I nedanstående situationer lyssnar lärarna på sina elever och ser eleven bortom den situation de är i här och nu.
Ofta går lektionerna i ett, det händer saker som läraren har att hantera och läraren är fullt upptagen. Ibland blir det i stället tillfällen då läraren kan ta ett steg tillbaka, till exempel när alla elever arbetar med sitt och klarar sig själva. Då har läraren möjlighet att söka upp eleverna på eget initiativ. Ett exempel på en sådan situation är när Peter har matte med åttorna.
Det är lugnt och stilla i klassrummet och Peter går fram till en pojke som alltid sitter ensam i bänken längst fram närmast dörren.
- Pelle, hur går det, säger Peter och sätter sig på stolen bredvid.
- Ja, jag är lite osäker på det här talet, svarar Pelle.
- Då får vi se vad vi kan göra, svarar Peter.
Han och Pelle sitter en stund och resonerar, de diskuterar två olika sätt att lösa talet:
- Bra, säger Peter.
- Tack, svarar Pelle.
Peter reser sig upp men står kvar en liten stund till och tittar på när Pelle räknar vidare. (Björkskolan, åk 8, 11 september 2007)
När Peter har en stund över väljer han att söka upp Pelle först. Pelle är en tyst elev och jag ser honom inte räcka upp handen eller säga något inför klassen en enda gång under den period jag observerar i klassen. Peter visar Pelle att han ser honom och att han vill lyssna även på honom trots att han inte gör som de andra i klassen, räcker upp handen och ropar för att få Peters uppmärksamhet.
Att se eleven bortom situationen innebär här att Peter ser Pelle, inte bara som en tyst elev som inte gör något väsen av sig under lektionerna, varken när det gäller att berätta om sig själv eller när det gäller att vilja få hjälp med matematiken, utan som en elev som också har rätt att få utrymme och bli lyssnad på. I det här fallet lyssnar Peter på Pelles resonemang om de matematiktal han ska lösa.
Eleverna räknar själva efter att Peter inlett lektionen med en genomgång av ekvationer. Peter går runt till eleverna som räcker upp handen. Moa har suttit en stund utan att Peter sett henne. När han är färdig hos Alexander sträcker hon upp sin arm så högt hon kan. Peter ser henne och kommer direkt. Moa förklarar vad hon inte förstår. När hon gjort det så förstår Peter inte riktigt vad Moa inte förstår.
- Äh, skit i det, säger Moa då.
- Nej! Förklara så jag förstår, säger Peter och sätter sig på huk bredvid henne.
Hon förklarar igen och visar vad det står i facit och då förstår Peter vad hon menar. Han stannar kvar hos henne en stund till och är med när hon räknar nästa tal också.
(Björkskolan, åk 8, 8 april 2008)
Även här ser Peter bortom situationen. Moa är inte lika tyst som Pelle, hon tar initiativet till mötet. Först förstår Moa inte hur det är tänkt att hon ska göra och sedan förstår inte läraren vad hon inte förstår. Då blir Moa irriterad och vill bara strunta i det. Hennes relation med Peter är antingen så trygg att hon vågar visa sin irritation och säga ”skit i det” eller så är hon spontan i sitt sätt och kan inte hålla igen. Peter visar att han vill förstå henne och att han vill hjälpa henne genom att inte ge sig när Moa försöker avfärda honom. Peter ser inte bara en tjurig elev som vill att han ska gå, han ser en elev som vill förstå det hon arbetar med.
Genom att säga till henne att förklara igen lika bestämt som Moa själv sa till honom att ”skita i det” visar han att han inte tänker lyda hennes uppmaning. Han sätter sig också på huk bredvid henne och det kan tolkas som att han tänker stanna en stund. Han kommer också närmare sin elev och även det kan tolkas som att han är intresserad av att Moa ska förstå. Peter känner till Moas kapacitet, att hon både kan förklara och klara av talet. Han tror på henne och han visar henne det genom att inte låta henne komma undan som hon vill.
