De samhällsförändringar som nedan knyts till den demografiska förändringen med många äldre är den allt större försörjningskvoten, efterfrågan på vård samt den eventuellt förändrade bostadsefterfrågan. Det är faktorer som alla påverkar välfärden för framtidens äldre.
Kopplat till frågan om försörjningskvoten är hur befolkningsutvecklingen kommer att kunna påverka de offentliga finanserna i framtiden. För att kunna säga någonting om framtida välfärd, särskilt de äldres, måste pensioner och något om övriga offentliga finanser beröras. De utgör bakgrunden till den framtida välfärden. I grunden ligger konstaterandet att minskningen i arbets-kraftsutbudet kommer att inträffa samtidigt som efterfrågan av offentligt till-handahållna tjänster ökar. Det gäller för staten och kommunerna att noga följa och planera inför kostnadsutvecklingen till följd av den åldrande befolkningen.
Som framgår av fördelningen av äldre på kommunal nivå kommer välfärds-åtagandena att präglas av stora regionala skillnader.
I Långtidsutredningen 1999/2000 är just pensionerna i fokus för de offentliga finanserna i framtiden. 1999 uppgick de samlade utbetalningarna från de all-männa pensionssystemen till knappt 210 miljarder kronor, vilket är drygt hälften av samtliga offentliga transfereringar till hushållen, eller drygt 11,6 procent av BNP (Bucht, Bylund och Norlin 2000, s. 66).
En anledning till beslutet att gå ifrån ATP-systemet var dess dåliga anpass-ningsförmåga till olika samhällsekonomiska och demografiska förändringar.
Det nya systemet från 2001 skall ta större hänsyn till hela livsinkomsten samtidigt som utbetalningarna anpassas till den samhällsekonomiska utveck-lingen. Det är ett försök till att skapa ett system som håller för svängningar i ekonomin samt som detta kapitel visat, svängningarna i antalet äldre som skall ta ut pension. ATP-systemet tog en relativt god ekonomisk tillväxt och en demografisk stabilitet för given, vilket skulle visa sig vara problematiskt. Det skulle bli en allt för stor börda för de yrkesverksamma och avgifterna som de betalar skulle inte kunna ligga fast på 18,5 procent av de pensionsgrundande inkomsterna (Bucht, Bylund och Norlin 2000, s. 68). Det nya systemet är därför
avgiftsbestämt och inte som tidigare förmånsbestämt. Den demografiska utvecklingen kommer då att spela en vital roll för att få ekonomisk stabilitet i pensionssystemet (dock mindre än om ändringen inte gjorts). Försörjnings-kvotens ökning kan tyda på att den genomsnittliga pensionens storlek måste anpassas nedåt eftersom den anpassas till de yrkesverksammas inbetalningar.
Staten har inte bara utbetalningar för ålderspensionssystemet utan även för ohälsa (förtidspensioner, sjukförsäkringar och så vidare). Ohälsorelaterade transfereringar når en topp åren före pensioneringen. Sådana transfereringar är också starkt beroende av den demografiska utvecklingen varför de kan komma att öka under de närmaste åren (höga fram till 2010). I Långtidsutredningen kommer man emellertid fram till att det snarare är kommunerna och inte staten som kommer att möta det ökade demografiska trycket på välfärdstjänster. Det gäller då i första hand efterfrågan på äldreomsorg och sjukvård (Bucht, Bylund och Norlin 2000). Bland Långtidsutredningens slutsatser märks en försiktighets-princip som man hävdar bör vara vägledande när välfärdspolitiken utformas;
kommande generationers behov av välfärd måste vägas in vid politiska beslut som är avsedda att höja välfärden för dagens befolkning.
Vårdapparaten och dess framtida påfrestningar hör till en av de frågor som ställs inför den stora fyrtiotalistgenerationens pensionering. Redan i dag påpekas att ökningen och det stora antalet sjukskrivna delvis kan bero på att arbetskraften åldras och blir sjukare (Alfredson 2002). Samtidigt med denna relativt dystra bild av sjuka äldre finns en annan där de äldre förväntas bli allt friskare och därmed kunna leva ett liv utan stöd av samhället långt längre än dagens pensionärer (Hall och White 1995).
