Hur påverkar äldres flyttningar det framtida regionala boendemönstret?
De äldre blir i olika avseenden en allt mer betydelsefull grupp i samhället. Detta beror inte bara på att de blir fler utan även på att de är friskare och lever ett aktivare liv under en stor del av ålderdomen än vad äldre gjorde förr. Hur äldre vill bo i framtiden kan därför få stora konsekvenser på fördelningen och utbudet av service, vård mm. Som en viktig faktor för att påverka det framtida boende-mönstret ses de äldres flyttningar.
Vad det gäller den regionala flyttningen så framkommer det i denna studie att allt fler flyttar. Denna ökning är i första hand ett resultat av kohorteffekter, det vill säga ändrat flyttningsbeteende. I studien framkommer också att kohorteffekten i första han är relaterad till att unga vuxnas samt de äldres benägenhet att flytta ökat. Emellertid är det utifrån mycket låga nivåer som denna ökning av äldres flyttningsbenägenhet tog sin början. Den överväldigande majoriteten av äldre är således kvarstannare. Ett huvudresultat från denna studie är därför att trots att äldre flyttar mer än tidigare så är deras omflyttning i dag av marginell betydelse för att påverka deras regionala bosättningsmönster.
Har då inte äldres flyttningar någon betydelse? Jo, det finns ändå skäl till att analysera hur äldre flyttar. För det första så har inte den omfattande folkökningen av äldre mer än inletts. I takt med att de äldre blir en allt större del av befolkningen kommer därför äldres flyttningar att få en allt större betydelse för det regionala bosättningsmönstret. För det andra, beroende på hur flyttningsmönstren ser ut kan flyttningen av äldre få relativt stor betydelse för t ex befolkningsutveckling i vissa kommuner eller vissa grupper av kommuner.
Det finns därför anledning att analysera hur de äldre flyttar.
I studien framgår tydligt att när befolkningen kommer i 55-60 årsåldern börjar den att flytta längre än vad befolkningen i medelåldern gör. Detta innebär att geografiska områden som tidigare i livet låg för långt bort för att bo i blir potentiella boendeområden när befolkningen närmar sig pensionsåldern.
Den flyttning av äldre som sker mellan kommuner är befolkningsutspridande.
Detta mönster visade sig vara stabilt mellan de två jämförda åren. Av de mer befolkningsglesa områdena är det framförallt den stadsnära landsbygden som är mest attraktiv för de äldre i nettoflyttningstermer. Detta mönster gör att man kan förvänta sig den största påverkan på befolkningstal och befolkningsstruktur i den tätortsnära landsbygden. Det är också här man kan förvänta sig, som en
konsekvens av flyttning, störst förändring på serviceefterfrågan av sådan service som efterfrågas av äldre.
Ett utmärkande drag för äldres flyttning till och från den tätortsnära landsbygden jämfört med de andra kommunkategorierna är att den innefattar förhållandevis många flyttare. Detta gör att man mycket väl redan nu eller inom en snar framtid kan förvänta sig en förändring av befolkningsstruktur och serviceefterfrågan lokalt i denna kommuntyp.
En annan tydlig tendens är att andelen äldre som flyttar till utlandet ökar. Det kan å ena sidan bero på att tidigare invandrade flyttar hem. En annan trolig förklaring har att göra med svenskar som skaffar bostad i utlandet. Båda dessa tendenser ligger i linje med vad man har funnit på andra håll där äldres internationella flyttning studerats. Dessa studier visar att på ett europeiskt plan kan en parallell kan dras till de sk solkustflyttningarna i USA. Solkusten i det Europeiska perspektivet ligger vid Medelhavet företrädesvis i Frankrike och Spanien. Vad denna utveckling pekar på är att efterfrågan service för äldre kommer att uppstå någon annanstans utanför Sverige.
Referenser
Amcoff, J. (2001) Samtida bosättning på svensk landsbygd, avhandling Geografiska regionstudier 41, Uppsala.
Borgegård, L-E. & Håkansson, J. (1997) “Population Concentration and
Dispersion in Sweden since the 1970s”, in Borgegård, L-E., Findlay, A. M. &
Sondell, E. (eds) Population, Planning and Policies, CERUM REPORT, no.
5, Umeå.
Bures, R. (1997) Migration and the life course: Is there a retirement transition?
International Journal of Population Geography, Vol 3, pp.89-99.
Cross, D.F.W. (1990) Counter urbanization in England and Wales, Avebury.
Dresher, K. (1993) Local Public Finance and the Residental Location Decisions of the Elderly: The Choice Among States, Department of Economics,
University of Wisconsin; Madison.
Fransson, U. & Borgegård, L-E. (2002) ”Lokala och regionala flyttningar och boendekarriärer bland äldre”, i bilagedel D till SOU 2002: 29, Stockholm, Socialdepartementet.
Fuguitt, G.V. & Tordella, S.J. (1980) Elderly Net Migration. The New Trend of Nonmetropolitan Population Change, Research on Aging, Vol 2, No 2, pp.194-204.
Håkansson, J. (2000) Changing Population Distribution in Sweden –Long Term Trends and Contemporary Tendencies, avhandling. Gerum Kulturgreografi, nr 2000: 1.
King, R. (ed) (1993) Mass Migration in Europe: the legacy and future, London, Belhaaven.
King, R., Warnes, A.M. & Williams, A.M. (2000) Sunset Lives: British Retirement Migration to the Mediterranean, Berg: Oxford.
