Andelen långvariga äktenskap i Sverige har blivit allt fler under de senaste decennierna. Tjugo procent av alla äktenskap år 1960 hade varat i 50 år eller längre. Motsvarande siffra var år 2000 cirka fyrtio procent. En sådan utveckling innebär rimligen även att den period då makar bor tillsammans i eget boende har blivit längre. Åtminstone under en period tills den ökade
skilsmässo-frekvensen slår igenom (Sundström 2002). Närvaron av en maka/make kan innebära att fas två, med sämre hälsa, kommer att inträffa senare i livet än den annars skulle göra (Litwak och Longino 1987). Många som flyttar sent i livet gör det som en följd av att de blivit änka eller änkeman (Ekström och Danermark 1993; Moore och Rosenberg 1994). Merparten av dem fortsätter att leva ett oberoende liv. Endast en mindre del (knappt 20 procent) flyttar till anhöriga rapporterar Ekström och Danermark (1993) i sin studie över äldres flyttningar i Sverige. Walters hävdar att det är frånvaro av maka/make och bristen på ekonomiska resurser som driver de äldre till att flytta närmare sina barn. Måttlig ohälsa påverkar inte detta beslut, hävdar han (Walters 2000).
Olika äldrerelaterade sjukdomar kan komma att innebära att de äldre får svårigheter med att sköta om sin bostad och inte längre kan utföra sådana dagliga aktiviteter som till exempel handla och laga sin mat (Litwak och Longino 1987). Med ökad ålder och sämre hälsa behöver de äldre mer stöd och hjälp än tidigare. Det är en av de vanligaste orsakerna till att de flyttar (Moore och Rosenberg 1994). Detta är en flyttning i enlighet med fas två i Litwak och Longinos modell.
Varför är då inte hjälpen från vänner och grannar tillräcklig? Det finns flera anledningar till detta. En av anledningarna är att det är tidskrävande att vårda personer som mer eller mindre lider av kroniska ålderssjukdomar. Det kan även vara fysiskt påfrestande. Den erforderliga typen av hjälp och stöd utan ekonomisk ersättning ges i regel enbart av personer som under lång tid stått den äldre nära eller andra personer som har känslomässiga bindningar till den sjuke.
Dessutom tillhör i regel vännerna samma åldersgrupp och är kanske i behov av samma stöd. Därför är det oftast de vuxna barnen som får stå för denna hjälp (Litwak och Longino 1987).
Att blir gammal behöver dock inte bli en belastning vare sig för samhället eller för individen själv. I västvärlden bor bara fem procent av de äldre på institutioner och de flesta lever ett oberoende och socialt aktivt liv (Herbert och Thomas 1990). Förlusten av arbetskamrater och även det faktum att många äldre lever ensamma, i synnerhet många äldre kvinnor, kan dock påverka individen negativt i likhet med hälsoproblem som kan begränsa rörelsefriheten.
Flytta tillbaka till hembygden
Skälen till att flytta tillbaka till sin hembygd skiljer sig från motiv för flyttning i övrigt genom att återflyttningen har starka inslag av sociala motiv. De som flyttar till hembygden gör ofta det av emotionella skäl. Släkt och gamla vänner betyder mycket och banden med hembygden är starka. En återflyttning kan även innebära att man flyttar till en attraktiv plats. Kanske är det så att sannolikheten för att flytta tillbaka till den plats man vuxit upp ökar ju attraktivare platsen är.
Det är således två skäl som förstärker varandra (Cribier 1987).
I den internationella litteraturen finns det endast enstaka exempel på studier som belägger Litwak och Longinos tes om återflyttning i fas två. Amerikanska erfarenheter visar att många av de allra äldsta flyttar till orter där de kan få stöd
av anhöriga. En sådan flyttning kan även vara en återflyttning till områden eller regioner där de tidigare har bott och där anhöriga fortfarande bor. Primärt är det således inte själva platsen och de tjänster som finns där som skapar denna återflyttning, utan den beror främst på att man har anhöriga på platsen. Det sker viss flyttning från Florida till New York State, USA. Det antas att denna flyttningsström består av personer som tidigare har bott där och nu återvänder till New York State (Warnes och Ford 1995). Ett annat exempel är kanadensare som flyttar från Florida tillbaka till Kanada och den relativt sett tryggare situationen i det kanadensiska vårdsystemet (Moore och Rosenberg 1994).