Det är främst när fyrtiotalisterna närmar sig 80 år (efter 2020) som de kommer att kräva mer vård. Samtidigt har antalet personer som får hjälp av hemtjänsten minskat drastiskt sedan 1970-talet. De som får hjälp är ofta över 80 år och utan anhöriga som kan hjälpa dem (Mossberg Sand 2001). Hur många som i framtiden kan och vill hjälpa sina äldre som anställd inom hemtjänsten, vän eller släkting kan vi inte veta i dag, däremot att ett krav är att man bor relativt nära de som ska hjälpas. Här kommer frågan in var och hur de äldre kommer att bo.
Forskare ger olika bud om vad som kommer att styra fyrtiotalisternas boendeplaner. Flyttar de till centralt belägna lägenheter och lämnar den av-betalda villan, flyttar de till klimatmässigt bättre platser i Sverige eller utom-lands eller bor de helt enkelt kvar? (Se Tillberg-Mattsson kap. 8) Det finns många obesvarade frågor om fyrtiotalisternas framtida boende – ett boende som kommer att få konsekvenser för vård och omsorg samt för bostadsmarknaden i stort. Tillberg-Mattsson skriver att det i fyrtiotalisternas framtida boendeplaner finns ”all anledning att beakta omsorgsarbetets geografi vid sidan av ekonom-iska faktorer, hälsa, bostadsorters attraktivitet med mera”. Av intervjuer med fyrtiotalister framgår att det just är omsorgsarbetet för fyrtiotalisternas föräldrar och barnbarn som ger restriktioner i planerandet för ett framtida boende (se vidare kap. 8). Särskilt kvinnor visade sig känna begränsningar i sina val av boende på grund av omsorgsarbete, vilket tillsammans med Mossberg Sands
resultat kan ses som att kvinnor har större krav på sig vad gäller anhörigvård (Mossberg Sand 2001).
I SENIOR 2005 skriver man att planeringen för fyrtiotalisternas framtida boende är bristfällig både hos de blivande pensionärerna själva och hos samhället. Många av fyrtiotalisterna bor i villor som kan komma att behöva ändras både vad gäller tillgängligheten kring och i bostaden. Fyrtiotalisterna har varit rörliga under sin livstid vilket skulle kunna tala för att de fortsätter leva sitt liv på det viset. Ännu finns dock inga tydliga tecken på detta. Karaktäristiskt för just fyrtiotalistgenerationen är att de bor i villor från den så kallade villaboomen. Det var under 1970-talet när fyrtiotalisterna hade små barn som lån och subventioner var fördelaktiga för villaboende. Eftersom detta är relativt glesa villaområden som ofta ligger utanför stadscentrum har bilen varit nödvändig för många och servicen är inte anpassad till äldreboende utan bil.
Detta är ett exempel på problem som kräver sin lösning. (SOU 2002).
Ett krav för dagens välfärdspolitik är således försiktighetsprincipen.
Kommande generationers behov av välfärd måste bland annat av demografiska skäl vägas in vid politiska beslut som är avsedda att höja välfärden för dagens befolkning. Besluten måste dessutom fattas med hänsyn till geografiska skillnader i åldersstrukturen i olika delar av landet.
Referenslista
Abramsson, M., Borgegård, L-E & Fransson, U (2000) ”Medelålders och äldres boende”, i Malmberg, B. & Sommestad, L (red.) Bostadsrätten i ett nytt millennium. Forskningsrapport 2000:3, Gävle: Institutet för bostadsforskning, Uppsala universitet.
Alfredson, L. (2002) Långtidssjukskrivningar. Olust ökar sjuktalen. Dagens Nyheter, 2002-08-07.
Bucht, C., Bylund, J. & Norlin, J. (2000) En åldrande befolkning –- konsekvenser för svensk ekonomi, bilaga 9 till Långtidsutredningen 1999/2000. Stockholm: Finansdepartementet.
Glesbygdsverket (2001) Årsbok 2001, Tema: Vad kännetecknar inflyttnings-rika bygder? Stockholm: Glesbygdsverket.
Gunnarsson, E. (2001) ”Nästan-fattiga i det vittrande folkhemmet. Om
ekonomisk utsatthet bland äldre kvinnor”. Referat från konferensen Två kön – två åldrandekulturer? Ett könsperspektiv på åldrande och äldreomsorg.
