Samtalsexempel 2: Astrid, Tina, Raija och Maria samtalar om hav och sjö

Nedan följer ett exempel på ett gruppsamtal som uppvisar många typiska drag för vadarna i grupp 1, här med innehållsmässig dragning mot vat-

tenlöparsamtalen. Samtalet förs mellan Astrid, Tina, Maria och Raija.

Alla flickorna går i samma klass, 1A. Två av dem har svenska som sitt

130

förstaspråk, två svenska som sitt andraspråk. Samtalsexemplet inleds också här med ett personporträtt som skapats med akronymen NA- DISKURS som raster, på liknande sätt som tidigare gjorts. Även den situation där samtalet förs beskrivs.

Vilka är Astrid, Tina, Raija och Maria?

Astrid och Tina, båda med svenska som förstaspråk, har funnit varandra och umgås såväl i skolan som på fritiden. De har rätt likartad familjebak- grund, båda har yrkesutbildade föräldrar med medellång utbildning, och de bor i olika medelklassområden, om än i helt olika delar av staden. De umgås sällan med föräldrarna, och Tina säger att hon inte träffar resten av familjen särskilt ofta, eftersom alla är så upptagna av olika saker. Flickorna är inte förtjusta i att diskutera med föräldrarna. Astrid säger att de diskuterar med varandra om de tittar på TV tillsammans, eller så sam- talar hon med mamma när de åker bil. Då de kan till exempel samtala om sådant som olika dialekter och slangord eller vikten av att äta frukost. Båda flickorna har var sitt yngre syskon.

Astrid är intresserad av djur, rider på sin fritid, och funderar på att utbilda sig till veterinär. Därför var det naturligt att välja NV- programmet. Tina har däremot inte bestämt sig för vad hon ska utbilda sig till, men funderar på barnläkare, läkare eller barnpsykolog. Båda flick- orna har goda vitsord från grundskolan med både G, VG och MVG. På gymnasieskolans språkdiagnos tidigare under terminen ligger båda flick- orna ungefär på medelnivå eller strax över. Båda flickorna trivs bra på gymnasiet, och de älskar denna klassen de går i, trots att det är stökigt och pratigt på många lektioner. Det är nästan bara på svensklektionerna det är tyst, för vår svensklärare är väldigt sträng, typ när hon pratar

så pratar ingen annan, och när hon ger oss uppgifter, så ska vi bara göra dom, som Tina uttrycker det. Av mina observationer framgår att

dessa flickor också gärna bidrar till lektionernas pratighet.

Flickorna valde båda den 4-åriga programvarianten därför att de sä- ger sig behöva mycket tid för att lära sig, särskilt de naturvetenskapliga ämnena, som inte alls är deras favoritämnen. Båda gillar språk bättre.

De har ytterligare ett gemensamt intresse: datan och internet, som Astrid säger. De chattar minst en timme varje dag med varandra eller med killarna de är förtjusta i, och hinner dessutom prata i telefon. Ett kärt samtalsämne då är killar.

131

På min fråga om ämnet naturkunskap säger de sig gilla ämnet, men

boken, den skulle jag bara kunna slänga i papperskorgen, säger Anna.

Hon tycker att läroboken är så faktaspäckad och svår Så ba ojsan. Vad

har jag läst igenom så får jag läsa igenom det flera gånger typ innan jag nånsin förstår vad det är för ett ord liksom. Också Tina tycker att läroboken är svårfattad och jobbig, mycket svåra ord och sånt, de skriver så invecklat så det är svårt att förstå vad dom verkligen me- nar.

