Vilken roll spelade prästen i lokalsamhället under 1600-talet? Var konflikten mellan mäster Bertil något typiskt för denna tid eller var konflikten en unik lokal händelse? Mycket lite har skrivits om prästerna i lokalsamhället under 1600-talet. För 1700-talets förhållanden finns Carin Bergströms avhandling om lantprästen och dennes funktion i det agrara samhället 1720–1800. Prästen skymtar fram i andra avhandlingar men någon större studie i ämnet finns inte.378 Den framställning som gått djupast ned i relationen präst – menighet är Hans Henrik Appels som i sin mikrohistoriska studie över Skast härad på Jylland ägnat relationen ett kapitel.379 Appel har i sin undersökning försökt täcka in prästens funktion i lokalsamhället ur flera olika aspekter: Medlaren, statsmaktens ämbetsman, den disciplinerande och den straffande prästen. Ofta antyds annars bara prästens svåra mellanställning mellan olika parter. Ibland framhävs prästens roll som överhetens förlängda arm i något starkare termer.380 Utifrån forskare som Norbert Elias och Robert Muchembled kan skeendet tolkas i termer av civilisering, ackulturation och/eller disciplinering.381 Ett delvis annat angreppssätt är att tolka detta skeende i termer av distansering och ett åtskiljande av folklig respektive elitkultur, ett angreppssätt som ofta har haft Peter Burke som inspirationskälla.382
En av prästens roller i lokalsamhället, medlarens, är svår att få grepp om, detta eftersom verksamheten inte satt så många spår i källmaterialet. Först när medlingen misslyckats, konflikten stegrats och saken förts vidare till något annat forum får vi reda på saken. Närmast prästens vardagliga medlarfunktion kommer vi i Malin Lennartssons avhandling I säng och säte.383 Medlarrollen var viktig och den kunde inte fortgå utan ett visst mått av förtroende mellan menighet och präst. Om den förtroendefulla relationen mellan präst och bonde får vi inte veta så mycket genom inlagorna till skånska kommissionen, kanske är tystnaden talande nog. Det var konflikterna och det bristande förtroendet som måste artikuleras. Prästen i Hoby, mäster Bertil, hade tillsatts med överhetens goda minne och bönderna var missnöjda med att deras rätt att välja präst inte fullt ut tillgodosetts. Kanske var det så att detta inflytande över prästtillsättningen under den danska tiden varit något starkare. Åtminstone om de regler som kom tillstånd 1606 och 1629 verkligen tillämpades. I praktiken kan mycket väl biskopen eller en lokal adelsman ha haft ett avgörande inflytande.384 Men även om prästen i Hoby på detta sätt blev något av centralmaktens man behöver detta faktum inte innebära att detta var avgörande för konflikten med allmogen. Ett annat sätt att analysera denna konflikt är att diskutera konflikten i termer av kulturkonflikt, distansering och disciplinering.
Prästen i Mjällby hade omtalat sig som ”klient” och han hade tjänat den svenska armén på andra sidan Östersjön. Ersättningen bestod i ett prästkall i Blekinge. Relationen till centralmakten var tydlig och klar. Prästerna inordna i ett system där de hade betydelse för mantalsskrivning och därmed utskrivningen av soldater. Men framförallt var det skrivelserna om bröderna Aquilonius som visar på kopplingen mellan centralmakt och präster. Frågan är hur präster som tillsattes på grund av flit och skicklighet uppfattades av bönderna i Hoby? Bönderna framtonar i prästens formuleringar och i domboken som en vild och rå massa. Det är bilden av ”den andra”, de som inte var som vi, de bildade. Bilden av bönderna blev motbilden till det man ville framhäva, nämligen betydelsen av det utbildade ortodoxa prästerskapet. Detta sätt att framhäva det ortodoxa protestantiska genom att beskriva motbilder med råa och obildade bönder kunde även med fördel kombineras med beskrivningar av förlegade katolska seder. Linda Oja har i avhandling Varken Gud eller Natur visat hur kritiken mot vidskepelse under 1700-talet tjänat syftet att beskriva ”den andre” och framhäva ett bildat ideal med upplysningens ideal av Gud och naturen som något som företräddes av bildade män.385 Mäster Bertil intog sannolikt samma position i Hoby 1669, men då utgjorde ortodoxins ideal det nav kring vilket normer och ideal cirkulerade. Biskop och prost visade i sina brev att de hade svårt att förstå den komplicerade tvisten, antagligen var det överhetens och kanske kommissionens granskning som ledde till att konflikten fick ett rättsligt efterspel på häradstinget. Målet togs upp av befallningsmannens företrädare på order av
378 Lennartsson 1999; Olle Larsson Biskopen visiterar Lund 1999; Furuhagen 1996; Göran Malmstedt Helgdagsreduktionen Göteborg 1994.
