Intervjustudien22 genomfördes år 2001 med fem män och fem kvinnor bosatta i Gävle och födda åren 1941-43. Dessa äldre årgångar fyrtiotalister valdes därför att de befinner sig närmare pensionsåldern och många redan har förtids-pensionerats eller har avtalspension. Gävle representerar som medelstor stad en ortsstorlek som en stor del av den svenska befolkningen bor i. Staden uppvisar å andra sidan inte den mycket kraftiga värdestegring på fastigheter som kommit många av fyrtiotalisterna i storstäderna
,
särskilt i Stockholm, till del.Förutsättningarna för boendeplanerna inför pensionen är naturligtvis delvis avhängiga nuvarande boendeform och civilstånd. Vid urvalet av de tio intervju-personerna (se Tabell 1) var det därför viktigt att få med såväl hyresrätts, bostadsrätts- som villaboende, och såväl enboende som sammanboende. Ur Gävle kommuns Kommuninvånarregister gjordes ett slumpmässigt urval ur respektive kombination av upplåtelseform och civilstånd. Eftersom det totala antalet fyrtiotalister i de olika kombinationerna varierar, är urvalet inte statistiskt representativt. Frågan om resultatens representativitet i statistisk mening är ju inte heller relevant, eftersom intervjustudien är kvalitativ. Den låter ett antal röster ur fyrtiotalistgenerationen komma till tals och bidrar förhoppningsvis till fördjupad kunskap om intentioner och restriktioner med avseende på boendet under pensionsåldern.
22 Resultaten från intervjustudien är även presenterade i ett diskussionsbetänkande till den parlamentariska äldreberedningen SENIOR 2005 (Tillberg Mattsson 2002), där också urvalsprocessen är mer ingående beskriven.
Tabell 1. Intervjupersonernas utbildnings-, förvärvsarbets- och familjesituation.
Utbildning Arbetssituation Barn Barnbarn Föräldrar i livet
bostadsrätt flickskola tjänsteman inom
offentlig förvaltning 1 utanför
länet Inga mamma
gift; villa realskola
tjänsteman inom privata
service-sektorn 1 i Gävle 2 i Gävle mamma i Gävle Christina,
gift; bostadsrätt flickskola förtidspensionerad 1 utanför
länet 1 utanför
offentlig förvaltning 1 i Gävle, 1
utanför länet Inga mamma utanför
länet Sven-Olof,
gift; villa folkskola egenföretagare inom industrin
Nio kvalitativa, halvstrukturerade intervjuer genomfördes personligen och en per telefon.23 Till grund för intervjuernas struktur låg en intervjuguide, som inte följdes strikt, utan utrymme gavs för intervjupersonen att ”hoppa” mellan delarna, samt för individuella följdfrågor. Intervjuguiden inleddes av frågor om intervjupersonens familje- och förvärvsarbetssituation, eventuell tillgång till
23 Ingen av de tillfrågade vägrade delta, men en kvinna accepterade (med hänvisning till sin personliga situation) endast att intervjuas per telefon.
fritidshus och semestervanor. Därefter följde frågor om det nuvarande boendet, samt om boendepreferenser. Nästa avsnitt handlade om boendeplaner inför en förväntad tid som vital pensionär. Den sista delen av intervjuguiden bestod av ett antal frågor om eventuella reflektioner kring det egna boendet i fallet av behov av daglig hjälp någon gång i framtiden. De tio intervjupersonerna ges i presentationen fingerade namn (se Tabell 1).
Tre av intervjupersonerna har folkskola som högsta utbildning, och sex real- eller flickskola. En person har tagit studentexamen och en annan har läst vid högskolan senare i livet, men har ingen examen därifrån. Vid första anblicken kan det framstå som att de intervjuade fyrtiotalisterna är förhållandevis lågt utbildade. Även om urvalet inte gör anspråk på att vara statistiskt representativt, är det dock värt att framhålla att äldre fyrtiotalisters utbildningsnivå i landet som helhet inte är så hög, även om den är högre än tidigare generationers (Johansson och Persson, 1991). Av dem födda år 1940 tog 20 procent studentexamen, medan andelen till år 1949 hade stigit till 33 procent (Johansson och Persson, 1991, s 38). Det var alltså betydligt vanligare bland de yngre 40-talisterna, än bland dem som de här intervjuade tillhör, att ta studentexamen. I riket som helhet hade år 1995 13,6 procent av dem födda 1940-1949 minst tre års eftergymnasial utbildning (SCB 1996). Även här kan andelen antas vara lägre bland de äldre inom gruppen.
Tre av de fem intervjuade kvinnorna hade slutat förvärvsarbeta helt, medan de fem männen fortfarande arbetade eller var arbetssökande. Nio av de intervjuade hade barn, varav i sex fall åtminstone ett barn bodde i Gävle. Sex stycken hade också barnbarn, varav i fem fall samtliga bodde i Gävle. Två av de intervjuade hade inga föräldrar kvar i livet. Endast en hade båda kvar, medan sju hade sin mamma kvar i livet. I sex av de senare fallen bodde mamman i Gävle.
Disposition
I många undersökningar av boendeval fokuseras enbart flyttningar. I föreliggande studie har det alltså bedömts som lika viktigt att analysera skälen till ett planerat kvarboende. Kapitlet är dock disponerat efter olika möjliga orsaker till flyttningar, som antingen i migrationsstudier visats vara viktiga, eller förts fram såsom tänkbara kommande flyttskäl i just fyrtiotalisternas fall.
Således är det första temat intervjupersonernas inställning till ett säsongsvisa boende på varmare breddgrader, främst i Sydeuropa. Därefter behandlas fritidshusets roll. I nästa avsnitt diskuteras diskrepansen mellan intervju-personernas preferenser med avseende på bostadsort och deras faktiska boendeplaner. Den sociala anknytningens roll för såväl kvarboende som flyttningar diskuteras, liksom omsorgsansvaret som en restriktion för valet av boende. Frågan huruvida intervjupersonerna reflekterat över hur de skulle vilja bo ifall de någon gång blir i behov av daglig omvårdnad, avslutar kapitlets
empiriska del. Slutligen diskuteras de huvudsakliga resultaten i ett vidare sammanhang och som utgångspunkter för fortsatt forskning.
Källkritik
Det bör framhållas att eftersom detta är en studie av fyrtiotalisters boendeplaner inför pensionen, delar den framtidsstudiens klassiska dilemma att den enbart kan ge kunskap om intentioner, inte om faktiskt beteende. Av den anledningen kan man förvänta sig att intervjustudien ger mer inblick i preferenser än i restriktioner för att förverkliga desamma. Som kommer att framgå av texten, ger intervjupersonerna dock tydligt uttryck för insikter om restriktioner för valet av boende, vilka förvisso är sedda utifrån dagens horisont. Det bör slutligen sägas att en intentionsstudie av detta slag inte bara kan ge intressant kunskap om fyrtiotalisters möjliga framtida boendesituationer. Den ger också inblick i vilka situationer (exempelvis med avseende på hälsotillstånd) intervjupersonerna inte har reflekterat över.