Vid nedanstående inspelningstillfälle samarbetar Astrid och Tina med Maria och Raija, båda med svenska som andraspråksbakgrund. Ma- ria har bott i Sverige sen hon var elva månader, medan Raija kom när hon var 4 år. Båda bor i ett invandrartätt område, och bådas föräldrar har kort utbildning. Hemma hos Maria talas det flera olika språk, då mam- man och styvpappan endast har engelska som gemensamt språk, ett språk som inte är någon av föräldrarnas förstaspråk, och spanska och svenska talas med barnen och mellan syskonen. Ingen av föräldrarna talar särskilt mycket svenska, så Maria kan inte vända sig till dem och be om hjälp med läxorna om hon inte förstår. Hon har däremot en äldre bror, som flyttat hemifrån, som gärna ställer upp och hjälper henne när hon behöver hjälp med naturvetenskapliga ämnen eftersom han gått ut gymnasieskolan och tatt71 _{studenten Maria har flera yngre syskon, som} hon tar hand om varje dag. Styvpappan är sjukpensionär och sköter hemmet, medan mamman jobbar hela dagarna. Det innebär att Maria inte har så mycket tid som hon tycker att hon skulle behöva lägga på studierna när hon är hemma. Någon gång under helgerna träffar hon tjejkompisar, och då går de på bio eller sitter hemma hos varandra och ser på film. Men ofta behövs hennes hjälp i hushållet och hon beskriver dagen före intervjun som kaotisk. Hon behövde läsa på till ett prov i naturkunskap, men var tvungen att hjälpa till med tvätten och ta hand om småsyskonen. När hon väl fick ordentligt med tid för sitt pluggande lade hon sig på sängen och somnade med boken över ansiktet.

Maria gillar allt inom sjukhuset, säger hon, och fortsätter med att det inte spelar någon roll om man utbildar sig till läkare, fotvårdspecia-

list eller hjärnkirurg. Det viktigaste är att det är något inom vårdsek-

torn. Hon skulle eventuellt också kunna tänka sig att bli frisör eller kock.

132

Mamma hade ett finger med i spelet när Maria valde gymnasieskola, och därför kunde hon inte gå det program hon helst hade önskat, nämligen vård- och omsorgsprogrammet. När hon går ut gymnasiet kan hon tänka sig att pröva på att bosätta sig och arbeta i Chile, landet som mamman kommer ifrån.

Raija har en liknande familjebakgrund med många yngre syskon som hon hjälper till att ta hand om. Hon talar huvudsakligen arabiska hemma med föräldrar och syskon, och med de många släktingarna hon väldigt ofta träffar. Hon har också en kamrat sedan grundskoletiden, som hon ofta umgås med. De talar svenska sinsemellan och har väldigt roligt tillsammans. Med föräldrarna pratar Raija mest om vad som hänt i sko- lan, hur proven gått, om hon har läxor m.m. Raija är mycket intresserad av biologi och kemi. Det är därför hon valt NV-programmet. Den 4- åriga varianten valde hon för att hon hört så många rykten om hur svårt det 3-åriga NV-programmet är. Hon vill utbilda sig till laboratorieassi- stent, och säger att hon då behöver denna gymnasieutbildning.

Både Raija och Maria har bra betyg från grundskolan, med flera VG och något MVG. På språkdiagnosen hade båda mycket låga resultat, vilket inte tycks motsvara bedömningen av grundskoleprestationerna.

Maria har läst sitt modersmål genom hela grundskoletiden, tack vare att mamman uppmuntrat henne till det. Det kommer väl till pass om hon åker till Chile för att jobba. Maria säger att hon känner sig svenska, men

ändå inte. Hon har ju bott så gott som hela sitt liv i Sverige och aldrig

ens besökt mammans hemland.

Raija har däremot enbart sporadiskt deltagit i modersmålsundervis- ningen i grundskolan, och säger att hon ännu inte kan skriva arabiska. Nu under gymnasietiden tänker hon bruka mer tid på att lära sig arabis- ka, säger hon. Hon är stolt över sina föräldrars hemland och känner sig arabisk och absolut inte svensk.

Båda flickorna gillar klassen de går i, men tycker att det är svårt att hänga med i alla ämnen, bland annat i naturkunskap. De tycker att läro- boken är svårläst, och säger sig inte hinna både anteckna och lyssna på läraren under lektionerna. Båda har tankar kring hur en bra lektion i na- turkunskap ska se ut. Raija tycker att eleverna först skulle få en chans att läsa igenom den text som är föremål för lektionen. Man måste få chan-

sen att först försöka själv, säger hon. Sen ska läraren undervisa hela kapitlet, förklara vad det går ut på och säga vad som är viktigt.

