I skolan har läraren mer formell makt än vad eleverna har och det innebär ett ansvar. Denna lärarmakt är något som lärare använder sig av i sitt arbete. Det etiska kravet innebär att makten ska användas för elevens bästa. Observationsanteckningarna visar att även eleverna har makt i skolan, de har till exempel makten att bjuda läraren motstånd på olika sätt. Detta motstånd kan vara väldigt starkt och ibland får läraren ge upp trots att det inte är det bästa för eleven. Dessa situationer är exempel där det outtalade, att det är läraren som bestämmer, används för att få eleven att göra det läraren vill. Ibland fungerar det, ibland inte.
I de två kommande situationerna vill eleverna inte det lärarna vill, lärarna möter motstånd. På Almskolan tycker Elsa att hennes arbete är tillräckligt bra utan att skriva texter under de bilder av bondens år som hon gjort. På Björkskolan har Jeanette och hennes klasskamrater prov i akustik och optik, men Jeanette vill, eller kan inte göra särskilt mycket av provet. I båda situationerna försöker lärarna att pressa dem att göra mer än de vill, med lite olika resultat.
Elsa som sitter med några av sina klasskompisar i grupprummet har ritat fyra bilder av bondens år, en för varje årstid, i de rutor på stencilen som är avsedda för detta. Under rutorna finns några tomma rader. Elsa kommer ut i klassrummet, söker upp Karin och visar sina bilder. Jag ser att Elsa fyllt sina rutor med färgpennan, men jag kan inte gissa vad de föreställer.
- Skriv lite kort under också vad bilderna föreställer, säger Karin när hon tittat på bilderna.
- Nej, det behövs inte, svarar Elsa.
- Vad gör bonden på bilderna, frågar Karin och pekar på rutan för våren. Elsa svarar lite svävande, hon vet inte riktigt själv vad bilderna föreställer.
- Jag vill att du skriver också för det räcker inte med bilderna för att förstå vad det är bonden gör, säger Karin.
- Det gör man väl, jag tycker det räcker så här.
Karin svarar inte utan vänder sig mot en annan elev och Elsa går in i grupprummet igen. Hon kommer dock strax tillbaka ut till Karin. Inne i grupprummet har hon märkt att Olivia inte heller har skrivit under sina bilder. Med bestämda steg går Elsa ut i klassrummet igen och där konfronterar hon Karin och ifrågasätter varför Olivia inte behöver skriva.
- Jag har inte sett Olivias arbete och hon har inte kommit och frågat mig vad som gäller, svarar Karin och går med Elsa in i grupprummet. Karin förklarar för alla fyra flickorna som sitter i grupprummet hur hon vill att de ska lösa uppgiften.
En stund senare kommer Elsa igen och söker upp Karin för att visa sina bildtexter. Karin har synpunkter på hur Elsa har uttryckt sig, hon har skrivit att bonden knäcker träd i stället för
att bonden fäller träd. Karin ber henne byta verb. Elsa tycker att det inte spelar någon roll vilket av orden hon använder, men Karin insisterar och Elsa suddar och skriver nytt.
(Almskolan, åk 4, 22 januari 2008)
Elsa vill inte göra det som Karin kräver, att skriva en text till sina bilder, så hon protesterar. Karin står på sig. Dels är det meningen att eleven ska skriva, men Karin märker också att Elsa inte vet vad hon ritat, hon har alltså inte lärt sig det uppgiften syftar till. Elsa vågar ifrågasätta Karins instruktioner, men hon väljer ändå att göra som hon säger. Karin är inte undanglidande, men inte heller motsatsen, det vill säga att hon kräver elevens lydnad för sakens skull.
Karin använder sin lärarmakt i den här situationen för att få Elsa att göra uppgiften. Elsa gav med sig, men hon hade blivit lyssnad på och fick argument för lärarens ståndpunkter. Uppgiften som Karin kräver att hon ska göra är dessutom möjlig för henne att göra utan allt för mycket ansträngning.
På Björkskolan är det dags för prov.
När klassen väl kommit igång dröjer det inte länge innan Jeanette räcker upp handen.
- Nu kan jag inte mer, jag är färdig.
- Jo, svarar Peter, ansträng dig nu.
- Nej, snälla. Jag orkar inte.
- När ska du göra det då?
- Jag vet inte.
- Gör det nu, ansträng dig.
Peter går fram till sitt skrivbord och hämtar en pennvässare som Jakob bett att få. När han vänt ryggen mot Jeanette gör hon en grimas bakom hans rygg. Peter går tillbaka till Jeanette när han gett Jakob pennvässaren. Han försöker få henne att orka jobba vidare, men hon vill inte och till sist ger Peter sig och tar emot hennes prov. Eleverna får lov att lämna klassrummet när de är färdiga och det gör Jeanette nu.
