Finns det kommuner som inte har den befolkningsstruktur man förknippar med den grupp av kommuner som den ingår i? Till exempel, finns det i gruppen norrländska inlandskommuner undantag från det generella mönstret av stor andel äldre befolkning, hög försörjningskvot, medelålder och pensionärer?
Klusteranalysen ger förslag på en statistisk gruppering som kan ge svar på denna fråga.
Ovan har variabler som beskriver den äldre befolkningen i Sverige behandlats var och en för sig men i klusteranalysen vägs de ihop. I utgångsläget för analysen utgör var och en av kommunerna ett eget kluster. I första steget av analysen förs de kommuner som mest liknar varandra (utifrån de valda variab-lerna) samman till ett nytt kluster. I nästa steg och i varje nytt steg i analysen förs sedan detta eller helt nya kluster samman till fyra kluster i slutet (fyra stycken i denna analys, hur många kluster som är lämpligt för materialet vet man inte i förväg utan det testas fram17). Klusteranalysen har som utgångspunkt, att det går att finna ett mönster bland kommunerna som finns i materialet, det vill säga att man kan dela in dem i lämpliga kategorier, kluster. Kommunerna i analysen förs samman i så långt som möjligt homogena grupper, eller så kallade kluster. Avsikten är här att även peka på ett antal typiska karakteristika för vart och ett av dessa kluster. De rubriker/namn på kluster som analysen gav uppslag till är följande, med antalet kommuner i klustret inom parentes.18
1 Minst äldre (46 st.)
2 Under medel av äldre (37 st.) 3 Äldrekommuner (103 st.)
4 Riksgenomsnittet av äldre (103 st.)
Resultaten ger en någorlunda förväntad indelning av Sveriges kommuner i grupper vad gäller andelen äldre utifrån olika variabler. De variabler som jag använt mig av i klusteranalysen redovisas i Tabell 5. Av tabellen framgår också lägsta och högsta andel för variablerna, medelvärdet i procent samt en kvot män/kvinnor. Dessa värden används sedan för att analysera och jämföra klustren.
17 För att handgripligen kontrollera klustrens inbördes kvalité och avstånden dem emellan studeras inom- och mellangruppsvarianserna, se t.ex. Magnusson 1994.
18 Klusteranalysen var hierarkisk och utförd med Ward’s metod på kvadrerade euklidiska avstånd i SPSS.
Tabell 5. Variabler i klusteranalysen med mini-, maxi- och medelvärden i procent och som kvot för Sveriges alla kommuner.
Variabel (procent, kvot) minimum maximum medelvärde Yngre pensionärer 65-74 år 5 15 9
Äldsta gruppen 75+ år 3 15 10 Kvoten män/100 kvinnor 65+ 59 101 80
Fyrtiotalister 11 17 14
Pensionärer 8 30 19
Försörjningskvoten samvarierar med andelen pensionärer i kommunerna.
Bjurholms kommun som hade högst försörjningskvot 2001 hade också den största andelen pensionärer. Lägst försörjningskvot hade Sundbyberg som dock inte hade lägst andel pensionärer, det hade istället Håbo. Emellertid är samvariationen mellan andelen pensionärer och försörjningskvoten för hög för att det skall vara relevant att ta med båda variablerna i klusteranalysen.
Tabell 6. Medeltal i procent för variabler i klustren samt avvikelsen från medelvärdet.
