De punkter som redovisats ovan kom till uttryck i något olika hög grad och i olika sammansättning i 1600-talets kommissioner. Många olika uppgifter kunde tilldelas en kommission vilket också innebar att det var svårt att styra sammankomsterna med lokalbefolkningen. Menigheten kunde ha egna uppfattningar om vad som skulle behandlas. I denna mening var kommissionens möte med lokalsamhället svårkontrollerat. Samtidigt inbjöd själva mötesformen till ett politiskt spel. Olika stånd kunde vara närvarande vid sammankomsterna, de olika stånden kunde spelas ut mot varandra. Bönder eller borgare kunde lockas till kritik mot andra stånd under kungligt beskydd. Mötet med kommissionerna bör ha gynnat utvecklandet av ett politiskt-taktiskt kunnande. Hur framförde man sina klagomål för att nå resultat, hur fann man allianspartners, vem borde framföra klagomål. Kanske gynnade till och med dessa tillfälliga politiska arenor på hemmaplan böndernas förmåga att handla politiskt? Formen var sannolikt mindre formell och mer direkt än till exempel vad som gällde för den svenska riksdagen. Frågan är vad en ökad betoning på skriftlighet kom att betyda i detta sammanhang. Vad innebar det när bönderna tvingades skriftligt formulera egna inlagor.
Motiven till att skånska kommissionen 1669–70 tillsattes var sannolikt sammansatta av flera komponenter. Administrativa och ekonomiska motiv blandades med inrikespolitiska motiv. Provinserna bar inte sina egna kostnader och administrationens effektivitet var ifrågasatt. Frågorna hade behandlats på riksdagarna där befolkningen besvärat sig över förhållandena. Provinserna utgjorde knappast några fasta och säkra bastioner mot ärkerivalen Danmark. Det fanns även klara ideologiska motiv bakom kommissionens tillkomst, provinserna invånare måste vinnas för det svenska riket. Som Marie Lennersand visat ger tillsättningen av kommissionärer en vink om vilka problem en kommission hade att ta itu med. Skånska kommissionen 1669–70
leddes av Johan Gyllenstierna och Klas Rålamb. Klas Rålamb tillhörde rådet, en uppkomling från riddarhusets tredje kategori. Han framstår som en man med administrativa talanger och politiska sympatier som riktade sig mot ett aristokratiskt styre. Johan Gyllenstierna hade bakom sig en karriär som hög jurist, president i Svea Hovrätt, och landshövding men han kom inte att spela samma framträdande roll i kommissionsarbetet som Rålamb. Till kommissionen var även generalguvernören Gustav Banér knuten även om det klart framgår att han var en av de personer som skulle granskas. Klas Rålamb hade en sådan position och rang att det var möjligt att granska generalguvernören Banér. Att sända ut kommissioner var dock ett vanskligt och svårstyrt projekt. Kommissioner som sänts till andra delar av riket visade att de översköljdes av diverse inlagor och klagomål. Det var inte alldeles givet att kommissionsarbetet gick att styra i den riktning man ville och efter de direktiv som angivits. Möten mellan undersåtar och överhet innehöll ett oberäkneligt moment. Hur detta möte verkligen formade sig, hur relationen mellan parterna etablerades och utvecklades är ämnet för nästa kapitel.
