Den process som beskrivits ovan har analyserats i termer av integration och homogenisering. Det handlar om ett drag i statsbildningsprocessen som inte på något sätt var unikt för Blekinges relation till det danska riket. Bjørn Poulsen har i en uppsats ”The Necessity of State in Early Modern Peasant Society” visat på en likartad situation för Slesvig, där ett lokalsamhälle bestående av framförallt bönder innehade ett relativt stort mått av 264 Sk. Tegn. 26/4 1642. 265 Sk. Tegn. 10/1 1628. 266 Sk. Tegn. 16/11 1599. 267 Sk. Tegn. 29/1 1603. 268 Sk. Tegn. 2/12 1611. 269 Johannesson 1981 sid. 202.
självstyre. Men där centralmakten lyckades skapa allianser i lokalsamhället och därmed knyta detta närmare sig. Samtidigt som det fanns ett motsatsförhållande mellan lokalsamhället och centralmakten visar Poulsen, att denna relation inte enbart var ett spänningsfyllt motsatsförhållande. Staten agerade och skapade kontakter med inflytelserika grupper i lokalsamhället.270 Liknande mönster där relativt självständiga områden under tidig modern tid alltmer kom i konflikt med en centralmakt återfinns på många platser i Europa. Det mest använda exemplet är Ditmarsken vid tyska nordsjökusten. Men liknande områden har påvisats i delar av Nordeuropa. Peter Blickle har lyft fram områden i södra Tyskland. 271 För böndernas del kan även graden av beroende och frihet inom riket knytas till respektive områdes näringsgeografiska förutsättningar. I områden där bönderna hade fler alternativ för att försörja sig var det svårare att binda dem till jordbruk underordnade godsen. Dessutom kan förekomsten av olika bondekategorier som krono-, skatte- och frälsebönder inom ett avgränsat område ha medverkat till att frälsebönderna kunde jämföra sina villkor med andra grupper. Godset framstod inte som det enda alternativet.272 Båda argumenten skulle kunna vara tillämpliga för Blekinge med dess närhet till handel, fiske och skog. Gemensamt för alla de europeiska områden som diskuterats ovan är också att de kan betraktas som perifera i förhållande till centralmakten och att bönderna hade en relativt stark ställning.
I denna integrationsprocess hade förekomsten av en lokal elit stor betydelse för hur integrationsförloppet utvecklades. Björn Poulsen visar hur en bondeelit formades i Slesvig och hur denna utvecklade kontakter med centralmakten. Karl Johan Gardell visar hur detta mönster utvecklades på Gotland. En analys av Peter Blickles egalitära organisationsformer i bondesamhället antyder även att de egalitära formerna kunde förändras i mötet med centralmakten. På liknande sätt har antropologen Eric Wolf analyserat bondesamhällen och betonat hur en tydligt underordnad position i förhållande till en yttre makt gjort att de sammanhållande dragen i bondesamhället framträtt tydligare. Lättade det yttre trycket förändrades även maktrelationerna i lokalsamhället.273 Centralmaktens direkta och aktiva närvaro i lokalsamhället skulle med andra ord kunna fungera som en katalysator för konflikter inom lokalsamhället. Därmed påverkades även integrationen inom riket i och med att förutsättningarna för kontakter mellan en lokal elit och centralmakten utvecklades.