Några svenska exempel på att pensionärer flyttar tillbaka till den före detta hemorten, som kan vara storstaden, för att få en bättre vård än den man kan få på de små orterna vid kusten eller andra liknanden orter, har inte kunnat beläggas.
Sammanfattning
Det är känt från flera undersökningar att äldre personer flyttar mer sällan än yngre. En längre tids boende på en och samma plats innebär att man har ackumulerat ett stort kunnande om platsen och om människorna som bor där.
Det är ett stort steg för många äldre att bryta upp från en sådan miljö. För det innebär att de tvingas inhämta motsvarande ny information, och att sätta in bostaden i ett nytt dagligt aktivitetsfält och om möjligt bygga upp ett nytt eller kompletterande socialt nätverk.
Den kronologiska åldern är inte ett lämpligt mått på människors funktionsförmåga då processen av åldrande processen skiljer sig mellan vuxna individer. Många studier av äldres flyttningar refererar till de äldres hälsoutveckling och deras avtagande funktionsförmåga. Några av teorierna om åldrandet baseras på tankegångar om anpassning till nya situationer och att genom kontinuitet hantera de förändringar som uppträder i samband med det biologiska åldrandet. Innebörden av detta är att de som för ett aktivt liv sedan tidigare, till skillnad mot dem som fört ett mer passivt liv, även fortsättningsvis kommer att vara aktiva genom att till exempel flytta till nya miljöer. Andra teorier refererar till de äldres minskade förmåga att hantera olika typer av besvär och problem i sin omgivning. Åldrandet för med sig en begränsad geografisk rörelsefrihet och intressesfär. De äldre får därmed allt svårare att kunna leva ett oberoende och självständigt liv.
I den generation som är nära pensionsåldern är det många som är vid mycket god hälsa och förutsättningarna goda för att kunna föra ett alternativt liv. Det sin tur betyder att de kan förverkliga sina, kanske nya, boendepreferenser i samband med en flyttning till en ny ort. Ett flertal av dem äger sin bostad, vilket innebär att de har tillgång till ett stort kapital som är möjligt att realisera genom försäljning. I en del länder är det inte ovanligt att äldre som är vid god hälsa och har goda ekonomiska resurser flyttar permanent eller säsongvis till varmare regioner eller andra attraktiva platser. I Sverige är en sådan trend dock inte
påtaglig. En viktig förklaring till att svenska pensionärers flyttningar skiljer sig från äldre i andra länder, kan bero på det stora innehavet av fritidshus hos dagens äldre. I fritidshuset kan de bo säsongvis eller bygga om för året runt bruk
Referenser
Aiken, L. R. (1995) Aging. An Introduction to Gerontology. SAGE Publications.
Andersson, S., Borgegård, L-E., Eriksson, B., Siksiö, O. & Waller, E. (1992) Då kan jag springa ner på stan - Om medelålders småhusägarhushålls prioriteringar i framtida boende. Statens institut för byggnadsforskning, Gävle och Kulturgeografiska institutionen, Umeå universitet.
Cadwallader, M. (1992) Migration and Residential Mobility Macro and Micro Approaches Madison: The University of Wisconsin Press.
Chevan, A. (1995) Holding On and Letting Go, Residential Mobility During Widowhood, Research on Aging, Vol 17, No 3, sid 278-302.
Clark, W. (1982) Recent Research on Migration and Mobility. Progress in Planning , Vol 18, sid 1-56
Cribier, F. (1987) Retiring to the Seaside: a Housing Perspective. Housing Studies, Vol 2, No 1, sid 42-56.
Cribier, F. & Kych, A. (1993) A comparsion of retirment migration from Paris and London, Environment and Planning A, Vol 25, sid 1399-1420.
Cumming, E. (2000) “Further thoughts on the theory of disengagement”, i J.F.
Gubrium & J. A. Holstein (eds.) Aging and everyday life. Malden: Blackwell Davies, R. B. & Pickles, A. R. (1985) A panel Study of Life-Cycle Effects in
Residential Mobility, Geographical Analysis, Vol 17, sid 199-216.
Ekström, M. & Danermark, B. (1993) Migration Patterns and Migration Motives Among the Elderly. Scandinavian Housing & Planning Research, Vol 10, No 2, sid 75-89.
Engström-Henecke, B. (1989) Småhusboende och kvarboende i "tomma reden".
Gävle: Statens institut för byggnadsforskning.