(Björkskolan, åk 9, 30 januari 2008).
Eftersom Jeanette inte kommer på alla lektioner och eftersom hon sällan gör sina läxor vet Peter att provet kommer vara svårt för henne, därför får hon och några andra som behöver det använda läroboken som hjälp. Peter vet också att när Jeanette väl är på lektionerna och är aktiv då lär hon sig mycket. Han berättar att Jeanette kan mer än vad hon tror. Med denna kunskap om eleven bemöter Peter Jeanettes motstånd genom att försöka pressa henne, att inte låta henne ge upp. Han anstränger sig för att få henne att hålla ut och fullfölja, men han lyckas inte. Han ser inte bara vad hon är just den här lektionen när hon inte vill, utan han vet vad hon kan klara om hon bara vill. Jeanettes hållning ger uttryck för att
hon varken vill eller orkar. Hon ligger slappt med överkroppen över bänken. Det syns att hon inte trivs i situationen och vill förändra den.
Till skillnad från Elsa är troligen Jeanettes uppgift med provet mycket svårare för henne att genomföra än vad det var för Elsa att komplettera sina bilder med texter. Svårigheten för Jeanette att göra provet, trots hjälp av läroboken, blir kanske ett så stort hinder att hon står emot Peter när han använder sin lärarmakt för att försöka pressa henne att skriva mer. Under den termin jag är med Peter i hans undervisning ser jag flera gånger att Jeanette har en förtroendefull relation till honom, även om hon kanske inte har samma förtroende för skolan.
Återigen följer ett exempel från Björkskolan och det är återigen Jeanette som bjuder Peter motstånd.
Klass nio har no. Sist de sågs tittade klassen på Al Gores film ”En obekväm sanning”. Nu ska de prata om filmen. Peter sätter sig på katedern och eleverna sitter på sina platser i salen. Det är en fysiksal med höga, fasta, svarta bänkar som står i rader. Peter ställer frågor för att friska upp minnet. Responsen är dålig till att börja med, men efter en liten stund får han igång ett samtal med några av eleverna. Plötsligt ringer Jeanettes telefon. Peter säger till henne:
- Stäng av den direkt!
- Ja, jag ska, säger hon irriterat.
Hon får tyst på telefonen, men efter några sekunder börjar den ringa igen. Peter går fram till henne och säger att hon ska ge honom telefonen. Hon vägrar och säger att hon inte kan hjälpa att det ringer när hon stängt av. Peter insisterar på att få telefonen för den ska inte vara med på lektionen. Han vill ha den tills lektionen är slut. Han får den inte och får ge sig. Innan han går fram till katedern och sätter sig säger han:
- Ringer det igen så får du avvika. (Björkskolan, åk 9, 7 maj 2008)
När detta händer blir det alldeles knäpptyst i klassrummet, allas blickar är vända mot Jeanette och Peter. Själv blev jag väldigt förvånad över att Peter krävde att få telefonen av Jeanette. Jag tänkte att den här kampen kommer han aldrig att vinna. Troligtvis upplevde flera av de andra eleverna som känner Jeanette väl samma sak och följde därför situationen med stor spänning. Jeanette bjöd mycket riktigt Peter motstånd inför allas våra ögon och Peter insisterade, men fick ge sig. Hans lärarmakt ger honom möjlighet att köra ut henne ur klassrummet. Han hotar också med det, men i hotet fick hon också en chans till. Han hade kunnat köra ut henne med en gång.
Om han reagerade impulsivt när telefonen ringde och försatte sig i en omöjlig situation så hade han nog hunnit tänka efter när han lite senare gav henne en chans till. Den här situationen utvecklas till en kamp och den utspelas inför hela klassen och trots att läraren har den formella makten så är det Jeanette som har
mest makt den här gången. Det är precis som vid många andra tillfällen, eftersom Jeanette kommer och går som hon vill till lektionerna. Hon vet att Peter gärna vill att hon ska komma till lektionerna. Här lämnar eleven ut läraren inför de andra som ser att det är Jeanette som bestämmer och inte Peter. Hotet om att bli avvisad ur klassrummet var lika mycket för de andra elevernas skull som för Jeanettes. Eftersom relationen till Jeanette är skör är det inte omöjligt att hon tappat sitt förtroende för Peter om han tvingat ut henne och i och med det inte kommit till lektionerna i fortsättningen.
Jag hade inte tillfälle att prata med Peter efter den här lektionen, men han förklarar sin syn på situationen via e-post några dagar efteråt. Peter skriver att han blev otroligt besviken på Jeanette som spelar ut honom inför hela klassen. De har en nära relation och Jeanette vet att Peter ofta går väldigt långt när det gäller henne för att hon ska komma och vara kvar på lektionerna. Peter menar också att Jeanette vet att det sista han vill göra är att köra ut henne. Nu tycker han att han var tvungen att komma med hotet för att visa hennes kamrater att det hon gjorde inte var acceptabelt. Det blev en ”tuppkamp” som störde honom. Han skriver också att hans sätt att se och bemöta Jeanette, det vill säga att acceptera mycket från henne som han inte hade gjort från andra elever, är sårbart, men det bygger på att ge henne förtroende och han tror att det vinner i längden.
