VN 29.10.2008 Markus Öst
Kolumnserien "Aronia - just nu"
Skribenten verkar som specialforskare inom Kustlandsteamet vid Aronia.
Bonde söker fru och gudingen sin åda
Vad har en by i Norra Karelen gemensamt med Östersjöns ejderbestånd? Jo, mer än vad man skulle kunna tro vid första anblicken. För det första lider båda av avbefolkning. I Norra Karelen försvann stora delar av den arbetsföra populationen söderut till städernas sus och dus. Ejdern är i stället den sjöfågel som för tillfället minskar snabbast i hela Östersjön. Under toppåren i början av 1990-talet var ejdrarna uppe vid pass 200 000 häckande par, av vilka endast 80 000 återstår idag. Orsakerna till nedgången är många och dåligt kända, men en bidragande faktor är den ständigt sjunkande salthalten i Östersjön. I avsaknad av större saltinflöden via de danska sunden mår ejderns favoritmat blåmusslan inget vidare.
Den sjunkande salthalten medför också att mörten frodas. Mörten tycker om att glufsa i sig musslor året om, så allt fler ejdrar får finna sig i att näbben inte blev full av blåmusslor under denna dykning heller.
Likheterna slutar inte här. I takt med att avbefolkningen i glesbygderna framskred, blev det uppenbart att det var kvinnfolket som hade lättare att lyfta på kopplingen och sticka sin kos, medan pörtena allt mer fylldes av ungkarlar. Samma sak har hänt i ejdervärlden. Över åren har dominansen av gudingar ökat märkbart. I mitten av 1980-talet var ådorna numerärt dominerande, medan dagens population i Finska viken utgörs av över 60 procent gudingar. Det här vet man tack vare de manår av ihärdigt spanande av vårsträcket som skett från Hangö fågelstation sedan 1979, dag efter dag, år ut och år in.
Det här är inte bara ett lokalt fenomen för Finska viken, utan samma förändring i könskvoten har också konstaterats i Danmark, där de flesta ejdrar från Östersjön övervintrar.
Vad beror denna snedvridning av könskvoten på? En orsak är att häckande ådor lever allt farligare. Då vi i början av 1990-talet kunde konstatera att ca två procent av de ådor som försökte sig på häckning i Tvärminne skärgård fick sätta livet till, är denna siffra nu uppe i hela fyra procent. Minkar och havsörnar är de största bovarna i dramat. Allt fler ådor får nuförtiden stifta bekantskap med minkens tänder eller örnens vassa klor på sin hädanfärd. Det här är ändå inte hela sanningen. Till vår förvåning upptäckte vi nämligen att de flesta ungar som hittats döda i Tvärminne skärgård innan de blivit flygga var honor.
Detta trots att lika många han- som honungar kläcks i bona, baserat på könsbestämningar av dunens DNA från samtliga ungar i ett bo. Vi kan bara spekulera om orsakerna. Honungar kunde tänkas ha ett sämre immunförsvar än hanar och därför dö lättare vid sjukdomsangrepp, eller också kunde honornas utveckling eller motståndskraft vara mer känslig för rubbningar orsakade av brist på mat. Här slutar också likheterna med vår nordkarelska exempelby, för mig veterligen är det inte så illa ställt att flickebarn skulle ha en sämre överlevnad än gossar ens i dessa trakter.
Den allt skevare könskvoten leder till desperata gärningar. I Norra Karelen kan den stackars ungkarlen känna sig tvungen att ställa upp i obskyra TV-program såsom Bonde söker fru; bland ejdrarna kan desperata oparade gudingar gadda ihop sig till större grupper som trakasserar alla lyckligt parade ådor och gudingar, med magert resultat. Ungkarl - tänk på att du har en själafrände där ute när du nästa gång hör gudingens allt desperatare lockrop i aprilgryningen.
