Det synes alltså vara oundvikligt att etablera något slags enhetlighet om det ska vara möjligt att studera religion. Vidare, om det är ”religion” som studeras måste det finnas något religiöst i det hela. När islamologen Jan Hjärpe menar att akademiska studier av religion ska studeras psykologiskt, sociologiskt och politologiskt, är det religions-psykologiska, religions-sociologiska och religions- politologiska studier han avser. Det är värt att notera att de olika perspektiven i det religions-antropologiska studiet som han förespråkar alla är discipliner med religion som förled.19 Frågan jag ställer mig är därför: På vilket sätt och
med hjälp av vad sätts sådana religiösa entiteter samman? Vad gör det hela
till en religiös entitet? En ofta outtalad men grundläggande idé verkar vara att religioner utgörs av trossystem som hålls samman i logiska strukturer.
Religion som ett starkt system, det vill säga en allomfattande lära präglad av en viss trosövertygelse, som till sin karaktär är ytterst stabilt och enhetligt, tycks vara den bild filosofen John Rawls har. Han argumenterar kraftfullt för att religion eller religiös argumentering ska hållas borta från offentligheten av den enkla anledningen att en religion är en comprehensive doctrine20 vil- ket innebär att den omfattar alla värden och dygder som erkänns inom ett tämligen precist artikulerat tankeschema.21 Som jag i andra sammanhang påpekat ligger detta väl i linje med den förståelse teologen George Lindbeck har av religion.22 För Lindbeck är en given religion en tradition tydligt skild från andra traditioner. Inte minst på det sättet att det som präglar en religiös tradition är att den absorberar allt, det vill säga allt tolkas i ljuset av den givna traditionens lära och världsförståelse, i dess termer och med dess språk.23
Detta fokus på lära eller trosföreställningar är inte specifikt för vare sig Rawls eller Lindbeck. Den franske sociologen Émile Durkheim definierar religion i termer av system av ömsesidiga relationer av tro och praktik som handlar om heliga saker. Religion handlar om tro och praktik som för sam-
multiplareligiösaidentiteter?
man alla som ansluter sig till detta i en moralisk gemenskap.24 Trosföreställ- ningarna står då i centrum, medan riterna tillhör en yttre översättning av dessa inre tillstånd. Riterna är något kontingent och materiellt till skillnad från religionens kärna – tron.25
Det vore orätt att hävda ett direkt samband mellan Rawls, Lindbeck och Durkheim liksom det inte går att sätta dem i direkt samband med vår tids religionsforskning. Men det går att se ett återkommande drag, nämligen en förståelse av religion som kretsande kring just tro. När Hjärpe understryker att det religiösa livet är rörligt och mångfacetterat pekar han på att den reli- giösa traditionen är öppen för nya tolkningar genom att plocka upp det ena eller det andra och av det skapa nytolkningar; det vill säga underförstått är att det finns något att tolka. När han betonar att det alltid är möjligt att bryta med normer, eftersom normsystem är flytande och något ur vilket ett urval ständigt görs och på vilken grund nytolkning alltid sker, framstår detta som möjligt endast om normer förutsätts, att det finns ett system av normer.26
Det sägs aldrig i Hjärpes text, men det tycks som en förståelse av ett läro- system som referenspunkt ligger i bakgrunden; urval och tolkningar tycks göras ur en samling av läror. Jag vill inte driva Hjärpe för långt här, men just precis mot en bred bakgrund av att tro och trossystem anges som pelare i det som kallas religion vill jag mena att en sådan bild av Hjärpe är rimlig. Det är på liknande sätt med Erica Li Lundqvists arbete. Där finns religion som en entitet som informanterna förhåller sig till, som de kan lämna eller inte lämna, som kan spela roll för dem, eller inte, som har begrepp och föreställningar om synd – och dessa måste informanterna förhålla sig till. I hennes text verkar tro finnas som ett fenomen, och tradition som något som har gränser – vilka kan överträdas – liksom det finns en religiös diskurs med specifika drag (den talar exempelvis om synd och om omoral). En out- talad utgångspunkt är att det finns specifikt religiösa diskurser och religiösa källor vilka kan tolkas traditionellt eller icketraditionellt.27 De marginalise- rade sexua liteterna undersöks i relation till islam som en identifierbar och avgränsad tradition som är just religiös.28
Det verkar svårt att inte förhålla sig till normer och normsystem när tolk- ning av traditionen lyfts fram; det verkar svårt att inte förhålla sig till lära och svårt att inte se det som att den handlar om ett system av trosföreställ-
ningar. Normer och normsystem, traditionen och läran blir viktiga, även
om de sedan skakas om, bryts ned, destabiliseras och ifrågasätts. Jag menar nämligen inte alls att undersökningar av det slag exempelvis Lundqvist gör
strävar efter att etablera eller upprätthålla Läran, Normen eller Traditionen, lika lite som syftet är att betona tron. Tvärtom verkar en poäng vara att lyfta fram det differentierade, det mångfaldiga, det rörliga, det konstant tolkade och föränderliga i det att ett urval ständigt görs. En poäng hos Hjärpe är att akademiska religionsstudier bör flytta intresset från teologins utformande av trossystem till studier av den praktiserade och levda religionen. Ändå vill jag mena att i den utsträckning detta görs mot en fond av religion ligger lära, trosföreställningar och trossystem som ett raster. Även om det ofta är implicit.
Religionsfilosofen Hendrik Vroom däremot är mycket explicit på den senare punkten. För honom är religion ytterst något som kretsar kring ett sammanhållet trossystem. En religion, menar han, uppfattas normalt som just ett trossystem i form av en koherent entitet.29 Den religiösa identiteten är ofrånkomligen bunden till ett sådant trossystem.30 Religionspsykologen Vassilis Saroglou menar på liknande sätt att religioner karakteriseras just som koherenta trossystem. Ur ett religionspsykologiskt perspektiv är det tydligt att det är just fasta strukturer som människor vill ha. Människor söker icke- ambivalenta och fasta system. Själva poängen med att vara religiös ligger här, menar Saroglou.31