Andraspråkstalare i arbetslivet

Under 1970-talet etablerades forsknings- och undervisningsområdet English

for Specific Purposes (ESP).37 Till skillnad från detta fält, som intresserar sig för mer tekniskt och formellt språk för specifika yrken eller professioner, handlar forskning om andraspråkstalare i arbetslivet idag allt oftare om den rutinmässiga, vardagliga interaktionen på arbetsplatser (Roberts 2010). Här anläggs ett vidare perspektiv där identitetsaspekter och maktförhållanden med relevans för de språkliga kompetenser som uppmärksammats i förhållande till den nya samhällsordningen spelar en central roll. Utgångspunkten är att verksamhetens utveckling och individens identitetsutveckling sker kontinuerligt och parallellt:

37 Jfr ”yrkessvenska”. Se Belcher (2006) för en översikt. Inom ESP kan idag två grenar urskiljas;

English for Occupational/Vocational/Professional Purposes (EOP/EVP/EPP) och English for Academic Purposes (EAP). Till det förra begreppet brukar huvudsakligen språkanvändning

inom olika yrkesutövningar hänföras, medan EAP beskriver språkbruk och språkbehov för studenter och akademiker.

”practice entails the negotiation of ways of being a person in that context” Wenger (1998:74).

Kommunikationen i arbetslivet inom den nya arbetsordningen beskrivs konkret i publikationer baserade på data inom projektet The Language in the

Workplace Project, LWP, på Nya Zeeland (t.ex. Holmes & Stubbe 2003, Vine

2004, Newton & Kusmierczyk 2011). Det omfångsrika materialet omfattar inspelade samtal mellan anställda i olika funktioner på en mängd arbetsplatser i Nya Zeeland. Projektet syftar till att identifiera karaktäristiska drag i arbetsplatskommunikation och visar, som påpekats tidigare, att sådan kommunikation är komplex och behöver beskrivas utifrån ett flertal perspektiv. Man har inom projektet närmare studerat kommunikationen utifrån skilda aspekter som makt, artighet, humor, makt, småprat samt samtal i möten, mejlkonversation och samtal ”på golvet”. Projektet har inte något uttalat andraspråksperspektiv, men inkluderar andraspråkstalare.

I Sverige har man i projektet Den kommunikativa situationen för invandrare

på svenska arbetsplatser, KINSA38, sökt finna faktorer som påverkar anställda invandrares integration i arbetslivet på ett positivt sätt. De två avhandlingar som producerades inom ramen för projektet visar att de deltagande andraspråkstalarna väl behärskade arbetsplatskommunikation och att de vid behov också fick språkligt stöd av arbetskamrater. Avhandlingarna visar dessutom att kommunikationen på arbetsplatserna innefattade samtal kring såväl arbetets utförande som samtal med mer tydliga sociala mål.

Andersson (2010) studerade inom ramen för detta projekt professionella och sociala samtal på ett sjukhus mellan fem andraspråkstalare (en lokalvårdare, två sjuksköterskor och två läkare) och deras kolleger samt med patienter, anhöriga och andra personer. Tre fenomen i den muntliga kommunikationen fokuserades: andraspråkstalarnas kommunikationsstrategier, användningen av humor samt interaktionen på ronder. Andersson menar utifrån analysen att andraspråkstalarna var väl integrerade på arbetsplatserna och att de trots att språket inte alltid räckte till inte hade några problem att utföra sina arbetsuppgifter. De kommunikationsproblem som uppstod kunde lösas av andraspråkstalarna på egen hand eller genom gemensamma ansträngningar med de talare som hade svenska som förstaspråk.