379 Appel 1999 ang. prästerna i lokalsamhället se kapitel 10.
380 Bengt Sandin, Hemmet gatan, fabriken eller skolan. Folkundervisning och barnuppfostran i svenska städer 1600–1850, Lund 1986; Ödman 1987.
381 Elias 1989, Civilisationsteori del II; Muchembled 1978..
382 Burke, Folklig kultur i Europa 1500-1800, Malmö 1993.
383 Lennartsson 1999.
384 Appel 1999 sid. 440.
Landshövdingen och rubriceringen var ”för motvillig och understräbighet” mot kronans fullmakt.386 Kanske var det som Linda Oja framhävt för 1700-talet att religionen och samhällsfriden var det som försvarades.387
Under 1700-talet var vidskepelsen utmanande och hotande och under 1600-talet utgjordes detta hot av en mer allmän och lokal ohörsamhet mot överheten och religionens företrädare. I tingsprotokoll och i ett av de tidigare använda breven om konfliktern, framhävdes att bönderna agerade kollektivt. Det var detta beteende som procuratorn försökte spräcka. Det är intressant att beteendet poängterades av överheten, som om det var detta kollektiva ansiktslösa framträdande som kändes hotfullt för överheten. På riksdagen fanns trots allt bönder som kunde omnämnas som bondeledare och därmed var de individer som kunde ställas till svars.
Men man kan även tala om en distansering i Peter Burkes mening där överheten drog sig undan från det som uppfattades som folkligt.388 Mäster Bertil markerade sitt avståndstagande från allmogen och framhävde en elitkultur som betonade inte bar läskunnighet utan även att religiösa texter skulle läsas på rätt sätt. Markeringarna kan karakteriseras som en distansering och ett resultat av den professionalisering som prästämbetet genomgick under 1600-talet, vilket kom till uttryck i skånska kommissionens arbete. Jag menar att det är detta som döljer sig bakom uttryck som ”duglighet och skicklighet.” Professionaliseringen får i detta fall en extra tydlighet i det att det även kommer till uttryck i tingsförhandlingarna. Procuratorn som tvingar bönderna att vittna en och en är ett illustrativt exempel. Allmogen kollektiva politiska agerande erkändes inte i den nya ordningen. Åtminstone måste denna ordning föras in i reglerade och överblickbara banor. En politisk kultur möter en annan, eller en maktordning möter en annan.
Strävan till professionalisering och disciplinering mötte motstånd i Hoby. Kanske för att prästen i detta fall var ovanligt osmidig och processlysten. Det går säkert att finna socknar där utvecklingen löpte i betydligt lugnare banor. Detta var en svår balansgång för centralmakten. Å ena sidan skulle prästerna i möjligaste mån knytas närmare centralmakten och gärna bli statstjänstemän, men å andra sidan måste prästens förtroende i lokalsamhället helst vara intakt. Prästens roll som centralmaktens informationsbärare uttrycktes klart i den danska förordningen 1629. Prästerna skulle vinnlägga sig om att lära känna och skaffa kunskap om de själar som de sedan skulle gör räkenskap för.389 Samtidigt skulle prästen styra församlingen i rätt riktning, något som sannolikt mäster Bertil ansåg att han gjorde. Till detta krävdes auktoritet, men att alltför starkt framhäva sin auktoritet kunde i sin tur skapa motsättningar. Dilemmat var något som diskuterades vid de danska landemötena. Prästen fick inte bli för nära lierad med bönderna, att dricka och skåla med bönerna ansågs vara förkastligt. Ett allt för närgånget umgänge kunde leda till förakt för prästen. Vidare var det viktigt att prästen inte distanserade sig för mycket. Prästen skulle mer koncentrera sig på att visa menigheten på begreppet kärlek och tona ned betydelsen av lärdom och vältalighet.390 Någonstans i denna delikata balansgång trampade den lärde mäster Bertil fel. Han distanserade sig till den grad att en stor del av menigheten vände sig mot honom.