Medeltal i procent för
variabler i äldreklustren Kluster Avvikelse från medelvärdet
1 2 3 (103 st) 4 (103 st) 1 2 3 4 Yngre pensionärer
65-74 år 7 8 10 9 -2 -1 1 0 Äldsta gruppen 75+ år 6 9 11 10 -4 -1 1 0 Kvoten män/100 kvinnor
65+
84 70 84 77 4 -10 4 -3
Andel fyrtiotalister 15 13 14 14 1 -1 0 0 Andel pensionärer 13 17 22 20 -6 -2 3 1
I Tabell 6 redovisas medelvärdet för variablerna i varje kluster. Kluster 1 (minst äldre) har de lägsta medelvärdena av de fyra klustren. För att tydliggöra detta visas avvikelser i procent från medeltalet i Sverige som helhet. I sista delen av tabellen kan man avläsa differensen mellan kommunerna i kluster 1 och medel-talen i Sverige. Standardavvikelsen var störst för andelen pensionärer (3,7) mellan olika kommuner och näst därefter för den äldsta gruppen över 75 år (2,3).
Kluster 1, minst äldre
Kluster 1 kännetecknas av kommuner med minst andel i äldsta gruppen, likaså av minst andel pensionärer och yngre pensionärer av alla kluster. Andelen fyrtiotalister skiljer sig emellertid inte nämnvärt från riksgenomsnittet (en procent större andel). Om dessa bor kvar kommer kommunerna i klustret att få
en större andel pensionärer i framtiden än vad riket som helhet får. Det beror på att andelen äldre nu är mindre än i riket samtidigt som fyrtiotalisterna är en stor kohort framtida pensionärer. Huddinge är ett exempel på en kommun inom detta kluster. Huddinge tillhör Stockholmsregionen, som tillsammans med de andra storstadsområdena år 2001 överlag har en mindre andel äldre. Det är till kommunerna i detta kluster som unga människor och invandrare flyttar i första hand (Glesbygdsverket 2001). Se Karta 6. Trots att det finns en inflyttning av yngre till dessa kommuner är det lilla överskottet av fyrtiotalister ett tecken på en förestående förändring i åldersstrukturen. Man kan också tänka sig att kommuner som i dag har en förhållandevis låg andel äldre måste planera mer inför en ökning.
Kluster 2, under medel av äldre
Det minsta klustret av kommuner19, 37 st., har en lite yngre profil än riksgenom-snittet. Andelen pensionärer är lägre än genomsnittet och det är även det enda klustret av kommuner med underskott av fyrtiotalister. Kvoten av män per 100 kvinnor visar att underskottet på män över 65 år är som störst i dessa kommuner. Ett exempel på kommun inom detta kluster är Uppsala kommun.
Där liksom i flera av kommunerna bedrivs universitets- och högskoleutbild-ningar som har en inverkan på befolkningsstrukturen. Yngre människor flyttar in även om kommunerna inte alltid ligger inom någon av de tre storstads-regionerna.
Kluster 3, äldrekommuner
Kluster 3 är ett av de två största klustren av kommuner, 103 st., och har högst andel äldre. I medeltal är mer än var femte invånare i dessa kommuner pensionär. Äldrekommunerna har också den största andelen personer över 75 år, 11 procent, se Tabell 8. Bjurholms kommun i Västerbotten har de högsta andelarna personer över 75 år och yngre pensionärer med vardera 15 procent.
Sveriges generella underskott på män över 65 år är som minst i äldrekommunerna. Överkalix, Skinnskatteberg, Åsele och Arjeplog var de enda kommuner som hade fler män än kvinnor i åldrarna 90-94 år och de återfinns i detta kluster. Att överskottet av äldre män finns i kommuner med glesbygd följer den generella könsfördelningen i Sverige där det finns ett underskott av kvinnor i ett antal glest befolkade kommuner och ett motsvarande överskott i storstäder och universitetsorter (jfr. Karta 1). Dessutom sammanfaller kommunerna med många äldre män med en generellt sett stor andel äldre personer i de så kallade äldrekommunerna. Det tyder på att könsfördelningen över 65 år har stark geografisk genomslagskraft. Äldrekommunerna finns främst i Norrlands inland men även Kronobergs och Kalmar län, se Karta 6.
19 Antalet kommuner i ett kluster skall inte förväxlas med antalet personer, dvs.
befolkningen kan vara stor även om antalet kommuner är litet.
