Delaktighet och ansvarstagande i arbetslagsarbetet.

Merparten av lärarna upplever att de har en fungerande organisation där alla vet ramarna. Beslutsgången uppfattas som smidig och handläggningstiderna är korta. Skol- ledningen förankrar frågor i arbetslagen innan beslut tas och uppges vara öppna med vad som händer och sker. ”Vi vågar säga vår åsikt och alla kommer till tals.” Lednings- grupp och skolutvecklingsgrupp fungerar ibland som ett mellanled. Vissa beslut tas i ledningsgruppen. Informations- och arbetslagsmöten upplevs vara mycket effektiva. Lärarna har en känsla av stor delaktighet i arbetslagen men även i hela skolans arbete. Det finns dock några lärare på skolan som talar om ”skendemokrati” och att skolled- ningen inte lyssnar. Ibland kommer detta upp i samband med diskussioner om den år- liga löneöversynen. ”Lönesättningen är inte bra, den måste vara mer genomtänkt” eller ”ledarna ser inte oss i arbetet”. En av lärarna föreslog att lärarna själva borde vara mer delaktiga i de individuella lönesättningarna.

Även om den övervägande delen av lärarkåren upplevs som mycket engagerad och ansvarstagande har ”vissa lärare slutat att arbeta och är på skolan så lite som möjligt”, ”sköter sitt jobb med minsta möjliga ansträngning och ”tillför ingenting”. På frågan om vilka konsekvenser det får för arbetslagsarbetet svarade en pedagog att ”det finns en risk att alla i arbetslaget inte delar med sig till den personen”. Deltagarna har inte kom- municerat problemet. En annan lärare uttrycker sig på ett helt annat sätt ”……men man accepterar dom. Dom får köra som de vill. Man tycker att det är helt okej”.

Vanliga formuleringar är att ”skolledarna ger oss en stor frihet”, ”vi är inte styrda”, ”det fixar ni” och ”vi sköter oss själva”. Det ses både som gott och ont. Mest gott. Positiva kommentarer handlar om att friheten är ett mått på att rektorerna ger lärarna ett stort för- troende, litar på sin personal, att ansvaret genererar större delaktighet och att ingen ”övervakar” göromålen. På minussidan kan nämnas att arbetsbördan ökar, att skol- ledarna borde delta mer i arbetslagen eller till och med ”cheferna bryr sig inte”. En lärare påpekar att ”jag jobbar ihjäl mig”.

Skolledarnas medvetna strategi är att ge arbetslagen så mycket befogenheter som de vill ha. ”Lärarna har full frihet att göra som de vill gällande pedagogiska frågor, elev- problem m.m. Det lägger vi oss inte i så länge det fungerar”. Syftet med lednings- gruppen är bl.a. att få naturliga, direkta kanaler. Informationen ska nå ut till arbetslagen så snabbt som möjligt. Skolledningen upplever att de själva har stor frihet att lägga upp sitt arbete och att förutsättningarna är goda. Både rektor och biträdande rektor ser det som positivt att de har olika bakgrund – förskola respektive skola. En av ledarna ut- trycker att de har fått kämpa för att skolans frågor inte ska ta över på grund av att över- ordnande fortfarande har ”skoltänket” i vissa frågor.

4.4 Mötesplatser

Jag kommer inte att redogöra för studiedagar och kompetensutvecklingsdagar. Respon- denterna diskuterade inte detta i någon större utsträckning och dessutom kunde jag inte närvara under studiedagarna i juni. Studiedagar förekommer i augusti, november, januari och juni. Sammanlagt ungefär 14 dagar. Informella mötesplatser ses som en viktig del av skolans arbete. Samtal i fikarum, korridorer, på skolgården och i matsalen tas ofta upp som väsentliga inslag för kommunikationssystemets kvalitet. Många lärare träffas också utanför skolans väggar i olika personalfrämjande aktiviteter. Skol- ledningen berättar att de då och då tar sig tid att åka iväg på en visionsdag antingen själva eller tillsammans med ledningsgruppen.

4.4.1 Informationsmöte

Rektor håller ett informationsmöte en morgon per vecka. Kommentaren ”den är bra, den är effektiv och inte långdragen” kan sammanfatta lärarnas omdöme. Punkterna skrivs ned för att kunna delges till frånvarande personal. En av förskoleklasspedagogerna kan inte delta och ingen utav fritidspersonalen.

4.4.2 Arbetslagsmöte

Arbetslagsmötena på alla stadier erfars vara effektiva. En lärare t.ex. på F-2 säger att tiden är ”väl använd”. Varje möte har en fast dagordning men personalen har under veckan möjlighet att påverka innehållet. Protokoll skrives alltid. En stor del av den av- satta tiden används till praktiska förberedelser, ”barnprat” och information till och från lednings- och skolutvecklingsgrupperna. Elevvården tar mycket tid i anspråk, ”den flyter lätt ut” men många ser det som positivt. Flera lärare som arbetar med eleverna i årskurserna 3-9 säger att mötena är stressiga eftersom det är mycket som ska avhandlas ”samtidigt som det är härligt att träffas”. Arbetsenhet F-2 samarbetar i olika tvärgrupper t.ex. personalen i hela arbetsenheten F-2 (7 personer), lärarna i ett arbetslag (3) eller förskoleklasspersonalen (2). Fritidspersonalen deltar inte på arbetslagsträffarna. Per- sonalen i årskurserna 3-5 planerar med arbetsenheten (7 personer), de tre lärarna i ett arbetslag/spår (3) eller lärare i andra konstellationer. 6-9 träffas med hela arbetsenheten (16 personer), möten ämnesvis och ibland ämnesövergripande.

