Samtal – om identiteter, agency, investeringar och vinster

Ett ekologiskt perspektiv fokuserar individer och tar då individens historia, nuvarande situation och strävanden och även planer och framtida mål i

beaktande (van Lier 2007). Ett fokus på individen i dess sammanhang omfattar dock även individen i relation till omgivningen, till faktorer på individ-, grupp- och samhällsnivå. Begrepp som identitet, ansiktsarbete, agency, motivation/

investering och föreställda gemenskaper blir därför relevanta och centrala.

2.3.1. Identitet

Allt fler forskare (t.ex. Norton 2000, Lantolf & Pavlenko 2001, Cook 2002) ser andraspråkslärande som en del av en socialisationsprocess där strävan efter delaktighet i nya gemenskaper spelar en central roll. Denna process förutsätter en språklig, kulturell men också personlig omvandling, en omformning av identiteten som kan påverka och förändra individen i grunden (Lindberg 2004a, Wellros 2004). Utgångspunkten är att identiteten är dynamisk, mångfacetterad, motsägelsefull, kontextberoende och föränderlig över tid (Norton 1997, Wenger 1998, Pavlenko 2002, Lantolf & Pavlenko 2001, van Lier 2004a). En persons identitetsuppfattning kan alltså skifta över tid till följd av t.ex. förändrade ekonomiska och sociala förhållanden. Att byta språk och kultur innebär därför – åtminstone temporärt – att ge upp vissa delar av sin identitet men också att bygga upp nya identiteter (Hyltenstam 1993, jfr Ahlgren kommande).

Begreppet identitet används här övergripande för att beskriva hur individer uppfattar sina relationer med omvärlden, hur dessa (re-)konstrueras över tid och plats och hur individerna ser sina framtidsmöjligheter.

Norton (1997) diskuterar aspekterna social identitet och kulturell identitet. Den förstnämnda refererar enligt Norton till relationen mellan individen och den sociala omvärlden, så som den medieras genom institutioner som t.ex. familj, skolor och arbetsplatser. Kulturell identitet refererar enligt Norton till relationen mellan individer och en grupp som delar historia, språk och sätt att se på världen. Andra studier fokuserar individens yrkesidentitet eller professionella

identitet (working identity, professional identity), ibland i relation till social

identitet (Farrell 2000, 2001, Salling Olesen 2001, Iedema & Scheeres 2003). Farrell (2000) menar att tidigare beskrivningar av professionell identitet i termer av en yrkesbenämning, t.ex. lärare, svetsare, bussförare, ekonom eller säljare inte längre är gångbara. Istället bör professionella identiteter i likhet med sociala identiteter ses som föränderliga och som socialt konstruerade. För en andraspråkstalare kan praktikvistelsen och etableringen på det nya landets arbetsmarknad alltså innebära en rekonstruktion av såväl den sociala som professionella identiteten, något som kan vara både arbetsamt och smärtsamt.

I denna studie diskuteras individers sociala och professionella identitet för att visa på aspekter som kan påverka praktikanternas möjligheter att interagera

och lära på praktikplatserna. Begreppet professionell identitet får här innefatta de aspekter av individernas identitet som kan knytas till yrket, arbetsplatsen, arbetets utförande samt allmänt till förvärvsarbete och ”att ha ett jobb”.

Individen använder språket i samtal i vardags-, samhälls- och arbetsliv för att konstruera sin identitet, men språket konstruerar också identiteten, ibland i enlighet med individens vilja, ibland i motsättning till vad individen själv vill (Pavlenko 2002). Språkanvändning kan ibland innebära goda möjligheter att framställa sig själv och leda till medlemskap i en samhälls- eller arbetslivs-gemenskap. Ibland kan dock tillskrivna roller som inlärare, andraspråkstalare, arbetslös eller praktikant upplevas som begränsande och som plötsligt överordnade alla de olika identiteter som man som vuxen individ är sammansatt av (jfr Blackledge 2000, Norton 2000, Carlson 2002).

Detta kan leda till en konflikt mellan en individs önskan att tillägna sig det nya språket och ett tvång att acceptera den begränsade identitet som man tilldelas på andraspråket (Norton Peirce 1995, Granberg 2001, Rydén 2007, Ahlgren kommande). Ett sådant ambivalent förhållande kan omfatta såväl andraspråket och undervisningen som praktikvistelsen och t.ex. leda till att individen avstår från att använda andraspråket eller till att man avslutar sina studier (jfr Pavlenko 2002).

Å andra sidan visar Norton Peirce (1995, även Norton & Toohey 2001) att andraspråkstalare kan få tillgång till arbetsplatsens gemenskaper genom att målmedvetet göra anspråk på andra identitetspositioner (t.ex. som ”mamma” eller ”flitig medarbetare”) än de som tilldelats dem och genom att utnyttja sina intellektuella och sociala resurser (t.ex. av arbetskamraterna positivt värderad kunskap om olika språk och länder samt de bidrag som make respektive vän gjorde för arbetet och det sociala sammanhanget).

Identitetsuppfattningar och möjligheter att delta i samtal kan, som tidigare noterats, relateras till maktförhållanden i samtal. Enligt Bourdieu (1977), som intresserade sig för samtals assymmetriska maktrelationer, bör språk ses som både ett kommunikationsinstrument och som ett maktinstrument. En talares förmåga att få samtalsparten att lyssna är nämligen inte enbart beroende av vad man säger och hur man säger det utan också av vem som har makten och därmed tar sig rätten att göra en värdering av talaren och yttrandet. Begreppet kommunikativ kompetens bör därför enligt Bourdieu inkludera rätten att tala och bli lyssnad på; ”the power to impose reception” (1977:648).

