Med berättelserna har jag tolkat tidsbundna bilder av mina eller någon annans situerade kunskaper om en del av verkligheten inom måltidsproduktionen i den offentliga sektorn. I sin essä Narrativ, kroppsligt vetande och minne beskriver Karen Davies (2005) hur hon använt sig av bland annat narrativ och minnen i sin forskning och visat på hur dessa bidrar med kunskaper och förståelser som annars varit svåra att få fatt på. I sin slutdiskussion konstaterar hon att ”[b]erättelsen i en intervju är visserligen knuten till en enskild persons livs- situation, men kollektiva aspekter är också inblandade. Berättelsens poäng rör sällan bara individen utan tar fasta på mer allmänna historiska sociala praktiker” (Davies, 2005, s. 205). För analysen av intervjutranskriptionerna med de två projektledarna använde jag min läsning av de båda intervjuerna som ett gitter (s1-sn i fig. 1 ovan) vilket gav en diffraktion där interferens
mellan teman tydliggjorde ett mönster (D i fig. 1 ovan) och resulterade i kapitel 7. På samma sätt har texterna i min analys diffrakterats genom min läsning och interfererat, samverkat, med det övriga materialet och därmed bidragit till förstärkningar och försvagningar.
Diffraktion förmedlar också ett förhållningssätt till de metoder (deltagande observationer, intervjuer, minnesberättelser och texter) jag valt för insamling och analys av forskningsmaterialet. Metoderna som jag använt i mitt avhandlingsarbete skiljer sig inte specifikt från annan forskning men jag menar att mitt sätt att förstå hur de bidrar till att skapa riktning i forskningen påverkas av mitt metodologiska val. Som Evelyn Fox Keller (1992) beskriver det finns det en kraft i vetenskaplig kunskap och den består inte enbart av en storlek utan också en riktning. Därför är inte enbart kunskapens verkan av intresse utan samtidigt också:
”…what it is that knowledge works so well at. Inevitably, this entails a shift from thinking about science as ’representing’ to thinking about represen- tations themselves as tools for ’intervening’” (Keller, 1992, s. 4).
Vetenskaplig kunskap formas av våra val, och som Keller uttrycker det: ”first, of what to seek representations of, and second, of what to seek representations for” (Keller , 1992, s. 5).
Genom att se metoderna som försöksuppställningar för diffraktionsexperiment kan jag med den metodologiska diffraktionsanalysen illustrera hur metoderna för insamling och analys av det empiriska materialet kan förstås som gitter vars spalter påverkar det material jag samlar in eller analyserar och hur diffraktions-
mönstret slutligen skapas. Mönstret representerar både de föreställningar som finns om en företeelse och den historia som föregått dessa föreställningar. Det visar också på effekterna av de skilda föreställningarna. Metodologiskt kan därför situerade kunskaper väl beskrivas med hjälp av diffraktion, diffraktions- mönstren som skapas med intervjuer kan till exempel jämföras med föreställ- ningsvärldar, informanternas situerade kunskaper. Att diffraktion också ger rum åt historien och erfarenhetsbakgrunden visar på de slutsatser Judith Butler (2006) dragit om att feministisk teori grundar sig i feminismen som social rörelse, att erfarenheter därifrån har bidragit till teoriernas innehåll. Kopplingen till historien bakom människors föreställningsvärldar, erfarenheter och kunskaper kan jämföras med Hanne Haavinds (2000) beskrivning av tolkande metod där varje framställning hänger ihop med den tidigare i en stegvis process.
För att åskådliggöra den praktiska vardagen i måltidsverksamheten följer en berättelse eller ett scenario som får forma ingången till de kommande kapitlen. Den bygger på en deltagande observation som jag gjort under en förmiddag i ett norrbottniskt kommunalt storkök på en förskola.
I det kök jag besökte arbetade kokerskan Lisbeth Eriksson27. Hon
ansvarade ensam för måltiderna till fyra förskoleavdelningar vilket innebar att servera upp till 65 personer frukost, lunch och mellanmål varje dag28. I hennes
arbete ingick förutom själva matlagningen att beställa och ta emot livsmedel, ställa i ordning serveringsvagnar som rullades ut till respektive avdelning och slutligen avfallshantering, disk och rengöring av maskiner och annan köks- utrustning. Vad som serverades bestämdes i stort av den gemensamma meny som sattes samman inför varje läsår. Tidigare gjorde Lisbeth beställningarna via telefonsamtal till producenter eller grossister men vid tiden för observationen hade övergången till e-handel medfört att hon i stället skötte beställningarna med hjälp av en dator via en särskild hemsida. Varorna levererades sedan en gång i veckan med en lastbil som var särskilt anpassad till samdistributionsprojektet. Samdistributionen innebar att samtliga varor som beställts av de kommunala köken levererades av producenter och grossister till en samlastningscentral i kommunen. Där skedde uppdelning och samlastning av varorna till en lastbil med särskilda frys- och kylutrymmen så att alla slags varor kunde transporteras samtidigt. Innan samdistributionsprojektet startade kördes varorna ut av leverantörer från de olika producenterna och grossisterna direkt till köket och Lisbeth fick då ta hand om mindre mängd varor vid flera tillfällen i veckan. Projektet var ett fullskaleförsök som innefattade hela den kommunala måltidsverksamheten och förväntades ge minskade kostnader vid upphandlingen.