Även Nils möter motstånd från en elev som har sin telefon framme på lektionen.
Åttorna och niorna i grupp 11 och 12 har en två timmar lång lektion före lunch och de har samlats i klassrummet hos Nils för att arbeta vidare med sitt projektarbete. Några elever samarbetar och några håller på med egna uppgifter. Eftersom lektionen är lång har de flesta just kommit tillbaka efter en paus på drygt tio minuter. Paula sitter med sin mobil och ser ut att vara på väg att ringa till någon. Man får inte använda mobilen på lektionerna. Nils ser detta och säger:
- Lägg ner den!
- Nej, säger Paula och ler lite.
- Allvarligt talat, lägg ner den direkt annars tar jag den, säger Nils samtidigt som han går fram till bordet där Paula sitter.
- Okej, säger Paula och lägger ner telefonen, men inte i byxan eller i väskan utan på bordet. Nils låter det passera.
Några minuter senare har Paula tagit upp sin mobil igen. Miranda som sitter vid samma bord som Paula uppmärksammar Nils, som står några meter bort, på detta. Han tittar på Paula och frågar om det skulle underlätta att han tog mobilen. Innan Paula hinner svara har Cornelius, som också sitter vid bordet, tagit hennes telefon. Han reser sig och går bort till Nils
och ger honom telefonen. Nils tar emot den, men går direkt fram till Paula och ger henne den igen utan att säga något. Paula är också tyst. Hon stoppar ner telefonen i sin byxficka. Nils tittar allvarligt på henne.
(Furuskolan, åk 8 och 9, 11 mars 2009)
Paula bjuder Nils ett visst motstånd genom att dels säga emot, även om det är med ett leende, när han säger till henne att lägga ner telefonen. Dels genom att bara lägga den på bordet i stället för att lägga undan den i fickan eller i väskan. Eleven bryter mot en av skolan regler och Nils reagerar på situationen. Väljer han att inte göra det skulle det kunna signalera till de andra att det är okey att bryta mot den regeln. Elevernas förtroende för honom skulle kunna minska. Nils använder sin lärarmakt genom att hota med att ta telefonen. Han nöjer sig dock med att Paula lägger ner den på bordet.
När Nils i det senare skedet av situationen ovan får Paulas telefon av Cornelius ska han snabbt bestämma sig för hur han ska agera. Han har både Paulas och de andra elevernas ögon på sig. Hur ska han hantera sin relation till Paula och hur ska han hantera sin relation till de andra eleverna så att förtroendet mellan honom och eleverna inte riskerar att minska? Han väljer att ge Paula telefonen igen utan någon kommentar. Han ger henne i stället en blick. Trots att inga ord uttalas är Nils hållning tydlig, gör inte om det här.
Felix går i tvåan på Ekskolan och det är ganska vanligt att Susanna får bemöta hans motstånd. Han vill ofta inte göra det Susanna vill att eleverna ska göra. Så är det också i följande situation.
Klassen ska skriva en text om stenåldern utifrån en tankekarta som eleverna precis har gjort tillsammans med Susanna. Felix sitter på sin stol med ena knäet uppdraget under hakan, han ser sur ut och har demonstrativt lagt sitt papper på platsen bredvid. Susanna går förbi honom, hon stannar till i farten och lägger ena armen om hans rygg och säger något till honom. Det hjälper inte för att få igång honom. Susanna kommer fram till honom snart igen och Felix meddelar att han inte tänker skriva om han inte får skriva på datorn.
- Nu är datorn redan upptagen och då får du skriva för hand. Det behöver du också kunna, säger Susanna bestämt innan hon går vidare till Saga som sitter bredvid Felix. Felix tar sitt papper och klottrar på det. Sedan reser han sig upp och går omkring i klassrummet. När Susanna är färdig hos Saga säger hon till honom igen:
- Du måste göra den här uppgiften precis som alla andra.
- Jaa, svarar han.
Men Felix börjar inte skriva den här lektionen, snart är klockan två, det är dags att plocka undan innan skoldagen är slut.
Felix accepterar inte att det faktum att en annan elev använder datorn ska vara skäl nog till att han ska skriva för hand. Han visar tydligt sitt missnöje genom hela sin hållning och genom att tydligt säga att han inte tänker skriva för hand. Den här gången visar även Susanna att hon är irriterad. Hon försöker använda sin lärarmakt genom att säga att han måste skriva som alla andra. Det biter inte på Felix.
