Agency och motstånd

I avsnittet om relationella samtal (se 6.2.4.8) diskuterades samtalsutdrag 22,

Annars du kunde inte? utifrån Tomas och Arams yrkeskunskaper och Tomas

uppfattning av sin professionella identitet.

Även utdrag 25 är hämtat från vaktmästeriet i kyrkan. Det illustrerar Tomas benägenhet att i kraft av bl.a. sin yrkeserfarenhet ge handledaren uppmaningar (tabell 6.3, PR instruktion) och samtidigt Arams beredvillighet att låta Toma ta initiativ. Här håller Aram och Toma tillsammans på att byta och damma taklampor i kyrksalen. Aram står på en stege och dammar en av de fyrkantiga glaslamporna medan Toma står nedanför och tittar på. Toma har dock synpunkter på Arams dammande.

Utdrag 25, Ge mej! Toma, tillfälle ett, video.

1. Toma: Det andra sida, Aram [du behöver damma andra sidan av lampan] 2. Aram: Va?

3. Toma: Det andra sida (pekar mot lampan) 4. Aram: Ja

5. Toma: Ge mig 6. Aram: Va, här?

7. Toma: Ja ge mej, ge mej, ge mej! (sträcker upp handen) Aram! (Aram ger Toma 8. dammvippan, Toma tar den, klättrar upp på en bänk och börjar damma den 9. andra sidan på lampan)

10. Aram: Aha. Det bra

11. Toma: (går ner från bänken, ger tillbaka dammvippan) 12. Aram: Tack (fortsätter damma)

Tomas initiativ innebar ett påpekade (rad 1) av att även den andra sidan av lampan behövde dammas. Sedan riktade han även en direkt uppmaning till Aram (ge mig, rad 5) för att slutligen insistera (Aram!, rad 7) på att Aram skulle ge honom dammvippan, vilket Aram också gjorde. Toma dammade sedan av den lampsida som han ansåg behövde dammas och Aram gav positiv respons och tackade (rad 10, 12).

Tomas direkta uppmaningar Ge mej! och insisterande tilltal Aram! skulle i ett annat sammanhang kunna uppfattas som oartiga. Aram uppfattade dock, enligt vad han sa i intervjusamtalet efteråt, inte Tomas uppmaningar som respektlösa eller ifrågasättande. Möjligen kan det faktum att han menade att Toma ”hade stort problem” med språket ha bidragit till att han accepterade Tomas direkta yttranden. Arams positiva värdering av Tomas arbete (rad 10) och tack (rad 12) kan tillsammans med Tomas uppmaningar (rad 1, 3, 5, 7) också ses som en gemensam ansträngning att bevara Tomas ansikte. Det handlingsutrymme och den agency som Toma uttryckte genom att t.ex. ge uppmaningar och ta initiativ understöddes alltså av handledaren (jfr Ahearn 2001, Pavlenko 2002, van Lier 2010b).

I livsmedelsbutiken behövde dock Noor anstränga sig mer för att få handlingsutrymme, vilket utdrag 26 nedan illustrerar. Här står Noor och Lars, handledaren, i lagret och Lars berättar att han har några uppgifter till henne. Samtalet återges i sin helhet för att även visa på Lars flitiga användning av medierande resurser (hand/gest, blick och t.ex. pantmaskinen, listerna, moppvagnen).112

Utdrag 26, Jag kanske inte mycket städa. Noor, tillfälle två, audio.

1. Lars: Så har jag lite pyssel till dej här, vore jättebra om du kan städa lite för det är sånt 2. som vi inte hinner med i vanliga fall

3. Noor: Eh, städa den?

4. Lars: Eh, jag ska visa, ta den här (pekar på moppvagnen113), ta du den, så tar du MED den 5. (Noor tar moppvagnen, de går tysta iväg ut i butiken till pantmaskinen, Lars visar 6. en lapp han skrivit, se foto)

7. Lars: Så jag har skrivit lite uppgifter till dej här (visar snabbt lappen)

112 Lars antog också att Noor behärskade själva utförandet (t.ex. hur man blandar/använder rengöringsmedel och hur man använder en mopp och moppvagn) trots att Noor inte gjort detta tidigare på praktikplatsen. Han antog också att Noor förstod texten på lappen - han lämnade den till henne utan någon förklaring.