133

Maria har en helt annan favoritlektion: Hon vill arbeta i grupper om fyra till exempel. Varje grupp får en engagerande uppgift att lösa, och sen redovisar gruppen för läraren. Läraren ska då rätta till felaktigheter och säga om det var bra eller dåligt. Hon tycker att hon lär sig bäst i grupp, där hon har möjlighet att fråga kamraterna om hon inte förstår. Enligt mina observationsanteckningar ställer Maria aldrig någon fråga under naturkunskapslektionerna. Hon sitter ofta och skriver och verkar dröm- ma sig långt bort, även om blicken fastnar på husfasaden mittemot. Hon är också intresserad av vad klassens tuffa kille tycker och tänker, och masserar honom gärna i nacken, när han sitter bredvid henne. Maria sitter alltid långt bak i klassen. Maria är i motsats till sitt språkliga beteen- de under naturkunskapslektionerna ytterst pratglad, till exempel under vår intervju när hon får berätta om sig själv och sitt liv. Hon ställer också helhjärtat upp på mitt projekt, och deltar i flera inspelade samtal än dem jag tar med i min undersökning här.

Raija som alltid försöker sitta längst framme, ställer i motsats till Maria väldigt många frågor om allt hon inte begriper under lektionerna, men hinner ändå med att samtala med sina bänkgrannar och diskutera mobiltelefoner, smink eller något annat för stunden lockande. Raija är alltid pratglad och engagerar sig i allt som händer såväl i klassrummet som under rasterna. Hon agerar också ofta frökens hjälplärare när hon försöker få tyst i klassen.

Samtalets när, var, hur och vad

Det är en måndag eftermiddag i oktober, och lektionen i naturkunskap pågår. Läraren har ställt frågor på sådant klassen gick igenom veckan innan, på fredagen. Det är allmänt prat i klassen. Provdatum diskuteras och sen övergår läraren till dagens nya tema: sjöar och våtmarker. Lära- ren föreläser, och avbryts då och då av frågor som Måste man kunna

namnen?,Hur uttalas vegetation? Är det du som ritat det där? Ska vi också kunna? etc.72 _{Läraren säger att termerna ska kunnas antingen på} svenska eller latin. Hon blir irriterad och ber eleverna lyssna eller gå ut. Jag sitter på min vanliga plats vid sidan om katedern och noterar vad de elever som ingår i min undersökning gör. Detta har jag noterat om Ast-

134

rids, Tinas, Raijas och Marias klassrumsbeteenden, när jag låter blicken gå runt till var och en i flera omgångar under lektionens gång:73

Tina: skriver lapp till Maria - svarar på fråga om vad förna är- har ingen bok

- inget anteckningsblock - vänder sig bakåt och snackar med A - snackar med A igen - tittar på overhead - sitter och plockar på sin tröja - kommen- terar ordet sileshår

Astrid: snackar med T - säger att de vill ha prov i aulan - bläddrar i sina an-

teckningar - skriver av tavlan - skriver med olika färgpennor - frågar: behö- ver vi anteckna - snackar med T om ämnet - tittar på läraren - lyssnar

Maria: klipper med en liten sax - bläddrar i sin kalender - skriver i sin ka-

lender - har ännu inte tagit fram anteckningsblock, men har boken liggande på bänken - antecknar - antecknar - tittar på overhead - tittar neråt

Raija: tittar bakåt - tar fram anteckningsblock - antecknar - antecknar, läser i

läroboken - antecknar

Det eleverna skriverär alla de termer och begrepp som läraren presenterar, och de ritar av en bild som läraren lagt på overhead. Bilden föreställer olika typer av sjöar. En väldig mängd nya termer som har med sjöar och våtmar- ker att göra presenteras och förklaras, exempelvis följande: näringsrik,

näringsfattig, vassrugg, klarsjö, mosse, borrkärna, sileshår, podsol- jord, svavelväte. När läraren nämner växten sileshår vaknar Tina och

säger ivrigt att hon vet hur växten ser ut för det har hon läst i Kalle An- ka. Eleverna tjatar om rast och efter 45 minuter får de en 10 minuters rast.

När de återvänder efter rasten ger läraren dem i uppgift att i lärobo- ken läsa sidan 151 och diskutera skillnaden mellan hav och sjö. Syftet med diskussionen anges inte, inte heller anges hur deras diskussioner kommer att efterbehandlas eller vilken betydelse den har för bedömning- en av elevernas insatser i ämnet. Eleverna ombeds i alla fall inte att lämna in någon skriftlig sammanfattning av innehållet i det samtal de ska föra. Detta är uppgiften som de fyra flickorna ska diskutera i det rum vi har till vårt förfogande i nära anslutning till lektionssalen, där jag förberett med videokamera på stativ och en bandspelare med rundmikrofon liggande på det runda bordet.

