Bondemotstånd i Jämtland under
stormaktstiden
En analys av allmogens motståndshandlingar och statsmaktens bemötande utifrån domboksprotokollen i fem tingslag 1647-1712
Markus Sundberg
C-uppsats – Historia GR (C) Huvudområde: Historia Högskolepoäng: 15 Termin/år: HT/2016 Handledare: Per Sörlin Examinator: Biörn Tjällén
Kurskod/registreringsnummer: HI004G
2
Innehållsförteckning
1. Bakgrund ... 3
2. Disposition ... 3
3. Syfte och frågeställningar... 4
3.1 Motivering av syfte och undersökningsområde ... 5
3.2 Valet av undersöksperioder och avgränsningar ... 6
4. Källmaterial ... 7
5. Forskningsläge ... 8
5.1 Politisk kultur ... 8
5.2 Staten och lokalsamhället i Jämtland under 1600-talet ... 9
5.3 Vardagsmotstånd ... 10
6. Metod ... 15
6.1 Anpassning av Anderssons modell ... 16
6.2 Definitioner ... 17
6.3 Den valda metoden ... 20
7. Analys ... 21
7.1 1647-1649 ... 21
7.2 1656-1659 ... 24
7.3 1665-1668 ... 30
7.4 1676-1679 ... 38
7.5 1710-1712 ... 45
8. Sammanfattande diskussion ... 49
9. Käll- och litteraturförteckning ... 53
3
1. Bakgrund
Mars 1710, vårting, Lits tingslag i Jämtland. Ett stort antal bönder från flera byar har kallats inför rätten. De är rotebönder, vilkas ansvar det är att tillsammans beväpna antingen en knekt, eller om det är frågan om ett rusthåll, en ryttare. Dessa bönder har inte gjort detta, de dragoner som de varit ålagda att utrusta har skickats till skansen för uppmarschen utan utrustning. Detta är dock inte första gången som statsmaktens representanter har reagerat, det har kommit flera förmaningar att bönderna skall lyda och fullgöra vad de ålagts. Det enda resultatet har blivit att rotebönderna skickat med sina dragoner undermålig utrustning. Man beklagar sig över böndernas inställning. Trots detta visar sig rätten vara villiga att förskona bönderna från böter mot att de fullgör sina förpliktelser och ser till att dragonerna inom högst tre veckors tid har utrustats ordentligt. Dock slutar det inte där, vi ser att flera av rotarna inte hörsammat kallelsen till tinget, utan har därifrån uteblivit.1
Vi ser här hur möjliga missnöjesyttringar och trots från allmogen mot statsmakten kunde se ut i det tidigmoderna Sverige och Jämtland. I detta fall ser vi dels försummelser av förpliktelser, dels dombrott då man inte infunnit sig i rätten. Man har trotsat- och underminerat rättens och statens auktoritet. Med tanke på att statens maktposition under tidigmodern tid ofta har setts som i det närmaste oinskränkt så föder det således frågor om ytterligare motstånd mot statsmakten förekom och då också vilka former av motstånd som förekom i det tidigmoderna Sverige. Situationen under Stora nordiska kriget kan betraktas som extrem, i fråga om resursuttag och ett långvarigt krig, vilket kunde förklara motivet bakom motståndshandlingarna mot statsmakten.2 Frågan är dock om dessa handlingar förekom även före detta fall, under det turbulenta och krigiska 1600-talet?
2. Disposition
Uppsatsens fortsatta upplägg är sådant att kapitel tre behandlar syftet och frågeställningarna för uppsatsen. Här ingår även en motivering till avgränsningarna och syftet. Kapitel fyra behandlar det valda källmaterialet. Kapitel fem behandlar forskningsläget, vilket på olika sätt berör det valda ämnet eller undersöksområdet. Detta är en övervägande empiriskt centrerad framställning av tidigare forskningsresultat, fördelade på tre övergripande underrubriker:
1 Lits tingslag, Anton B. Hanssons arkiv: vol. 1, Landsarkivet i Östersund (ÖLA), s. 66, 75f (1710). På grund av den oklara sidnumreringen i detta källmaterial anges även det aktuella årtalet, som sidan/sidorna behandlar, inom parentes.
2 Se Linde, Martin, Statsmakt och bondemotstånd. Allmoge och överhet under stora nordiska kriget (2000), s. 12
4 politisk kultur; statens interaktion med lokalsamhället i Jämtland under 1600-talet;
vardagsmotstånd. Kapitel sex diskuterar uppsatsens metod. Denna ger inledningsvis en ökad förståelse för aspekter av området och denna undersöknings förhållande till dessa. Efter det behandlas användande och anpassning av en modell från tidigare forskning för kategorisering av handlingar som använts i denna studie. Vidare diskuteras gjorda definitioner, viktiga för närmandet och hanterandet av källmaterialet. Under kapitel sju följer resultatdelen. Denna är uppdelad i underkapitel baserade på undersöksperioderna. Varje sådant underkapitel tar inledningsvis upp en kort historik över relevanta händelser under perioden för att sätta in resultaten i sin historiska kontext. Sedan följer den empiriska undersökningen fördelad på först en övergripande redovisning av handlingarna under perioden; huruvida handlingarna var av individuell eller kollektiv natur; vad påföljden av handlingarna blev. Kapitel åtta är en sammanställning av resultaten och slutsatser kring dessa samt förslag på vidare forskning i ämnet.
3. Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att utreda vilka typer av motståndshandlingar bland allmogen som förekom i det tidigmoderna Jämtland och i vilken grad statsmakten, genom tinget, beivrade dessa. Detta både under det stora nordiska kriget samt under 1600-talet, med inriktning på tiden efter att Jämtland blivit en del av det svenska riket 1645. Till detta övergripande syfte kan fogas en serie frågeställningar, med grund i tidigare forskning, vilka tillsammans hjälper till att fånga in flera aspekter av motståndets utseende och natur samt statens beivrande av dessa. Dessa underliggande frågeställningar är: Vilka typer av motståndsformer var vanligast förekommande? Kan det skönjas perioder med större antal motståndshandlingar än andra? Förekom det kollektiva aktioner bland allmogen mot staten?
Hur såg statens beivrande ut, fanns det perioder eller typer av fall där staten var mildare i sin rättsskipning? Kan det skönjas tillåtande attityder i lokalsamhället för motståndshandlingar?
Utgångsläget för denna studie bottnar i debatten inom historikersamfundet om interaktionen mellan stat och allmoge.3 Denna diskussion om huruvida interaktionen var fredlig och en dialog mellan två till stor del jämlika parter kontrasteras av åsikten att ingen riktig dialog förekom, att statsmaktens kontroll över undersåtarna var total. För
undersökningen kommer den att bli aktuell genom undersökandet av kris- och krigsperioder i lokalsamhället under stormaktstiden. Med tanke på de påfrestningar som bondesamhället
3 Se nedan, s. 8f, not 11-18
5 utsattes för av den tidigmoderna staten är det intressant att undersöka statens beivrande av allmogens brott. En övergripande hypotetisk utgångspunkt utifrån tidigare forskning är att se hur statens beivrande såg ut under krisperioderna i 1600-talets Jämtland, då landskapet vid flera tillfällen blev en direkt krigsskådeplats och allmogens bördor, till följd av den militära utbyggnaden, alltmer kännbara.4 Det skulle då vara intressant att se om staten under
någon/några av dessa perioder var mildare mot allmogen gällande bestraffningstendensen.
Skulle det dock inte gå att spåra en sådan hänsyn till allmogens motvilja skulle det kunna förklaras med att resursuttaget och krigen, jämfört med det under stora nordiska kriget, gällde en serie kortare perioder, vilket skulle vara en förklaring till varför man från statsmaktens sida inte såg sig nödgad att vara mild gentemot allmogen. Detta skulle således stödja slutsatsen om en stat som genom sina lokala kronotjänare under perioden inte kan ses som en
kompromissande part gällande beivrandet av brott mot dess auktoritet, utifrån domböckernas
uppgifter.
