Abstrakta analyser men också komplexa och konkreta synteser

För att förstå de bakomliggande potentialer som interagerar måste vi tänka oss dem genom abstraktioner. Det definieras av Nationalencyklopedin som ”en tan- keprocess (eller resultatet av en sådan) i vilken man bortser från vissa egenskaper hos en företeelse eller ett föremål och i stället uppmärksammar en eller några få egenskaper”. Det kräver att vi skapar eller utvecklar begrepp och definierar dem noga (se till exempel Sayer 2000: 27). Ett sätt är att använda etablerade begrepp och definitionerna av dem. Det behöver emellertid inte hindra oss från att ut- veckla nya begrepp, men då bör det göras i relation till etablerade begrepp, så- dana som går att slå upp i lexikon. Även namnet på begreppet (beteckningen) kan vara viktigt och det har jag visat genom till exempel problematiseringarna av ter- men semiosis.

Ett begrepp som används mycket nu för tiden är hållbarhet. Det brukar också göras en uppdelning i ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. Men vad be- tyder egentligen social hållbarhet? Hur ska det definieras? Det är en sak att an- vända termen i politisk retorik, men betydligt större krav bör ställas om den ska användas vetenskapligt som begrepp. Är det etablerat bör det ha en historia. Det har knappast social hållbarhet, säkert dock som term men inte som vetenskapligt

begrepp. Det finns till exempel inte med i Sociologiskt lexikon. Den engelska mot- svarigheten ”social sustainability” finns inte heller med i The Cambridge Dictio-

nary of Sociology.

Ett annat viktigt begrepp i denna bok är kapital. ”Tillgångar som förväntas ge vinst och vilkas värde kan mätas i pengar.” Så definieras kapital i Nationalency- klopedin. Definitionen innebär en avgränsning och min hundring i plånboken hamnar exempelvis utanför. Den är visserligen en tillgång, men jag förväntar mig inte att den ska ge vinst. Den har dock ett värde som kan mätas i pengar och det är det många andra tillgångar som inte har men det som gör en tillgång till ka- pital är att den kan förväntas ge vinst. Vinsten har ännu inte kommit till uttryck och förverkligats utan ingår i tillgången som en möjlighet. Det är tillgångar med denna inneboende möjlighet, det vill säga potential, som gör dem till kapital.

Men vad består denna potential av? I vilka tillgångar ingår den? Vad är det i dessa tillgångar som gör att de kan ge vinst? Varför kan man förvänta sig att de ger vinst? För den definition av kapital som Marx skapade är det som ser ut att existera bara början på en tankeprocess. Vi kan inte ta verkligheten för given. Ut- gångspunkten består av komplexa föreställningar om verkligheten. I till exempel det som ser ut att vara kapital verkar det ingå mycket, till exempel pengar, maski- ner, fabriksbyggnader, enligt läroböcker i nationalekonomi (se till exempel Ek- lund 2005).

Vad är det egentligen som ingår i kapital? Hur hänger det ihop? Vad består den inneboende möjlighet av som väcker förväntningar om vinst? Det som krävs för att besvara dessa frågor beskrivs av Marx som en resa i två faser, först ”från det föreställda konkreta till det allt tunnare abstrakta”, där begreppen är enkla och inte består av så många bestämningar. Därefter färdas vi tillbaka till det konkreta, men nu är vår föreställning inte längre kaotisk utan den har blivit ”en rik totali- tet med många bestämningar och relationer” (Marx & Engels 1975: 35). Den förs- ta fasen kallas analys och den andra syntes.

Vi måste göra kapital till ett begrepp, det vill säga något eget och annat (refe- rensobjekt) än den verklighet som det pekar ut (referentobjekt). Det som ser ut att vara kapital måste abstraheras från sitt konkreta sammanhang, och vi måste renodla det i tanken för att kunna skapa oss en kunskap om vad det innebär. Som Marx (1974: 3) skriver duger det inte med mikroskop vid en analys av de eko- nomiska formerna, utan ”abstraktionskraften är dess enda hjälpmedel”. Däref- ter måste vi konkretisera det igen och sätta samman det som vi tidigare tog isär. På så sätt tillägnar sig den tänkande hjärnan världen och återskapar det verkligt konkreta som något tänkt konkret (se även kapitel 1.2.4). Resultatet kan beskri- vas som en syntes av många bestämningar. Syntesen ska förklara hur potentia- lerna aktualiseras.

Genom sina analyser gör Marx kapitalet till ett begrepp. Det är ingen självklar återspegling av det som ser ut att vara kapital utan bygger på en arbetsinsats, det

vill säga den som enligt ovan kan sägas utgöra en resa i två faser. Enligt innebör- den av detta begrepp är kapitalet inte främst en tillgång, det vill säga det som det ser ut att vara, utan en motsägelsefull och ofullständig social relation. Begrep- pet förklarar vad potentialen består av, det vill säga varför vi kan förvänta oss en vinst, men det räcker inte för att förklara varför kapitalet kan ackumuleras. För att förklara det krävs det även andra begrepp än kapital, eftersom det beror på de ofullständigheter och motsättningar som kapitalet innehåller och dessa ska jag återkomma till i kapitel 2.2.1.

I de tidigare kapitlen har jag gjort resan som Marx beskriver, åtminstone dess första fas. Jag har till exempel renodlat olika aspekter på stenkastningen. Det gjorde jag till en början med de åtta tankeväckarna och utifrån dessa ab- straheringar har jag också kunnat sätta namn på dem. Var och en av dessa tankar kunde väckas utifrån den konkreta upplevelsen av ungdomarnas stenkastning mot brandmännen. Samtliga har jag sedan gått vidare med, abstraherat från det konkreta sammanhanget och analyserat.

Jag har därigenom skilt mellan olika typer av potentialer. Reduceringen av verklighetens komplexitet har delats upp i strukturering och meningsskapande. Den sociala världens minsta beståndsdel har identifierats, vilket är den sociala re- lationen. Allt detta är abstraktioner och de kräver en tankeprocess för att kunna bli begripliga. De utgör tankeobjekt som saknar en direkt och utpekbar motsva- righet i det som synes vara. Det finns till exempel ingen social relation i allmän- het utan bara specifika sociala relationer. Däremot kan dessa tankeobjekts mot- svarande verkliga objekt visa sig indirekt genom sina effekter, precis som den så kallade Higgs-partikeln inom fysiken.