2.3.2. Agency

Norton (1997:410) menar att frågan ”Vem är jag?”, inte kan förstås separat från frågan ”Vad kan jag göra?”. För att beskriva en individs möjligheter att

agera i relation till omgivning och individens förmåga används begreppet

agency. Begreppet definieras ofta som ”the socioculturally mediated capacity to

act” (Ahearn 2001:112) för att tydliggöra just att det handlar om ett samkonstruerat fenomen där individen, andra individer och omgivningen, såväl en fysisk omgivning som strukturella faktorer i samhället, kan spela in (Ahearn 2001, Pavlenko 2002). Agency innebär en uppfattad möjlighet att agera – men även ett val att inte agera kan beskrivas utifrån agency (t.ex. van Lier 2010b), t.ex. ett val att inte delta i samtal, undervisning eller praktik.

Ur ett ekologiskt perspektiv är agency ett centralt begrepp eftersom individens aktivitet ses som en förutsättning för lärande. Även poststrukturalistiska forskare som Norton Peirce (1995) och Pavlenko (2002) betonar vikten av individens agency för möjligheter till lärande. Ahearn (2001) och van Lier (2010b) beskriver också olika typer av agency, t.ex. individuell, social och baserad på rutiner. Individer kan alltså gå samman för att få agency som grupp och rutiner kan mediera agency i form av självbestämmande över t.ex. arbetsuppgifter.

2.3.3. Motivation – investering

Trots att inga studier har belagt brister i motivation hos vuxna andrapråksinlärare (Lindberg & Sandwall 2012) framhålls i den svenska mediadebatten ofta sfi-studerandes bristande vilja, motivation och ansträngning (t.ex. Björklund & Sabuni 2008) som en viktig orsak till utebliven framgång i språkstudierna. Utgångspunkten för ett sådant debattläge är synen på språklärande som helt och hållen avhängig individen och dennes vilja att lära sig språket.

Flera forskare framhåller i stället betydelsen av ojämlika maktrelationer mellan inlärare och målspråkstalare för andraspråksinlärarens språkutveckling (t.ex. Norton Peirce 1995, Pavlenko 2002). Norton Peirce menar att vilja och motivation inte kan betraktas som individuella fenomen utan måste ses som resultat av ett samspel mellan individen och de strukturer i omgivningen som stödjer och begränsar individens möjligheter till agerande, interaktion och lärande. För att understryka den socialt och historiskt konstruerade relationen mellan inlärare och målspråket och inlärares ofta ambivalenta inställning till att lära och använda språket föreslår Norton Peirce (1995) begreppet investering

(investment). Med metaforen investering vill Norton också fånga

andraspråks-inlärarens behov av och förväntan på en rimlig utdelning på det engagemang och hårda arbete som språkstudier innebär. Även oavlönat arbete på en praktikplats kan förväntas ge utbyte i form av t.ex. språkutveckling eller anställning. Metaforen kan sägas vara särskilt relevant när det gäller vuxna andraspråksstuderande eftersom en vuxen individs investering i ett andraspråk

vanligtvis kännetecknas av ett mer omedelbart behov av och förväntan på en stor och snabb utdelning jämfört med studier i ett främmande språk som lärs in för senare användning på resor mm. Vuxna individer i ett nytt samhälle behöver relativt omgående kunna använda sitt andraspråk för allt från vardagliga behov till livsviktiga och högst komplexa frågor.

Inlärare kan vara mycket motiverade men ändå välja att inte investera i att delta i samtal i klassrummet eller på praktikplatsen om man anser att undervisningen eller praktikvistelsen inte ger tillräcklig utdelning. Istället för att döma en inlärare som ”svag” eller ”omotiverad” bör man enligt Norton & Toohey (2001) söka anledningar till uteblivna investeringar i omgivningen. Istället för att fråga Är inläraren motiverad att lära sig språket? eller Vilken

personlighet har inläraren? (t.ex. blyg eller utåtriktad) bör man då ställa frågor

som:

– Vilken investering är inläraren villig att göra för att lära språket i det här

klassrummet (eller på den här praktikplatsen)? eller

– Hur är inlärarens relation till målspråket socialt och historiskt

konstruerad?, dvs. hur ser inläraren på nödvändigheten av att lära just

det här språket i en viss omfattning (jfr Norton 1997).

De föreställningar om vilken eller vilka identitetspositioner och gemenskaper man ser som åtråvärda i framtiden kan ha avgörande betydelse för investeringar i såväl undervisning som praktikvistelse. För att referera till praktikgemenskaper som individen kanske ännu inte har tillträde till, men som man ändå önskar, föreställer sig eller anser sig tillhöra använder Norton (2001, Kanno & Norton 2003) begreppet föreställd gemenskap (imagined communities) (jfr Anderson 1991). En sådan gemenskap kan vara t.ex. en specifik yrkesgemenskap, en praktikplatsgemenskap, en gemenskap bland modersmålstalare eller bland målspråkstalare.

Norton (2001) hänvisar här till Wenger (1998) som diskuterar individens föreställningsförmåga (imagination) som en viktig drivkraft för viljan till medlemskap i praktikgemenskaper. Sådana föreställningar – ”images of possibilities, images of the world, images of the past and the future, images of ourselves” (Wenger 1998:174, fig.8.1) – kan upplevas som lika verkliga som de som man deltar i på en daglig basis. Det är enligt Kanno & Norton (2003) troligt att det sätt på vilket andraspråksinlärare ser sig själva, det vill säga som perifera medlemmar i en andraspråkstalande grupp i det nya hemlandet eller som legitima, multi-kompetenta och flerspråkiga medlemmar i föreställda gemenskaper, påverkar deras investering och agency och därmed möjligheterna till lärande och alternativa och positiva identitetskonstruktioner (se även Cook 1992, 1999, Pavlenko 2002, Ahlgren kommande).