3.1 Motivering av syfte och undersökningsområde
Gällande det övergripande syftet angående motståndshandlingar som stod till allmogens förfogande mot statsmakten, har tidigare betydande arbeten redan gjorts, med fokus på det för denna uppsats intressanta begreppet vardagsmotstånd. Detta begrepp diskuteras närmare i litteraturavsnittet.5 En del av dessa arbeten har också behandlat gränsprovinser i det svenska stormaktsväldet (dock inte Jämtland), vilket öppnar upp för möjligheterna av en jämförande studie med syfte att utröna hur pass vanlig gränsen var som handlingsstrategi för människorna i dåtidens samhälle gentemot statsmakten. Det som även dessa tidigare arbeten bidrar med till denna studie är att bestämma hur motståndshandlingar kan identifieras och kategoriseras utifrån källmaterialet.
Det som gör Jämtland till ett lämpligt undersöksområde bottnar i dels tidigare forskning, vilken berör allmogens interaktion med statsmakten i Jämtland utifrån straffen, inte fokuserat på motståndshandlingarna mot staten i sig och vilka typer av motståndstyper det rört sig om, utan på övergripande kriminalitetsmönster eller studier utifrån den militära närvaron i provinsen, exempelvis gällande statens resursuttag för militärens räkning under 1600-talet.6,
4 Nilsson, Michael, ”Den svenska militärstatens resursuttag i Jämtland 1645-1695”, Mellan två statssystem.
Jämtland under 1600-talet, Sörlin, Per (red.) (1995); Se även nedan, s. 11f, not 30-37
5 Se nedan, s. 10ff, not 26-51
6 Andersson, Malin, ”Staten och tinget i Jämtland”, Mellan två statssystem. Jämtland under 1600-talet, Sörlin, Per (red.) (1995); Sörlin, Per, ”Om kriminalitet runt ett statsskifte. Jämtland under 1600-talet”, Blickar bakåt.
Elva uppsatser om ett förgånget nu, Kjellson, Christina, Olofsson, Sven & Sörlin, Per (red.) (2004)
6 vilket öppnar upp för jämförande studier mot tidigare forskning i andra geografiska områden.
Dels är Jämtland ett av få områden i det svenska riket där det under två av
undersöksperioderna utspelades direkta krigshandlingar. Detta gör det extra intressant att studera vardagsmotstånd i området under perioderna. Gällande tidigare forskning i Jämtland kan dess resultat användas som möjliga förklaringar till de iakttagelser som görs.
3.2 Valet av undersöksperioder och avgränsningar
Undersökningen behandlar situationen i Jämtland, i fem tingslag under 1600-talets senare hälft. Ett antal tidsperioder har valts ut att studeras. Dessa tidsperioder är 1647-1649; 1656- 1659; 1665-1668; 1676-1679. Dessa perioder har valts ut dels på grund av tillgången på källmaterial, då det finns avskrifter av det aktuella källmaterialet (fram till 1700), dels då det för uppsatsens syfte varit viktigt att fånga in olika perioder då Jämtland påverkats av krig eller fred, vilket kan återspegla sig i källmaterialet och göra resultaten mer kompletta.
För Jämtlands del har det först och främst varit aktuellt att undersöka en period i nära anslutning till statsskiftet, i syfte att få en uppfattning om missnöje och motstånd mot detta i lokalsamhället. Perioden 1656-1659, samt 1676-1679 är krigsperioder, då Jämtland direkt blev en krigsskådeplats och ockuperades. I dessa fall omfattar perioderna tiden både direkt före och direkt efter ockupationen och kriget, för att fånga in, förutom själva konflikten, även handlingar kopplade till förspelet, respektive efterspelet till dessa. Perioden 1665-1668 är, likt den första, en fredsperiod, vilken kan jämföras med krigsperioderna för att ge en mer
heltäckande bild. Förutom de ovannämnda perioderna, kommer även perioden 1710-1712 att undersökas, då den är beläget väl i tid mot en del av den tidigare forskningen på ämnet i andra delar av Sverige, samt för att det, till skillnad från de övriga krigsperioderna, äger rum då Sverige legat i ett extremt resurskrävande krig i ett decennium, och att detta torde ha fått återverkningar i lokalsamhället. Denna period undersöks dock bara med ett tingslag, då det, till skillnad från de övriga perioderna, inte finns avskrifter från övriga tingslag. Det bör även observeras, vilket även tas upp i kapitlet om källmaterialet, att valet av de använda
tidsperioderna och områdena överlag betingas av förekomsten av avskrifter. Det ihop med tidsramarna för denna uppsats, med hänsyn till hur pass många fler sidor som varje
tingstillfälle under denna period innehåller mot tidigare, skulle vara en oöverstiglig uppgift att utföra. Dock har denna period ändå tagits med då resultatet, även om det inte är lika starkt som för de övriga perioderna, ändå är betydelsefullt för att peka på tendenser och ge preliminära resultat och observationer.
7 Undersökningen täcker genom användandet av domböckerna in de aspekter som syftet har ställt, att dels ta reda på förekomsten av och utseendet hos motståndshandlingar i
lokalsamhället, vilka drogs inför rätten, dels hur statsmaktens reaktion på dessa blev, då genom rättens beslut i fallen. Rätten och kronotjänarna i lokalsamhället kan ses som statsmaktens representanter då möjligheterna för rätten att ta allt för stora initiativ torde ha varit begränsad i och med hovrättens överinseende.7
4. Källmaterial
Källmaterial som nyttjats är avskrifter av domböcker för fem tingslag, där perioden 1647- 1679 använts i fallet med fyra av dessa, medan den femte perioden sträcker sig ända fram till 1712. Detta material är relevant att använda då det dels ger en möjlighet att fånga in de olika motståndshandlingarna som allmogen utförde, vilka kom till rättens kännedom. Dels ger det en inblick i statens syn på dessa, i och med deras bestraffningstendens.
Gällande domböckernas utseende och upplägg börjar varje tingstillfälles handling med lysning av ting, följt av en uppräkning av häradshövding och närvarande nämndemän. Sedan följer varje enskilt mål, uppställt i nummerordning. Varje enskilt mål varierar i längd, mellan ett par meningar, eller rader, till flera sidor. De inledande målen handlar vanligtvis om uppläsningar av utgångna kungliga plakat eller uppmaningar till allmogen av exempelvis länsman. Sedan svärs, vid uppkommen vakans, nya nämndemän in. Sedan följer brottsmål, civilmål och andra ärenden (vanligen uppbjudningar av mark/hemmansköp). Ett brottmåls- eller civilmåls upplägg är vanligen att vilka som är kärande och svarande presenteras. Sedan följer en beskrivning av ärendets innehåll, följt av rättens beslut.
Avskrifterna har tillkommit på initiativ av Jämtlands fornskriftssällskap (fyra tingslag), där perioden 1647-1649 är utgiven i bokform för samtliga tingslag i Jämtland.8 De övriga perioderna som de gjort avskrifter på är digitalt tillgängliga.9 Fornskriftssällskapets utgivning sker i nära samverkan med handskriftskunnig expertis vid landsarkivet i Östersund, vilket bör ses som en garant mot eventuell kritik av avskrifternas tillförlitlighet. Avskriften för det sista tingslaget (Lit) är utförd för hand på 1970-talet och är tillgänglig i landsarkivet i Östersund.10
7 Linde (2000), s. 119
8 Hoffman, Kjell, Jämtlands domböcker och landsstingsprotokoll 1647-1648. IV (1989)
9 Avskrifterna: <http://www.fornskrift.se/avskrifter.htm> (2016-11-01). I följande fotnoter anges dessa avskrifter utifrån det aktuella tingslaget samt sidnummer.
10 Lits tingslag, Anton B. Hanssons arkiv: vol. 1 (ÖLA)
8 Angående tolkningsmomentet får det beaktas att trots att fel säkerligen förekommer torde dessa inte vara fler än om en själv skulle göra samma arbete.