Konferens anordnad av SENIOR 2005 och Sveriges Gerontologiska Sällskap.
Van der Nootska palatset, Stockholm 2001-03-22. Text 2004-02-18 på http://www.senior2005.gov.se/pdf/tvakon.pdf
Hall, R. & White, P. (1995) Europe's population Towards the next century.
London: UCL Press.
Håkansson, J. (2000) Impact of Migration, Natural Population Change and Age Composition on the Redistribution of the Population in Sweden 1970-1996, in Changing Population Distribution in Sweden – Long Term Trends and
Contemporary Tendencies. Gerum Kulturgeografi, 2000:1. Umeå Universitet.
Umeå.
Johnston, R.J., Gregory, D., Pratt, G. & Watts, M. (eds.) (2000) The Dictionary of Human Geography. Padstow, Cornwall: Blackwell Publishers Ltd, 2000.
Lindh, T., & Malmberg, B. (2000) 40-talisternas uttåg – en ESO-rapport om 2000-talets demografiska utmaningar, (red.) Finansdepartementet Ds 2000:13. Stockholm: Fritzes.
Magnusson, L. (1994) Omflyttning på den svenska bostadsmarknaden. En studie av vakanskedjemodeller. Vol. 27, Geografiska regionstudier. Uppsala Malmberg, B. (2001) ”Under det rosa och blå täcket Skillnader mellan äldre
mäns och kvinnors hälsa utifrån tvillingstudier.” Referat från konferensen Två kön - två åldrandekulturer? Ett könsperspektiv på åldrande och äldreomsorg. Konferens anordnad av SENIOR 2005 och Sveriges
Gerontologiska Sällskap. Van der Nootska palatset, Stockholm 2001-03-22.
Text 2004-02-18 på http://www.senior2005.gov.se/pdf/tvakon.pdf
Mossberg Sand, A-B (2001) ”Ansvar, kärlek och försörjning Om kvinnor och män som anhörigvårdare”, i Strömberg U-B (red.) Två kön – två
åldrandekulturer. Ett könsperspektiv på åldrande och äldreomsorg. Sveriges Gerontologiska Sällskap och den parlamentariska beredningen SENIOR 2005 – äldrepolitik i framtiden, konferens 22 mars, 2001 van der Nootska Palatset, Stockholm. Dokumentation hämtad från
http://www.dfr.se/sgs/aktuellt/tvakon.pdf.
SCB (2000) Sveriges framtida befolkning. Befolkningsframskrivning för åren 2000-2050 Demografisk analys och Jämställdhet. Örebro: Statistiska centralbyrån, Demografiska rapporter 2000:1.
SCB (2002) Sveriges statistiska databaser, data uttaget via SCB:s hemsida juni 2002. http://www.scb.se/databaser/. Befolkningsregistret, Arbetskrafts-undersökningen, Utbildningsregistret.
SCB (2002a) Statistisk årsbok för Sverige. Örebro
SCB (2002b) Trender och Prognoser 2002 befolkningen, utbildningen, arbetsmarknaden med sikte på år 2020, red. Statistiska centralbyrån Prognosinstitutet. Örebro
SOU (1990) Välfärd och segregation i storstadsregionerna; underlagsrapport.
Storstadsutredningen, 1990:20.
SOU (2002) Riv ålderstrappan! Livslopp i förändring. Diskussionsbetänkande av den parlamentariska äldreberedningen SENIOR 2005. Stockholm: Statens offentliga utredningar 2002:29.
5. De äldres regionala flyttningar i Sverige
Johan Håkansson
Inledning
Att veta var människor kommer att bo i framtiden är av central betydelse för att veta var efterfrågan på till exempel service kommer att uppstå. En viktig faktor som påverkar var människor kommer att bo i framtiden är befolkningens omflyttning. Det har därför under lång tid varit av stort intresse för många att få en djupare förståelse för flyttningens drivkrafter och konsekvenser.
