1.5 Den sociala världen
1.5.7 Institutionaliseringar
De evolutionära mekanismernas tredje steg är bibehållandet. Struktureringar kan bibehållas genom till exempel den teknologiska selektivitet som byggs in i en bostadsmiljö och meningsskapande kan bibehållas genom exempelvis valet av namn på gator eller publiceringen av en bok. Bibehållandet kan ske också ge- nom skapandet och upprätthållandet av institutioner. Kanske kan det beskrivas som den sociala världens minsta och mest grundläggande helhetsbegrepp. Jes- sop antyder en sådan förståelse när han omväxlande använder bibehållande re- spektive institutionalisering i sin beskrivning av evolutionens tredje steg efter va- riation och selektering. Betydelsen av institutioner framhålls även av Liedman (1998: 518) när han i sin 598 sidor tjocka bok om modernitetens idéhistoria skri- ver att det viktigaste partiet i boken har handlat om institutioner: ”Institutioner
som rutiniserar och kodifierar olika mänskliga förhållanden är ofrånkomliga i ett samhälle.”
Alla sociala relationer tar tid att utveckla, skriver Sennet (2007: 33) och ”en livsberättelse där enskilda individer har betydelse för varandra kräver en institu- tion som finns kvar över en mansålder”. I en institution bibehålls sådana livsbe- rättelser och sätt att vara mot varandra. Därför är det så viktigt att analysera insti- tutioner och hur de förändras.
Men hur ska man då förstå en institution? Vad är det? Mats Lindberg ser be- greppet institution som centralt i sin nyligen utkommna inledning till sjätte upp- lagan av Kapitalet. 1978 publicerade Mats Lindberg (tidigare Dahlkvist) Att stu-
dera Kapitalet. Lindberg beskrev det då som att Kapitalet av Marx handlar om
”kapitalismens formlogik och rörelselagar” (Dahlkvist 1978: 489). Med formlogik menade han ”det lagbundna sambandet mellan kapitalismens kvalitativt åtskilda former” (1978: 490). Med rörelselagar menade han de mekanismer som ”ombe- sörjer formförändring och rörelse” (1978: 489).
I sin nyligen utkommna inledning till sjätte upplagan av Kapitalet uppmanar han oss att ersätta detta med ”den institutionella strukturens inre logik och dy- namik” (Lindberg 2013: XLIII, fotnot 66). Lindberg vill överge begreppet form, medveten dock om dess centrala betydelse hos Platon och Aristoteles såväl som hos Hegel och Marx (2013: XXV). Enligt Lindberg menar Marx egentligen insti- tutioner när han talar om former eftersom han ständigt kopplar samman dessa former med handlande individer i deras roller och relationer.
Institutioner kan vara allt från julfirande och begravningsritualer till rättsvä- sende. Det som gör allt detta till institutioner är enligt Lindberg fyra aspekter. En institution består, för det första, av ett värde eller mål med förankring i normer; för det andra, av handlande individer; för det tredje, av materiella föremål samt för det fjärde av individernas strukturerade sociala relationer mellan sig och fö- remålen (2013: XXVI). Lindberg kallar denna definition för ”den gängse” (se även Sum & Jessop 2013: 33ff).
Lindbergs fyra aspekter liknar de fyra typerna av selektivitet, och då inte bara till antalet. De fyra aspekterna ringar in ungefär samma företeelser som de fyra selektiviteterna: den första en semiotisk, den andra en aktöriell, den tredje en ma- teriell och den fjärde en strukturell. En av Lindbergs fyra aspekter beskrivs som ett objekt i rörelse, nämligen den andra aspektens ”handlande individer”. De öv- riga tre framstår i stället som tillstånd och inte som några objekt i rörelse. Det se- nare gör däremot selektiviteterna och de kan därför kallas processbegrepp. Det ger inte Lindbergs aspekter intryck av att vara, åtminstone inte tre av dem, och kanske är det därför som han inte vill analysera dem var för sig.
Kanske är det ett mekaniskt dualitetstänkande i stil med struktureringsteo- rin som Lindberg vill undkomma. Det är ändå just detta han riskerar att fastna i, enligt min uppfattning, genom sina avgränsningar av de fyra aspekterna. De
defi nieras nämligen inte i förhållande till varandra och då inte heller genom för- hållanden som ger uttryck för processer. De värden och mål som den första a- spekten handlar om måste företrädas av aktörer för att verka. Just detta görs av de handlande individerna och deras handlande sker således inte i ett vakuum utan i ett sammanhang där handlandet också bidrar till struktureringen av de sociala relationerna.
Lindbergs indelning får värdena och strukturerna att framstå som självstän- diga och redan färdiggjorda. Jag hävdar i stället att de görs av de handlande indi- viderna genom den praktik som pågår i institutionen. Görandet av värdena och strukturerna är något pågående, så därför kan dessa värden och strukturer hel- ler aldrig bli fullständiga. Och det blir inte heller institutionen. Det fi nns inga ga- rantier för att den hela tiden återskapas, utan dess återskapande måste betraktas som tendentiellt.
Med bilden nedan vill jag försöka sammanfatta defi nitionen av det sociala och den sociala världen . Kärnan i alla sociala sammanhang består av mer eller mind- re strukturerade och meningsfulla relationer mellan relativt kunniga aktörer som i ett visst materiellt och historiskt givet sammanhang aktivt förhåller sig till var- andra, i både tanke och vara. Som jag tolkar det ligger denna defi nition i linje
Meningsskapande (känslor, kultur, kunskap osv.) Struktureringar
(motsägelsefulla & ofullständiga)
Gör Gör
Har
(pengar, boende, arbetskraft, kunskap osv.)
Har
(pengar, boende, arbetskraft, kunskap osv.)
”Människorna gör själva sin historia, men de gör den inte efter eget godtycke, inte un- der omständigheter som de själva valt, utan under omständigheter som är omedelbart för handen givna och redan existerande” (Marx 1971b: 33)
Den sociala världen
med den uppfattning som Marx ger uttryck för i citatet.5 Den ligger också i linje med nedanstående citat av Gramsci (1971: 132):
The basic innovation introduced by the philosophy of praxis into the science of politics and of history is the demonstration that there is no ”human na- ture”, fixed and immutable (a concept which certainly derives from religious and transcendentalist thought), but that human nature is the totality of hi- storically determined social relations.