egna institutioner
Artikel 6
1. Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention skall regeringarna
a) samråda med berörda folk genom lämpliga förfaranden och särskilt genom deras representativa institutioner, närhelst lagstift-nings- eller administrativa åtgärder som direkt kan påverka dem övervägs;
b) skapa möjligheter genom vilka dessa folk fritt kan delta, åtminstone i samma utsträckning som andra grupper av befolkningen och på alla nivåer av beslutsfattandet, i valda institutioner och administrativa och andra organ ansvariga för åtgärder och program som berör dem;
c) skapa möjligheter för en utveckling till fullo av dessa folks egna institutioner och initiativ och, där så är lämpligt, tillhandahålla de resurser som är nödvändiga för detta ändamål.
2. Samråd enligt denna konvention skall ske förtroendefullt och i en efter omständigheterna lämplig form i syfte att uppnå överenskommelse eller samtycke till föreslagna åtgärder.
4.7.1 Innebörden av artikeln
I artiklarna 6 och 7 i konventionen finns viktiga bestämmelser för att säkra att ursprungsfolken får möjlighet att utöva inflytande över frågor som rör deras arbete, utveckling, utbildning, hälsa m.m. I ILO-guiden (s.
8) anges att innehållet i dessa artiklar är centralt för hur konventionen i övrigt skall tillämpas.
I artikel 6 finns bestämmelser i syfte att ursprungsfolken skall ges möjlighet att delta och utöva inflytande innan beslut som berör dem fattas. Möjlighet till samråd skall finnas på alla nivåer, såväl administra-tiva och politiska, där beslut i frågor som berör ursprungsfolken tas.
Regeringarnas skyldighet enligt artikel 6 är att skapa förutsättningar för att ursprungsfolken skall kunna delta i, och påverka beslutsfattandet i frågor som berör dem.
Regeringarna har också en skyldighet att samråda med ursprungsfolket genom lämpliga förfaranden och deras egna organ
närhelst administrativa åtgärder eller lagstiftning som direkt kan beröra dem övervägs.
Det finns också en bestämmelse i artikel 6 punkt 3 om hur dessa samråd skall utformas. Den är central för hur artikelns krav på samråd i frågor som berör ursprungsfolken skall förstås. Där anges att samråd enligt konventionen skall ske förtroendefullt och i en lämplig form i syfte att uppnå överenskommelse eller samtycke till föreslagna åtgärder.
I ILO-guiden (s.8) anges att samråd med ursprungsfolk utöver vad som anges i artikel 6 alltid måste ske, dvs. är obligatoriskt,
– före utforskning eller exploatering av mineral och/eller andra naturtillgångar inom ursprungsfolkens mark, artikel 15,
– när det kan bli nödvändigt att flytta ursprungsfolk från mark som de traditionellt bebor, artikel 16,
– innan man utformar och verkställer yrkesutbildningsprogram för dem, artikel 22.
4.7.2 Svenska bestämmelser
Sametinget inrättades år 1993 genom ett riksdagsbeslut. Sametinget är en institution för samiskt självstyre, men skall inte verka i stället för riksdag eller kommunfullmäktige. Samerna har följaktligen samma möjligheter som andra svenska medborgare att delta i riksdags- och kommunalval.
Sametinget är ett folkvalt organ men också en statlig förvaltnings-myndighet. I myndigheten ligger självstyret, vilket framgår av sametings-lagen (1992:1433), 2 kap. 1 §. Enligt denna paragraf består Sametingets uppgifter av att verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur.
Till Sametingets uppgifter hör särskilt att
1. besluta om fördelning av statens bidrag och av medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra medel som ställs till samernas förfogande,
2. utse den styrelse för sameskolan som avses i 8 kap. 6 § skollagen (1985:1100),
3. leda det samiska språkarbetet,
4. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten samt
5. informera om samiska förhållanden.
För statliga myndigheter gäller att regeringen har rätt att ge direktiv för verksamheten och att myndigheten i princip har att verkställa regeringens politik. I grundidén med Sametinget, att samerna i ett särskilt organ skall få sköta vissa egna angelägenheter, ligger inte bara att Sametinget skall sköta en del uppgifter som innebär myndighets-utövning. Den innebär också att Sametinget skall ha en förhållandevis självständig ställning gentemot staten och dess övriga organ.
Sametinget har genom sin organisation och sitt ändamål en särskild ställning bland de statliga myndigheterna. Detta innebär att regeringen skall iaktta återhållsamhet när det gäller att utöva sin direktivrätt gentemot Sametinget.
En parlamentarisk kommitté, Rennäringspolitiska kommittén (dir 1997:102), arbetar för närvarande med att se över stödet till rennäringen och samisk kultur samt rennäringsadministrationen och rennärings-lagstiftningen. En utgångspunkt enligt direktiven är att modernisera hela systemet och överväga om alltmer ansvar kan överlåtas från regionala myndigheter till Sametinget. Det är samernas egna önskemål som skall vara vägledande om utredningen lägger fram förslag till ändrad lagstiftning.
Enligt länsstyrelsernas instruktion (SFS 1997:1258), 27 och 28 §§
skall en delegation för rennäringsfrågor finnas inom var och en av länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
Delegationen skall bestå av sju ledamöter, varav tre skall vara rennäringsutövare. Länsstyrelsen har enligt instruktionen uppgifter inom bl.a. rennäringen i länet, fisket och fjällförvaltningen.
När det gäller regeringsbeslut (inkl. sådana som innefattar förordningar och förslag till lagar) och hur samråd sker med samerna kan nämnas beredningskravet enligt 7 kap. 2 § RF. Enligt denna bestämmelse skall vid beredningen av regeringsärenden behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter, däribland Sametinget. I den omfattning som behövs skall sammanslutningar och enskilda beredas tillfälle att yttra sig.
Vidare kan nämnas bestämmelsen i förvaltningslagen (1986:223) 7 §.
Enligt denna bestämmelse gäller en officialprincip som innebär att när det gäller ärenden där en enskild är part har myndigheten ett ansvar för att ärendet blir så utrett som det behövs. Med enskilda menas här och på andra ställen i lagen inte bara enskilda individer utan också företag, organisationer och andra privaträttsliga subjekt. Eftersom Sametinget både är en statlig myndighet och ett folkvalt organ blir 7 § tillämplig i ärenden där Sametinget är part.
4.7.3 Min bedömning
Genom tillkomsten av Sametinget har samerna fått ett eget folkvalt organ med möjlighet att påverka frågor som berör dem. Sametinget skall bl.a. höras när lagstiftnings- eller administrativa åtgärder som direkt berör samerna övervägs.
Länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län har ett huvudansvar för rennäringen i länen. Genom sina representanter i Länsstyrelsens rennäringsdelegation har de renägande samerna insyn och inflytande i den verksamhet som berör dem.
Mot denna bakgrund gör jag bedömningen att det inte föreligger någon direkt bristande överensstämmelse mellan svensk lagstiftning och konventionen i denna del.
Det finns dock anledning att överväga om samerna i större utsträckning än vad som är fallet i dag skall tillerkännas en lagfäst rätt till samråd i frågor som rör dem.
Jag återkommer till detta i de avsnitt som berör artikel 14 och 15 i konventionen.