135 Samtal 2

Att komma igång: känslor, procedurer, källor och innehåll

1. Tina: Ja men alltså, kolla. Om man ögnar igenom texten så slipper vi läsa.

2. Astrid: A men.74

3. Tina: Va?

4. Astrid: Man vet ju inte ens vad där står ju.

5. Tina: Ja, men shit! Man kan ju läsa [otolkbara ord]. Om du ögnar ser du ju [2 sek paus]! Va! Fattar ni inte ögna? Ögnar igenom en text? Vet ni hur?

6. Flera: Jaa.

7. Maria: Man bara tittar igenom de.

8. Tina: Ja, så kan ni försöka se om man hittar nånting med skillnaden mellan sjö och hav.

9. Astrid: Mm, det står i början.

10. Tina: Ja, mm [2 sek. paus]. Vad är det då?

11. Astrid: Det är att i havet så är där salt vatten. Sen så i sjö, så i sjö är där sött vatten.

12. Tina: Där kan vara sött vatten i hav också!

13. Astrid: Nä, för att då är det bräckt vatten. Inte [otolkbara ord]. [skratt från övriga] Inte helt sött vatten i havet!

14. Maria: Fina ord! 15. flera Näe [otolkbart].

16. Maria: Det kan klart vara det. Det kan visst vara svart svart, hrpt

sött vatten.

17. flera [otolkbart samtidigt tal, alla i munnen på varandra] 18. Tina Ja.

19. Astrid: Inte bara sötvatten!

I samtalet är det Tina som tar kommandot och anger tonen direkt, litet raljerande. Hon går in i en lärarroll75_{, där övriga, dvs. eleverna behandlas} skämtsamt överlägset. I motsats till vattenlöparsamtalen släpper Tina fram sina känslor direkt. Hon skojar om innebörden i ordet ögna och fortsätter att ange tonen, när hon frågar om de andra inte fattar vad ordet betyder. Maria förstår inte att Tina gör detta mest på skoj, utan svarar helt allvarligt på frågan om vad ögna innebär. Här kan det röra sig om kulturella skillnader i hur man skämtar under lektioner i skolan (jfr. t.ex. Scollon & Wong-Scollon (1995/1999).

Tina fortsätter med procedur- och kommentarbidrag och uppmanar de andra att ögna igenom texten och se om de hittar något svar på frågan

74 _{Vardagliglig skånska för ja, men.}

136

om skillnaderna mellan hav och sjö. Det är Tina som dominerar och Astrid sufflerar med olika procedurturer, bl.a. att man inte kan ögna för man vet ju inte ens vad där står ju (rad 4), och på rad 9 hittar hon svaret i början av texten. Läraren Tina uppmanar henne genast att besvara frå- gan. Maria och Raija håller sig mest i bakgrunden. Raija säger inget för- utom att hon instämmer i talkören på ett par ställen. Maria tolkar Tinas fråga seriöst, och visar att hon begriper ordet. För övrigt kommer hon med en kommentar (rad 16) där hon ger Tina sitt stöd i hennes argumen- tering om att det kan vara sött vatten i hav också. Kommentarerna är många i avsnittet och används av alla utom Raija. De kan vara stödjande som i exemplet ovan, eller ge uttryck för känslor eller osäkerhet: v? (rad 5) Ja, men shit! Fattar ni inte? Så kan ni försöka (raderna 2, 4, 5) och

Man vet ju inte (rad 4).

I avsnittet avhandlas temat om skillnaden mellan hav och sjö i form av salthalten, som Astrid hittat svaret på i läroboken (rad 9). Här inleds en diskussion om havets salthalt där Astrid och Tina har olika uppfatt- ningar. Tina fastnar i denna fråga och driver den sedan genom hela sam- talet, vilket innebär att de faktiskt inte kommer längre innehållsmässigt än till att havet innehåller saltvatten och sjöar sötvatten. Astrid rättar först delvis in sig i Tinas led, men står på sig i sin uppfattning att det inte kan finnas enbart sötvatten i hav, utan möjligtvis att vattnet kan vara bräckt, vilket Maria i sin tur reagerar på med fina ord. Jag tolkar detta som att Maria inte förstår innebörden i ordet bräckt, och tycker att Tina och Astrid ägnar sig åt hårklyverier och bara slänger sig med fina ord.

