• No results found

Musik, språk och vetenskap

In document Visar Årsbok 2018 (Page 60-65)

Varför kan det vara frestande att hävda att musiken är ett språk? Att kon- sterna är ett slags språk? Är det för att lansera eller främja idén om konst- närlig forskning? Utan ett språk blir varken forskning eller vetenskap möjlig; språket behövs för att formulera och precisera problem och redovisa resultat på ett prövbart och begripligt sätt.

Vetenskap och forskning har hög prestige i vår kultur. Bakom försöken att tillämpa lingvistiska förståelsemodeller på konst, bakom metaforerna och försöken att analysera musik och bildkonst som språk, kan ett antagande anas: Ju mer man kan visa att vetenskap och konst – inklusive musik – är

glaspärlespelet

lika, desto värdefullare och viktigare blir konst och musik. Till detta kan man lägga en politiskt inkorrekt förmodan: om konstnärlig verksamhet – alla konstarter inkluderade – är en sorts vetenskaplig forskning, skapas också fler och nya möjligheter att få anslag till konstnärlig utbildning.

Jag tror detta antagande är en felsyn; konst och vetenskap är båda vär- defulla och viktiga, men därav följer inte att konst är vetenskap. Vetenskap och forskning är inte de enda företeelser som är värdefulla och viktiga i våra liv: kärlek, vänskap, naturupplevelser och social gemenskap hör också dit. Varken kärlek eller vänskap, inte heller naturupplevelser och social gemenskap, är vetenskap. Men de kan naturligtvis bli föremål för forskning – liksom konst och musik. De är viktiga utan att vi behöver förutsätta att de är eller har något ”språk” – i varje fall inte i den mening som vardags- språket är ett språk.

Det finns naturligtvis vissa likheter mellan forskarens och konstnärens/ kompositörens sätt att arbeta: intuitionen spelar en viktig roll i båda, liksom fokus på helheten. Kreativitet är nödvändig i båda sysselsättningarna, och problem som uppstår under arbetet med verket kan i båda fallen åtgärdas på flera sätt. Men det finns också viktiga skillnader när det gäller krav på belägg, falsifierbarhet och i en del fall på upprepbarhet och generaliserbarhet.

En invändning skulle kunna vara att det som kallas konstnärlig forskning har utmanat och förändrat vår syn på vad vetenskap och forskning är. De exempel jag sett på sådan forskning ger emellertid inget stöd för denna tanke, och för att exempelvis kraven på belägg, precision, opartiskhet och falsifierbar- het eller prövbarhet är mogna att förvisas till vetenskapens skräpkammare.5

Noter

1 När det gäller musik: absolut musik, programmusik; folkmusik, konstmusik; sakral och profan musik…och beträffande språk: talspråk, programmeringsspråk; djur- språk, formellt språk; enskilt språk, språk i allmänhet.

2 Dessa inkluderar möjlighet till metaspråk: språket kan uttala sig om sig själv – exempelvis ”detta är en sats på svenska”; logiska operationer: man kan skilja mellan satser som gäller vad Anders och Bertil gör, Anders eller Bertil gör, om Anders gör X, så gör Bertil Y osv.

3 Morfem är den minsta betydelsebärande enheten i ett språk; fonem ett betydelse- skiljande språkljud som när man byter j-ljudet mot v-ljudet i gikt, så får man vikt: nytt ljud, ny betydelse; varianter är sikt, bikt och dikt.

Visual Arts. Lund: Läromedelsförlagen/Scandinavian University Books, 1969; se också Holly M A, Panofsky and the Foundations of Art History. Ithaca & London: Cornell University Press, 1984.

5 Impulsen till att skriva denna artikel var en inbjudan att hålla ett föredrag på Odeum i Lund och en mailväxling mellan mig och Nils-Eric Sahlin om vad konstnären Torsten Andersson möjligen menade när han skrev om att hitta sitt språk. Tidigare versioner av denna text har presenterats på ett seminarium på Filosofiska insti- tutionen i mars 2018 och i ett föredrag på Odeum i Lund i april 2018. Jag tackar deltagarna vid dessa tillfällen för stimulerande kommentarer som har bidragit till att förbättra texten.

Referenser

Andersson T (2008). Torsten Andersson, Torsten Anderssons stiftelse, Benarp. Austin J L (1962), How to do things with words. London 1962, omtryckt 1975. Oxford:

Clarendon.

Chapman C (2018). Music really IS a universal language. Daily Mail, 25 januari. Cooke D (1959). The Language of Music. Oxford University Press , omtryckt 1964, 1990. Dalhaus C (1992). Analys och värdeomdöme. Stockholm/Stehag: Östlings förlag. Davies S (1994). Musical meaning and expression. Ithaca: Cornell University Press. Gabriel C (1978). An Experimental study of Deryck Cooke’s Theory of music and

meaning. journals.sagepub.com

Goodman N (1969). The Languages of Art. London: Oxford University Press; 2nd ed. Indianapolis. Ind.: Hackett, 1976.

Hermerén G (1986). Musik som språk, STM (Svensk Tidskrift för Musikforskning): 7–17. Hermerén G (1988). The Nature of Aesthetic Qualities. Lund: Lund University Press;

Bromley: Chartwell-Bratt.

Hermerén G (1969). Representation and Meaning in the Visual Arts. Lund: Lärome- delsförlagen/Scandinavian University Books.

Hermerén G (1987). Representation, Truth and the Language of Art. In: Veikko Ran- tala et al. (eds) Essays on the Philosophy of Music, Helsinki. (Acta Philosophica Fennica), s. 179–209.

Holly MA (1984). Panofsky and the Foundations of Art History. Ithaca & London: Cornell University Press.

Johansson I (2011). John Searle In the Year 2010, Reviews. Int Ontology Metaphysics, 12:73–85.

Kant I (1959). Kritik der Urteilskraft. Hamburg: Felix Meiner Verlag. Ursprungligen publicerad 1790.

Kivy P (2007). Music, language and cognition: and other essays in the aesthetics of music. Oxford: Clarendon Press.

Klee P (1964). Schöpferische Konfession. Das Bildnerische Denken. Stuttgart. Basel. Kjørup S (1978). Pictorial Speech Acts. Erkenntnis, 12: 55–71.

glaspärlespelet

Kramer L (1990). Music as Cultural Practice. Berkeley: University of California Press. Larsén C (2018). Sydsvenskan, 20 januari: Tomner tog plats bland giganterna. Lendvai E (1983). The workshop of Bartók and Kodály. Budapest: Ed. Musica. Lund T (2018). När prestationen i sig själv är nog, 25 januari, Sydsvenskan.

Mehr SA, Singh M et al. (2018). Form and function of human song. Current biology 28:3, Feb: 356–68.

Persson J, Sahlin N-E (2013). Vetenskapsteori för sanningssökare. Stockholm: Fri Tanke. Sandström S (2008). Explaining the obvious: a theory of visual images as cognitive

structures. Kungliga Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund. Scripta minora, 2007/2008:1.

Searle J (1969). Speech Acts. An Essay in the Philosophy of Language. Cambridge University Press.

Papperet, skrivbordet

In document Visar Årsbok 2018 (Page 60-65)