Tolkade i det användarrelaterade sammhanget hade motivationen en stor betydelse för uppdraget och arbetet. Diffraktionsmönstret som bildades genom förstärkningar och försvagningar har delats upp i relation till uppdraget, arbetet och slutligen delaktighet och kreativitet.
Motivation i uppdraget
Med avseende på det användarrelaterade sammanhanget var motivation en betydelsefull ingrediens när kostchefen A berättade om uppdraget. Att få barnen att vilja välja och längta efter att äta i skolrestaurangen var ett övergripande uppdrag för personalen och kostchefen A såg detta som ett, om än indirekt, inspirerande mål även i sitt arbete. En annan del av motivationen i hennes arbete låg i direktkontakten med beslutsfattarna, att kunna påverka dessa men också att få ta emot deras idéer och frågor – att påverkas i ett ömsesidigt utbyte. Också kontakterna och utbytet med kollegor i liknande verksamheter beskrevs som inspirerande. De sistnämnda bidrog till idéer om hur både ny och befintlig teknik kan användas och anpassas till den egna verksamheten. Där var även branschtidningar en viktig inspirationskälla. Kommunens måltidsverksamhet var uppdelad på olika omsorgsgrupper (äldre- och handikappomsorg samt barn och skola) som hade olika behov men där samarbetet och anpassningen sinsemellan ändå måste fungera, teknologiskt och organisatoriskt, som en del i den användarrelaterade kontexten. Kostchefen A nämnde också möjligheten att ”jobba på en bredare front” som en drivkraft i sitt arbete. Som exempel berättade hon om den kokbok som, i syfte att främja folkhälsan, arbetades fram i ett kommunalt projekt och delades ut som julklapp till alla kommunanställda.
Motivation för arbetet
Arbetet i storkök är både tungt och tidspressat; aspekter som är relevanta i det
användarrelaterade sammanhanget. Tidspressen blir särskilt tydlig på skolorna där så gott som hela produktionen skall levereras under några få timmar. Utifrån antagandet att teknik kan underlätta och effektivisera tungt och tidspressat arbete är förutsättningarna goda för att ny teknik eller teknik- utveckling skall mottas positivt av personalen och ge tydlig motivation och personliga fördelar i den användarrelaterade kontexten. Kostchefen A beskrev också de aktuella förändringarna som positiva för de anställda i deras arbete och att de gav utrymme för individualiserad, delvis självständig anpassning för att nå produktionsmålen.
I kostchefens A beskrivning fanns en hög grad av motivation i att förändringarna, särskilt den ökade mängden grönsaker i och med de vegetariska alternativen och salladsbufféerna, gjorde tydligt att måltids- personalen var ”hälsoarbetare”. Hon beskrev också arbetsuppgiften i sig som en motivation, att servera lunch till skol- och förskolebarn är av stor betydelse för många, inte bara för barnen utan även för de vuxna runt omkring dem. Hon såg också att arbetet utfördes på ett sätt som uppskattades och direkt fick positiva konsekvenser, till exempel att barnen åt mer och mer. Att miljön där måltiderna serverades, restaurangen, hade prioriterats hade konsekvenser i
form av underhållsansvar i det användarrelaterade sammanhanget, det gällde för personalen att bibehålla den trevliga miljön och ”försöka få barnen att äta bättre”. Lunchen schemalades så att den inte blev en del av en lång rast utan ett eget moment i skoldagen och de yngre barnen fick fast bordsplacering så att de upplevde en trygg och invand måltidsmiljö. Dessa förändringar påverkade samtidigt personalens arbetsmiljö och -rutiner.
En arbetsorganisatorisk förändring som antogs öka motivationen och som utgör en aspekt i den användarrelaterade kontexten och som skett under de senaste åren, var att titeln ”ekonomibiträde” försvunnit till förmån för titeln ”kokerska” vilket innebar att alla fått möjlighet att utföra samtliga arbetsupp- gifter som förekom i köken. För de som arbetade ensamma i köken, till exempel Lisbeth i det inledande scenariot, hade detta inte så stor betydelse men, enligt kostchefen A antogs förändringen vara positiv ur arbetsmiljösyn- punkt i de större köken eftersom arbetsdagen blev mindre monoton och arbetet därmed roligare och mer intressant. Ett ökat engagemang kunde i sin tur leda till att fler kände att de kunde vara med och påverka verksamheten och på så sätt vara delaktiga i utvecklingen. Lönesamtal ingick i kostchefen A:s arbetsuppgifter och är intressant i sammanhanget eftersom lönen innebar en bekräftelse på värdet av det arbete som utfördes. Positivt sett visar lönen att arbetsuppgiften och arbetsinsatsen har ett värde men eftersom ersättningen ligger på de lägsta lönenivåerna är det uppenbart att det ekonomiska värdet ändå kunnat sättas lågt.
Motivation för delaktighet och kreativitet
Kostchefen A uttryckte att det var viktigt att försöka skapa dialog med kökspersonalen så att de skulle känna sig delaktiga. En motivationshöjande aktivitet för kommunens kökspersonal i samband med förändringarna var de träffar som genomfördes i områdesindelade grupper minst en gång i månaden då det var möjligt att diskutera problem och åtgärder. Diskussionen innebar ett forum där personalen kunde dela med sig av sina erfarenheter och lösningar till andra, till exempel angående den användarrelaterade anpassningen till och av de teknologiska förändringar som skett. Eftersom många arbetade ensamma i köken var detta ett av få tillfällen att träffa kollegor i samma situation.
Tillagningskök, där maten kan tillagas ända från råvarustadiet, framställdes
av kostchefen A som det bästa och mest eftersträvansvärda – hon menade att det var ”…självklart att man vill ha tillagningskök på alla ställen”. Ett tillagningskök är inspirerande för användaren och kan ses som en personlig fördel utifrån den användarrelaterade kontexten eftersom den anställda kan ha full kontroll på måltiden från råvara till färdig produkt. Å andra sidan; kostchefen A poängterade samtidigt att det var en utmaning att arbeta för att
det inte skulle märkas på slutprodukten om den serverades från ett tillagnings- eller ett mottagningskök:
”…kunden ska ju inte märka den där skillnaden i alla fall, oavsett om det är ett tillagningskök eller ett mottagningskök. Det är ju det som är det viktiga, tycker jag”.
Min tolkning är att sämre eller svårare förutsättningar kan innebära en extra sporre att göra ett bra jobb, att hävda sin yrkesskicklighet och att kontakten med ”kunden” – matgästen - blir en viktig förutsättning för att cirkeln prestation – uppskattning – motivation – prestation etc. skall slutas. Att i den användarrelaterade kontexten anpassa matlagningen efter de existerande förhållandena, till exempel teknologiska, är en grundläggande förutsättning för att resultatet skall bli bra. Kostchefen A påpekade att ”det är inget lätt” men att det handlade om ”hur man gör och hur man använder saker och ting”. Kanske kan det ses som att mottagningsköket kräver extra anpassnings- förmåga, engagemang, fantasi och skicklighet i att hantera och utnyttja matvarorna och tekniken när ”råvarorna” utgörs av helfabrikat.