och miljö
Artikel 4
1. Särskilda åtgärder skall vidtas då så befinnes lämpligt för att skydda de berörda folkens individer, institutioner, egendom, arbete, kultur och miljö.
2. Sådana särskilda åtgärder får inte stå i strid med de berörda folkens fritt uttryckta önskningar.
3. Åtnjutandet utan diskriminering av de allmänna medborgerliga rättigheterna, får inte på något sätt inskränkas genom sådana särskilda åtgärder.
4.5.1 Innebörden av artikeln
Av artikel 4, liksom av artikel 2 och 5, framgår att det utöver åtgärder mot diskriminering av ursprungsfolk krävs särskilda positiva åtgärder för att stödja och skydda ursprungsfolkens rättigheter. Innehållet i artikel 4 anknyter också till vad som sägs i ingressen om att urspungsfolkens strävanden att få utöva kontroll över sina egna institutioner, sin egen livsstil och sin egen ekonomiska utveckling skall erkännas.
En viktig del av bestämmelsen som kommenterades i samband med den diskussion som fördes vid konventionens tillkomst är bestämmelsen i punkt 2. Bestämmelsen innebär att åtgärder för att skydda de berörda folkens individer, institutioner, egendom, arbete, kultur och miljö inte får vidtas i strid mot ursprungsfolkens vilja, utan skall utformas i samråd med dem.
Bakgrunden till bestämmelsen är att det förekommit att stater vidtagit åtgärder som berört ursprungsfolken i strid mot ursprungsfolkens vilja, med motiveringen att åtgärderna syftat till att skydda ursprungsfolken (Internationel Labour Conference, 76th Session, 1989, Provisional Record punkt 55 och 56).
4.5.2 Svenska bestämmelser
När det gäller bestämmelsen i artikel 4 om att lämpliga åtgärder skall vidtas för att skydda ursprungsfolkens egendom och arbete finns bestämmelser i rennäringslagen (1971:473) som reglerar samernas renskötselrätt.
Renskötselrätten beskrivs i 1 § rennäringslagen som en rätt för vissa personer av samisk härkomst att begagna mark och vatten till underhåll för sig och sina renar. I rätten ingår bl.a. renbete, jakt, fiske och visst skogsfång. Renskötseln får bedrivas på såväl statlig som kommunal som på privat mark. Rätten tillkommer personer av samisk härkomst som kan åberopa att någon av deras föräldrar, farföräldrar eller morföräldrar haft renskötsel som stadigvarande yrke. Sådan person benämns i lagen renskötselberättigad.
Om det finns särskilda skäl kan länsstyrelsen enligt 1 § andra stycket utvidga kretsen av dessa renskötselberättigade personer. Också den som gifter sig med en renskötselberättigad person förvärvar renskötselrätten.
Uppdelningen i samer med och samer utan renskötselrätt tillkom genom 1928 års renbeteslag.
Renskötselrätten som sådan medför emellertid ingen given rätt att bedriva renskötsel. Av 6 § rennäringslagen följer att det för renskötseln finns samebyar och att i princip all den mark inom vilken renskötseln får
bedrivas är uppdelad mellan dessa byar. Enligt 15 § får samebyns betesområde användas för renbete av samebyn för medlemmarnas gemensamma behov. Jakt och fiske får enligt 25 § endast utövas av den som är medlem i sameby. Denna begränsning är betingad av näringsmässiga skäl och har funnits sedan den första renbeteslagen år 1886.
Genom bestämmelsen i RF 2 kap. 20 § har renskötselrätten även ett grundlagsskydd.
Samhället stödjer också rennäringen ekonomiskt. Speciellt stöd utgår för att främja rennäringen och de som arbetar med eller som har för avsikt att ägna sig åt renskötsel. För att förbättra renägarnas ekonomi lämnas prisstöd vid slakt av ren. Prisstödet innebär också att renköttet får en för konsumenterna acceptabel prisnivå, vilket förbättrar avsättningsmöjligheterna. Det sammanlagda stödet till rennäringen uppgår till 61,7 miljoner kronor.
När det gäller den del av bestämmelsen i artikel 4 som föreskriver särskilda åtgärder för att skydda ursprungsfolkens institutioner så uppfylls detta åtagande framför allt genom inrättandet av Sametinget.
Sametinget är en samisk institution med bl.a. den uppgiften att verka för en samisk kultur, jämför 2:1 Sametingslagen ( 1992:1433).
En uppgift som Sametinget har inom ramen för arbetet med att arbeta för samisk kultur är enligt sametingslagen en skyldighet att leda det samiska språkarbetet. För detta ändamål har Sametinget ett språkråd bestående av sex ledamöter. Språkrådet arbetar med normerings- och språkvårdsfrågor, utveckling av samisk terminologi inom samiska dialekter, gemensamt språkvårdsarbete med Sametingen i Norge och Finland samt vuxenutbildning.
Minoritetsspråkskommittén har dessutom i sitt betänkande (SOU 1997:192) Steg mot en minoritetspolitik, föreslagit att bl.a. samiska skall erkännas som ett minoritetsspråk i Sverige. När det gäller förslag till nya regler till skydd och stöd för samiska föreslår utredningen att dessa huvudsakligen skall begränsas till de fyra nordligaste fjällkommunerna Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Arjeplog. För dessa kommuner lämnas förslag till ny lagstiftning som innebär att enskilda får rätt att använda sitt eget språk hos förvaltningsmyndigheter och domstolar oberoende av kunskaper i svenska. Förslag till regionalt tillämpad lagstiftning omfattar också en rätt att i viss utsträckning bli bemött på samiska inom förskoleverksamhet och äldreomsorg.
Samernas kultur och institutioner åtnjuter betydande finansiellt stöd från samhället. Detta stöd – samisk kultur (10,5 miljoner kronor), utbildning ( 33,7 miljoner kronor), Sametinget (13,4 miljoner kronor) – avser bl.a. att skydda och utveckla den samiska kulturen och de samiska institutionerna (siffrorna avser budgetåret 1998).
Det speciella samiska EU-program inom Mål-6 området som Sverige har tagit initiativ till har också detta syfte. Mål-6 programmet löper under perioden 1995–1999. Det omfattar 130 miljoner kronor totalt, varav Sverige genom jordbruksfonden och sociala fonden står för hälften. Ca 1/3 avser åtgärder för utveckling av samisk kultur och omkring 2/3 avser åtgärder för utveckling av rennäringen.
Regeringen har också nyligen beslutat att lämna förslag till Europeiska kommissionen om att införa stöd för att bevara de natur- och kulturvärden som är ett resultat av traditionell renskötsel. Satsningen sker inom ramen för det svenska miljöprogrammet för jordbruket och uppgår till 7,3 miljoner kronor.
4.5.3 Min bedömning
Mot bakgrund av det skydd som gäller för renskötselrätten både i grundlag och i rennäringslagen, inrättandet av Sametinget samt det stöd som utgår till den samiska kulturen och till de samiska institutionerna gör jag bedömningen att Sverige uppfyller kraven i artikel 4.