudsir eller ll,rnphocystis virtbildningar jimftirt med fl undror frin landets iivriga s.k. opiverkade kustavsnitt.
Diremot ar.viker de redan herigenom frin flundrorna i siidra Ostersjdn och hos vilka inte ens pigmentsstdrningar pi den vita blindsidan ir lika allmdnna som hos vnra flundror. (Flundrans
HeM (sD) HgL (SDj CdM (sDl cdl- (sDl
Eckeriil 0.23 (0.101 0 i,l (0.u2.
Eckerti2 0.22 (0.05 0 . r 3 ( 0 . 0 4 < 0 . 0 3 . 7 6 ( 3 . r 0
Netd 0.09 (0.03 0 . 0 9 ( 0 . r 2 1 )..5212.20
Hangii 1 0 . 1 4 ( 0 . 0 7 0.02 (0.031
Hangti 2 0 . 1 1 { 0 . 0 7 0.07 (0.04 0 . r 0 ( 0 . 2 6 2.67 (2.91
Kielt. 0.05 (0.01 0.03 (0.02. < 0 . 0 0 . r 0 (0 . 0 8 '
ogonl<isa och nednrvdnda blindsida ir i regel helt rent vit hos flundran i Kiellorden t.ex.).
Hos de il:indska flundror som undersiikts betriffande olika tungmetallhalter ir resultaten r).virr rett nedsliende (Tabell l.)
Ur tabellen framgir me d all tydlighet att kvicksilverkoncentrationerna (mgikg farskvikt) i flundra frin vatrnen vid Eckerij ir hiigre In de konstaterars vara i flundra frin de i;vriga finlind, ska provtagninsomridena (vilka alla i motsats till den tyska Kiellorden anses vara rner eller min- dre opiverkade)l
Y r t e r l i g a r c f r a m g i r a t t k o n c e n r r a r i . r n e r n a a v kadmium (mgikg torrvikt) dr synnerligen l.rdga i Ievern hos flundra frin sivil Eckero som Nitii iven som i levern hos flundra frin Tvirminne!
(Ddremot ir motsvarande koncentrationer pifal- Iande liga hos flundror fiin Kielfiorden).
Mlljiimyndlgheter inte Intresseracle
Det gntfulla i sammanhanget ir forekomsterna av de tvi ytterst giftiga tungmetallema kvicksil- ver och kadmium di det veterligen inte finns nigon fororeningskilla att peka pi. Dessvdrre har de ildndska m iljcimyndigheterna ej visat nigot som helst intresse fijr en utredning av fijreteel-
'llbell
t. K cbsiher (Hg) och kadmiumhaber (Cd) i mushala- turen (M) oclt lerern (L) hos fundra (Pknchtys flcsv,s L.) lidn Ali ^ha uatten; Ecberd
I = 1989 och 2= 1999 samt Ndta 1997-98), Hangi) udl (1=1989 och 2= 1999) sant Kielrtorlen (1997-99) i Tythland.
serna trots upprepade pnstiitningar och debatt- artiklar i den ilindska dagspressen.
Di dessa forhojda kadmiumkoncentrationer hos flundran huvudsaklingen pitriffats i indlvor sisom lever och njurar och mera sdllan i mus- kulaturen (konet) ft;religger det ytterst smi ris- ker fcir konsumenten rnen med tanke pi miljc;- situationen i den ilindska skdrgirdsnaturen inne- bdr de onekligen en varning om att aIIt inte stir ritt till i synnerhet som varken kviclsilver eller kadmium hor naturligt hemma her.
Heinz-Rudolf Voigt 1r forskare och ldrare vid ln- stirurionen fi;r limnologi och miljijverd vid Hel- singfors universitet. Han har sen 1960-talet rtjrt sig mycket i den ildndska skdrgirden och under minga ir varit verksam vid Nitct biologiska sta- tion i Lemland.
P O . B O X 6 2 , F I N 0 0 0 1 4
Helsingfbrs universitet, Infocentrum i Vik.
Tfn +358-9-191 58840, fa-r: +358-9-191 58462 e-post: Heinz-Rudolf.Voigt@Helsinki.fi H e m s i d a : h t t p : // h o n e y b e e . h e l s i n k i . f i / u s e r s / hrvoigt/
Skargarcl4/2OOl 8t
Lltteratun
Curry-Lindhal, K. 1985. Vira Fiskar Norstedts.
Stockholm. (5Ze pPl
Koli, L. Suomen Kalat. WSOY Porvoo (375 pp)
S u u r o n e n , P . , P o r k k a , M . 1 9 8 2 . I t d m e r e n kampela. Kalamies 4:7
H.-R. Voigt 1994a. Sknddor och varar. Fiskeri- tidskrift for Finland 38(3):10- 1 1
H.-R. Voigt 1994b. Miljtigifter i och sjukdomar h o s f l u n d r a n . F i s k e r i t i d s k r i f t f t i r F i n l a n d 3 8 ( 4 ) : 2 0 - 2 2 .
H . - R . V o i g t 1 9 9 7 . C o n c e n t r a t i o n s o f h e a v y metals in viviparous blenny (Zoarces uiuiparus L.) and flounder (Platichtfu's Jlesus L.) from Finnish coastal waters and rheir possible harmful effect on the health condition of the Fishes. Tvdrminne S t u d i e s 7 : 3 4 .
H . - R . V o i g t , 1 9 9 9 . C o n c e n t r a t i o n s o f h e a v y metals in fish from coastal waters around the B a l t i c S e a . IC E S Journal of Marine Science 5 6 : 1 4 0 - 1 4 1 .
H . - R . V o i g t , 2 0 0 0 . H e a v y m e t a l a n d organochlorine levels in coastal fishes from the Vdike vdin waters strait, \Testern Estonia, in high summers of 1993-94. Proc. Estonian Acad. Sci.
B i o l . E c o l . 4 9 ( 4 ) 3 3 5 - 3 4 3 .
H . - R . V o i g r . 2 0 0 1 . H i g h \ u m m e r c o n c e n r r a t i o n s of mercury in big perch (Perca fluuiatilis L.) from the Tvirminne archipelago (S1V Finland) and NitO (Aland Islands) Baltic Sea. Nahrung/Food 4 5 ( 2 ) : 1 0 9 - 1 1 3 .
H.-R. Voigt, Viklund, T., Bylund, G. 1994.
Mercury in flound,er (Platichthys flesus L.) from F i n n i s h c o a s t a l w a t e r s . B M B ( B a l t i c M a r i n e Biologists) Publication l5:117-119.
\fiklund. T., Bylund, G. 1994. Diseases of flo- under (Platichthys fluus L.) in Finnish coastal w a t e r s . B M B ( B a l t i c M a r i n e B i o l o g i s t s ) Publication I5:49-52.
82 SkargArd a/2001