En kamp som denna har de ofta och flera gånger har jag sett att de kompromissar på ett sätt som leder framåt och som gör att Felix arbetar och lär sig även om det inte alltid är just det Susanna tänkt. Men den här gången blir det inte så. Susanna och Felix lyckas inte uppnå ett samförstånd och Susanna lyckas inte få igång elevens arbete. Undervisningssituationen ledde inte framåt vid det här tillfället, men Felix och Susanna känner varandra väl och har varit i den här situationen många gånger förr, och många gånger lyckas de komma överens. I det etiska kravet har läraren mer makt, och makten ska användas för elevens bästa. Här blir det inte så, men Susanna lämnar honom inte heller i sticket. Felix har också makt, makt att vägra arbeta och den makten använder han ofta. Då är det Susannas ansvar att hitta en lösning så att eleven ändrar sig och vill arbeta och det gör Susanna för det mesta. Susannas och Felix relation är ofta en balansgång, den kräver mycket tid och mycket tålamod från läraren.
På Granskolan är det dags för rast. Eftersom sexorna är i samma lokaler som sjuor, åttor och nior, som får vara inne på rasten, försöker sexorna ofta också att stanna kvar i studiehallen, där de har sina skåp, i stället för att gå ut.
När klockan är tjugo över ett och lektionen är slut finns det tolv elever i klassrummet. Sofia ber dem plocka ner sina saker och gå ut på rast. Sofia går runt för att säga till de elever som spritt ut sig att lektionen är slut. Hon får ett drygt jobb att köra ut alla sexor ur studiehallen, det är både hennes egna elever och elever från parallellklassen. Några av killarna knuffas och slåss och flera, både pojkar och flickor, vill diskutera varför de måste gå ut. Sofia lyssnar, förklarar och argumenterar, till sist är det tomt i studiehallen.
(Granskolan, åk 6, 8 september, 2009)
Sofia har skolans regler i ryggen i de här diskussionerna. Reglerna är välkända för eleverna och när Sofia står på sig finner de sig i hennes tillsägelser och går ut. Hon är lugn, uthållig och bestämd, hon ser och svarar tålmodigt de elever som vill diskutera och stannar sedan kvar i studiehallen tills alla gått ut. Sofia är ingen stor person, men hennes hållning är tydlig, hon tänker se till att de gör som hon har sagt. Hela Sofia ger samma entydiga budskap, orden hon säger stämmer överens med kroppens och ansiktets uttryck.
Det här är en vanlig situation i Sofias arbete. Det blir en slags kamp mellan henne och eleverna och det kräver mycket energi att hålla ut och hon riskerar
också att misslyckas. Efter flera år som lärare har Sofia utvecklat en yrkesstil, ett sätt att vara i bland annat en situation som denna. Eleverna skulle kunna strunta i vad hon säger och bara sitta kvar på någon av bänkarna utan att Sofia skulle kunna göra så mycket mer än att försöka tala dem till rätta. Situationen handlar om förtroende. Sofia står för att skolans regler följs och hon visar eleverna att hon menar det hon säger, och att det är lika för alla. Hon nöjer sig inte med att de flesta går ut, utan stannar kvar tills alla elever är ute, även de som gör mest motstånd. Reglerna är lika för alla. Hade hon sagt till dem att gå ut utan att se till att de verkligen gjorde det, är det möjligt att det skulle bli ännu svårare för henne att få eleverna att ta sin rast utomhus nästa gång. Då skulle de veta att det går att trotsa reglerna och henne, förtroendet för henne i situationer som denna skulle troligen minska.
Lärarmakten innebär att det är läraren som bestämmer och om eleven inte finner sig så kan läraren vidta åtgärder som till exempel att köra ut eleven från klassrummet. Elevmakten innebär att en elev kan vägra, vägra att finna sig i det läraren vill att han eller hon ska arbeta med och vägra att lyda. Observationerna visar att makt och förtroende ofta är sammanflätade så tillvida att makten som både lärare och elever har oftast används, kanske för att pröva den andre, men sällan för att kränka. I några av situationerna ovan, när lärarna inte har det tålamod som krävs räcker inte lärarmakten långt. Situationerna fastnar i misslyckanden, både för eleven och för läraren. För att situationen ska bära och föras framåt krävs att läraren ser barnet eller ungdomen, och ser vad han eller hon kan klara, inte bara vad han eller hon är just nu som en besvärlig elev.
De situationer då läraren måste bemöta elevernas motstånd innebär också ofta en spänning där läraren snabbt ska välja den väg som leder framåt. Inte bara för den elev som bjuder motstånd, utan även för de andra eleverna som eventuellt deltar i eller iakttar situationen. Den situation som elever och läraren just då befinner sig i är med och påverkar vad som händer. Både läraren och