Sammanfattning
Det mönster av konflikter och kommunikation som går att blottlägga när det gäller relationen mellan den danska centralmakten och folket i Blekinge hade några framträdande och distinkta drag. Ett sådant distinkt drag var den kommunikationslänk som blev synlig. De högre stånden hade under adelsväldets tid tillgång till ständermöten, prästerna hade dessutom sina prästemöten. Handfästningarna visar på adelns inflytande. Detta får inte leda till slutsatsen att bönderna inte hade inflytande. Under hela den undersökta perioden framgår det att centralmakten förhandlade med bönderna direkt eller via kommissioner. Kommissionerna hade också en tydlig konfliktlösande karaktär. Bönderna använder sin supplikrätt, man söker den rättskipande kungamakten. Det var en kommunikationsväg som, vid första anblicken, inte var lika formaliserad som i Sverige och detta försvårade möjligheterna för ett maktpolitiskt spel av den typ som kunde förekomma på de svenska riksdagarna. Det system för kommunikation som fungerade under adelsväldets tid hade snarast starka medeltida drag. Kungamakten hade att förhandla med de menigheter som hade en maktposition, i detta sammanhang var det de blekingska bönderna. Därmed var bönderna också en erkänd förhandlingspartner. Den politiska kultur som utvecklades i denna relation med samtal, brevskrivande och konflikthot bands samman i en förhandlingskultur av liknande slag som svenska forskare hävdat för svensk del. I böndernas konflikt med borgarna visade också kronan att man tog hänsyn till böndernas krav. Blekingarnas ständiga förhandlingar om halv skatt understryker detta drag av förhandlingskultur, varje framstöt från centralmakten möttes av en förhandling om undantag eller lindring. Konfliktnivån mellan parterna kunde ibland nå ansenliga magnituder utan att de fredliga kontakterna sprack. Det fanns trots allt något som också band samman parterna. Det fanns ett band mellan undersåte – överhet som höll för påfrestningar, relationen kan beskrivas som konflikt-sämja.
Att Blekinge och dess bönder fick ett sådant utrymme och lyckades upprätthålla sin position som förhandlingsparter kan ha flera orsaker. En orsak var sannolikt blekingarnas konflikthistoria med kungamakten, 270 Poulsen 1997.
271 Ditmarchen se Kersten Krüger, ”Die Landschaftliche Verfassung Nordelbiens in der Frühen Neuzeit: Ein Besonderer Typ Politischer Partizipation.” i Civitum Communitas. Studien zum Europäischen Städtewesen. Festschrift Heinz Stoob. Köln 1984, sid. 463f. Poulsen sid. 17 Gustafsson 2000 sid. 15f; Nordeuropiska exempel som Eiderstedt, Stapelholm, Femarn, Helgoland, Nordstrand, Pellworm, Osterland, Föhr, Sylt. Se Krüger 1984; För södra Tyskland se Blickle 1981.
272 Båda dessa argument diskuteras för Skånska förhållande av Mats Olsson i samband med en diskussion varför Vornedskapet inte för samma tillämpning i Skåne som på Själland och Fyn. Se Olsson 2001 sid. 20, 27.
från det tidiga 1500-talets diskussioner om att säga upp troheten, över Sören Norrbys uppror och Jon Skomakes försök att ta över tinget. Konflikter i denna del av riket kunde vara kostsamma. Hur denna konflikthistoria utvecklades hänger även samman med vilken roll Blekinge hade i det danska riket vid olika tidpunkter. Den danska kungamakten fick göra prioriteringar. Kronan behövde råvarorna och skatteintäkterna. Gränslandet utgjorde en buffert i försvaret av rikets kärnområden. Så länge Blekinge fyllde sin funktion inom riket fanns knappast någon anledning att agera mer hårdhänt. Men bönderna kunde även vara till nytta för centralmakten i ett annat avseende. De kunde utgöra kungamaktens kontrollinstans över länsförvaltningen och de kunde utgöra en bricka i ett maktpolitiskt spel där adelsmakten skulle begränsas eller balanseras. I relationen lokalsamhälle – centralmakt framstår bönderna som kompetenta politiska aktörer. En möjlig tolkning av integrationsförloppet är också att slättlandet var det område som tidigast exploaterades av kungamakt och adel, först något senare följde en exploatering av skogsbygden. När väl intresset ökade för skogslandet dras detta på allvar in i integrationsprocessen. Fram till det att processen accelererade kunde gränslandet – skogsbygden fortleva i sin relativa självständighet.