Moa har haft Peter som mentor och lärare i matematik i nästan tre år nu. Deras möte kring det krångliga talet bekräftar deras relation, den håller för irritation och envishet. Peter stannar också kvar hos Moa en stund efter det att de rett ut problemet. Det tolkas här som att han dels visar henne att han vill se att hon förstår och dels visar att hennes bemödanden är värda hans uppmärksamhet lite längre än nödvändigt.
I anslutning till klassrummet där Nils nior ska ha svenska finns ett grupprum innanför en glasvägg. De tre första eleverna som kommer till lektionen, Cecilia, Ninna och Eva, styr stegen mot grupprummet. Nils stoppar dem, han vill att alla ska samlas i klassrummet för en genomgång.
- Då har vi inte har någon chans att få vara i grupprummet, killarna tar det alltid, säger Cecilia.
- Det är bokat nu, säger Nils till tjejerna.
Strax därefter kommer några killar in i klassrummet och de går raka vägen mot grupprummet.
- Det är förbjudet område, säger Nils.
- Varför?
Nils rycker på axlarna och killarna sätter sig. Nu kommer det ytterligare två killar som med bestämda steg går mot grupprummet. Nils säger till dem att han vill ha alla i klassrummet och så låser han dörren till grupprummet. Därefter startar han lektionen med att berätta vad han vill att eleverna ska göra.
(Furuskolan, åk 9, 15 september 2009)
Vid det här tillfället säger eleverna inte särskilt många ord till sin lärare. Det tycks som att en mening räcker för att Nils ska förstå ganska mycket av vad de känner. De delar erfarenheter från många lektioner tidigare. Precis som flickorna förutspådde så kommer två grupper av pojkar med tydlig avsikt att sitta i grupprummet.
Flickorna fick först inte använda det eftersom Nils skulle ha en genomgång med hela klassen. Efter genomgången vad det dock bokat för dem, men flickorna gör inget anspråk på att få gå in i grupprummet och arbeta där. Kanske glömde de bort att de ville ha det, och Nils påminde dem inte heller. Det var inte heller någon annan av eleverna som gjorde anspråk på att få använda rummet under resterande lektion. Nils bekräftade de tre flickorna genom att säga till de andra att rummet är bokat och inte låta någon annan använda det. Den känsla av orättvisa som flickorna ger uttryck för tar Nils på allvar och genom att han försöker göra något åt den visar han att han ser bortom just den här situationen. I en annan undervisningssituation på Furuskolan lyssnar Nils på en av sina elever. Daniel har försvunnit från klassrummet där alla är upptagna med olika arbetsuppgifter i det projekt som skolans sjuor, åttor och nior arbetar med för tillfället. Nils letar reda på honom.
Efter en stund kommer Daniel tillbaka till klassrummet, han sätter sig vid ett bord vid fönstren där det redan sitter två killar som jobbar på med sina ordlistor. Daniel tittar på de andra killarnas arbete en stund innan han tar fram sina papper. Han flyttar sig och sätter sig själv vid ett bord närmare dörren. Nils går fram till Daniel och frågar:
- Sänkte jag dig när jag slet dig från datorn?
- Nej, hela skolan sänker mig. Jag är trött. Jag kunde inte äta i bamba idag.
- Men, jag var där, i bamba. Det var ju jättegott.
- Nej, det var en massa grönsaker i riset.
Daniel sitter tillbakalutad på en stol vid ett av borden i klassrummet och Nils ställer sig och lutar sig mot ett annat bord mittemot Daniel. De befinner sig en bit bort från de andra som
arbetar i klassrummet. Nils undrar vad Daniel tycker om att äta. Daniel reser sig lite i stolen och berättar vad han tycker är gott, han berättar också att han ska till köpcentrumet efter skolan och där ska han äta massor av tacobuffé.
