Årsredovisningar innehåller även responser till kritik från omvärlden, ana- lytiker, journalister, ägare och från medborgare i allmänhet. Aktiebolag är under ständig bevakning och deras prestationer bedöms vid varje bokårs- slut. Hur gick det? Infriades vinstförväntningarna? Ser framtiden ljus eller mörk ut? När ett företag i något avseende inte lever upp till förväntningarna – t.ex. genom att underträffa analytikerns resultat förväntningar – är detta ett slags misslyckande som – likt andra typer av misslyckanden – måste han- teras kommunikativt. Genom att utgöra en aktiv respons på omgivningens förväntningar blir den finansiella rapporten en del av ett skapande av företagets
hårdasiffrorochmjuktprat
egen berättelse om vad som har hänt och vad som har föranlett misslyckan- det ifråga. Årsredovisningen presenterar olika typer av försvarstal visavi den omgivning som bevakar, värderar och kritiserar företaget.
Ett sätt att förstå hur dessa försvarstal fungerar i finansiell kommuni- kation är att analysera t.ex. årsredovisningar som texter som innehåller så kallade ”accounts” (ungefär: redogörelser) (Sandell & Svensson 2016). Accountsbegreppet introducerades 1968 av sociologerna Scott & Lyman som ett verktyg för att förstå hur vi i vardagsspråket beskriver och förklarar misslyckanden av olika slag. ”Accounts” neutraliserar handlingar, händelser eller konsekvenserna av sådana händelser. De överbryggar skillnader mel- lan förväntningar och prestationer. Ett misslyckande kan exempelvis vara ett företag (och då i synnerhet ledningen) som inte har lyckats nå upp till intressenternas förväntningar. Ett exempel på när accounts används i års- redovisningar för att försvara sig mot kritk är när företaget inte lyckas möta omvärldens resultatförväntningar.
En vanlig accounttyp är bortförklaringen. En bortförklaring är ett erkän- nande av att en handling eller händelse har ägt rum och att den dessutom är dålig, felaktig eller olämplig, men innebär samtidigt ett förnekande av ansvar. En bortförklaring syftar till att styra uppmärksamheten mot faktorer utanför den ifrågasattes kontroll. Ett exempel är följande:
Tillväxten på IT-marknaden var måttlig under tredje kvartalet 2010. Kun- derna avvaktar, eftersom oron över världsekonomin har tilltagit igen (Tieto 2010:2).
”Marknaden” och ”kunderna” lyfts här fram närmast som ett slags externa omständigheter som inte ryms inom ramen för en företagslednings möjligheter till planering och styrning. En vanlig referens är finanskrisen som tacksamt kan framhållas som orsaken bakom ett negativt utfall. Finanskrisen har gjort kunderna oroliga och deras inaktivitet, snarare än företagets initiativ och beslut, begränsar marknadstillväxten.
En annan typ av account är rättfärdigandet, som innebär att ansvar för en handling eller en händelse accepteras men att man förnekar att handlingen eller händelsen är eller har inneburit något negativt. Förnekanden kan exem- pelvis göras genom hänvisningar till händelsens positiva värden eller helt enkelt genom en förminskning av allvaret i situationen:
Rörelseresultatet 2010 är belastat med 207 Mkr avseende kostnader för tidigare annonserade nedläggningar (Husqvarna 2010:2).
Redogörelsen ovan kan ses som ett förnekande av att skada skett, så till vida att det görs klart att dessa nedläggningar redan tidigare har kommunicerats. Någon ny, icke ”tidigare annonserad” skada har med andra ord inte inträffat under rapportperioden. ”Tidigare annonserade” syftar dock bara på ned- läggningar, inte på de kostnader som följer av dessa. Här betonas ledningens kontroll och överblick över situationen, och det som uttrycks här är att det lägre rörelseresultatet saknar nyhetsvärde. Allt är redan känt och ledningen har kontroll över situationen.