Sveriges kommuner 2001, fyra ålderskluster
Minst äldre Riksgenomsnittet av äldre Över medel av äldre Äldrekommuner
Karta 6. Sveriges kommuner fördelade efter de fyra klustren.
Kluster 4, riksgenomsnittet av äldre.
Det andra stora klustret av kommuner, 103 st., ligger närmast riksgenomsnittet av andelarna äldre. Det är bara andelen pensionärer som avviker positivt med en procentenhet, se Tabell 6. Riksgenomsnittet för äldsta gruppen innebär att 10 procent av befolkningen är över 75 år. I Västra Götalands län, i mellersta Sverige (Dalarna) och längs Norrlandskusten återfinns många kommuner i klustret med riksgenomsnitt av äldre.
Finns det kommuner som med klusteranalysen avviker i jämförelse med kommungruppsindelningen efter storstäder, högskoleorter, industriorter, Norr-lands inNorr-landskommuner och stadsnära Norr-landsortskommuner? Med sådana jämförelser växer en mer precis karta fram över Sveriges äldrelandskap. Kils, Vårgårda och Nynäshamns kommuner hör till klustret med minst andel äldre, men i kommungrupperingen hör kommunerna till gruppen stadsnära landsorts-kommuner där andelen äldre är stor och försörjningskvoten hög. Gnosjö kommun hör också till klustret med minst andel äldre men i kommungruppsindelningen till industrikommunerna som har en äldre profil.
Lycksele och Malå kommun förvånar med riksgenomsnittet av andelen äldre
fastän de återfinns bland Norrlands inlandskommuner. Det är däremot svårt att hitta kommuner i storstadsområdena som har en äldre befolkning. (Storstads-kommunerna har minst äldre som den förutbestämda kommungrupps-indelningen visade). Endast en kommun, Tjörn, hörde till klustret äldre-kommuner och var samtidigt beläget inom storstadsregionen Göteborg.20 Det finns således kommuner som framkommer som avvikare när man jämför den första typen av regional indelning med en klusteranalys. Analysen ger således en mer detaljerad och mindre schematisk indelning beträffande den äldre befolkningen i Sveriges kommuner. Samtidigt som gruppindelningen är mer detaljerad så står varje grupp för mer generaliserad och sammanvägd bild av variablerna. Annars överensstämmer klusteranalysen och den i förväg gjorda kommunindelningen på flera punkter. Den visar att det främst är i Norrlands inlandskommuner liksom i kommuner i Kalmar, Kronobergs och Värmlands län som den största demografiska obalansen återfinns.
Att den ökande andelen äldre i samhället och att äldrelandskapet som presen-terats ovan ses med oro ska inte blandas ihop med en negativ syn på dem som beskrivs. I detta sammanhang har ålderismen ”ageism” blivit ett omdebatterat begrepp, det vill säga åldersdiskriminering med negativa bilder av åldrande och äldre (SOU 2002, s.76). Äldre är förstås inte en enhetlig grupp. Variationen är stor till exempel när äldre behöver omvårdnad eller vilka resurser de själva förfogar över. Det är dock viktigt att genom beskrivningar av det demografiska läget med en stor andel äldre i Sverige och i enskilda kommuner lägga en grund för planering inför åldersobalansen. Riv Ålderstrappan! (SOU 2002:29) är ett exempel på hur man nu skriver om äldre för att motverka tänkesättet att äldre ses som en belastning för samhället. Utredningen skriver att personer över 65 års ålder ofta automatiskt avförs från den arbetsföra eller produktiva delen av befolkningen. Det är dock tveksamt om skrivningar om äldre som producenter utan förklaringar till på vilket sätt de är producenter, hjälper till att skapa den mer positiva bild av äldre som man i utredningen är ute efter. Inte heller ger beskrivningar som har slagsida mot att det främst är en aktiv ålderdom utan beroende av andra som är det lyckade alternativet för äldre en god självbild för mindre aktiva äldre.