Angående bortfall skall det betonas att det viktigaste för denna undersökning är naturen av de handlingar som finns tillgängliga, gällande bland annat kollektiva eller individuella
handlingar, samt dess strafftendens. Bortfallet skall därmed inte ses som ett oöverkomligt hinder i det långa loppet. Det som ytterligare stärker det tillgängliga materialet är att flera tingslag används, med följden att materialet i sig blir starkare och enskilda bortfall i tingslagen således blir av underordnad betydelse.
5. Forskningsläge
5.1 Politisk kultur
När det kommer till interaktionen mellan allmoge och statsmakt under tidigmodern tid har tidigare forskning använt begreppet ”politisk kultur”, vilket Martin Linde menar är en
benämning på ”de politiska spelregler, normer och beteendemönster som är gemensamma för olika sociala grupper under en viss period”.11 Man har vanligen talat om två perspektiv att se på denna politiska kultur. För det första är det ”interaktionsperspektivet”, att det förelåg en fredlig interaktion mellan statsmakt och lokalsamhälle genom de legala
kommunikationskanalerna (exempelvis riksdag, sockenstämma, häradsrätt och suppliker), där bönderna kunde driva sina egna intressen gentemot statsmakten.12 En historiker som velat lyfta fram detta perspektivs betydelse är Eva Österberg. Hon drar slutsatsen att böndernas inflytande var förhållandevis stort gentemot statsmakten, där staten och allmogen levde i ett beroendeförhållande till varandra, vilket gjorde att interaktionen blev relativt fredlig och från statsmaktens synvinkel legal.13
Det andra perspektivet är det om ”maktstaten”, vilken bland annat Jan
Lindegren lyfter fram. Han pekar på den tidigmoderna statens ständiga resursbehov för dess krigsföretag som central för interaktionen med allmogen.14 Maktstaten hade vuxit fram, med en alltmer centraliserad och likriktad organisation, med makten i högre grad koncentrerad till fursten. Behovet av kontroll över resurserna blev desto viktigare, Lindegren lyfter även fram
11 Linde (2000), s. 25f. Denna slutsats baserar Linde på Österberg, Gustafsson och Aronsson.
12 Ib, s. 25-27; Österberg, Eva, ”Bönder och centralmakt i det tidigmoderna Sverige. Konflikt – kompromiss – politisk kultur”, Scandia 55:1 (1989), s. 77
13 Österberg (1989), s. 82f
14 Lindegren, Jan, ”Det danska och svenska resurssystemet i komparation”, Mellan två statssystem. Jämtland under 1600-talet, Sörlin, Per (red.) (1995), s. 16-18
9 betydelsen av merkantilismens idéer för samtidens makthavare.15 En av de viktigaste
resurserna var befolkningen genom utskrivning för krigföring, då man i allt högre grad under 1600-talet börjar gå ifrån utländska legohärar. För att säkra och legitimera sitt anspråk på resurserna byggde statsmakten ut ett omfattande kontrollsystem för att vidmakthålla
våldsmonopolet över undersåtarna.16 Till detta kan man även koppla historiematerialistiska argument, vilka Martin Linde anför, som betraktar statens roll som en garant ”för att
vidmakthålla och stärka den maktägande elitens dominans”.17 Linde bidrar i denna debatt med en, för denna undersökning relevant, synpunkt att tidigare forskning om politisk kultur har begränsat sig till de legala eller illegala (uppror) vägarna mellan lokalsamhälle och statsmakt, vilka vanligen framträder i källmaterialet, och därmed till stor del utelämnat de förtäckta motståndshandlingar som stod till allmogens förfogande, kallat ”vardagsmotstånd”.18 5.2 Staten och lokalsamhället i Jämtland under 1600-talet
Det finns några tidigare försök att undersöka de teman, vilka är gemensamma med dem för denna studie. Så har bland annat Malin Andersson i sin begränsade studie, huruvida det föreligger en skillnad i statens beivrande i olika fall på tinget, gällande den danska statens agerande innan 1645, i jämförelse med den svenska statens efter Brömsebrofreden.Hon kommer till slutsatsen, utifrån sin gjorda undersökning och jämförelse mellan de olika
undersöksperioderna, att antalet ärenden är markant fler under den svenska perioden än under den danska, i synnerhet brottsmålen. Dessa är i synnerhet de brottsmål som riktas gentemot staten, eller fall som är direkta följder av statens disciplineringssträvanden. De typer av brott mot staten som var vanligast förekommande var domstolsbrott och försummelser av pålagor från staten. Andersson tar även upp att det förekom flera möjliga kollektiva aktioner inom dessa kategorier, exempelvis uteblivande från tinget av ett stort antal personer samtidigt.19 Slutligen lyfter Andersson fram att statens beivrandetendens i lokalsamhället var betydligt starkare än under den danska tiden, bland annat i de påbud och ålägganden som utkom, vilka förutom att de var fler även omfattade fler områden än tidigare.20
15 Då närmare bestämt att samla resurserna i klingande mynt, vilka kunde användas på en alltmer framväxande internationell marknad. Ib, s. 16-18
16 Såsom utbyggnaden av byråkratin och lagstiftningen. Ib, s. 11-13
17 ”Detta synsätt är rimligt, ty det var godsägarna och ämbetsmännen som åtnjöt de gods, privilegier och löner vilka kungamakten rundhänt delade ut. Genom staten kunde dessa grupper också utöva en effektivare kontroll av allmogen, vars produktion bar upp den sociala strukturen.”, Linde (2000), s. 13
18 Ib, s. 26; Se nedan, s. 10ff, not 26-51
19 Andersson (1995), s. 166
20 Ib, s. 167
10 I Michael Nilssons uppsats undersöker han hur det svenska resursuttaget i Jämtland för militären såg ut under 1600-talets senare hälft. Nilsson kommer fram till att resursuttaget/kostnaderna för militären låg på en förhållandevis jämn och låg nivå fram till slutet av 1650-talet, för att därefter, fram till 1671, kraftigt stiga. Detta torde ha varit en tung börda för bönderna, med tanke på att man dels var tvungen att ta resurser från andra landskap förutom Jämtland för att kunna finansiera de ökade kostnaderna, dels för att Jämtland var ett område med en liten befolkning.21
I Per Sörlins uppsats visar denne utifrån saköreslängder att det under 1660-talet förekommer ett mycket stort antal bötfällda, vilket Sörlin menar hängde samman med ett impopulärt bygge av en skans på Andersön (vid Storsjön) under perioden. Detta resultat ställer Sörlin i förhållande till de resultat som erhållits under 1650-talet, med en betydligt lägre andel bötesfällda. Han menar att detta delvis kan ses som ”tecken på en bristande interaktion i förhållande till den nya centralmakten”.22 Betydelsen av individuella- och kollektiva missnöjesyttringar visar Sörlin även skulle vara förekommande bland bönderna, hänvisande till 1670 och 1673, med flera kollektiva missnöjesyttringar som omfattade hela byar, samt flera fall av enskild tredska.23 Han diskuterar även de resultat som visar på att tredskan ökade efter statsskiftet vid Brömsebrofreden, och lyfter fram möjligheten att det ökande antalet fall av tredska berodde på att den svenska staten ställde andra typer av krav på lokalsamhället som innefattade större mängder människor, mot vad den danska gjort: ”Där tidigare mindre grupper bönder togs ut för skjutsning förekom nu anläggningsarbete av vägar och befästningar”.24 Slutligen dras slutsatsen att de som begick brott riktade mot staten främst återfanns bland de besuttna grupperna, bönderna, medan brottsligheten inom allmogen främst begicks av medlemmar av samhällets underskikt.25
5.3 Vardagsmotstånd
För att visa på vad som menas med vardagsmotstånd är det fruktbart att vända sig till forskning som lyft fram dess betydelse som motståndsform mot de styrande i alla tider, då främst James C. Scott, och vad dennes definition av vardagsmotstånd är. När det kommer till motståndformer eller missnöjesyttringar från lokalsamhället/de lägre klasserna mot de styrande, menar Scott att det i huvudsak varit ett fokus på de uttalade protesterna, såsom
21 Cirka 10-12 000, Nilsson (1995), s. 74-76
22 Sörlin (2004), s. 52
23 Ib, s. 52f. Med tredska avses i denna uppsats allmogens vardagliga motstånd gentemot statsmaktens lokala representanter, i form av bland annat försummelser av olika slag.