Men det fanns flera orsaker till att konflikten eskalerade. Orsaker som säkerligen hade att göra med det vi kan kalla kulturkonflikter. Frågan är om den lärde mäster Bertil förstod innebörden av böndernas agerande. Begravningen av bonden Bore Rasmussen belyser detta dilemma. Hans Henrik Appel har för Skast härad visat hur bönderna med olika ritualer eller symbolhandlingar markerade den sociala rangordningen i socknen. Detta kunde komma till uttryck i kyrkorummet; var man satt och hur man utsmyckade kyrkorummet var av betydelse. Ett annat sätt var att markera vilka som var faddrar vid barndop. Ytterligare en markering var att man hade stora följen vid kyrkogång och likpredikningar. Detta var även till fördel för prästen som fick in större avgifter av större följen.391 Denna ordning förbjöds i Sverige, något som prästerna protesterade mot i inlagor till kommissionen. Begravningen av bonden Bore Rasmusson kan tolkas som en sådan social markering av en storbondesläkt. Stort följe med storslaget bjudande och mycket brännvin. Men i mäster Bertils ortodoxa föreställningsvärld blev detta reducerat till enbart ett skändande av guds hus.
Det instrument som mäster Bertil hade till sitt förfogande för att disciplinera menigheten var att utesluta dem från nattvarden, något som han uppenbarligen tillgripit i relativt stor omfattning enligt bönderna. Detta var ett verksamt medel, att uteslutas ur gemenskapen kunde få ödesdigra konsekvenser. Det kunde påverka den enskildes möjlighet att få fästa en gård eller att gifta sig. Men även om vi kan tala om en allomfattande religiös kultur innebar inte detta att präst och allmoge alltid hade samma uppfattning i religiösa frågor. Det fanns plats för motsättningar inom systemet, vilket David Warren Sabean visat. Sabean lyfter bland annat fram de olika tolkningarna av hur och när den enskilde kunde inta nattvarden och nattvarden var viktig inte minst som ett hävdande av gemenskap och försoning. Prästen kunde utesluta någon ur församlingen men han kunde även 386 Bräkne härads tingsprotokoll 27 april 1670. Det brev från landshövdingen som anförs som orsak till åtalet är daterat den 25 feb. 1670.
387 Oja sid. 292.
388 Burke 1983 sid. 302-313.
389 Appel 1999 sid. 445.
390 Appel 1999 sid. 483.
via nattvard återuppta och återsocialisera människor in i gemenskapen. Att upptas i församlingen via nattvarden kunde även, som Sabean visar, vara sammankopplat med tinget som konfliktlösande arena. Först konfliktlösning på tinget så att man med ro i hjärtat kunde ta nattvarden.392 Tinget och tingsförhandlingarna och den kyrkliga förlåtelsen eller rättskipningen utgjorde en helhet.
Under 1600- och 1700-talen ägnade kyrkan mycken möda åt att bekämpa osedlighet, oenighet mellan makar, tvister mellan grannar, bristande närvaro vid kyrkliga förrättningar. Men framförallt skulle den utomäktenskapliga sexualiteten bekämpas. Brott av den här typen skulle behandlas av både världslig och kyrklig rätt.393 Det var i dessa frågor som prästerna i Blekinge uttryckte sin osäkerhet, man visste inte riktigt hur frågorna skulle skötas. Vilket forum skulle användas? Även Landshövding Skytte menade att det fanns oklarheter. Han visste inte riktigt hur han skulle hantera straffrätten. Skulle han beordra underrätterna att använda skånska lagen, ibland talade han dessutom om den danska lagen. Problemet var att på vissa orter hade man, som tidigare påtalats, börjat övergå till den svenska lagen.394 För landshövdingen verkade frågan om dansk eller svensk lag att ha varit dels en praktisk fråga och dels en fråga om centralmaktens kontroll.