Det fanns också tydliga politiska arenor som användes av framförallt bönderna. Häradsting och även landstinget var användbara som politiska arenor. Här skymtar en ordning där bönderna träffades häradsvis eller inom hela landstingsområdet och där man ställde samman krav och avfattade skrivelser till kungen. Adelns svaga position i området spelade i detta sammanhang stor roll för böndernas position. Bönderna var framförallt kronobönder men även en del självägande bönder återfanns i området När det gäller sockenstämmornas roll är källmaterialet något bräckligt, vi känner inte stämmornas exakta kompetensområde. Men stämmor förekom och jag menar att mycket tyder på att de hade en viktig funktion som politisk arena i bondesamhället. Förekomst eller inte förekomst av sockenstämma var av allt att döma inte något nationellt särskiljande drag mellan danskt och svenskt. Det viktiga i detta sammanhang är att konstatera att det fanns olika användbara politiska arenor och att dessa arenor framstår som mer eller mindre integrerade i rikets politiska struktur. Tilltalet från kungamakten och i breven från blekingarna, under framförallt slutet av 1500-talet och början av 1600-talet, visar att Blekinge behandlades som ett ”land” bland andra danska land. Blekinge uppfattades som en distinkt geografisk enhet med egna företrädare bland menigheterna och man utgjorde också en egen rättsenhet. Det är också tydligt att det går att knyta en identitet till denna geografiska enhet. I förhållande till makten på Själland var man blekingar. En identitet som sannolikt förstärktes och utvecklades som en motidentitet ju starkare centralmaktens integrationssträvanden blev. Gränserna mellan det som av lokalsamhället uppfattades som gamla blekingska sedvänjor eller rättigheter började alltmer prövas mot det som beskrevs som den ordning som gällde i riket i övrigt. Riksnormen utgick egentligen från vad som gällde på Själland och i Köpenhamn.
Det fanns en regional identitet, däremot är det svårt att finna några verkliga spår av en identitet som innefattade hela riket. Även under konflikterna mellan Sverige och Danmark är det svårt att finna etniska stereotyper, eller försök till etnifiering av konflikter. Några fall finns dock där borgare försökte använda en etnifiering av konflikter, sannolikt för att vinna egna fördelar, men där den danska centralmakten inte svarade på detta försök. Men de redovisade fallen visar dock på att åtminstone några i lokalsamhället upptäckt den potential som kunde ligga i en etnifierng av konflikter. En viktig förutsättning för att man skulle ha lyckas i ett sådant företag var sannolikt att den gräns som fanns mellan Sverige och Danmark verkligen blev åtskiljande, ”den andre” måste finnas på ett visst avstånd för att de etniska stereotyperna skulle fungera.
Vilka var då konfliktytorna mellan lokalsamhället och centralmakten? De tidiga konflikterna gällde uppenbart lokalsamhällets sätt att hävda en relativ frihet i förhållande till maktens centrum. Konflikterna kring häradstinget och kritiken mot domarnas kompetens antyder ett sådant mönster. I takt med den ökade konkurrensen i Östersjön och framförallt med Sverige ökar också det danska intresset för de blekingska skogsvarorna. Därmed ökar också konflikterna mellan lokalsamhälle och centralmakt, konflikter som rör rätten att nyttja skogens resurser. Konflikterna visar även hur centralmakten eftersträvar en starkare kontroll och integration av en perifer landsdel, ett drag i detta var homogeniseringen som tog sig uttryck i försöken att standardisera vikt- och måttsystemet med själländska normer som mall. Denna integrationsprocess medförde att staten – centralmakten blev allt mer närvarande i lokalsamhället, något som även medförde att processer satte igång i lokalsamhället där det till synes egalitära eller homogena lokalsamhället krackelerade. Konflikterna antyder att det fanns personer i lokalsamhället med olika relation till rikets makthavare, möjligen visar detta konturerna av en lokal makthierarki. Tydligt blir detta i konflikterna kring den eftertraktade pottaskan. Lokala entreprenörer trädde fram och kom i konflikt med andra invånare som gjorde anspråk på samma skogsresurs. Konflikten mellan bönder och borgare blev också tydlig i vissa lägen, sannolikt som ett resultat av vad krigen i gränslandet orsakade. Kampen om överlevnad medförde resurskonflikter där böndernas rättigheter ställdes mot borgarnas privilegier. Ett viktigt drag i konflikterna var behovet av kungamakten som reglerare av konflikterna, både bönder och borgare sökte aktivt kungamaktens hjälp.