Avslutning
Det här kapitlet har varit ett försök att lyfta fram en del av den forskning jag och mina kollegor (se fotnot 1) har utfört inom det forskningsfält som brukar kallas för finansiell kommunikation. Den här typen av närläsningar av finansiell kommunikation belyser en intressant aspekt av årsredovis- ningar; de är dokument som responderar på och kommenterar sin samtid. Årsredovisningarna hänvisar inte endast till det enskilda företaget och dess prestationer utan kan även ha något att säga om samtiden, om de händelser och diskussioner som just då äger rum i det omgivande samhället. Årsredo- visningar reflekterar sin samtid genom att beskriva och kommentera eko- nomiska, politiska och kulturella händelser, debatter och omständigheter. Det finns därför skäl att behandla företags årsredovisningar som ett slags arkeologiska dokument som kan ge oss kunskaper om den tidsanda i vil- ken företaget verkar. De normer och regler som reglerar företags finansiella kommunikation är delar av en större normativ struktur som kan studeras på mikronivå i de finansiella rapporter som produceras och sprids av före- tag. Modebegrepp såsom ”hållbarhet” och ”corporate social responsibility” har till exempel länge varit självklara inslag i årsredovisningar och de säger något om vår tid, om vad som anses vara legitima och socialt accepterade ståndpunkter. Genom att studera årsredovisningarnas mjuka prat, och inte bara stirra sig blind på de hårda siffrorna, kan vi komma nära de specifika ideologiska och diskursiva sammanhang som ramar in och definerar före- tags verksamhet.
hårdasiffrorochmjuktprat
Not
1 Denna text bygger i allt väsentligt på ett forskningsprojekt finansierat av Handels- banken, 2015–0109:1: Redovisningens språk: Finansiell rapportering som organisa-
tionskommunikation, som jag tillsammans med Henrik Rahm, Niklas Sandell och
Alexander Paulsson arbetat med 2016–2018. Texten bygger även på det arbete som utfördes inom ramen för det tvärdisciplinära temat Årsredovisningen på Pufendorf- institutet i Lund mellan oktober 2016 och maj 2017. Deltagare i detta tema var, förutom jag själv, Henrik Rahm, Niklas Sandell, Alexander Paulsson, Åsa Thelan- der, Sanna Skärlund och Matthias Baier. Kapitlet hänvisar dessutom till en studie av årsredovisningar utförd av mig själv, Niklas Sandell och Mikael Sjöblom. De idéer och forskningsfynd som presenteras i detta kapitel är – även om jag ståtar som ensam författare i just denna text – ett resultat av vårt kollektiva arbete.
Referenser
Lupu, I. & Sandu, R. (2017). Intertextuality in corporate narratives: a discursive anal- ysis of a contested privatization. Accounting, Auditing & Accountability Journal, 30 (3), 534–564.
Rahm, H., Sandell, N. & Svensson, P. (2016). Att skriva och läsa goodwill. Balans
Fördjupning, 5, 10–12.
Rahm, H., Sandell, N., & Svensson, P. (2016). Drömmen om företaget. Svebe34 (Svensk- ans beskrivning 34, Lunds universitet, vol. 34, 399–411.
Rahm, H., Sandell, N., & Svensson, P. (2016). Räkna med språk: Om årsredovisningens vardagsspråk. Organisation & Samhälle, (1), 32–35.
Rutherford, B. A. (2005). Genre analysis of corporate annual reporting narratives: A corpus linguistics-based approach. Journal of Business Communication, 42, 349–378. Sandell, N. & Svensson, P. (2016). The Language of Failure: Verbal Accounts in Financial
Reports, International Journal of Business Communication, 53 (19), 5–26.
Sandell, N. & Svensson, P. (2012). Verbala trolleritrick i finansiella rapporter. Balans, 6–7, 31–33.
Sandell, N., Sjöblom, M. & Svensson, P. (2018) Berättelserna i ”VD har ordet” – i dialog med omvärlden. Balans Fördjupning, 1, 1–5.
Stanton, P. & Stanton, J. (2002). Corporate annual reports: research perspectives used.