24 Ib, s. 57
25 Ib, s. 60
11 revolutionsrörelser och politiska partier, vilka med större sannolikhet har lämnat källmaterial efter sig. Scott skiljer dock ut vardagsmotstånd från dessa ovannämnda, traditionellt centrala begrepp för lägre klassers missnöjesyttringar mot staten/de styrande klasserna. Hans
definition av vardagsmotstånd är handlingar vilkas syfte är att göras i det fördolda, där man inte öppet söker att utmana de styrande.26 Dessa former inkluderar bland annat maskning, låtsad dumhet, tjuvjakt, desertering, smuggling, låtsad lydnad, hot, förtal, mordbrand.27 Dessa taktiker betonar Scott, även om de i sig själv är små och till synes obetydliga, tillsammans kan bli kännbara för de styrande. Exempelvis om tillräckligt många deserterar kan det helt
omkullkasta en stats möjligheter att föra krig eller stå emot en revolt.28
Scott menar att trots att vardagsmotstånd oftast är enskilda handlingar, är de beroende av att det finns en acceptans mot dem i lokalsamhället för att de individer som utför handlingen ej skall frukta att bli angivna. Detta visar Scott genom att lyfta upp tjuvjakt. Detta menar han är en handling som visar på existensen av en mentalitet i lokalsamhället, vilken är accepterande mot en sådan handling och därför med större sannolikhet inte kommer att ange tjuvjägarna till myndigheterna/den lokala markägande eliten. Denna tillåtande attityd har sin grund i ett långt traditionellt brukande av skogarna. När de styrande klasserna deklarerar dessa marker vara deras egendom finns ingen förståelse i lokalsamhället, som inte kommer att sluta bruka de områden de av vana och tradition alltid brukat. En tillåtande/sympatiserande mentalitet mot något som, av överheten ses som illegalt, har så uppkommit.29 Detta kommer att undersökas i denna uppsats, dock endast det upptagna exemplet av Scott med tjuvjakt, i undersökningens kategori ”otillåten resursanvändning” (tjuvjakt och användande av kronans mark), detta med hänsyn till tidsramarna för arbetet.
I Martin Lindes avhandling, undersöks interaktionen mellan lokalsamhälle och statsmakt, där syftet är att söka ”kasta ljus över allmogens politiska vilja och förmåga under trycket av 1710-talets extrema krigsbördor”.30 Studien syftar till att bland annat utröna
förekomsten av vardagsmotstånd, och olika former av sådana, vilka kan spåras under perioden och huruvida det går att finna belägg för kollektiva aktioner från lokalsamhället.31 Linde kommer i sin undersökning fram till att det förekom ett stort antal olika handlingar som kan ses som vardagsmotstånd. Dessa inkluderar motvilja från rotebönder att betala ut lön eller ge
26 Scott, James C, “Everyday forms of resistance”, Copenhagen Journal of Asian Studies vol. 4 (1989), s. 34
27 Ibid.
28 Ib, s. 35, 42f
29 Ib, s. 37-39
30 Linde (2000), s. 32
31 Ibid.
12 utrustning till sina soldater eller att låta soldattorpen förfalla när innehavaren var frånvarande.
Sådana försummelser menar Linde kunde ha en förtäckt sida: ”I den mån den skyldige ställdes till svars, fabricerade han sannolikt ett ad hoc-argument för att urskulda sig, varigenom den verkliga avsikten doldes”.32 En annan typ av vardagsmotstånd är rymning bland soldaterna, vilken Linde menar var förhållandevis låg i undersöksområdet. Olika former av skatterestantier tar också Linde upp som förekommande.33 Den form av motstånd som dock får ses som mest central i Lindes resonemang är försummelser av skjutsplikt av
bönderna, vilket kan visa på förekomsten av kollektiva aktioner mot statsmakten. Detta menar han att man kan se genom att undersöka den rumsliga och tidsliga benägenheten av dessa försummelser. Om ett stort antal bönder vid samma tillfälle i flera fall alla uteblivit från kronoskjutsen kan detta visa på att sannolikheten för förekomsten av en kollektiv aktion.
Detta visar även Linde med hänvisning till flera massåtal under sin undersöksperiod.34 Vidare i Lindes avhandling, tar denne upp en intressant aspekt, vilken skulle vara av värde att ta i beaktande i denna studie. Denna består i att Linde pekar på att det under 1710- talet, när riket legat i krig i ett decennium, går att se en betydande förändring i statens
bestraffningstendens.35 Linde visar att flera massåtal mot bland annat försummad kronoskjuts slutade i frikännanden för samtliga åtalade. En slutsats Linde drar är att ”Den milda
rättstillämpningen kan alltså tolkas som rädsla för att i kristider pressa bönderna för hårt. I det rådande politiska klimatet måste de i möjligaste mån behandlas med varsam hand”.36 För att stärka denna slutsats pekar Linde på att det både innan kriget, respektive efter, förekom liknande massåtal, vilka utmynnade i betydligt hårdare åtgärder från statsmakten.37
Gällande den tidigare nämnda frånvaron från tinget, har Dag Lindström tagit upp hur uteblivande från rätten kan ses som en medveten strategi för att söka rädda individens ära eller se till att ett mål sköts upp.38 Trots att detta kunde fungera som en form av försvarsstrategi för allmogen menar Lindström att det inte uteslutande kan ses som en strategi, enbart kopplad till
32 Ib, s. 142
33 Ib, s. 138-147
34 Ib, s. 147
35 Ib, s.118f
36 Ib, s. 119
37 Ibid.
38 Lindströms slutsats för denna strategis betydelse för gemene man är att ”kan förhalandet beskrivas som en rationell strategi i syfte att behålla största möjliga handlingsfrihet. Detta var speciellt betydelsefullt i ett samhälle som stormaktstidens Sverige där den sociala ordningen innehöll så starka handlingsföreskrifter”, Lindström, Dag, ”Förhalandets praktik. En politisk och social strategi i det tidigmoderna Sverige”, Historisk tidskrift 125:1 (2005), s. 23
13 de lägre klassernas motståndsmöjligheter gentemot staten.39 Även staten kunde använda sig av förhalning och uppskjutning av ärenden för att söka uppnå mer gynnsamma resultat för egen del. Lindström menar att användande av denna strategi för staten kunde leda till att
”Manifesta konflikter och öppna konfrontationer kunde undvikas”.40
Gällande vardagsmotstånd kopplat till flykt och användande av gränsen har inledningsvis Antti Kujala visat i sin artikel om förhållandena i Ingermanland och Kexholm, att flykten var en naturlig och vanlig form för allmogen att visa sitt missnöje.Detta kan till stor del förklaras med att den stora ortodoxa befolkningen som fanns i dessa provinser, vilken inte ville omvändas till Lutherdomen, hellre flydde till Ryssland.41 Hit hörde också att det inte var möjligt för bönderna att förhandla om skatteuttag och andra pålagor, som fallet var i andra delar av riket, med den följden att de blev än mer benägna att söka sig bort.42 Kujala visar dock på att det inte enbart rörde sig om flytt/flykt från de båda nya provinserna Ingermanland och Kexholm till Ryssland, utan även av flykt/desertering av invånare från främst delar av Finland till dessa nya provinser i hopp om exempelvis bättre odlingsmöjligheter.43 Flykten tycks enligt Kujala ha varit det vanliga sättet att visa sitt missnöje för exempelvis
svedjebönderna i provinserna då deras klagomål till staten inte hade önskad effekt. Man kan i Kujalas diskussion av flykten och religionens betydelse se tecken på det resonemang som tidigare diskuterats av Scott om mentaliteter i lokalsamhället som fungerade enande för människor gentemot de styrande klasserna.44
De aspekter som tas upp av Kujala återkommer även hos Kasper Kepsu, vilken i sin avhandling sökt visa på hur förhållandena var i Ingermanland under 1600-talet, utifrån interaktionen mellan lokalsamhället och överhet i provinsen.Detta gör Kepsu till stor del med hjälp av framlyftande av olika former av vardagligt motstånd från allmogen med hjälp av en modell, vilken har utarbetats med hjälp av andra forskares undersökningar av bönders
motståndsmöjligheter. Likt Kujala betonar Kepsu Ingermanlands ställning som gränsprovins.