(Furuskolan, åk 8 och 9, 9 mars 2009)
När Daniel väl kommit tillbaka till klassrummet gör han synbarligen inte mycket. Hans hållning, där han halvligger tillbakalutad på stolen, ger ett trött och ganska håglöst intryck. Dagens lektion är inte den första då jag ser Nils hämta tillbaka Daniel till klassrummet. Daniel är hängig och han väljer att sätta sig en bit från de andra. Nils söker upp honom för att höra hur det är och genom sitt sätt att formulera frågan antyder han några olika saker.
När Nils säger ”slet dig från datorn” kan det vara ett sätt att visa Daniel att Nils själv tycker att han tog i för mycket när han hittade Daniel i biblioteket. Det kan också tänkas att Nils vill försäkra sig om att Daniel inte är ledsen eller sur på honom för det. Det svar Daniel ger kan förstås som att Daniel inte är sur på Nils, men att ”hela skolan” sänker honom. Detta skulle kunna innebära att skolan inte tillför något för Daniel utan tvärt om får honom att inte må bra. Han är också trött eftersom det är eftermiddag och han inte har ätit något. Nils följer inte upp det Daniel säger om att vara sänkt av skolan, men han fortsätter att lyssna på Daniel genom att fråga honom vad han tycker om för mat. Daniel reser sig lite upp i stolen och berättar med ett visst engagemang vad han gillar. Nils lyssnar utan att säga något.
Den känsla Daniel ger uttryck för i sitt samtal med Nils tolkas här som att Daniel inte gillar skolan och eventuellt är det anledningen till att han ofta struntar i att gå på lektionerna. Det innebär att Daniels lärare tycks behöva bygga upp en relation till Daniel som gör att han kommer till lektionerna. Nils tycks inse att hans intresse och uppmärksamhet ger Daniel kraft och också ett förtroende för Nils. Detta förtroende kan bli en grund som bidrar till att Daniels och Nils samarbete blir ännu bättre i framtiden. Senare under lektionen söker Daniel upp Nils igen för att prata om temperaturen på olika semesterorter runt Medelhavet. Nils får inte Daniel att göra särskilt mycket skolarbete, men Daniel är kvar i klassrummet och han verkar gladare. Det visar han genom att gå runt i rummet och prata med olika kompisar, genom att han sträcker på ryggen och utstrålar en helt annan energi i det han gör nu.
Den sista situationen som beskriver hur läraren ser bortom den aktuella situationen kommer från Björkskolan igen.
Peter har en genomgång av det autonoma nervsystemet för sina nior. Detta innehåll utgör en del av det som kommer på ett prov snart. Eleverna tycker att arbetsområdet är svårt och Peter går
igenom vad de kan göra för att förbereda sig för provet nästa vecka. Många elever är inte koncentrerade, de pratar och skojar med varandra.
- Jag tycker vi borde få extrahjälp på provet när vi läser svenska 2, säger Yosef rakt ut och syftar på sig själv och kompisen bredvid.
Peter svarar inte utan fortsätter sin genomgång. När han är klar delar han ut ett arbetshäfte som eleverna ska arbeta med. Eleverna sprider ut sig i klassrummet och omgivande lokaler. Yosef går fram till Peter och frågar om provet de ska ha. Han frågar om det som Peter precis har gått igenom. Yosef och David har pratat med varandra och kompisarna som satt bakom dem under genomgången.
- Det säger jag inte. Jag har just gått igenom, du får fråga en kompis, svarar Peter irriterat.
Yosef går tillbaka till sin plats och lite senare kommer Peter fram till honom och David. Yosef förklarar att han kan lära sig att svara på frågorna, men han förstår inte vad orden innebär. Peter föreslår att de skriver ner de svåra orden allt eftersom de stöter på dem och så ska han ta en stund och gå igenom dem med dem i morgon.