Studier visar att den regionala omflyttningen i Sverige förändrats åtskilligt under de senaste årtiondena. Det övergripande mönstret är välkänt och relativt väl beskrivet i litteraturen (till exempel SNA 1991, Borgegård & Håkansson 1997, Håkansson 2000, Amcoff 2002). Under 1960-talet karakteriserades flyttningen i landet av en stark urbanisering. Under 1970-talet vände tendensen i en moturbanisering, vilket innebar en inflyttning till landsbygds- och glesbygdsområden. Pendeln svängde åter under 1980-talet, men då är mönstret inte entydigt, såväl urbanisering som moturbanisering förekom. Under senare delen av 1990-talet har utvecklingen däremot åter gått mot en urbanisering, där framförallt storstadsområdena och högskoleorterna haft en inflyttning.
En växande del av befolkningen består av äldre. Enligt SCB:s prognoser kommer andelen över 60 år att öka från dagens dryga 22 procent till upp mot 30 procent år 2050. Det har också noterats att äldre lever ett mer aktivt liv i dag än förr, vilket bland annat tar sig uttryck i att fler äldre flyttar. De äldres flyttningar har därför allt mer hamnat i fokus för forskning och samhällsdebatt. I analyser av äldres flyttningar i Sverige visar det sig att dessa är en del av moturbaniseringsprocessen (Lundmark 1995, Borgegård & Håkansson 1997, Amcoff 2002). De äldres flyttningsbeteende avviker dock delvis från yngre åldersgruppers flyttningsbeteende. Vi vet till exempel sedan länge att äldre flyttar i mindre utsträckning än befolkningen i övrigt. Ett annat exempel på detta är att äldres flyttning till landsbygden har visat sig vara stabil över tiden medan andra åldersgruppers landsbygdsflyttning varierat mera (Borgegård &
Håkansson 1997). I studier av äldres flyttningar i USA och i Storbritannien har dock påvisats att dessa blivit mer individualiserade över tiden vilket får till följd att det inte finns några tydliga destinationsval (Rogers 1992, Rees 1992).
Flera olika förklaringar finns till äldres destinationsval vid flyttning. Olika studier av äldres flyttning påvisar betydelsen av faktorer som varmt klimat, bad och andra rekreationsmöjligheter när val av inflyttningsort bestäms (Wiseman 1980, Litvak & Longino 1987, Dresher 1993, Lundmark 1995, Newbold 1996, Bures 1997, Rodriguez et al 1998, O´Reilly 2000, Williams & Hall 2000, King
et al 2000). Andra faktorer som nämns i litteraturen är återflyttning till tidigare bostadsort och permanentning av fritidshus (Lindström & Åhlund 1982, Fransson & Borgegård 2002). Hälsan har också visat sig ha betydelse för de äldres flyttning. När en människa åldras och får fler krämpor har faktorer som att komma nära släkt och vänner, samt god tillgång till service och sjukvård visat sig få större betydelse för flyttningen (Litvak & Longino 1987, Lundmark 1995, Tornstam 1992, Serow 1978).
Trots en tilltagande forskning kring äldres flyttningar är kunskaperna i dag begränsade om vilka konsekvenser äldres flyttning kommer att få på det framtida bosättningsmönstret. Därigenom har vi även begränsade kunskaper om var till exempel service- och vårdbehov för äldre kommer att uppstå i framtiden.
Den litteratur som finns på området pekar dessutom i lite olika riktningar vad det gäller hur äldres bosättningsmönster kan förändras som en följd av deras flyttningar. Det finns därför anledning att närmare granska äldres regionala flyttningar och hur dessa flyttningar kan komma att påverka det regionala bosättningsmönstret. Syftet med kapitlet är därför att analysera de äldres regionala flyttningsströmmar samt hur de kommer att påverka det framtida boendemönstret. Studien bygger på uppgifter om åldersindelad flyttning mellan kommuner i Sverige för åren 1978 och 1998. Av figur 1 framgår att den totala flyttningen under de två valda åren avviker något från den årliga genomsnittliga totala flyttningen mellan 1978 och 1998. Här betraktas därför de två valda åren som relativt representativa för perioden som helhet. Med äldre avses i studien personer som är minst 60 år. I studien görs emellanåt en åtskillnad av de äldre i yngre äldre och äldre äldre. Den förra benämningen avser människor i åldern 60-74, den senare benämningen människor som är äldre än 75 år.