Fransson, U. & Borgegård, L-E. (2002) ”Lokala och regionala flyttningar och boendekarriärer bland äldre”, i Bilagedel D, SOU 2002:29 ”Riv
ålderstrappan! Livslopp i förändring” Tillgänglighet och boende.
Regeringskansliet.
Golledge, R.G. & Stimson, R.J. (1997) Spatial Behaviour. A Geographic Perspective. New York: The Guildford Press.
Gustafson, P. (2001) Retirement migration and transnational lifestyles, Ageing and Society, Vol 21, sid 371-394.
Hall, C. M & Müller, D. (red) (2004) Tourism, mobility and second homes:
between elite landscape and common ground. Buffalo, N Y: Channel View Publications.
Herbert, D.T. & Thomas, C.J. (1990) Cities in Space: City as Place. London:
David Fulton Publishers.
Huff, J.O. & Clark, W.A.V. (1978) Cumulative stress and cumulative inertia: a behavioural model of the decision to move, Environment and Planning A,, Vol 10 sid 1101-1119.
Knipscheer, C.P.M., Broese van Groenou, M.I., Leene, G.J.F., Beekman, A.T.F. & Deeg, D.J.H. (2000) The effect of environmental context and personal resources on depressive symptomatology in older age: a test of the Lawton model, Ageing and Society, Vol 20, sid 183-202.
Lin, G. & Rogerson, P.A. (1995) Elderly Parents and the Geographic
Availability of Their Adult Children, Research on Aging, Vol 17, No 3, sid 303-331.
Litwak, E. & Longino, C. (1987) Migration Patterns Among the Elderly: A Developmental Perspective. The Gerontologist, Vol 27, No 3, sid 266-272 Lundin, L. (1991), “Movers and Stayers on the Housing Market in the
Post-Parental Stage: the Swedish Case”, Scandinavian Housing & Planning Research, Vol 8, No 1, sid 19-24.
Lundmark, C. (1995) Pensionärernas flyttningar över kommungräns i Sverige under perioden 1972-1992. Umeå: Kulturgeografiska Institutionen, Umeå universitet.
McHugh, K.E. & Mings, R.C. (1996) The Circle of Migration: Attachment to Place in Aging, Annals of the Association of American Geographers, Vol 86, No 3, sid 530-550.
Moore, E.G. & Rosenberg, M. (1994) “Residential Mobility and Migration Among Canada's Elderly”, in Marshall, V. & McPherson, B. (eds.) Aging, Canadian perspectives. Peterborough: Broadview Press.
Pynoos, J. & Liebig, P.S. (eds.) (1995) Housing Frail elders. International Policies, Perspectives, and Prospects. John Hopkins University Press.
Rogers, A. (red) (1992) Elderly migration and population redistribution. A comparative study. London: Belhaven Press.
Serow, W.J. (1987) Why the Elderly Move, Research on Aging, Vol 9, No 4, sid 582-597.
Silverstein, M. (1995) Stability and Change in Temporal Distance between the Elderly and Their Children, Demography, Vol 32, No 1, sid 29-45.
Sollbe, B. (red) (1992) Gammelvals på servicehuset. Äldreboende i morgon, i dag och i går. Gävle: Statens institut för byggnadsforskning.
Speare, A. & Meyer, J.W. (1988) Types of Elderly Residential Mobility and Their Determinants, Journal of Gerontology, Vol 43, No 3, sid 74-81.
Stjernström, O. (1998) Flytta nära, långt bort. De sociala nätverkens betydelse för val av bostadsort (The importance of social networks for place-of-residence decisions). Umeå: Gerum Kulturgeografi 1998:1.
Sundström, G. (2002) 15 000 Guldbröllop... Välfärdsbulletinen, No 2, sid 17.
Tallmer, M. & Kutner, B. (1969) Disengagement and the Stresses of Aging, Journal of Gerontology, Vol 24, sid 70-75.
Thorson, J.A. (2000) Aging in a changing society, second edition. Philadelphia:
Brunner/Mazel
Thrift, N. (1987) Manufacturing Rural Geography? Journal of Rural Studies, Vol 3, No 1, sid 77-81.
Walters, H.W. (2000) Types and patterns of later-life migration, Geografiska Annaler, Vol 82B, sid 129-147.
Warnes, A.M. (1986) The residential mobility histories of parents and children, and relationships to present proximity and social integration, Environment and Planning A, Vol 18, sid 1581-1594.
