Skolans roll 1: demokratiuppdraget

Med skolans samhällsuppdrag menas det uppdrag som lärarna åtagit sig i statens och kommunens tjänst. Uppdraget är både ett demokratiskt upp- drag och ett kunskapsuppdrag. Med skolans demokratiuppdrag menas de värderingar som ligger till grund för den svenska skolpolitiken och som samtidigt utgör grundvalen för ett demokratiskt samhälle. Det innebär att alla som arbetar i skolan ska arbeta för alla människors lika värde, jäm- ställdhet mellan könen, individens frihet och för solidaritet med svaga och utsatta. Skolans uppgift är "att gestalta och förmedla" (Lpo 94:19) dessa värden. Dessa kallas kort för värdegrundsfrågorna, och det pågår sedan år tillbaka en livlig debatt kring hithörande frågor och deras im- plementering (se t.ex. Hedin & Lahdenperä 2000).

Sverige är ett mångkulturellt samhälle i många olika avseenden. Idag handlar det inte enbart om att elevernas sociala bakgrund skiftar, utan det innebär att olikheterna i social bakgrund också kombineras med et- nisk bakgrund. Det är ett problem att handskas med hithörande frågor i

184

samhällen som länge ansetts ha en kulturellt homogen befolkning. I Sve- rige har invandring visserligen förekommit sen tidig medeltid, men situa- tionen är idag mer komplex, dels för att det nu i motsats till tidigare handlar om invandring på grund av krig och förföljelse av olika slag, dels för att många av dessa invandrade personer har svårt att komma ut i det svenska arbetslivet för att härigenom på ett naturligt sätt integreras i det svenska samhället (se t.ex. Arnstberg 1976, Morfiadakis 1986, Widgren 1982). Många av dem som söker asyl, liksom många av dem som slutli- gen beviljas permanent uppehållstillstånd bär på traumatiska upplevelser, som gör dem mer sårbara än 1960-talets arbetskraftsinvandrare. Dessut- om bär många av dem med sig erfarenheter från samhällen vars värde- grund vilar på andra värderingar och förhållningssätt än de svenska. Vär- degrundsfrågorna är bland annat av dessa anledningar viktigare än nå- gonsin att diskutera, tolka och gestalta i praktiken. Skolan har här en viktig uppgift att bidra till att utveckla den demokratiska människan i ett samhälle, där individens rättigheter tillvaratas, men där också individens skyldigheter i kollektivet betonas.

I värdegrunden betonas tydligt att utgångspunkten för undervis- ningen ska vara de olika eleverna och deras skiftande förutsättningar för lärande (jfr. också Östros m.fl. 2003). Mötet mellan olika kulturella mönster framhävs som positivt, och olika uppfattningar ska uppmuntras, för att tillvarata och vidareutveckla varje individs möjligheter.

I läroplanen (Lpf 94), som är ett bindande dokument, föreskrivs alltså de grundläggande värderingar som all verksamhet i skolan skall bygga på, både innanför och utanför klassrummens väggar. Detta värde- grundsuppdrag är alltså inte frivilligt, utan bindande. Det är dock inte möjligt att i detta sammanhang utveckla värdegrundsfrågorna på något uttömmande sätt, utan några aspekter berörs, främst sådana som nära knyter till avhandlingens huvudtema: L2-elevers språk och språkutveck- ling. Vad menar man med likvärdig utbildning och kulturell mångfald, och hur ska man uppfatta elevernas rättigheter och skyldigheter?

I läroplanen (Lpf 94) återfinns bl.a. följande formuleringar:

• Undervisningen skall anpassas efter varje elevs förutsättningar och behov. (Lpf 94 och Skollagen kap.1 § 9. )

• Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar, behov och kun- skapsnivå.

185

människans förmåga att leva och inse de värden som ligger i en kul- turell mångfald.

• Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de framförs. Den ska framhålla betydelsen av personliga ställnings- taganden och ge möjlighet till sådana.

• Elevernas möjlighet att utöva inflytande på undervisningen och ta ansvar för sina studieresultat förutsätter att skolan klargör utbild- ningens mål, innehåll och arbetsformer, liksom vilka rättigheter och skyldigheter eleverna har.

(Lpf 94:37-38)

Av citatet ovan framgår tydligt att undervisningen ska anpassas efter varje elevs förutsättningar, behov och kunskapsnivå. Att anpassa under- visningen efter 30 olika elever är en närmast utopisk uppgift. För att arbeta i denna riktning krävs god kännedom om elevernas förutsättning- ar och tidigare erfarenheter och kunskaper. Därefter behöver läraren ta ställning till vilka konsekvenser denna kännedom bör få för valet av lä- romedel, undervisningens innehåll och organisation.

Mångfalden ska ses som resurs, dvs. olika uppfattningar ska upp- muntras och möjliggöras. Innebörden i detta behöver tolkas och omsät- tas i praktisk handling. För undervisning i naturkunskapsämnet skulle detta exempelvis kunna innebära att olika kulturers uppfattningar om jordens skapelse borde tas upp till diskussion på ett seriöst sätt, eller att begreppet ekologi tolkas i förhållande till tolkning i olika kulturer. Vilka erfarenheter har eleverna av ekologifrågor från andra länder? Diskuteras koldioxidutsläpp i samma omfattning som i Sverige exempelvis? Hur kan man se på likheter och skillnader mellan olika länders sätt att handla i hithörande frågor?

När det sedan gäller elevernas rättigheter och skyldigheter framhävs den enskilda individen och de krav hon har rätt att ställa på undervis- ningen. Mindre tydligt betonas individens skyldigheter i kollektivet. "Eget ansvar" eller "ansvar för eget lärande", är fraser som elever gärna använ- der när deras skyldigheter efterfrågas. Men då handlar det huvudsakligen om en tolkning av ansvaret för det personliga lärandet, och vad frasen innebär har elever sällan funderat över på något djupare plan. För att kunna ta eget ansvar behöver begreppet diskuteras med eleverna, och för att kunna ta ansvar behöver eleverna inskolning i ansvarstagande. Dess- utom hänger elevernas förhållningssätt samman med vilken syn på kun- skap och lärande de har. Ofta betonas också elevernas rättigheter på

186

bekostnad av de skyldigheter de har i en kollektiv läromiljö, för att de senare i sitt liv ska förmås att ta ansvar för demokratins fortlevnad.

För elevens del uttrycks skyldigheterna enbart i termer av möjlighe- ter och strävansmål, de föreskrivs inte, medan de för skolans befatt- ningshavare är normerande. I en likvärdig skola borde också elevernas skyldigheter problematiseras och kanske normeras (jfr. Frykman 1998), utifrån frågor om framtidens samhälle. Bland elever råder idag uppfatt- ningen att man kan göra sina val utifrån eget gottfinnande, där varje val är möjligt. En stark betoning har länge legat på elevernas personliga ut- veckling, och kanske har detta drivits och tolkas inom alltför vida ramar.