113 ”Moppvagn” är ett städredskap för golvmoppning; vagnen har hjul, en hink och en svabbpress (för att vrida ur svabben/moppen). Med ”städmaskin” (rad 19) avser Lars en åkbar golvstädmaskin (kallas också golvskur eller skurmaskin). Detta är ytterligare ett exempel på att anställda inte alltid kände till/använde specifika ord (jfrutdrag 14, Vagn/pallyftare och utdrag 13, Två högar).

8. Noor: Hmm

9. Lars: Här, det här är pantmaskinen (hand nära pantmaskinen) 10. Noor: Mmm

11. Lars: Om du kan städa inte här inne (visar inne i pantmaskinen) 12. Noor: Ja

13. Lars: Men här och på utsidan och på väggen (visar med handen bredvid pantmaskinen) 14. Noor: Hmm

15. Lars: Så har du handskar och medel och så där. Och sedan om du kan moppa golvet här 16. nedanför med den där (pekar på moppvagnen)

17. Noor: Ja

18. Lars: Och sen fortsätta längs alla dom här här (visar på listerna) i hela butiken för där 19. kommer vi inte åt med våran städmaskin. Så längs här (visar på listerna) och så in 20. emellan (visar mellan pallarna)

21. Noor: Aha

22. Lars: Och så fortsätta runt här det står här på lappen även vad du ska göra (ger lappen 23. till Noor)

24. Noor: Jag kanske inte mycket eh, städa, för att jag har ont i ryggen, jag kan inte 25. Lars: Du har ont i ryggen

26. Noor: Lång tid ja, ja 27. Lars: Okej 28. Noor: Ja

29. Lars: Men om du börjar med det så ska jag höra om det finns nåt annat du kan göra 30. Noor: Okej

Noor uppfattade troligtvis ordet städa i Lars inledande yttrande (rad 1) men inte vad hon skulle städa. Lars svar på Noors fråga blev en uppmaning att ta moppvagnen och komma med ut i butiken. Lars indirekta instruktion (”Så jag har skrivit lite uppgifter till dej här”, rad 7) besvarades av Noor med ett

avvaktande ”Hmm” (rad 8) varpå Lars med stöd av kroppsspråk och artefakter förklarade städuppgiften medan Noor med enstaka yttranden visade att hon förstod (rad 9-23). Noor invände dock mot den tilldelade uppgiften114 eftersom hon, som hon sa, hade ont i ryggen (rad 24) och hade haft det under en längre tid (rad 26). Genom användningen av ordet kanske mildrades kraften och utmaningen i invändningen. Lars tycktes godta invändningen och erbjöd sig höra med de andra i personalen om alternativa uppgifter (rad 27, 29).

Han kom dock inte tillbaka med någon ny uppgift. Noor moppade golvet i över 80 minuter, slängde lappen efter att snabbt ha läst den och gick senare hem utan vidare kontakt med Lars. Hon tyckte inte att hon behövde prata med honom om lappen och moppandet: ”Jag kunde fråga honom men /.../ det är bra att jag ska göra mitt arbete så jag ska inte fråga honom.”

Utdraget visar på den prioritering av arbetsuppgifter som både Noor och Lars gjorde och på brister i handledningen/uppföljningen. Det visar också på skillnader i Noors möjligheter att förstå muntliga, med potentiellt medierande resurser kompletterade instruktioner, jämfört med skriftliga instruktioner och på Lars omedvetenhet om textens svårighetsgrad.

Toma är den enda praktikanten i studien som ifrågasatte handledarens utförande av en uppgift och Noor är den enda som försökte anföra skäl till att inte att utföra en tilldelad arbetsuppgift. Med detta som utgångspunkt är det dags att avsluta resultatredovisningen med fyra sammanfattande avsnitt – ett för varje praktikant.