Ibland när eleverna gör motstånd väljer lärarna att ta emot motståndet utan att göra något mer med det. Här finns exempel på hur några av lärarna bara lyssnar
på det eleven säger och nöjer sig med det. Situationerna ger också exempel på hur de visar lugn och tålamod. I de situationer som redovisas här är det tydligt att eleven vill provocera sin lärare. I de flesta av händelserna känner läraren och eleverna varandra bra och läraren vet hur eleven är i vanliga fall. Lärarna tycks ha en viss förståelse för att eleven försöker testa eller provocera och också ha en inställning som innebär att en situation då eleven gör det inte behöver betyda något en stund senare.
Den här onsdagen inleder Nils sin arbetsdag med svenska i en sjua. De ska påbörja en period med litteraturläsning och eleverna ska få välja bland några texter som de ska läsa och sedan redovisa. De texter de kan välja bland handlar om äventyr och är på så sätt kopplade till det projektarbete som just nu pågår i årskurs sju till nio på skolan.
Eleverna får välja en text och komma fram och hämta ett texthäfte som de sedan ska läsa i under resten av lektionen. Lektionen är i det närmaste slut och Nils säger:
- Nu kommer jag att samla in häftena.
Eleverna kommer fram till honom och ger honom sina häften och lämnar sedan klassrummet. En av de sista som är kvar, Jannike, vill inte lämna ifrån sig sitt häfte.
- Varför kan man inte få behålla det? frågar hon i en ganska irriterad ton.
- För att det är fler grupper som ska använda de här texterna. Ni kommer få en lektion till på er att både läsa och förbereda er redovisning.
Nils och Jannike står mitt emot varandra. I ena handen har Nils de häften han fått in och den andra håller han fram för att ta emot Jannikes. Hon räcker det dock inte mot honom utan i stället lyfter hon upp sin arm en bit och håller häftet mellan tummen och pekfingret så det dinglar mellan dem samtidigt som hon tittar på Nils. Han tittar tillbaka på henne, tar häftet utan att säga något och vänder sig om och går fram mot tavlan. Jannike går ut i studiehallen. (Furuskolan, åk 7, 11 mars 2009)
Att Jannike är irriterad märks redan när hon ifrågasätter varför hon måste lämna in sitt texthäfte och när hon några sekunder senare håller häftet mellan sina fingrar framför Nils ansikte visar hon att hon vill provocera. Utan att säga något med ord, meddelar hon ändå Nils att han kan ta häftet själv om han nu nödvändigtvis måste ha det. Nils avläser detta och han tar lugnt häftet innan han vänder sig och går fram till tavlan. Han visar ingen irritation över Jannikes provokation och de kan båda gå vidare utan att ha kommit i konflikt mot varandra.
Sofias elever arbetar med den egna planeringen. Som vanligt har eleverna spritt ut sig. En del är kvar i klassrummet, några sitter i studiehallen och några i de två grupprum klassen har till sitt förfogande. Sofia lämnar klassrummet för att ta en sväng till de elever som spritt ut sig.
Hon kommer till det grupprum där Hanna och Magdalena sitter, Vincent är också där och det ska han inte vara.
Sofia öppnar dörren in till grupprummet, då är Vincent precis på väg ut. Sofia lägger handen på hans bröst för att stoppa honom. Hon säger:
- Nu vill jag att du visar att du kan sitta och jobba utanför klassrummet.
Vincent stannar inte upp utan fortsätter två steg till. Han tittar inte på Sofia när hon pratar med honom utan han låtsas som ingenting. En av killarna i parallellklassen är sen till skolan och kommer gående i korridoren där Sofia och Vincent står. Vincent vänder sig mot honom i stället och frågar var han har varit.
Sofia återupptar samtalet med Vincent. Han vill gärna sitta utanför klassrummet och arbeta men lyckas inte alltid koncentrera sig på jobbet och därför vill Sofia att han ska sitta i klassrummet där hon mest uppehåller sig under lektionen. Hon säger lugnt till honom:
- Om du känner dig helt förvirrad så gå tillbaka till klassrummet och sätt dig på bänken.
Vincent hör och utan att kommentera vänder han sig om och går mot klassrummet. När Sofia ser det vänder hon sig mot grupprummet och Hanna och Magdalena som sitter där. Då säger Vincent utan att vända sig om:
- På bänken, ska jag sätta mig på bänken?
Sofia hör, men hon låter hans kommentar stå oemotsagd och vänder sig mot flickorna som vill ha hjälp med matten.
(Granskolan, åk 6, 22 september 2009)
Vincent nonchalerade Sofia, först genom att inte titta på henne alls. Han vänder ryggen mot henne. Och sedan när en kamrat från parallellklassen kommer blir nonchalansen ännu tydligare i och med att Vincent börjar prata med honom i stället för att möta Sofia som står kvar i dörröppningen där de nyss möttes och tittar på Vincent. Sofia känner Vincent väl, det är nu fjärde läsåret hon är hans klassföreståndare och hon berättar senare att detta uppförande inte är typiskt för honom. Det sista han gör i situationen är att märka ord eftersom Sofia använt fel preposition då hon uppmanade honom att sätta sig vid sin bänk i klassrummet. Sofia låter det hela bero, hon tar emot hans irritation utan att kommentera vare sig den eller han uppförande.