Law, C. & Warnes, A. (1976) The Changing Geography of Elderly in England and Wales, Transactions of the institute of British Geographers, pp.453-471.
Lindström, B. & Åhlund, O. (1982) Åldrande och boende. Att bo i det ordinära bostadsbeståndet. R3:1982, Arkitektursektionen, Lunds universitet.
Litvak, E. & Longino, C. (1987) Migration Patterns Among Elderly: a Developmental Perspective, The Gerontologist, Vol 27, pp.266-272.
Lundmark, C. (1995) Pensionärernas flyttningar över kommungräns i Sverige under perioden 1972-1992, Umeå Universitet, GERUM, Nr 29.
Newbold, K. (1996) Determinants of Elderly Interstate Migration in the United States, 1985-1990, Research on Aging, Vol 18, pp451-476.
O´Reilly, K. (2000) The British on the Costa del Sol, Routledge, London.
Rodriquez, V., Férnandez-Mayoralas, G. & Rojo, F. (1998) European retreats on the Costa del Sol: a cross national comparison. International Journal of Population Geography, Vol 4, pp.183-200.
Serow, W.J. (1978) Return migration of the elderly in the USA: 1955-1960 and 1965-1970, Journal of Gerontology, Vol 33, No 2, pp.288-295.
SNA (1991) Befolkningen, Sveriges Nationalatlas, Bra Böcker.
SOU 1996:55 (1996) Sverige framtiden och mångfalden, Slutbetänkande från invandrarpolitiska kommittén, Nordstedts Tryckeri AB, Stockholm.
Tornstam, L. (1992) Åldrandets socialpsykologi., Raben & Sjögren:
Kristianstad.
Warnes, A. (1982) “Geographical perspectives on Ageing”, in Warnes, A.M.
(ed) Geographical perspectives on the elderly, New York: John Wiley.
Williams, A. M. & Hall, C. M. (2000) Tourism and migration: new
relationships between production and consumption, Tourism Geographies, Vol 2, pp.5-27.
Wiseman, R.F. (1980) Why Older People Move: Theoretical Issues, Research on Aging, Vol 2, No 2, pp.37-57.
6. Boendeplaner för pensionsåldern – i fyrtiotalisters perspektiv
Karin Tillberg-Mattsson
Den generation som står i begrepp att gå i pension under 2000-talets första och andra decennium, de så kallade fyrtiotalisterna, skiljer sig från tidigare generationer på flera sätt. Den är stor, har ett materiellt högre välstånd och är högre utbildad än tidigare generationer (Johansson och Persson, 1991; Lindén, 1994).
I denna studie är intentionerna, preferenserna och restriktionerna vad gäller valet av framtida boende bland kvinnor och män i fyrtiotalistgenerationen i fokus. På det området avviker denna generation från tidigare genom att den bor betydligt rymligare och i högre utsträckning i småhus (Lindén, 1994). Aldrig tidigare har den blivande pensionärsgenerationen i så stor utsträckning ägt till största del skuldfria hus.
Ett vanligt antagande i såväl forskningen som den allmänna samhällsdebatten är att fyrtiotalisterna i egenskap av resursstark generation har goda möjligheter att välja framtida boendesituation fritt utifrån personliga intressen och önskemål. Ett scenario som förs fram är att fyrtiotalisthushållen i större utsträckning än tidigare generationer kommer att sälja sina hus i städernas utkanter och istället bosätta sig i centralt belägna lägenheter (se till exempel Abramsson et al, 2000). Å andra sidan har småhusägare och bostadsrätts-innehavare generellt en lägre flyttningsbenägenhet än personer som bor i hyresrättslägenheter. Det är också så att kvarboendet i den rymliga bostaden har ökat betydligt och kontinuerligt under de senaste decennierna (Lindén, 1994).
Detta skulle alltså å andra sidan kunna innebära att fyrtiotalistgenerationen, istället för att frigöra kapitalet investerat i bostaden, bor kvar i egna småhus i hög utsträckning.
Ett annat diskuterat scenario är att flyttningarna till klimat-, natur- och/eller kulturmässigt attraktiva områden kommer att öka (Borgegård, 1992). Äldre människor antas då ställa allt högre krav på sin boendemiljö, och fyrtiotalisterna vara den första generationen som har de materiella förutsättningarna att förverkliga sina preferenser i märkbar omfattning. Ännu har i Sverige inga tydliga mönster av det som i USA kallas ”amenity-migration” (Wiseman, 1980, i Lundmark, 1995) kunnat skönjas (Ekström och Danermark, 1993). I USA har fenomenet att främst yngre pensionärer flyttar ut från storstäderna till regioner som upplevs som attraktiva ur främst klimatsynpunkt kunnat påvisas sedan 1970-talet (Warnes, 1992; Boyle et al, 1998). Florida är ett klassiskt exempel.
Inom boendeforskningen generellt är fokus oftast på flyttningar och flyttmotiv snarare än på kvarboendet och dess drivkrafter. Syftet med detta kapitel är att öka kunskapen om vilka skäl som kan finnas för personer ur
fyrtiotalistgenerationen både till att planera flytta och bo kvar under pensions-åldern. Antagandena i tidigare forskning om denna generations stora möjlig-heter att realisera individuella boendepreferenser problematiseras härvid ur ett genusperspektiv. Till grund ligger resultaten från en kvalitativ intervjustudie.