Detta för att visa hur invånarna där hade en naturlig flyktväg undan skattepålagor, tyranniska
39 Ib, s. 22
40 Ibid.
41 Kujala, Antti, ”Det svenska riket och dess undersåtar i Ingermanland och i Kexholms län på 1600-talet (1617- 1658). Kronans dialog med den lokala adeln och de ortodoxa bönderna och köpmännen”, Historisk tidskrift för Finland 96:2 (2011), s. 152
42 Ib, s. 161
43 Ib, s. 152
44 ”Trots att alla de ortodoxa invånare som flyttade till Ryssland inte var särskilt religiösa, var tron ändå ett slags grundläggande matris, med vars hjälp den dåtida människan löste frågor som hade med samhörighet och främ- lingskap att göra”, Ib, s. 158
14 fogdar, eller religiöst förtryck. Kepsu påpekar att statsgränsen i det tidigmoderna samhället inte hade samma mening som vi idag avser. För allmogen var de inte lika viktiga som gränserna mellan byar och åkermark.45 Gränser och gränsdragningar i sig är även de problematiska och kan lätt generera missnöje och motvilja i lokalsamhället. Detta då statsgränser dragits utifrån politiska- och administrativa behov, inte utifrån de kulturella förhållanden och betingelser som faktiskt gällde i området, med följden att människor, vilka naturligt såg varandra som medlemmar av samma grupp, kunde bli undersåtar till olika riken.46 Att allmogen fäste ett värde vid gränsen menar Kepsu dock är självklart då de kunde använda den som ett sätt att till exempel komma undan straff för brott.47 Gränsen var således en utmärkt taktisk möjlighet för allmogen till handlingsutrymme. Detta genom att komma undan svårigheter, för att sedan komma tillbaka när saker och ting lugnat ned sig. Kepsu pekar även på att bönder kunde använda gränsen som ett vapen mot statsmakten, utnyttjande den tidigmoderna statens ständiga resursbehov.48
Kepsu drar slutsatsen utifrån sin undersökning att gränsen medförde en trygghet för allmogen, vilken uppmuntrade mer vågade motståndsformer, även i form av direkta övergrepp på exempelvis kronotjänare eller lokala eliter. Dessa människor, vilka på olika sätt övervinner gränsen som ett hinder för sina åtaganden och intressen, kallas enligt Kepsu för
”transnational borderliners”. I ett område där sådana attityder är starka är det naturligt för individer att exempelvis tidvis bo på andra sidan gränsen, göra affärer med personer där, eller ha familj och släkt på båda sidor om gränsen.49 Avslutningsvis menar Kepsu att frånvaron av riktiga uppror eller revolter i Sverige kan förklaras med att det till största del perifera riket, med låg befolkningstäthet, gjorde att möjligheten att organisera sig var begränsad samtidigt som statsmaktens kontroll var mer påtaglig. Detta gjorde att vardagsmotstånd blev en av få möjligheter som man kunde använda sig av.50
Likt Linde behandlar även Kepsu vardagsmotståndets individuella eller kollektiva natur, genom en uppdelning av handlingarna i kollektiva, individuella, samt handlingar som skulle kunna vara båda delarna, i en utarbetad modell för att kategorisera
45 Kepsu, Kasper, Den besvärliga provinsen. Reduktion, skattearrendering och bondeoroligheter i det svenska Ingermanland under slutet av 1600-talet (2014), s. 88
46 Ibid.
47 Ib, s. 89
48 ”Centralmakten visste att det fanns det en stor risk att bönderna rymde om resursuttaget blev för hårt.
Eftersom upprätthållandet av stormakten svalde oändligt med resurser utvecklades ett svårt strukturellt problem”, Ib, s. 92
49 Ib, s. 88f. Vilket även torde vara fallet med Jämtland, med hänvisning till dess långa historia som del av Norge
50 Ib, s. 298
15 motståndshandlingarna. Indelningen av dessa menar Kepsu kan göras utifrån graden av
organisation som krävs.51
6. Metod
För att vidga förståelsen för den problematik som behandlas i denna uppsats är det fruktbart att inledningsvis ta upp de aspekter som Kasper Kepsu behandlar i sin undersökning, då dessa kan ge ytterligare perspektiv på hur man kan se på allmogens motståndsmöjligheter. Hur dessa aspekter ses i denna uppsats tas upp i anslutning till respektive aspekt. Kepsu talar om legala- och illegala handlingar. Legala handlingar är motståndsformer tillgängliga för
allmogen för att klaga till överheten, på för överheten godtagbara sätt. Exempelvis att skicka suppliker med klagomål eller att klaga i domstolen. De illegala handlingarna är de former av missnöjesyttring som statsmakten inte ser som acceptabla, och som på ett eller annat sätt bryter mot statens lagar eller på annat sätt underminerar dess auktoritet.52 Gällande den legala aspekten, kommer den inte att användas då det material som använts för denna studie endast ger tillgång till en av dessa legala klagomöjligheter (domstolen). Fokus kommer därför att läggas på de illegala motståndshandlingarna.
Vidare delar Kepsu in motståndet risknivåer på de handlingar som allmogen kan ta till för att visa sitt missnöje. Ju högre risknivå en handling har desto hårdare påföljd kan den väntas få. Handlingar vilka betraktas som försedda med låg risk, såsom maskning eller rymning, kunde utföras med relativt liten- eller ingen risk för påföljd alls, medan upplopp eller grov brottslighet förväntades få större påföljder för de ansvariga.53 Denna nivå kommer heller inte att användas i undersökningen. Detta då det inte är säkert att staten och dess representanter bestraffade handlingar på samma sätt i olika områden i riket, vilket således skulle kunna placera en del handlingar på andra ställen i en sådan modell. Här kan det spela in att det exempelvis fanns en godsägarelit och godsdrift i Ingermanland, med följden att dessa godsherrar kunde tänkas lägga sig i rättens förfarande på olika sätt. Någon sådan godsdrift existerade inte i Jämtland. Istället för detta kommer statens beivrande i de olika fallen att diskuteras i allmänhet och utifrån resultaten göras iakttagelser.
51 ”De former som befinner sig till vänster i respektive ruta krävde en betydande grad av organisering av bönderna. Som exempel kan nämnas uppror eller rätten att gå till kungs. En kränkning är i sin tur en typisk individuell och spontan handling och ligger till höger i tabellens kolumner. Aktionerna som befinner sig i mitten av kolumnerna kan vara både kollektiva och individuella. En supplik som överlämnas till en guvernör eller vägran att erlägga en pålaga kan vara en organiserad handling av en grupp bönder, men likväl kan de vara individuella handlingar”, Ib, s. 21f
52 Ib, s. 22f
53 Ibid.
16
6.1 Anpassning av Anderssons modell
I Malin Anderssons jämförande undersökning av kriminaliteten och statens beivrande av olika typer av brott perioden direkt före, respektive direkt efter statsskiftet i Jämtland, finner vi en kategoriindelning, vilken är baserad på en modell utarbetad av Jan Sundin.54 Då dessa
kategorier även torde vara baserade på de resultat som återfanns i undersöksområdet, samt att Anderssons undersökning ligger väl i tid mot denna undersökning, blir slutsatsen att dessa kategorier även kan användas för indelningen av vardagsmotståndshandlingarna i denna undersökning. Ett exempel på detta ges av Andersson själv då hon lyfter fram olika former av motståndshandlingar, vilka kopplas till hennes kategori ”domstolsbrott” och som samtidigt är av intresse för denna undersökning.55
Tabell 1. Anderssons modell för att kategorisera domstolshandlingar i sin undersökning.