Med den alltmer ökande militära konkurrensen mellan Sverige och Danmark fick det blekingska gränslandet ytterligare förnyat och intensifierat intresse för makten på Själland. Fästningsbyggena i området var
det synliga uttrycket för denna intensifierade konflikt. Detta militära intresse för Blekinge medförde att hela området genomgick en omstrukturering som drabbade alla och där städer lades ned och skapades efter de krav som militären ställde. Processen innebar nya konflikter och förhandlingar mellan lokalsamhälle och centralmakt. Marginaliserade grupper i skogsbygden mellan de båda rikena pressades allt hårdare när centralmakten krävde en tydlig lojalitet mot rikets överhet. Men detta var även en intensifierad integ-rationsprocess där det blekingska lokalsamhället tvingades till överväganden och ställningstaganden i rikstermer, man var en del av rikets försvar och det handlade inte bara om lokalsamhällets självförsvar. Den ökande integrationsgraden i riket som exemplifieras av jakten på skogsråvaror och militariseringen av gränslandet innebar många konflikter som var relaterade till ett ökat resursuttag i form av skatter och arbetsplikt. Det torde inte vara alltför djärvt att anta att detta innebar en ökad belastning på lokalbefolkningen. Det är något som förtjänar att lyftas fram som ett nyanserat sätt att värdera vad övergången till Sverige innebar. Blekinges karaktär av gränsland och skogslandskap dominerat av kronobönder, hade sannolikt stor betydelse för integrationsprocessens förlopp. Den ekonomiska struktur som gränslandet var en del av trotsade riksgränserna och band samman de danska kuststäderna med ett svenskt uppland i Småland. Bondehandeln över gränsen och den väg som byggdes från bergsbruken i Småland till Bodekull är ett talande bevis för styrkan i den ekonomiska strukturen. En ekonomisk ordning satte gränser för hur fast Blekinge kunde integreras i det danska riket, kreditrelationen mellan borgare och bonde utgjorde en värdig motståndare till relationen undersåte – överhet inom riket.
4 Centralmakten, kommissionerna och
lokalsamhället
Huvudmaterialet för undersökningen är, som framgått, den skånska kommissionens material från 1669. Kommissioner ingick sedan medeltiden i det system för kontroll av förvaltningen och kontakt med befolkningen, eller delar av den, som stod kungamakten till buds i de nordiska länderna. De tidigmoderna kommissionerna var länge föga använda i forskningen, men under de senare decennierna har de kommit att spela en allt större roll i analysen av den politiska kulturen. Frågan är nu, i vilken grad den skånska kommissionen 1669 skiljde sig från andra kommissioner som berörde Blekinge under 1600-talet, inom såväl det danska som svenska riket. Vilka instruktioner hade kommissionerna och vilka funktioner fyllde de? Tre skånska kommissioner genomfördes mellan åren 1658–1669. De var olika till sin karaktär men det återfinns även frågeställningar som ständigt återkommer i kommissionerna. Den kommission jag valt att undersöka, 1669 års skånska kommission, var ingen isolerad händelse. Centralmakten hade sina skäl att använda kommissioner. Det finns även goda skäl att försöka lyfta fram de tre kommissionerna och se dem som delar i en långsiktig politik i förhållande till de erövrade provinserna. Kommissionernas instruktioner och de tillvägagångssätt som de tre kommissionerna valde visar tillsammans på ett politiskt förhållningssätt och hur man tacklade problemet med införlivande av provinserna. I denna politik fanns inslag som inte primärt var beroende av vilket styre det svenska riket för tillfället hade. Centralt i politiken var hur man betraktade och behandlade de olika stånden.