5 Konfliktytorna
Inledning
Den 25 augusti 1669 bröt kommissionärerna Gyllenstierna och Rålamb upp från Stockholm, Gyllenstierna färdades landvägen och Rålamb sjövägen, de båda skulle mötas i Kalmar. Instruktioner hade utfärdats och brev skickats till berörda parter. Den första samlingen skulle ske i Kristianopel. Landshövding Skytte hade fått ett personligt brev som gjorde klart att hans närvaro i Kristianopel var viktig. Brev och instruktioner hade skickats en månad innan det första mötet skulle hållas, datum var satt till den 27 september 1669. Trots kommissionens ambition att förbereda det inledande mötet visade det sig att mötet var mycket illa förberett. Allmogen var inte ens på plats, något som landshövding Skytte lastades för. Kallelse utgick till bönderna och under tiden beslöt kommissionen att sammanträda med borgmästare, råd och borgerskap i Kristianopel. I protokollet framgår det att Kungl. Maj:ts instruktion klargjordes för borgmästare, råd och borgerskap. Själva mötet skulle hållas i borgmästare Sören Påhlssons hus där kommissionen också bodde. 1
Trots vissa inledande problem kom arbetet i gång och den 15 oktober hölls det sista mötet i Blekinge. Färden gick vidare till Kristianstad, genom Skåne för att avslutas med lantdagen i Malmö den 23 dec. 1669. Då hade ca 150 möten hållits i Blekinge, Skåne och Halland. I Blekinge hölls fyra möten fördelade på Kristianopel, Ronneby, Karlshamn och Sölvesborg. Men invånare från Blekinge framförde även klagomål vid de möten som hölls i Malmö. Tanken var att de olika stånden skulle skriva sig samman om gemensamma suppliker, något som till stor del misslyckades i och med att den inledande informationen inte gått fram. Det inkom ett större antal enskilda klagomål än man hade väntat sig. Tydligast var detta i Östra härad i Blekinge som var det första häradet som kommissionen mötte. Sammanlagt finns 220 akter registrerade under de volymer i arkivet som omfattar inkommande besvär från allmogen, borgerskapet och prästerskapet. En del av detta material är dokument som hänger samman med de besvär som inkom eller var resolutioner och kopior. Den vanliga beteckningen på skrivelserna var suppliker och den som skickade in skrivelsen omnämns som supplikant, men även beteckningen besvär förekommer. Någon verklig gränsdragning mellan suppliker och besvär gjordes inte i praktiken. För att undvika att hamna i teknikaliteter kring vad som var besvär och vad som var suppliker har jag valt att sammanfatta de båda kategorierna som inlagor. Inlagor och andra akter fördelade sig ståndsvis enligt följande:
• Volymen för allmogens inlagor omfattar 141 akter varav 108 är att betrakta som inlagor. Bland böndernas fanns även några inlagor från andra än bönder. Totalt omfattar allmogens akter 350 sidor handskrivet material. Under kategorin bönder återfinns såväl enskilda skrivelser undertecknade av en bonde som skrivelser från grupper av bönder. Ofta var det brukarna på en gård som skrev en inlaga tillsammans. Men här återfinns även långa numrerade inlagor från häradet och skrivelser utfärdade från en socken.
• Borgerskapets volym innehåller 50 akter vara 39 kan betraktas som inlagor. Det relativt låga antalet inlagor kan till en del förklaras av att borgerskapet i hög grad skrev sig samman. I gengäld framgår det av protokollet att borgarna var mycket aktiva på själva mötena med kommissionen, där kompletteringar gjordes och nya klagomål framfördes.
• I materialet från prästerna återfinns 28 akter, varav 18 är att betrakta som inlagor. Därtill tillkommer en inlaga som återfinns bland böndernas inlagor och fem inlagor som omtalades enbart i protokollet.2 Till detta kommer kyrkofrågor som tas upp i böndernas egna häradsvis inskickade inlagor och borgare som tar upp dessa frågor.3
Inlagornas fördelning inom respektive stånd framgår av tabellerna nedan.
1 Vol. 1 sid. 1–5.
2 Prästen i Jämshög vol. EE sid. 310, Protokollet vol. 1 sid. 151 som rör Ronneby, sid. 245 kyrkovärdarna i Medelstads härad, sid. 318 rör Lyckå kyrka, sid. 499 Mörrums kyrkoherde, sid. 498 Gammalstorps kyrkoherde.
Tabell 6. Allmogens inlagor till kommissionen
Avsändare/härad Östra Medelstad Bräkne Lister
Bönder 46* 19 10 11 Postbonde 1 Änka 4 2 2 Militär 1 Häradsskrivare 1 Tingsskrivare 1 1 Strandridare 1 Förridare 1 Präst 1** 1 Kyrkovärd 1 Gästgiverska 1 Gästgivare 1 Mjölnare 1 Summa 55 25 15 13
Summa inlagor tot. 108
*En bonde och änka tillsammans ingår samt en bonde och en militär klagar gemensamt. **Gemensam inlaga präst och ladufogde.
Källa: ÄK nr 629 vol. EE. RA Stockholm. Tabell 7. Borgerskapets inlagor till kommissionen.
Avsändare/Stad Kristianopel Ronneby Karlshamn Sölvesborg
Borgmästare 2 2* 2 Magistraten 2 2 3 Borgare/tjänste-män 5 8 8 2 Änka 1 Summa 10 14 13 2 Summa totalt 39
*En anonym inlaga, men sannolikt den ena borgmästaren i Ronneby. Källa: ÄK nr 629 vol. X. RA Stockholm.