Warnes, A.M. (1994) Cities and Eldery People: Recent Population and Distributional Trends, Urban Studies, Vol 31, No 4/5, sid 799-816.
Warnes, A.M. & Ford, R. (1995) Housing aspirations and migration in later life:
Developments during the 1980s, Papers in Regional science, Vol 74, No 4, sid 361-387.
Warnes, A.M., King, R., Williams, A.M. & Patterson, G. (1999) The well-being of British expatriate retirees in southern Europe. Ageing and Society, Vol 19, sid 717-740.
Williams, A. M., King, R. & Warnes, T. (1997) A place in the sun: International retirement migration from northern to southern Europe. European Urban and Regional Studies, Vol 4, No 2, sid 115-134.
Wiseman, F. R. & Roseman, C. C. (1979) A Typopolgy of Elderly Migration based on the decision Making Process, Economic Geography, Vol 55, sid 324-337.
Öberg, S., Scheele, S. & Sundström, G. (1993) Migration among the elderly, the Stockholm case, Espace, Population, Societes, No 3, sid 503-514.
4. Sveriges äldrelandskap
Eva Andersson
Syftet med kapitlet är att analysera Sveriges ”äldrelandskap” med anledning av den ökande andelen äldre i befolkningen samt att diskutera några framtida välfärdskonsekvenser därav. Här används begreppet äldrelandskap eftersom det är den geografiska fördelningen och de geografiska skillnaderna av andelen äldre som undersöks. I kapitlet läggs således vikt vid en beskrivning av detta landskap som en bakgrund till olika förändringar som sker när Sveriges befolk-ning åldras. Det är förändringar som till exempel ökad försörjbefolk-ningskvot med konsekvenser för ekonomin, ökad efterfrågan på vård samt framtida äldres möjligen förändrade bostadsefterfrågan. Frågor som behandlar åldersobalansen i befolkningen i Sverige och i flertalet länder i västvärlden har givits allt mer uppmärksamhet. Den stora utredningen SENIOR 2005 med rapporten Riv ålderstrappan!, forskarrapporten 40-talisternas uttåg av Lindh/Malmberg samt SCB:s olika prognoser och rapporter är några svenska exempel på arbeten.
Kartläggningar av äldrelandskapet som sådant är dock ovanligare.
Förutom syftet att analysera Sveriges ”äldrelandskap” och diskutera framtida välfärdskonsekvenser är kapitlets huvudfrågeställningar följande: hur har försörjningskvoten förändrats 1960-2001 i Sverige som helhet samt i olika grupper av kommuner? Kommer de äldres boendemönster att bestå när fyrtiotalisterna åldras? Varierar konsekvenserna av åldersstrukturen mellan olika delar av landet? Sist men inte minst: hur påverkar den demografiska strukturen med många äldre den framtida välfärden och den offentliga ekonomin?
Kapitlet har tre delar: kartläggningar, gruppering av kommuntyper samt en sammanfattande och diskuterande del. I kartläggningen karteras medelålder, kön samt åldersgrupper med försörjande, barn och pensionärer i Sveriges kommuner för år 2001. Eftersom de äldre flyttar i mycket liten omfattning är dagens boendemönster högst relevant (se kap 5 i denna rapport). Var fyrtiotalisterna bor är därför intressant att studera för att förutspå var det kommer att behövas arbetskraft och andra resurser när de går i pension. I det andra avsnittet beräknas försörjningskvoten för kommungrupper och kommuner. Kommunerna grupperas också med hjälp av en klusteranalys som ger ett mer förutsättningslöst resultat efter de äldrevariabler som används. Sist i kapitlet sammanfattas Sveriges äldrelandskap med en diskussion om framtida välfärd och offentlig ekonomi.
Förutom kommungrupperna konstruerade med hjälp av klusteranalys används även i kapitlet följande kommungrupper: de tre storstadsområdena, högskolekommuner, industrikommuner, kommuner i Norrlands inland och
stadsnära landsortskommuner12. Materialet som används i kapitlet kommer från Sveriges statistiska databaser vid SCB. Större delen av uttagen gjordes sommaren 2002 ur befolkningsregistret och från arbetskraftsundersökningen (AKU). Ur den övergripande bilden av Sveriges demografiska läge särskiljs de äldre och som äldre räknas här de som är 50 år och däröver.