Övriga vadarsamtal

De återstående samtalen förs mest mellan flickor. Uppgiftstyperna som

vadarna föreläggs, skiljer sig från vattenlöparnas genom en större

spridning av aktiviteterna. Eleverna utreder, diskuterar, definierar eller laborerar. Samtalen är som regel också något längre än vattenlöparnas, trots att den genomsnittliga samtalslängden är densamma.

Ett typiskt drag i dessa samtal är de många upprepningarna av ord inom samma teman samt vardagsspråkligt präglade variationer i de olika temana. Ett exempel på samtalsturer med sådan variation ges nedan ur samtal 13 mellan Astrid och Tina. Här diskuteras ekologisk nisch, och i turerna 18-22 exemplifieras såväl upprepningar som variation och vidd.

18. Tina: Jamen, att till exempel att granar trivs bäst i skogen å att inte ute nånstans mitt mitt i ingenstans, typ ute på gatorna eller nåt sånt där. Dom trivs ju bäst i skogen tillsammans med andra. 19. Astrid: Ja, med sina kompisar.

20. Tina: Ja, med sina kompisar.

21. G.H.: Men varför gör dom det alltså. Varför?

22. Astrid: De är väl för att typ dom lever i nåt sånt särskilt klimat. Det kan vara luften där som dom behöver. Äh, jag vet inte. Jag bara gissar.

Ovan diskuterar flickorna vad som menas med ekologisk nisch och tar som exempel granars livsmiljö. De rör sig inom detta tema och använder flera lämpliga men vardagliga ord för att beskriva de ekologiska samban- den mellan olika organismer. De rör sig inom fältet livsmiljö, mellan klimatet, luften och skogen, där de också placerar granarna och deras ’kompisar’. Klimat och luft bygger på över- och underordning, medan skogen utgör en extension. Skogen kontrasteras mot gatorna i stan. Sam- tidigt upprepar de sig och varandra flera gånger i detta korta avsnitt. Här föreligger en större rörlighet i ämnet, delvis beroende på min interven- tion. Språket som används ligger på en väldigt vardaglig nivå, där granar, andra träd och mossor besjälas.

Med något undantag påminner dessa samtal om de föregående så- tillvida att innehållet i samtalen är vardagligt, och att diskussionerna of- tast stannar på en ytlig innehållsnivå, trots att flickorna uppehåller sig längre tid kring frågorna. Flickorna anknyter ofta till sin egen verklighet med exempel, men de har också svårt att röra sig mellan vardag och ve-

128

tenskap. Helst håller de sig till det vardagliga. Detta gäller de flesta flick- orna i grupp 1.

I dessa samtal hämtar eleverna innehållet till sitt textbygge från flera olika håll än vattenlöparna. Det gör de genom att använda tidigare tal, läromedel och andra erfarenheter, och också här föreligger en större variation än i de föregående samtalen. Det är också ganska typiskt att eleverna läser högt för varandra ur läroboken, ofta utan att sedan kunna använda det lästa till att utveckla ämnesinnehållet.

I vadarnas samtal återfinns också procedurbidrag, men de är inte li- ka vanliga som i vattenlöparsamtalen, och de är oftare knutna till några elever. Typiskt för vadarsamtalen är däremot att flickorna bidrar med många olika typer av kommentarer, ofta som uttryck för känslor, person- liga erfarenheter, för att ge andra sitt stöd eller för att uttrycka osäkerhet eller dominans. L1- flickorna använder långt fler kommentarer av olika typer än L2-flickorna, som oftast håller sig till instämmanden och upp- backningar. De behöver bekräfta varandra och bli bekräftade om och om igen.

Några exempel på kommentarer som förekommer: I samtal 9 mel- lan Tina och Maria förekommer de var typ äckliga, urk, men alltså, och

jag tycker att dom egentligen; i samtal 4 mellan Frida och Vlora åter-

finns följande kommentarer: tycker jag, men du har helt rätt, för de var

bra; låter bra, och där har jag varit. I samtal 13 mellan Astrid och Tina

finns följande: men jag vet inte om det är rätt; vi ska inte fuska; så det

är ju rätt på sätt och vis; jamen, äh, jag vet inte; jag bara gissar; men det kan ju inte vara det där med att; ja, alltså jag bara tror; ingen aning.

Flickorna med svenska som sitt förstaspråk är överhuvudtaget de aktivare deltagarna bland dessa vadare, och i de flesta fall använder de långt flera ämnesadekvata ordkombinationer än flickorna med svenska som andraspråk. I samtalet mellan Tina och Maria om vattenförorening- ar använder Tina exempelvis följande specifika ordkombinationer: spola

ner och giftiga alger, medan Maria använder ordkombinationer som komma ihåg, tjockt lager cement. Detta samtal bygger på innehållet i

en film om miljön i Öresund. Filmen bygger på en jämförelse av miljön från Västerhavet till Öresund med 50 års mellanrum. Många för eleverna kända ortsnamn omnämndes, och i filmen förekom en mängd ekologiska begrepp, som tidigare använts under kursen, men inget av dessa återfinns

129

i flickornas samtal. I mina anteckningar har jag bl.a. noterat följande fö- rekommande begrepp: algblomning, språngskikt, våtmarker, botten-

djur, tungmetaller, övergödning syrebrist, plankton sjöstjärnor, muss- lor. 70

Innehållet flickorna skapar genom sitt samtal bygger mest på sådant i filmen som ligger nära deras vardagsverklighet som t.ex. vad man av miljöhänsyn får spola ner i toaletten och vad man bör undvika, liksom vad personerna i filmen gjorde. Ordkombinationen giftiga alger, är det närmaste de kommer i samtalet när det gäller för ämnesdiskursen speci- fika ordkombinationer.

I samtal 13 mellan Tina och Astrid används följande ordkombina- tioner: få rätt på frågan, trivas bra, fuktig luft, vara van att, fälla löv,

påverka egenskaper, odla päls och byta päls. Alla dessa ordkombina-

tioner hör till vardagsspråket, varav en del av dem (t.ex. fälla löv och

byta päls) här får anses som ämnesadekvata. I gruppen förekommer

emellertid också ämnesadekvata ordkombinationer som mer påminner om dem i vävarsamtalen. Det är vanligt i laborationssamtalen och i sam- talet (nr 4) mellan Frida och Vlora när de diskuterar energi. Båda flickor- na använder flera naturvetenskapligt relevanta ordkombinationer som:

utvinna energi, förbränning av fossila bränslen, koldioxid frigörs, bensin förbränns, förbruka olja och vara emot kärnkraft.

När det gäller språkliga formuleringar av typen nominaliseringar och omformuleringar från tal till skrift förekommer sådana, men de är oftast knutna till några få elevers samtal. I samtal 4 mellan Frida och Vlora förekommer många exempel på sådana språkliga formuleringar, t.ex. i följande rader: vi skriver så här: vid utvinning av energi, och vid

förbränning då frigörs koldioxid eller bensin förbränns. Detta samtal

ligger också nära vävarsamtalen.

5.2.3 Samtalsexempel 2: Astrid, Tina, Raija och Maria samtalar