Klass Kategori Antal Klassens
procent Brott mot staten - Domstolsbrott
- Försummelser - Brott mot stadgar och
förordningar
- Vanbruk/egm. Förf. med kronans egendom Statlig
disciplinering
- Sedlighetsbrott - Religionsbrott/trolldom Brott mot person - Öppna konflikter
- Egendomsbrott
- Brott mot tjänstehjonsstadg.
Totalt
Källa: Andersson, Malin, ”Staten och tinget i Jämtland”, Mellan två statssystem. Jämtland under 1600-talet, Sörlin, Per (red.) (1995).
I denna undersökning skall dock endast de kategorier, vilka enligt Anderssons modell ovan hör till klassen ”brott mot staten”, användas. De övriga klasserna behandlar övriga
domstolsärenden som faller utanför ramarna för denna uppsats då dessa inte omfattar
sedlighetsbrottslighet eller brott mellan medlemmar i allmogen. Kategorierna i klassen ”brott mot staten” kommer således att användas som grundläggande analytiska kategorier där handlingarna passas in. Ytterliggare kategorier kan tillkomma om det förekommer flera fall, vilka inte kan placeras in i någon av ovanstående, såsom exempelvis rymning.
54 Andersson (1995), s. 142
55 Ib, s. 158
17
6.2 Definitioner
Först kan det vara av intresse att understryka vad som menas i texten med ”lokalsamhället”.
Anledningen till att detta behöver tas upp är att det är lätt att lokalsamhället blir en benämning på olika saker beroende på vilket perspektiv man har. Vissa kanske ser ”lokalsamhället” som alla människor som bor i socknen, oavsett ställning eller lojaliteter, andra kanske ser det som alla personer som ej tillhörde frälset som levde i socknen. I denna undersökning är det i huvudsak det senare som är fokus, där exempelvis länsman och kyrkoherden (som får ses som det lokala ”frälset” på grund av sin ställning) inte inkluderas i lokalsamhället som sådant (allmogen). Dessa var kronotjänare på ett eller annat sätt. Prästen var exempelvis statens propagandaspridare i socknen.56 Trots invändningar att dessa kunde ha dubbla lojaliteter får det dock betonas att just prästerna ändå var förpliktade att sköta flera uppgifter åt kronan i lokalsamhället, vilka inte utan vidare kunde ignoreras, exempelvis läsa upp statens påbud i kyrkan och sköta folkbokföringen.57 I denna undersökning får de ses som representanter för statsmakten baserat på källmaterialet, där prästen nästan uteslutande förekommer då denne på olika sätt beklagar sig över antingen hela allmogen eller individer ur denna, gällande bland annat uteblivande från kyrkan. Dock får tillstås att vid de tillfällen med fall där kronotjänare i socknen kan anses ha handlat som en medlem i allmogen mot statsmakten, kommer dessa att tas upp.
Vardagsmotstånd kan ses som handlingar vilkas resultat är att på olika sätt undergräva de styrandes legitimitet och medvetet bryta mot deras lagar och bestämmelser.
Denna definition av vardagsmotstånd kan härledas dels utifrån James C. Scotts resonemang om vad vardagsmotstånd är.58 Dels utifrån den använda kategoriseringen av Malin Andersson i sin studie. Detta för att placera in mina kategoriseringar i rätt tidsperiod samt i rätt
geografiska område. Möjlig kritik att dels intentioner bakom handlingar kan ha varit andra än att utföra vardagsmotstånd, såsom att utebli från rätten i syfte att rädda sin heder. Dels att exempelvis uteblivande från kronoskjuts av flera personer kan ha berott på att bönderna, genom missförstånd eller en individs försummelse, inte fått veta att de skulle skjutsa vid ett specifikt tillfälle. Dessa invändningar bemöts genom att åberopa statsmaktens synvinkel.
Detta innebär att de handlingar som, oberoende av förövarens motiv eller omständighet, på olika sätt undergrävt statsmaktens auktoritet i lokalsamhället, och därmed gjort att staten haft
56 Linde (2000), s. 66f
57 Ib, s. 67
58 Se ovan, s. 10f, not 26-29
18 större anledning att se som förtäckta motståndshandlingar, är de som är intressanta att utgå ifrån.
De kategorier som kommer att användas i denna studie är domstolsbrott;
försummelser; påbudsbrott mot kyrkans och kronans utgångna plakat; otillåten
resursanvändning, exempelvis tjuvjakt eller olovligt användande av statens mark för odling;
rymning eller hjälp åt rymling; aggression gentemot kronotjänare eller staten (exempelvis hot, förtal); övrigt (som inte passar in i de övriga kategorierna). Anledningen att de handlingar som klumpas samman i kategorin ”övrigt” inte får enskilda kategorier beror dels på att det är frågan om enskilda företeelser, vilka förekommer endast någon gång i ett tingslag under en undersöksperiod. Att således skapa en helt egen kategori utifrån dessa enstaka handlingar skulle vara missvisande, då det kan leda till misstolkningar att dessa handlingar kan ses som lika naturliga och starka i källmaterialet som en handling hörande till exempelvis kategorin
”försummelser”.
Varje fall i domböckerna undersöks utifrån om det finns aspekter av det som kan kopplas till en eller flera av de ovannämnda kategorierna. I den löpande texten kommer det sammanlagda antalet använda fall som handlingarna tillsammans utgör för varje period att redovisas. Utifrån det faktum att ett fall kan innehålla fler än en aspekt gör den slutliga sammanställningen att dessa inordnas i kategorierna utifrån denna aspekt. Alltså är siffrorna i tabellerna inte bestående av antalet fall, utan av antalet handlingar som återfinns i fallen.
Ett exempel på hur ett sådant fall, vilket innehåller fler aspekter, kan se ut, är ett fall från hösttinget 1659 i Hammerdals tingslag.59 I detta fall anklagar länsman en Niels
Andersson för att ha flytt undan utskrivning och gömt sig hos en annan person. Denne Niels skall sedan ha hotat länsman med en bössa när denne kom för att gripa Niels. Sedan anklagar i sin tur Niels länsman för att ha tagit mutor ifrån allmogen för att de skulle slippa utskrivning, vilket ett antal sockenbor instämmer till. Vi finner även att en Anders Jönsson vittnar mot Niels i samma fall: ”Anders Jönsson i Strand wittnadhe, att Nielss i Bredgårdh kalladhe lendzman bernhutter enähr han fodradhe giestningz penningarne”.60
I detta fall återfinns flera aspekter som kan betecknas som vardagsmotstånd. Först och främst att Niels flytt undan utskrivning samt att någon inhyst honom, dessa är då två
handlingar vilka faller inom kategorin rymning. Sedan har vi dels incidenten när Niels hotar
59 Hammerdals tingslag, s. 24f
60 Ib, s. 25
19 länsman, dels det tillfälle när han kallar honom ”bernhutter”, vilka båda faller inom kategorin aggression gentemot kronan/krontjänare som två separata handlingar, då de förekom vid olika tillfällen, samt är olika typer av aggression. Den sista motståndshandlingen finner vi i
anklagelsen att länsman tagit mutor från allmogen. Det som är intressant i denna undersökning är hur allmogens motstånd ser ut, därför fästs ingen vikt vid länsmans
försummelser, då han i detta fall agerar utifrån sin ställning som länsman och inte kan sägas representera lokalsamhället och allmogen (då det är mot dem som han vänder sig). Fokus läggs på att allmogen eller i vilket fall ett antal personer i allmogen har mutat länsman för att slippa utskrivning. Då detta är en försummelse, att dessa individer ej uppfyllt sina plikter gentemot kronan, skall denna handling placeras till kategorin ”försummelser”. Mutorna behandlas som en handling, då det är av intresse att se huruvida det rör sig om en kollektiv aktion, exempelvis att dessa förekommit i anslutning till samma utskrivningstillfälle och det därför är av intresse att söka ett samband.