Att de äktenskapliga frågorna skulle behandlas både av världslig och kyrklig rätt innebar ett problem. Vem hade egentligen auktoritet i frågan? Hans Henrik Appel tycker sig se en utveckling under senare delen av 1600-talet där den kyrkliga disciplineringen undergrävdes av den framväxande juridiska diskursen.395
Professionalisering av ett område kom att konkurrera med professionalisering och auktoritet inom ett annat område.
En annan aspekt av det komplicerade mötet mellan bönder och präst i Hoby år 1669 gällde trosfrågorna. Bönderna hade sin syn på vad som var tillåtet inom den religiösa sfären och man hade kanske en outtalad uppfattning om vad som gick an när det gällde uppförande både i kyrkan och på kyrkbacken. Religion, politik och socialt liv smälte samman till en helhet. Det dagliga livet var religion. Här rymdes människors förklaringar av de stora frågorna om universum, men också det lilla livets förklaringar av missväxt och osämja. Några skarpa gränser fanns inte. Begravningen av en storbonde kunde gå över styr, men betydde detta att bönderna inte var religiösa? Nej knappast, men det var en annan syn på religion än den som uttrycktes av mäster Bertil. Kanske var det så att böndernas religiösa föreställning aldrig tidigare så tydligt problematiserats av någon präst i församlingen. Flera forskare har beskrivit religionens starka ställning genom att tala om religionen som samhällets kultur.396 Hilding Pleijel har beskrivit hur detta synsätt utformades i Sverige i sitt inflytelserika och omdebatterade arbete ”Hustavlans värld.”397 Om religionen intog en så viktig plats i människors liv, då var det naturligtvis allvarligt om den ifrågasattes av en präst.
Olle Larsson har i avhandlingen Biskopen visiterar tyckt sig se en utveckling under perioden 1650 – 1760 där den religiösa kulturen alltmer går mot en individualiserad tro. En process som Larsson beskriver som en ”samhällelig förändringsprocess.” Ett exempel på denna utveckling var att biskopsvisitationerna alltmer kom att handla om religion. Utvecklingen gick från moral och ordning till religion och fattigvård.398 Utveckling kan beskrivas som en utveckling som initierades och styrdes av överheten med termer som professionalisering och social disciplinering. Men det var också en process där olika uppfattningar bröts mot varandra och frågan är om det inte var i dessa ibland konfliktfyllda möten som individualiseringen eller sekulariseringen utvecklades. Det var vid de tillfällen då mäster Bertil utmanade böndernas religiösa uppfattningar med sitt mer teoretiska och intellektuella förhållningssätt, som invånarna i Hoby på allvar drogs in i den process där religiösa föreställningar och begrepp diskuterades, problematiserades och omdefinierades. Mötet mellan ortodoxa präster och menighet blev därmed en del i den process vi omnämner som sekulariseringen av samhället.399
392 Sabean sid. 37-39; 48; Se även Lindstedt Cronberg sid. 89-90.
393 Larsson 1999 sid. 57; Lindstedt Cronberg 1997, sid. 89-92.
394 Vol. S sid. 1474.
395 Appel 1999 sid. 472.
396 John C Sommerville, The destruction of religious culture in pre-industrial England; New York 1992; Hanne. Sanders, Bondevækkelse og
sekularisering. En protestantisk folkuppfostran i svenska städer 1820-1850, Stockholm 1985; Alex Wittendorf Rejsen, Mod virkeligheden. Den europeiske forestillningsverden fra reformationen til nutiden, København uå.
397 Pleijel 1951, 1987.
398 Larsson 1999 sid. 277, 292–293.
399 Detta sätt att använda begreppet sekularisering i ett vidare sammanhang och utanför 1800-talet ansluter till Hanne Sanders definition av begreppet i Bondevækkelse og sekularisering, En protestantisk folkelig kultur i Danmark og Sverige 1820–1850. Stockholm 1995, sid. 15–18, 254– 259.