Varför arbetar skolans personal i team?

Några av de tydligaste hindren som urskiljs på skolan är för det första att rektorerna inte klargjort sitt syfte med att organisera skolan i team. Lärarna vet inte om det finns ett uppdrag från skolledningen som visar varför de ska arbeta i arbetslag. För det andra har inte arbetslagen pratat sig samman om vad de vill med sitt samarbete. Därför har lärarna i flera lag skiftande förväntningar på teamarbetet. Olika förväntningar skapar olika prioriteringar. Detta blir synligt när arbetslagsmötenas dagordningspunkter studeras. Listan blir ofta mycket lång. De intervjuade berättar att de inte hinner med alla frågorna. Andra konsekvenser är att personalen inte får tid med att avhandla frågeställningarna så grundligt som de önskar. Svedberg (1989) visar också på denna betydelse av att klar- göra syftet med att arbeta i team. Han menar på att bygga lärarteam, att lägga grunden för en lärande organisation, handlar om att gruppmedlemmarna måste tydliggöra och klara två funktioner. För det första ”varför är vi här” det vill säga uppgiftsfunktionen och för det andra ”vad vill vi med varandra”, samspelsfunktionen.

Det är alltså väsentligt för vart och ett av teamen att klargöra vad teamarbete är för just oss och varför vi ska arbeta i lag. Vad ska vi lägga tid på när vi träffas och vilka arbetsuppgifter kan göras i andra formeringar eller individuellt? Det finns många krafter som styr. Vad är det som styr i vårt arbetslag? Traditionen, vanan, tryggheten eller…..? Vem är det som styr och varför?

Åsikterna bland lärarna på skolan är spridda, det vill säga personalen har många olika tankar och perspektiv på vad som är väsentligt med lagarbetet. En del fokuserar på elevernas bästa medan andra sätter lärarna i centrum. De flesta pratar om att hjälpa och stötta varandra vid svårigheter, speciellt med elev- och föräldraproblem. Många nämner planering av gemensamma aktiviteter och praktiska förberedelser. Om man diskuterar värdegrund handlar det mest om att vara solidarisk eller att skapa en gemensam syn kring regler. Men det finns någon enstaka lärare som vill diskutera många andra spörs- mål kring värderingar t.ex. vikten av att synliggöra underliggande problem. I den strävan får personalen inte vara rädd för konflikter, tror läraren. Två lärare anser att i ett väl fungerande team ”tänker man tillsammans” och har pedagogiska och metodiska diskussioner. Lärarna menar att man bör samtala både kring elevernas och lärarnas utveckling. Håkan Jönsson (2000) visar på vad som brukar nämnas vara de vanligaste skälen till att arbeta i arbetslag: stödja elevernas kunskaps- och färdighetsutveckling, demokratisering/decentralisering, elevvård, lärarvård, ämnes-/verksamhetsintegrering, kollektiv kompetens, åldersintegrering och praktisk samordning.

Vad är det då man samarbetar om? Redovisningen av observationer från arbetslags- möten i årskurserna 3-5 och 6-9 visar att teamträffarna i första hand innehåller pla- neringar av praktiska elev- och lärargöromål. Därefter tar elevvårdsfrågor stor plats. Pedagogiska frågor och värdegrundsfrågor får mycket litet utrymme. Trots det fram- håller det stora flertalet av lärarna att de saknar tid att diskutera pedagogik. Vad är det då som gör att lärarna inte tar makten över sin egen tid och prioriterar dessa frågor? Vad hade varit annorlunda om man från början diskuterat syftet med arbetslagsmöte och utifrån det gjort en prioritering? En stor nackdel i undersökningen är att jag inte hade möjlighet att närvara på något arbetslagsmöte i F-2. Vid första besöket på högstadiets arbetslagsträff diskuterades organisationen kring mentorsgruppers fördelar och nack- delar, för elever, föräldrar och lärare. Många olika åsikter och tankar ventilerades. Bara denna fråga skulle kunna fylla ett helt möte. Vad skulle arbetslaget vinna på att

diskutera några få frågor på djupet i stället för att enbart nudda vid flera områden? Vem avgör vad som ska diskuteras och i vilken prioriteringsordning? Vad är viktigt att utföra i grupp och vad kan göras individuellt? Måste alla vara med och besluta om allt? Kan det vara så att det är enklast och ”ofarligast” att prata om praktiska ting? Du behöver inte ge av dig själv på samma sätt?

Jag var också nyfiken på att undersöka om lärarnas uppfattningar om ”vad som är ett lyckat team” är en spegling av vad man önskar ska bli bättre eller om det baseras på nulägesbeskrivningar. Min analys av dels respondenternas åsikter om vad ett väl fun- gerande team innebär och dels hur man upplever sitt eget team visar att F-2 beskriver i stort sett sitt nuvarande team, 3-5 det team man skulle vilja utvecklas till och 6-9 delvis sitt eget. När skolledarna beskriver ett idealteam motsvarar det berättelsen om deras eget team.

Tid är avgörande och beskrivs ofta som en bristvara men kan det vara så att begreppet ibland används som en ursäkt för att inte behöva förändra eller förändras. ”Vi skulle gärna vilja men vi har inte tid”. Är det verkligen tiden som är ett hinder. Tid är en upp- levelse, en tolkning av verkligheten. Det kan vara enkelt att ge ”tiden” skulden om du inte har förmågan eller inte vill eller vågar. En röst från arbetslagen rapporterar: ”Allting ska hinnas med…Det blir väldigt mycket….Jag tror inte att man gör någon prioritering, i så fall prioriterar man bort det som tar längst tid. Så hoppas man att man ska få bättre tid en annan gång”. Dessa meningar är intressanta så till vida att informanten ofta använder ordet man istället för jag eller vi. Läraren tenderar att lägga ansvaret utanför sig själv. Två lärare rannsakar sig själva och säger att de kanske kan prioritera på ett annorlunda sätt och två andra lärare tycker att alla borde vara kvar lite längre på skolan. En pedagog vill ha hjälp med att sortera bort arbetsuppgifter.

Hargreaves talar om att lärarnas arbete innehåller vissa skuldfällor som kan få negativa konsekvenser. Det kan vara t.ex. överdrivna omsorgsförpliktelser, vaga och diffusa definitioner av vad undervisning är i en miljö av relativt isolerade yrkesutövare, den ökade tidspressen med krav på resultat eller tryck att hålla en perfekt fasad m. m.

Den diffusa och oavslutade karaktären hos lärarens arbete bör stramas upp genom att man på varje skola skapar en kollegial miljö där man gemensamt utformar de professionella normerna och gränserna, samtidigt som målet är kontinuerlig utveckling och förbättring. I sådana miljöer kan lärarnas yrkesliv och privatliv förenas på ett sätt som befrämjar mognad och gör det möjligt att diskutera problem utan rädsla för negativa reaktioner eller bestraffningar. (Hargreaves, 1998, s.169).

Upplevelsen av att ledningen ”uppmuntrar genom att inte störa arbetet” tycker jag är tankeväckande. Tolkningen kan göras utifrån olika aspekter. Samtidigt som personalen känner att det är positivt att ledningen har förtroende för dem kan en rädsla finnas för att cheferna ska lägga sig i verksamhetsarbetet. Jag återkommer till detta under avsnittet om ”Ett utvecklande lärklimat”.

6.3 Uppfattningar om inflytande och ansvarstagande i