Nelson (2007, 2010) analyserade den kommunikation som anställda andraspråkstalande tjänstepersoner och industriarbetare deltog i under en vanlig arbetsdag på ett större företag. Analysen gjordes utifrån två huvudtyper av kommunikativa aktiviteter, sociala39 och professionella. Professionella

aktiviteter som analyserades var t.ex. schemalagda möten och problemlösning i

38 http://www.nordiska.uu.se/forskning/projekt/kinsa/

samband med uppgiftsrelaterade svårigheter. Nelsons slutsats är att deltagarna väl behärskade de kommunikativa aktiviteter de var involverade i och sina yrkesroller. Enligt Nelson (2010:165) tycks detta vara ”ett resultat av implicit inlärning och insocialisering”.

Sociala aktiviteter fokuserade bl.a. på skapandet av gruppkänsla, t.ex. genom

småprat, humor, berättande av historier och anekdoter, komplimanger och uppbackningar (Nelson 2008). Humor ses här som centralt för att skapa samförstånd och för möjligheten att skapa en positiv bild av sig själv (Holmes & Stubbe 2003, Andersson 2010) och därmed i förlängningen för integrering och avancemang på arbetsplatsen.

Industriarbetarnas och tjänstepersonernas kommunikation skiljde sig åt både vad gällde yrkesrelaterade uppgifter och samtal i sociala sammanhang. Analysen pekar på att andraspråkstalarnas kommunikation på företaget, vars koncernspråk var engelska, till stor del kan förklaras utifrån deras profession. Nelson pekar på att mer kvalificerade uppgifter inte nödvändigtvis innebär ett behov av större språkfärdighet i svenska. I den studerade verksamheten skulle nämligen tjänstemännen kunna sköta sina uppgifter utan någon omfattande språklig färdighet i svenska eftersom de kunde kommunicera på engelska. På industrigolvet hade man däremot inte tillgång till något annat gemensamt språk än svenska i samband med olika aktiviteter eller informationsutbyten. Oavsett arbetsfunktion visade sig en metaspråklig och kulturell medvetenhet stödja kommunikationen och integrationen i arbetsgemenskapen.

Användningen av engelska som lingua franca ger anledning att påminna om att arbetsplatser i allt högre grad är flerspråkiga och att även svenska i allt större utsträckning används som ett lingua franca mellan människor med svenska som andraspråk i svenskt arbetsliv.

Clyne (1994) har studerat muntlig s.k. interkulturell kommunikation i arbetslivet och menar bl.a. att olika sätt att uttrycka språkliga handlingar såsom ursäkter, uppmaningar eller klagomål och även benägenhet till småprat kunde relateras till andraspråkstalarnas språkliga och kulturella bakgrund (jfr Shea 1994). Clyne fann också att de fall där kommunikationen inte var framgångsrik snarare berodde på samtalsparternas misstolkning av situationen än på orsaker som t.ex. icke målspråksenlig ordföljd, fonologi eller vokabulär.

Day & Wagner (2007), som istället utifrån ett resursperspektiv fokuserade de funktionella och pragmatiska val som flerspråkiga kan göra för att nå samförstånd i samtal mellan flerspråkiga, har studerat affärsinriktade samtal mellan bilingual professionals, dvs. flerspråkiga anställda i olika internationella företag. Här valde samtalsparterna språk och samtalsstil efter samtalspart och samtalets ämne och mål (jfr Shea 1994). För att nå samförstånd i sådana samtal formulerade man också sina yttranden utifrån informella språkliga normer som inte återfanns i förstaspråken (jfr recipient design, Sacks, Schegloff &

Jefferson 1974, Firth & Wagner 1997:293). En sådan samtalsstil kallar Day & Wagner 2007:398) för ”lingua franca interaction”.

Som Roberts (2010) påpekat är dock möjligheten att välja språk och bortse från språkliga normer förbehållet arbetstagare i globala internationella organisationer där samtalsparterna har mer eller mindre samma status och själva kan välja vilket språk de vill använda för en viss aktivitet. Andraspråkstalare i s.k. okvalificerade och lågbetalda jobb kan däremot sällan välja språk för samtal med arbetskamrater eller överordnade. Eventuell icke-målspråksenlig språkanvändning betraktas också här i större utsträckning som brister.