Delaktighetens villkor

Alternativet till ett marginaliserat integrationsbegrepp måste dock vidareut- vecklas. Det alternativ som till exempel Archer (1996) företräder präglas av ana- lytisk dualism (se kapitel 1.5.3), vilket innebär att systemintegrationen bara har med strukturerna att göra medan social integration gäller aktörerna. I ett tidi- gare kapitel har jag kritiserat den analytiska dualismen och denna kritik gäller även här.

Själv har jag under lång tid använt distinktionen mellan systemintegration och social integration på ett sätt som kan sägas överensstämma med principen om dialektisk dualitet (se till exempel Stigendal 1999). Systemen integreras av aktö- rer som då också integreras i dem. Med det begrepp som jag har använt blir man därmed också systemintegrerad. Det innebär också att man blir en viss typ av ak- tör. Aktörsskapet är knutet till det som kan kallas subjektpositioner vilket jag vill likställa med en roll (jfr med Jönhill 2012: 66ff). Den som spelar en roll är också en aktör eller omvänt: en roll spelar man genom att vara en aktör.

En roll kan vi spela både i en struktur och i ett meningssammanhang. Roller kan således sägas vara både strukturella och semiotiska. Ett exempel på en roll

som kan vara både och är arbetarklass. Med arbetarklass kan man mena män- niskor som identifierar sig som arbetarklassen, talar om sig som det, klär sig som det, beter sig som det enligt en viss norm och så vidare. Men med arbetarklass kan man också mena en viss typ av strukturell aktör, det vill säga människor som har det gemensamt att de fyller samma funktion i strukturerna. Det innebär att de är formellt relaterade till varandra, det vill säga de ingår i samma befolknings- kategori (jfr Svallfors 2004: 24). Det innebär dock inte nödvändigtvis att de är substantiellt relaterade till varandra, det vill säga att de gör något tillsammans ut- ifrån egenskapen att tillhöra samma befolkningskategori. Med social integration kan vi mena hur dessa människor gör det, alltså hur de skapar substantiella rela- tioner dem emellan utifrån att de tillhör en viss befolkningskategori.

Både systemintegration och social integration handlar om delaktighet. System- integrationen inbegriper en typ av delaktighet som kan kallas faktisk. Den sy- stemintegrerade är faktiskt delaktig, vilket innebär att man är integrerad utan att man nödvändigtvis behöver tänka och tycka så mycket om det. Tänkande och tyckande är däremot avgörande för den sociala integrationen. Den bygger på en känsla av delaktighet. Det innebär att den sociala integrationen i hög grad görs genom meningssammanhang. Den kan också struktureras, till exempel genom att de som ingår i den bildar en förening. Systemintegrationen har en motsva- rande huvudförankring men då i de sociala strukturerna. Därmed inte sagt att det saknas mening. Alla sociala strukturer genomsyras av mening som krävs för att aktörerna ska göra dem. Aktörerna måste genom sitt görande av strukturerna motiveras och förstå vad de ska göra.

Lockwoods distinktion mellan systemintegration och social integration hjäl- per oss att förstå en särskild typ av samhälle. Det är en typ av samhälle som inte ensidigt bygger på tvång och disciplinering utan där skyldigheter motsvaras av rättigheter, tvång av samtycke (coercion and consent). Jag ska nu föreslå en vidare- utveckling genom att koppla integrationsbegreppen till den tidigare indelningen i fyra typer av strategiska selektiviteter. De senare kan klargöra de övergripande villkoren för integration och därmed delaktighet i samhället:

1. Det måste finnas system som den aktuella befolkningen kan vara systeminte- grerade i och vars strukturella selektivitet befrämjar denna befolknings soci- ala integration, åtminstone en betydande del av befolkningen. Med andra ord måste det finnas något att göra som innebär en faktisk delaktighet i samhäl- let och som samtidigt i åtminstone någon utsträckning befrämjar en känsla av delaktighet.

2. Det måste finnas meningssammanhang med en semiotisk selektivitet som be- främjar en social integration av den aktuella befolkningen och dessutom gör människor motiverade att vara systemintegrerade. Det måste med andra ord göras semiotiskt möjligt att känna sig delaktig.

3. Detta samhälle måste kunna göras någonstans och under en viss tid. Det måste finnas en teknologisk och i bredare mening materiell selektivitet som befräm- jar ett förverkligande av samhället samtidigt som det sätts materiella gränser i förhållande till det som inte ingår i det.

4. Det måste finnas aktörer med den aktöriella selektivitet (egenskaper, förmågor, kompetenser och resurser) som krävs för att bli integrerade i samhällets sociala strukturer och meningssammanhang. Aktörer av olika slag, individuella såväl som kollektiva, måste ha det som krävs.

Det samhälle som vi har lärt oss att känna igen, ta för givet och leva i, bygger på dessa villkor; ett samhälle präglat av mänskliga fri- och rättigheter. I den ut- sträckning detta samhälle existerar beror det på att samtliga villkor uppfylls, och därmed kan det också sägas uppstå ett innanförskap. Alla samhällen kan sägas vara innanförskap i den meningen att de består av vissa system och inte av and- ra; gynnar vissa typer av befolkningsgemenskaper och inte andra; sätter materi- ella gränser som markerar var man befinner sig innanför respektive utanför; samt möjliggör delaktighet för vissa aktörer och inte för andra.

Människor är då delaktiga i detta samhälle genom att vara systemintegrerade och/eller socialt integrerade. Är man vare sig faktiskt delaktig i de sociala struk- turer som samhället består av eller känner sig delaktig i en befolkningsgemen- skap förknippad med integrationen av samhället, då är man inte delaktig i sam- hället. Vad är man då? Jag kan inte förstå det på annat sätt än att man då är utanför samhället och ett annat sätt att säga detta är att man befinner sig i ett ut- anförskap. Avgörande är ens delaktighet i de strukturer och meningssamman- hang som utgör samhället. Precis just denna uppfattning ger även Marx uttryck för i Grundrisse (Marx 1986: 195):

Society does not consist of individuals, but expresses the sum of interrelations, the relations within which these individuals stand. As if someone were to say: Seen from the perspective of society, there are no slaves and no citizens: both are human beings. Rather, they are that outside society. To be a slave, to be a citizen, are social characteristics, relations between human beings A and B. Human being A, as such, is not a slave. He is a slave in and through society.

Om de stenkastande ungdomarna saknar jobb, inte går i skolan, kanske inte ens är svenska medborgare, inte känner sig delaktiga i det svenska samhället och lever i bostadsområden där en stor del av befolkningen delar samma situation så befin- ner sig dessa ungdomar i ett utanförskap, per definition. Just detta är kanske vad de ger uttryck för med stenkastningen. Det innebär kanske inte att de är utanför i alla avseenden men i tillräckligt många för att en känsla av utanförskap och som en följd av det kanske även en utanförskapets sociala integration ska uppstå. Beror

det på att de inte har det som krävs, till exempel egenskaper, förmågor, kompeten- ser och resurser? Uppfyller de med andra ord inte delaktighetens fjärde villkor? Finns det därmed inget behov av dessa ungdomar? Med ett samlande begrepp ska jag kalla det som ungdomarna måste ha för värden och vad det är ska nästa kapitel handla om. Vilket värde måste man ha för att få vara delaktig i samhället?