Redan i detta utdrag har flickorna alltså tagit upp det huvudsakliga innehållet i hela samtalet: I havet finns salt vatten och i sjön finns sött vatten. Det övergripande temat skillnaden mellan hav och sjö har här två underteman: vattendrag och salthalt. Här bygger flickorna på upprep- ningar, klassifikationer och antonymer. Det gäller få ord: sjö, hav, sött, och salt vatten.

Språket är alltså högst vardagligt och de specifika ordkombinationer som förekommer står Tina för (raderna 1, 5 och 8) ögna igenom som upprepas, samt skillnaden mellan hav och sjö. Det senare är lånegods från uppgiftsformuleringen, och det föregående tillhör allmänspråket. De många upprepningarna antyder att flickorna stannar kvar och cirklar runt i terrängen. De vet inte riktigt hur de ska gripa sig an uppgiften på en ämnesmässigt relevant nivå.

137

Kampen går vidare

20. Tina: Jag har badat i sötvatten.

21. Astrid: Ja, men det är inte bara sött vatten i havet! 22. Tina: Kan du fatta att jag badat i sötvatten! Och det är sötvatten!

23. Astrid: Nä, nähä! [skrattar]

24. Tina: Då kan du diskutera med dig själv.

25. Astrid: Ja, då gör jag det, för jag vet att jag har rätt. Jag har ett

bra svar.

26. Tina: Äh, äh, javisst du. Du [gnolar] alltså [3 sek. paus] [gnolar]. 27. Tina: Är det fram till övergödning?

28. Astrid: Ja, ja.

29. Maria: Hon sa bara sidan 151, va?

30. Tina: Nä, men det blir ju fortfarande. Det fortsätter, det fortsätter, det fortsätter ju där ju [4 sek. paus])! Ja, men lever inte typ olika djur och sånt i sjö än i hav och sånt? 31. Astrid: Ja, vi är fortfarande inne på skillnaderna. Ja, just det. 32. Tina: Ja, vi är det ja. Lever inte typ andra djur och i en sjö än

vad heter det i hav?

33. (flera)Maria hörs mest: Insekter [otolkbara ord].

34. Maria: Ins. insekter och växter och sånt. Dom lever mest i sötvatten.

Innehållsmässigt fortsätter flickorna diskussionen om hav och sjö och salthalten i vattnet, men de försöker nu också hitta andra skillnader mel- lan hav och sjö, närmare bestämt vad beträffar växt- och djurliv.

Här kämpar Tina och Astrid först om vem som har rätt om salthalten i hav och sjö. Oenigheten fortsätter. Tina försöker med argument från sin egen erfarenhet, men de biter inte på Astrid. De kan inte enas om ett svar, utan Tina slätar över det hela med sin skämtsamma procedurtur att Astrid kan diskutera med sig själv (eftersom hon är så envis och samar- betsovillig), och Astrid tar upp den tråden för att hävda att hon har rätt. Maria går in på en procedurtur som gäller svaret på vad de ska läsa i läroboken. Hon vill återföra samtalet till uppgiften. Hon försöker också komma in i diskussionen när hon hakar på Tinas fråga om det inte är olika djur i sjö och hav. Här försöker Maria vara med och skapa natur- kunskapsinnehållet när hon återupptar Tinas nya temaförslag om skillna- der i djurlivet i sjöar och hav. Maria föreslår att insekter lever vid sötvat- ten. Raija säger fortfarande inget. Det är mestadels Tina och Astrid som ser till att haka på i varandras turer, och de dominerar samtalet totalt. Källanvändningen består mestadels av att de diskuterar var i läroboken de ska söka svar på frågan. Denna källa används dock väldigt sparsamt

138

för att bygga upp innehållet, utan utnyttjas huvudsakligen till procedur- bidrag. Endast en annan källa används, och det är andra erfarenheter, som består av Tinas bidrag till innehållet i samtalet i form av att hon delger andra sina personliga erfarenheter av salthalten i hav, men bidra- get leder däremot inte till någon ämnesfördjupning.

Flickorna rör sig också i fortsättningen inom ett väldigt begränsat ämnesområde. Men nu introduceras ett nytt tema i samtalet: organismer i hav och sjö, som innehåller en del nya ord som fogas till de tidigare hav