Träffarna är förlagda på eftermiddagar förutom arbetslagsmötet i 6-9 som avverkas på förmiddagar. Arbetsenhetsplanering genomförs en gång per vecka – minst 45 minuter, ibland två timmar beroende på om det är en vecka då de olika ”grupperna” har mötestid. Grupperna träffas 1 gång per månad förutom ledningsgrupp och skolutvecklingsgrupp som sammanträder var fjortonde dag. Lärare från alla arbetslag diskuterar, avsaknaden av, tid till planering i olika grupperingar. Det upplevs framför allt vara en stor brist att arbetslagen inte hinner med att diskutera pedagogiska frågor, varken i arbetslaget, arbetsenheten eller på hela skolan. Jag kommer att redovisa upplevelser kring samtal om pedagogik under avsnitt 5.4, lärklimat.

Enligt både respondenternas utsagor och mina egna observationer från arbetslagsmöten (årskurserna 3-5 och 6-9) innehåller träffarna i första hand planeringar kring praktiska göromål. De intervjuade själva uppger att elevvården tar mycket plats. Jag gjorde två besök i arbetslag 6-9 som består av nio kvinnor och sju män. De flesta lärarna var aktiva, en var till synes passiv och fyra lärare pratade endast när de blev direkt tillfrågade. Mötena, som var mycket effektiva, leddes av de två arbetsenhetsledarna. Dagordningen var fylld. Vid första besökstillfället räknade jag till 25 olika ”områden” som avhandlades. Den största delen av tiden användes till praktiska frågor kring eleverna t.ex. dagens schema, veckans aktiviteter, nästa veckas aktiviteter och ändringar på grund av akuta händelser. Planering och organisering av lärarnas aktiviteter tog nästan lika lång tid (frånvaro, fortbildningsdagar, inställda pass, personalfrämjande aktiviteter, facklig information m.m.). Därefter upptog elevvårdsfrågor mest tid. På fjärde plats, i tid räknat, kom policydiskussioner kring t.ex. datoranvändning och klotter. Här nuddade man vid värdegrundsfrågor. Samtal om pedagogik och värderingar fick minst utrymme.

Arbetslag 3-5 har två män och fem kvinnor. Under mina två besök var alla deltagarna aktiva. Även i detta arbetslag nyttjades den största delen av tiden till planering av elevaktiviteter (kamratstödjarna, workshop, elevgrupperingar, avslutningar, utflykter, idrottsaktiviteter m.m.). Beställningar av läromedel och personalfrämjande aktiviteter togs också upp. Elevvårdsärenden och kartläggning av elever upptog ca tio minuter och slutligen hade arbetslaget fått till uppgift att utvärdera de olika ”grupperna” på skolan. På mitt första besök i arbetslaget hade laget fått i uppgift att dryfta hur årskurserna 3-5 skulle grupperas till hösten då en neddragning av personalen skulle genomföras.

Rektorerna har ingen fast mötestid men ”checkar” med varandra i stort sett dagligen. Var och en ”samlar” frågor till varandra och träffas vid behov. Var fjortonde dag finns ett möte med kanslipersonalen inplanerat. Ibland har skolledarna en ”visionsdag”.

4.5 Tidshantering

Personalen på skolan efterlyser mer tid till arbetsenheten, till egen planering, med andra lärare på skolan eller till ämneskonferenser. Vad är det då man vill samarbeta kring? Pedagogiska diskussioner står högst på listan. Andra talar om ”tid för samtal för att kunna komma fram till bra beslut”, ”för att arbeta mot samma mål” eller ”att fördela arbetet på fler personer för att i sin tur spara tid”. Lärare på högstadiet efterfrågar fler möjligheter att diskutera undervisningen t.ex. att förbereda större arbetsområden. En lärare på skolan menar att ”det går åt mycket tid till annat som inte har med under- visningen att göra”.

Många lärare föreslår olika lösningar t.ex. att träffas två eftermiddagar per vecka och minska skolans gemensamma ”grupptid” till förmån för andra möten. Flera lärare talar om betydelsen av att kunna nå varandra i vardagen. ”Det kanske innebär att alla lärare får vara kvar på skolan lite längre” föreslår några pedagoger. Andra lärare tar upp att kommunaliseringen påverkat skolan negativt. ”Tidigare träffades vi väldigt mycket och hade pedagogiska diskussioner” och då talades det aldrig om ”nu är min arbetsplats- bundna tid slut…”. En lärare refererar till ”Avtal 2000” det femåriga kollektivavtalet med bestämmelser för lärarens löner och arbetstid, och menar på att förutsättningarna har försämrats. ”Arbetsgivaren är snål mot oss”. En annan lärare rannsakar sig själv ”men det är kanske så att man själv ska bestämma sig för att ta den tiden och inte lägga det på annat”. Skolledarna visar också på dilemmat med tid och samarbete. Dels svårig- heten att t.ex. komma ihåg att informera varandra och dels fördelarna som finns med att istället vinna tid.