(Björkskolan, åk 9, 12 september 2007)
Det Peter ser bortom situationen den här gången är en elev som han inte upplever som ärlig i sin önskan om extra hjälp. Han tycks tolka Yosefs krav som ett sätt att lägga ansvaret för sitt skolarbete på skolan. Efter lektionen berättar Peter att eftersom Yosef sällan deltar i undervisningen och då han många gånger under åren på skolan blivit erbjuden extra stöd, men aldrig velat ha det, så upplever han inte Yosefs krav som ärligt menat.
Yosefs och Peters relation tycks hålla för den här utmaningen. De har arbetat ihop i snart fyra läsår. De känner varandra väl och vet hur de kan förhålla sig till varandra. Deras relation är beprövad. I en förtroendefull relation har båda parter ett ansvar för att ta emot den andre på ett ansvarsfullt sätt. I en undervisnings-situation har läraren ett större ansvar än eleven. Peter tar efter en stund emot Yosefs åsikt och visar att han hört och att han är villig att hjälpa honom.
Att läraren kan se eleven bortom den situation som är här och nu bygger på att läraren känner sina elever. I lärararbetet byggs en generell förståelse för elevers behov i olika situationer upp, likväl som en specifik förståelse utifrån de elever som läraren undervisar just nu. I de situationer som beskrivs här förstår lärare och elever varandra direkt. Genom att båda parter har lång erfarenhet av relationer mellan lärare och elev generellt och genom att de har erfarenhet av den specifika relation studiens lärare och elever har fördjupas och bekräftas oftast förtroendet då eleverna blir mottagna på det sätt de förväntar sig.
Sammanfattande tolkning
I de beskrivna situationerna lyssnar lärarna på sina elever på olika sätt. När eleverna berättar om sitt liv utanför skolan, ger uttryck för sina känslor och framför sina åsikter lyssnar lärarna på olika sätt. Det sker dels genom att lärarna bara tar emot det eleven berättar, men på ett aktivt och bekräftande sätt. Det sker också genom att lärarna agerar och försöker reda ut det som eventuellt kan vara ett problem. I vissa situationer lyssnar läraren genom att se sin elev bortom den situation de är i här och nu. Eleverna har något de vill säga och genom det de berättar delar de med sig av sina liv. Det eleverna har att säga verkar vara tillräckligt viktigt för dem för att antingen skapa ett tillfälle att berätta eller för att ta tillfället i akt när det ges. I de här återgivna situationerna lyssnar lärarna på det eleverna berättar genom att svara på olika sätt.
Innebörden i denna dimension kan sammanfattas genom att återigen lyfta fram betydelsen av att lärarna tar hänsyn till och möter hela eleven. Elevernas levda verklighet kommer även till uttryck när de av olika anledningar berättar något för sina lärare och lärarna svarar på detta genom att ta emot det eleven talar om på olika sätt. Att eleven lever i olika regionala världar blir tydligt i resultatet och att de inte är helt separerade från varandra är också tydligt. Snarare är det så att de olika världarna är sammanflätade. Den värld som var och en av eleverna lever i hemma, den de lever i i skolan, den de lever i i olika fritidsaktiviteter och så vidare är delar av elevens livsvärld och erfarenheter från dessa världar kommer också till uttryck när läraren möter eleven i skolan.
Resultatet visar också att när lärarna lyssnar på sina elever på ett förtroendefullt sätt så lär de känna eleven bättre. I dessa situationer fördjupas och bekräftas den förtroendefulla relationen. Relationen blir en grund att stå på i eventuella situationer då lärare och elev inte är riktade mot samma mål och då förtroendet prövas.
Dessutom visar även denna dimension att de möten då eleven berättar och blir mottagen av läraren ger möjligheter till lärande. Dels för att det faktum att någon tar emot det eleven har på hjärtat och är upptagen av innebär att eleven kan släppa det för ett tag och koncentrera sig på skolarbetet i stället. Dels får en lärare som inte lyssnar det troligtvis också svårare att få eleverna med sig under lektionerna. Om eleverna inte blir mötta och lyssnade på ligger det nära till hands att anta att många skulle vara mindre motiverade att möta och lyssna på läraren.