Förklaringar förutsätter förståelse

Kritisk realism skiljer sig från hermeneutiken med dess avståndstagande från för- klaringar och inriktning på att förstå. Hermeneutiken förknippar förklaringar med kausalitet och det är sådant som naturvetenskapen anses syssla med. Mänsk- lig kommunikation och mening anses inte ske genom samband mellan orsak och verkan. Den kan därför inte förklaras utan måste förstås och det görs genom tolk- ning (Danermark et al. 2003: 28).

Kritisk realism är överens med hermeneutiken om betydelsen av tolkning men ser det som att kritiken gäller ett annat kausalitetsbegrepp. Enligt kritisk realism behövs både förklaring och förståelse (se även Therborn 2007: 79). De står inte heller i motsats till varandra. Mening är inte något externt beskrivande utan det genomsyras alla sociala fenomen av. Det bidrar till att orsaka dem (Sayer 2000: 17). Som Fairclough et al. (2002: 5) påpekar är det Humes kausalitetsbegrepp som får förklaring och förståelse att framstå som motpoler:

The fact that the speech might be construed differently by different individu- als (even leading them to vote contrary to the reasons adduced) and hence does not form part of a constant conjunction or event regularity does not mean that it can have no influence on voting.

Förklaringar svarar på frågor om varför något händer och hur det kunde hända.

De beskriver de potentialer och potentialsammanhang som genererar och möj- liggör händelser; det som får något att hända. De beskriver också under vilka specifika omständigheter som dessa potentialer kan komma till uttryck och hur (Danermark et al. 2003: 160). Potentialerna (det som ska beskrivas i en förklaring) kan vara materiella men också strukturella. Dessutom kan de vara

semiotiska. Som framgår av citatet ovan kan till exempel argument utgöra or- saker i den utsträckning de får oss att göra saker, tänka annorlunda och så vi- dare (Sayer 2000: 18). Politikern försöker genom sitt tal förmedla en mening och vår tolkning av den kan kanske få oss att ändra uppfattning och rösta på politi- kerns parti. En förklaring av varför vi röstar som vi gör behöver då rikta in sig på att beskriva denna semiotiska potential, hur den kunde aktualiseras och un- der vilka omständigheter.

Men kanske använder sig politikern av en dåligt fungerande högtalaranlägg- ning eller så går vi bara halvhjärtat in i rollen som lyssnare. Det leder då till att vi håller fast vid det parti som vi hade bestämt oss för från början. Aktualiseringen av den semiotiska potentialen motverkas därmed av materiella och strukturella potentialer. Den som vill förklara varför politikerna inte lyckades övertyga åhö- rarna, trots ett mycket skickligt genomfört tal, bör därmed rikta in sig på att iden- tifiera och beskriva materiella eller strukturella potentialer.

Förståelsen svarar på frågor om vad något är och vad som händer. Den kan

liknas vid en karta med olika beståndsdelar relaterade till varandra. Vi behöver skapa oss en sådan karta för att kunna välja det ena och inte det andra, säga ja ibland och nej vid andra tillfällen, ta ställning och så vidare. Utan förståelse kan vi inte välja och agera. En förståelse gäller något, det vill säga den refererar till nå- got och är därmed transitiv. Det är något (intransitivt) vi måste förstå för att inte bli helt ställda. Ett exempel på förståelse är min beskrivning av stenkastningen som ett brott mot den allmänna normen.

Förståelsen kan gälla ett annat meningssammanhang, till exempel det som ungdomarna kanske ger uttryck för genom stenkastningen, men även materien och de sociala strukturerna måste förstås. Även i detta avseende skiljer sig kri- tisk realism från hermeneutiken på grund av olika kausalitetsbegrepp. Enligt kri- tisk realism måste inte bara samhällsvetenskapens objekt förstås och tolkas utan även naturvetenskapens. I naturvetenskapens objekt ingår det däremot inte nå- got meningssammanhang. Det brukar därför sägas att samhällsvetenskapen in- begriper en dubbel hermeneutik (Sayer 2000: 17). Det objekt som den ska förstå innehåller i sig en förståelse eller många olika förståelser, vilka bidrar till att för- orsaka detta objekt.

Jag uppfattar förståelse som mera övergripande än förklaring. Vi måste förstå verkligheten för att kunna förklara den, men förståelser ingår i mer eller mindre stora och motsägelsefulla meningssammanhang. Annars upplever vi det inte som att förståelsen av olika saker hänger ihop. Utan meningssammanhang blir det också svårt att kommunicera förståelsen till andra. Meningssammanhanget kan till exempel vara en viss religion eller politisk ideologi, men förståelsen kan också utvecklas till en särskild form av kunskap, den som enligt Läroplan för Grund- skolan (Lgr 11, Skolverket 2011) kallas förståelsekunskap. Dessutom kan förståel- sen ingå i ett vetenskapligt paradigm.

I alla meningssammanhang ingår en förståelse av verkligheten. Genom att ”ge oss in i” meningssammanhanget och göra det till vårt förstår vi också verklighe- ten på ett visst sätt. Därmed har meningssammanhanget också potential. För att använda ett begrepp som jag ska återkomma till så är meningssammanhanget se- lektivt. Det får oss att till exempel tänka i vissa banor hellre än i andra eller agera på ett visst sätt i stället för på ett annat (Fairclough 2003: 8). Ta exempelvis texten i denna bok. Jag vill försöka förmedla en förståelse, inte bara genom det skrivna ordet utan också genom indelningen i kapitel, sätt att skriva, kapitelrubriker, val av exempel och så vidare.

Ett annat exempel kan vara Schlagerfestivalen. Den innehåller uppenbarligen mycket mening, då den med alla sina beståndsdelar gör livet meningsfullt för många människor. Den rymmer säkert också en förståelse av verkligheten, om än inte särskilt uttalad. Delaktigheten i Schlagerfestivalens meningssammanhang ger säkert uttryck för ontologiska antaganden om verkligheten. Det kan också kallas värdegrund. Genom aktualiserandet av potentialerna får meningssamman- hanget också en verkan, som är kausalt verksam. Det kan både förstås men också förklara en viss händelse (Sum & Jessop 2013: 140). De som sitter där och tittar på Schlagerfestivalen, kanske sjunger med, röstar och gör sig själva delaktiga, behö- ver inte nödvändigtvis utveckla någon djupare förståelse. Det är nog en av poäng- erna. Det krävs inte så mycket förståelse utan man kan vara delaktig ändå.