När en handling dyker upp i ett fall och den skall sättas in rätt kategori uppkommer ännu ett problem. Om det är mer än en person som har begått samma handling i samma fall, skall ändå handlingen räknas som en handling, eller skall den räknas som en handling för varje individ som begått den? Detta metodologiska problem åthjälps genom att påpeka att vissa handlingar, såsom uteblivande från storböndag, visar på en uppenbar fördel med att räkna varje handling, oavsett hur många som begår den i fallet, som en handling. Ett fiktivt exempel kan illustrera svårigheten: Två personer anklagas av prästen ha uteblivit från en storböndag och det visar sig att dessa båda tillhör samma hushåll (exempelvis fader och son eller make och maka). Att trots att dessa båda individer med största sannolikhet uteblivit av samma skäl, skall ändå de dömas som två separata, från varandra skilda handlingar? Det kanske heller inte i fallet framgår om de som uteblivit haft en sådan relation till varandra eller inte, vilket får till följd att ett osäkerhetsmoment uppstår.
Ett sätt att ändå lyckas fånga in aspekten om det föreligger ett mönster i agerande bland de som utfört handlingarna är istället att klarlägga vilka handlingar som kan sägas vara individuella, respektive kollektiva. Denna bedömning görs utifrån hur handlingarna
presenteras i fallen. Ett exempel på en individuell handling är de handlingar som den tidigare nämnde Niels i Bredgård gjorde sig skyldig till gentemot länsman. Detta då han själv hotade länsman med bössan. Hade det istället varit så att hela byn hade slutit upp och tillsammans jagat bort länsman hade istället handlingen setts som kollektiv. Ett exempel från källmaterialet på en kollektiv handling återfinns i Undersåkers tingslag under vårtinget 1676, där allmogen i
20 tingslaget drogs inför rätta för försummelse: ”Sammaledes för det allmogen eij hafwa til datum bygdt landzwägen igenom tingelagit, oachtandes många förmahningar”.61 Här ges starka indikationer på en kollektiv aktion där allmogen i sin helhet dras inför rätta för tredska att bygga den väg som de ålagts att bygga genom tingslaget. I alla avseenden, angående förekomsten av okända förklarande omständigheter, ser uppenbarligen statsmakten deras agerande som en kollektiv handling, vilket som tidigare diskuterats, gör att den kan tas med som sådan i denna undersökning. Dock förekommer ett antal fall där det är osäkert och det inte klart framgår huruvida det rör sig om en medvetet kollektiv aktion eller om det är flera enskilda individer som begått samma handling. Sådana handlingar i sammanställningen sätts in dels i en egen kategori (osäkert), dels granskas dessa under respektive period.
Slutligen skall indelningen av statsmaktens bestraffningstendens av handlingarna i olika tider förklaras. Utifrån syftets frågeställningar om statens beivrande av brott har behovet av kategorier för att kunna undersöka detta uppkommit. Dessa kategorier består av friande;
böter/fängelse; annat, vilket innebär förlikning eller annan åtgärd (exempelvis dömd att endast betala av vad man är skyldig); saknas, vilket omfattar remitteringar av fall eller att straff ej framkommer. Denna kategorisering är empirisk och utgår ifrån vad som står i handlingarna, samtidigt som det gör det möjligt att undersöka de ställda frågorna för undersökningen.
6.3 Den valda metoden
Undersökningen kommer att vara i huvudsak kvantitativ, med fokus på insamlande av data utifrån syftet och frågeställningarna. Vid insamlandet av data har varje enskilt fall i de digitala och tryckta domböckerna för tingslagen, samt renskriften av Lits tingslag, gåtts igenom, och handlingar som faller inom de ovannämnda kategorierna har plockats ut till undersökningen.
Utifrån de valda undersöksaspekterna och undersöksperioderna skapas tabeller som redovisar resultaten. Utifrån dessa tabeller skall sedan en diskussion av resultaten föras med hjälp av exempel från källmaterialet. Slutligen skall resultaten kopplas till de ställda frågorna och tidigare forskning i ämnet. Vi får således båda en undersökning av varje undersöksperiod för sig, bestående av de fem tingslagen, samt en undersökning av resultaten i sin helhet, med en analys över likheter och särdrag mellan dessa. Uppsatsens kvalitativa drag består i att med hjälp av analyser av exempel kunna stärka resonemanget gällande den kvantitativa
huvudriktningen.
61 Undersåkers tingslag, s. 83
21 För övrigt gällande det aktuella källmaterialet, både avskrifterna och de originalhandlingar som de är baserade på, kan konstateras att materialet i denna undersökning till stor del
används som berättande källa, då syftet är att tolka vad som hänt i de olika rättsfallen och se huruvida det kan ses som motståndshandling. Källorna används även som kvarlevor, genom exempelvis att studera graden av beivrande av motståndshandlingar.
7. Analys
7.1 1647-1649
Vid freden i Brömsebro 1645 gick Jämtland från det dansk-norska- till det svenska väldet.
Landskapet hade under århundradet omväxlande varit kontrollerat av endera av dessa. Ett sådant tillfälle, vilket skulle få stora konsekvenser, var den så kallade Baltzarfejden 1611- 1613 i Jämtland, då Jämtland besattes av svenska trupper och svor trohet gentemot den svenska kungen. Konsekvensen av detta krig blev att den danske kungen ansåg att de jämtländska undersåtarna hade agerat svekfullt gentemot honom, med följden att de flesta jämtländska bönderna förlorade odelsrätten till sina gårdar, vilket gjorde dem till närmast landbönder.62 Denna odelsrätt gavs tillbaka av den svenska staten efter statsskiftet 1645, troligtvis i syfte att få dem välvilligt inställda gentemot statsskiftet. Följden blev att de
följande årens domböcker ser en drastisk ökning av markköp, marköverlåtelser, och liknande, vilket Malin Anderssons undersökning av ärendena under samma tid bekräftar.63
Tabell 2. Motståndshandlingarna i samtliga tingslag 1647-1649 utifrån typ av handling.
Ohörsamhet Uteblivande från rätten 2 Brott mot tidigare dom 2 Försummelser Tredska vid skjutsplikt 1
Rymning Ur tjänsten (drängar) 1
Aggression mot staten Witismål (förtal) 1
Summa 7
Källa: Jämtlands läns fornskriftssällskap. Avskrifter domstolsprotokollen i tingslagen; Lits tingslag, Anton B.
Hanssons arkiv: vol. 1, Landsarkivet i Östersund (ÖLA).
Av de sju handlingarna under denna period är dessa hämtade från sju stycken fall under perioden, vilka ansågs intressanta med grund i den tidigare gjorda definitionen av
vardagsmotstånd och fokusen på den typen av motståndshandling i undersökningen. Ovan
62 Ib, s. 291
63 Andersson (1995), s. 166
22 finner vi att antalet vardagsmotståndshandlingar är både få till antalet samt att flera kategorier överhuvudtaget ej förekommer (kyrko-och plakatsbrott, otillåten resursanvändning samt övriga förseelser). Vid en närmare undersökning av de handlingar som återfinns i tabellen ser vi att det främst rör sig om olika former av dombrott där man uteblivit från rätten samt inte fullföljt rättens tidigare dom. Dessa är intressanta för undersökningen då de, oberoende av
”förövarens” motiv, visar på ett trots mot rätten och statens auktoritet. Rätten som institution blir ifrågasatt tillsammans med dess auktoritet och legitimitet. Gällande kategorin rymning och dess återkoppling till frågeställningen om gränsen och rymningen som motståndsform, är dock inte denna undersöksperiod lämplig för en sådan analys, dels på grund av att det endast är en handling, dels eftersom det inte framkommer huruvida ”förövarna” rymt till Norge eller annorstädes inom det svenska riket.64
Förklaringen till de fåtaliga handlingarna under denna period kan dels bero på den ojämna förekomsten av tingsprotokoll i de olika tingslagen. Det finns exempelvis inga protokoll för Revsund och Offerdal 1647, samt för Lit 1649, vilket kan bero på att det inte hölls något ting i tingslaget det året eller att handlingarna inte finns bevarade. Dels skulle bristen på handlingar kunna förklaras utifrån det tidigare nämnda återgivandet av odelsrätten, med följden att man från statsmaktens sida lyckats blidka bönderna till att hålla sig lugna. Att odelsrätten givits tillbaka avspeglar sig då handlingarna till stor del består av olika typer av marköverlåtelser eller tvister om mark mellan privatpersoner. Exempelvis i Undersåkers tingslags domböcker mellan 1647-1648, återfinns, av sammanlagt 27 avhandlade fall, cirka 13 vara jordtransaktioner eller tvister om jord. Övriga fall består av utfärdade förordningar, klagomål, och sedlighetsbrott, dock alla utan någon av de undersökta kategorierna av vardagsmotstånd.65
Handlingen i kategorin ”försummelser” går ut på att länsman anklagar ”Oluf Larson” för tredska i samband med kronoskjuts som denne hade att utföra: ”nu marknaden war och befalte fanen föra Suen Guldsmed. NB. Borgmest”.66 Denne hade genom sin tredska vid kronoskjutsen inte fullgjort sina förpliktelser gentemot staten. Att inte ställa upp vid den påbjudna kronoskjutsen kan tyckas ha varit en ringa förseelse, då det endast var en individ inblandad. Detta kan bemötas med det argument som James C. Scott för fram angående deserteringar, där många enskilda handlingar som trotsar statsmakten tillsammans kan få
64 Revsunds tingslag, s. 11
65 Ib, s. 16-20, 78f
66 Ib, s. 89
23 ofattbara konsekvenser för statsmakten.67 På samma sätt som många fall av deserteringar tillsammans närmast kunde förlama en nations krigsförmåga, torde upprepade försummelser av kronoskjutsplikten blivit kännbara för staten då man behövde transportera trupper genom området. Att man därför inte hade mycket tålamod med sådana handlingar kan därmed ses i att man utdömde böter i detta fall.