Tabell 8. Prästerskapets inlagor till kommissionen. Avsändare/härad
inkl. städer
Östra Medelstad Bräkne Lister
Präst 5 2 5 9
Föreståndare skola 1
Kyrkovärd 2
Summa 6 3 5 9
Summa tot 24
Källa: ÄK nr 629 vol. R. RA Stockholm.
I ett litet material i fallet prästerna slår enskilda aktiva prästers agerande starkt igenom i statistiken, till exempel inkom fem av de nio skrivelserna i Listers härad från samma präst. I materialet återfinns endast en enda gemensam häradsskrivelse och det var från Medelstads härads präster. Från samma härad inkom även en gemensam skrivelse från häradets kyrkovärdar Andra inlagor behandlade flera olika punkter. Siffrorna skall endast ses som en mycket grov indikering på hur klagomålen fördelade sig över de olika stånden och hur de var spridda geografiskt över de olika häraderna. Längre bearbetade inlagor där besvären uppdelades i numrerade punkter förekom från samtliga stånd. Exempelvis inlämnade bönderna i Östra härad en inlaga omfattande 19
punkter, prästen i Sölvesborg hade samlat sina klagomål i nio punkter och borgarna i Karlshamn hade inlämnat en inlaga fördelad på 15 punkter. Borgmästaren i Karlshamn presterade en inlaga på elva sidor.4 Spridningen när det gäller inlagornas omfattning och innehåll var betydande. Det protokoll som upprättades var mycket omfattande och det redovisade de diskussioner som uppkom mellan parterna. Med en modern term skulle man kunna tala om diskussionsprotokoll där parternas olika ståndpunkter redovisades. Det är via protokollen möjligt att följa hur vissa diskussioner uppstod och utvecklades. Protokollen omfattar för hela kommissionens verksamhet ca 5000 sidor och torde vara upprättade i efterhand utifrån anteckningar som förts av kommissionens sekreterare. Den del av protokollen som behandlar Blekinge är på 550 sidor förutom de ärenden som behandlades vid mötena i Malmö.5
Antalet invånare i Blekinge som deltog aktivt i skrivandet av inlagor och i diskussioner med kommissionen kan inte exakt beräknas. Ibland är personuppgifterna för vaga och ibland omtalas endast att en bonde eller änka framkom. I något annat fall har sannolikt alla bönder i socknen skrivit under. Men om man trots detta tar fasta på de namn som återges i protokollet får man en grov uppskattning av hur många personer som var involverade. Man bör även komma ihåg att de gemensamma skrivelser som återfinns i arkivet representerade alla borgare i en stad, bönderna i ett härad eller en socken. Hur många som i realiteten var delaktiga i skrivelserna vet vi inte. Antalet namngivna personer enligt protokollet kan sammanställas enligt följande: Tabell 9. Antalet namngivna klagande enligt protokollet
Kristianopel Ronneby Karlshamn Sölvesborg Summa
Bönder 48 43 9 5 105
Borgare 14 6 5 1 26
Övriga 12 5 7 5 29
Summa 74 54 21 11 160
Källa: ÄK 629 Vol. 1, 2. RA Stockholm
De olika siffror som redovisats ovan skall behandlas med viss varsamhet på samma sätt som det övriga siffermaterialet. Framförallt bör man vara försiktig med att dra slutsatser om respektive stånds aktivitet utifrån de redovisade siffrorna. Men även om det stora antalet bondeinlagor från Östra härad kan förklaras av den bristande planeringen, så måste man konstatera att aktiviteten var högre i denna del av området. En del av förklaringen sammanhänger med den militära närvaron i Östra härad, vilken kommer att redovisas nedan. Men Östra härad var redan under dansk tid den oroliga delen av provinsen där bönderna aktivt protesterade och gav sig in i diskussion med kungamakten. En viss relevans har därmed siffermaterialet. Det viktiga i min undersökning är dock att kvalitativt undersöka och bedöma de olika ståndens inlagor. Vad säger inlagorna om hur man agerade, och fick man något inflytande? Sammantaget handlar det om frågor som rör politisk kultur och mötet mellan ett lokalsamhälle och centralmakt. Men först måste de olika konfliktytorna mellan stånden och centralmakten fixeras. Särskilt viktigt är att försöka belysa de stora gemensamma dragen i varje stånds klagomålsmönster.