27 Kokerskan hette egentligen något annat.
Torrvarorna förvarade Lisbeth i ett särskilt förråd medan frukt och grönsaker lagrades i ett mindre grovkök där de också tillreddes, allt i anslutning till köket. I grovköket fanns en frys och en sval, två kylskåp stod i köket och ytterligare två frysar hade placerats i en korridor som sammanband köket med förskoleavdelningarna. Varje förskoleavdelning hade dessutom egna kylskåp för smörgåsmaten. Köket var inte särskilt stort och där fanns inga outnyttjade utrymmen. I mitten stod en köksö med ugn, vattenho, en mindre arbetsbänk eller avställningsyta samt en spis med fyra stora plattor. Runt väggarna fanns, förutom de två kylskåpen, handfat, rullbord för sopsortering, diskho för avsköljning och grovdisk, en diskmaskin med eftertorknings- och avställningsyta, en varmhållningsugn, en diskbänk samt till sist en längre arbetsbänk som rymde ett "minikontor" med telefon, informations- och anteckningspapper och några pärmar. Över diskbänken hängde några skåp med uppläggningsfat och -skålar. Plats fanns också för de fyra rullbord som förskolepersonalen hämtade maten och det diskade porslinet på.
Datorn som Lisbeth använde till att göra varubeställningarna med stod i ett eget litet rum en bit från köket. Hemsidan där beställningarna registrerades låg på en server hos företaget som utvecklat e-handelsprogrammet. Där fanns alla produkter enligt det aktuella livsmedelsavtalet listade. Vid mitt besök var ett nytt avtal ute på anbud. Förfrågningsunderlaget var utformat för gemensam upphandling med ytterligare tre kommuner i regionen och gällde det huvudsakliga behovet av livsmedel och förbrukningsartiklar för storkök i kommunernas skolor, barn- och äldreomsorg.
Lisbeth försökte göra hela veckobeställningen på en gång men hade erfarenhet av att nätuppkopplingen eller beställningssidan inte fungerat just när hon haft möjlighet att ta sig tid att göra beställningen. Eftersom hon arbetade ensam och inte hade särskild tid avsatt för datorarbete måste hon hitta tillräckligt långa, relativt lugna, stunder i köksarbetet för att hinna komma någon vart med sin beställning. Hon beskrev hur det ibland plötsligt blivit onödigt stressigt i köket eftersom beställningshanteringen krånglat men hon uttryckte samtidigt både förvåning och stolthet över att hon alls lyckats lära sig att hantera elektroniska beställningar. Hon påpekade också att det ju kunde hända både att hon själv tryckte fel och att programmet eller bestäl- lningslistan visade fel så att hon fick felaktiga leveranser. Hon nämnde till exempel att hon två gånger beställt flera kilo clementiner som var listade under rubriken "Färsk frukt" på beställningssidan men sedan fått hela mängden levererad i form av konserverade mandarinklyftor. Första gången tänkte hon att det var hon själv som gjort fel men när hon då gjorde om beställningen med samma resultat förstod hon att det måste vara fel i kategoriseringen på beställningssidan. Vid de tillfällen då hon inte kunde komma åt sidan via datorn eller om hon hade andra problem med datorn
ringde hon ett nummer där hon kunde lägga sin beställning manuellt. Men de som tog emot samtalet där var datorexperter och hade varken erfarenhet eller kunskap från storköksbranschen vilket gjorde att hon ändå kände sig osäker på att det blev rätt. Det märktes att hon uppskattade att en av leverantörerna hade en kontaktperson som ringde upp om det fanns misstankar om att beställningen blivit fel på något sätt, om det till exempel verkade vara orimligt stora kvantiteter. Lisbeth påpekade också fördelen med att skolan i byn låg alldeles bredvid förskolan, hon hade möjlighet att gå och låna matvaror därifrån om det skulle behövas.