Gällande handlingen ”aggression mot staten”, består denna i att en ”Magnus Spiellerus”, å befallningsman Johan Christophersons vägnar, drar ”Pedher Jönsson” inför rätten och anklagar honom för att ha sagt att: ”Befallm. hadhe taget ett buckskin af huar man j Röden tingslag för dedt Rödensmänn motte slippe hafwa sine hester der i håll”.68
Befallningsman menade alltså att Pedher Jönsson falskeligen beskyllt honom för att ha tagit mutor av allmogen i ”Röden”. Av fallet framkommer inte denne Pedhers motiv, om det var en personlig konflikt mellan honom och befallningsmannen eller något annat. Dock dömdes den anklagade i rätten till böter för vad han ansågs ha sagt om befallningsmannen.
Tabell 3. Motståndshandlingarna i tingslagen 1647-1649 utifrån dess egenskap av individuell, kollektiv eller osäker.
Individuell Osäker
Ohörsamhet Uteblivande från rätten 2 Brott mot tidigare dom 2 Försummelser Tredska vid skjutsplikt 1
Rymning 4 st drängar
rymmer ur tjänst 1 Aggression mot staten Witesmål (förtal) 1
Summa 6 1
Källa: Se källa för tabell 2.
När vi beaktar hur dessa handlingar ser ut, framkommer av tabellen ovan att det rör sig om nästan uteslutande individuella förseelser med endast en person inblandad. Det rör sig om två personer i en av handlingarna ”brott mot tidigare dom”, dock omfattar detta två individer som tvistar mot varandra, där både befinns ha brutit mot tidigare dom.69 Gällande fallet som involverar fyra drängar, som av allt att döma tillsammans flytt ifrån sin anställning i syfte att tjäna sitt uppehälle annorstädes, kan det inte utan vidare avräknas som en individuell- eller en kollektiv aktion. Detta då det i sig rör sig om ett begränsat antal individer, samtidigt som det
67 Scott (1989), s. 35, 42f
68 Hoffman (1989), s. 50
69 Ib, s. 60f
24 ändå tycks röra sig om en planerad handling, den individuella aspekten kan ej heller utan vidare antas. Skulle det exempelvis ha förekommit fler fall av flykt av drängar/pigor i samma tingslag under samma period, eller att det framkom i fallet att personer ur allmogen inhyst de förrymda drängarna eller på annat sätt hjälpt dem, skulle underlaget för en tes om att det rörde sig om en kollektiv aktion stärkas, men då det inte förekommer några sådana fall får denna handling ses som osäker.
Tabell 4. Motståndshandlingarna i tingslagen 1647-1649 utifrån påföljden.
Böter/fängelse
Ohörsamhet Uteblivande från rätten 2 Brott mot tidigare dom 2 Försummelser Tredska vid skjutsplikt 1
Rymning 4 st drängar
rymmer ur tjänst 1 Aggression mot staten Witesmål (förtal) 1
Summa 7
Källa: Se källa för tabell 2.
Angående statens beivrande återfinns samtliga av de förekommande motståndshandlingarna under kategorien ”böter/fängelse”. Detta visar att statens tolerans gentemot handlingar som undergrävde dess auktoritet var liten, att man utdelade böter snarare än att fria. Detta skulle kunna förklaras med att staten i detta läge, då Jämtland fortfarande var ett nysvenskt område, behövde stärka sin ställning. Detta antagande stärks ytterligare av Malin Anderssons resultat i sin jämförande undersökning, med en klar ökning av beivrandet av brott eller försummelser gentemot staten under den svenska tiden jämfört med den danska.70 I fallet med de fyra
förrymda drängarna är domen att böter kommer att utdelas till de förrymdas föräldrar om de ej infunnit sig innan årets slut. Alltså utdömdes inga böter där och då, men att rätten menade allvar, och att den inte såg med blida ögon på ett sådant förfarande, kan ses i domen: ”Men der de icke inom åhret komma skall Föräldrarne hårdeligen medh bötter swara”.71
7.2 1656-1659
Perioden 1656-1659 är en dramatisk period i Jämtland. Landskapet blir direkt en
krigsskådeplats. Under kriget mot Danmark 1657-1659 ockuperas Jämtland hösten 1657 till
70 Andersson (1995), s. 158.
71 Revsunds tingslag, s. 11
25 våren 1658 av en dansk-norsk armé/styrka. Jämtland återlämnades till Sverige i och med freden i Roskilde. Efter freden förekom det utredningar för att ”rannsaka rörande
prästerskapets och allmogens förhållande under det nu avslutade kriget”.72
Tabell 5. Motståndshandlingarna i samtliga tingslag 1656-1659 utifrån typ av handling.
Ohörsamhet Uteblivande från rätten 7 Olydnad i rätten 1 Oljud i rätten 1
Försummelser Motvillighet att betala skatt/utlagor 1 Av postlöpartjänst 1
Lögn till länsman 1
Mutande för att undslippa utskrivning 1 Ej hjälpt till vid marsch till Norge 1 Otillåten resursanvändning Tjuvjakt 3
Rymning Undan inskrivning 1
Till fjälls undan rätten 1 Till Norge (mot förbud) 1 Desertering (en till Norge) 2
Flykt till Norge (undan mordanklagelse) 1 Gömmande av rymling 2
Aggression mot staten Hot mot länsman 1 Förolämpning av länsman 1
Summa 27
Källa: Se källa för tabell 2.
Handlingarna under denna period hör hemma i sammanlagt 21 fall. Antalet handlingar och fall är fler än under den första undersöksperioden. Detta skulle kunna förklaras med att det är fler undersöksår. Dock måste det tas i beaktande att det även under denna period är ett flertal år som inte finns bevarade eller har förekommit i tingsprotokollet.73 Det kan såklart också spela in att det under denna undersöksperiod var en orolig tid, som det är troligt att invånare i landskapet märkt av, och därför kan ha spelat in i frekvensen av motståndshandlingar, samt typen av dessa. Detta antagande grundas i att landskapet under perioden blev en direkt krigsskådeplats, vilket torde ha fått någon form av efterverkningar i invånarnas dagliga liv.
72 Ib, s. 120
73 Detta inkluderar domböckerna för: Hammerdal 1657; Offerdal 1657-1658; Revsund 1657; Undersåker 1657- 1658; Lit 1656-1657.