Som i alla de situationer som redovisas i denna dimension av resultatkapitlet ser Sofia den individ som hon är i kommunikation med och inte bara en elev som inte gör det han ska. Hon talar om vad hon vill att han ska göra och efter att först ha gjort motstånd och efter att Sofia har tagit emot hans motstånd så accepterar han det hon säger och går till sin plats i klassrummet.
På Furuskolan har Nils svenska med sina nior. Charlotte är en av Nils elever i nian och hon vet vad hon vill. Hon är också van vid att det blir som hon vill. Lektionen i svenska ska starta och de ska ha nationella prov.
Cirka fem minuter in på lektionen sitter sjutton elever på sina platser. Nils och Charlotte står i ett hörn och diskuterar. Charlottes arga röst och Nils lugna hörs i rummet, det är tydligt att Charlotte är missnöjd med något. Förutom den arga rösten så står Charlotte spänd och lätt framåtböjd när hon pratar med Nils. Han bryter diskussionen och Charlotte sätter sig på sin plats. Det är dags att sätta igång.
I dag ska eleverna göra det sista muntliga provet i svenska. De får lyssna på en text som finns inläst på en CD. Därefter ska de diskutera texten i små grupper utifrån en rad frågor som står på tavlan. Nils går runt och lyssnar på de olika grupperna. När han kommer fram till den grupp som Charlotte ingår i tar hon upp deras tidigare diskussion igen. De andra i gruppen sitter tysta och lyssnar tills Nils bryter och går vidare till nästa grupp.
Charlotte dröjer sig kvar i klassrummet när lektionen är slut och Nils säger:
- Bra att du körde i alla fall.
Charlotte tar återigen upp diskussionen och det hela handlar om hennes betyg i svenska. Hon har fått IG-varning av Nils och är väldigt missnöjd med det. Hon försöker övertyga Nils om att han gjort fel bedömning. Deras diskussion började redan en timme före svensklektionen och Charlotte har skällt på Nils både då och under själva lektionen. Nils tar lugnt emot hennes förebråelser och förklarar att hon ligger på godkänt idag, men riskerar att sänka sig om hon inte presterar mer och bättre.
- Vad kul att ligga på G! Varför får jag inte VG?
- Det kommer fler tillfällen och om du gör VG då så får du VG.
- G, det är ju skämmigt!
- Se till att det inte blir så då, svarar Nils vänligt. (Furuskolan, åk 9, 31 mars 2009)
Charlotte bjuder Nils rejält motstånd. Deras diskussion pågår med avbrott under en period av cirka två timmar. Charlotte är arg och vill inte acceptera Nils förklaringar. Nils visar väldigt stort lugn och tålamod genom att bara ta emot elevens skäll. Kanske är det därför diskussionen drar ut så på tiden. Eftersom Nils inte stoppar henne bestämt kanske hon tror att hon har en möjlighet att påverka hans betygsättning. Nils gör ett val här. Genom att bara ta emot Charlottes motstånd så låter han henne få lufta sina åsikter rejält. För mig som observatör och kanske även för de andra eleverna i klassen ser det ut som att Nils låter sig bli utskälld av Charlotte utan att göra något åt det. Varför stoppar han inte henne?
Nils förklarar efter lektionen. Charlotte är en elev som bara kommer på lektionerna när hon själv vill och Nils befarar att om han tar en konflikt med henne så kommer hon att utebli från flera av hans kommande lektioner. Han känner henne och har erfarenhet av tidigare konflikter, därför vill han försöka bidra till hennes förutsättningar att lära på ett annat sätt än att gå i klinch med henne, genom att ta emot hennes ilska med tålamod och lugn. Den här dagen var Nils glad att Charlotte stannat kvar hela lektionen trots att hon var missnöjd. Nästa situation ger en bild av ett medvetet motstånd lite i det tysta, eleven söker inte en konfrontation men är ändå tydlig med sitt motstånd. Genom att se Yosefs sätt att sitta vid sin bänk skulle förmodligen vem som än kom in i klassrummet se att han inte tänker räkna.
Eleverna sitter på sina platser och det är meningen att de ska jobba där de slutade förra matematiklektionen. Så blir det inte, inte till att börja med i alla fall.
Det är pratigt och Peter ropar nu högt att de måste dämpa sig. Han går runt bland eleverna och pratar med dem, kontrollerar var de är i förhållande till planeringen. Peter säger till Yosef att vara tyst, sätta sig ordentligt, det vill säga med benen under bänken, och ta ner fötterna från stolen som Olle sitter på. Yosef svarar genom att hålla upp sin mattebok mellan dem och kommentera något om uppgifterna de jobbar med just nu. Peter svarar på det och går sedan vidare. Yosef fortsätter prata med kompisarna och sitter kvar på samma sätt hela lektionen, med ryggen lutad mot väggen och med fötterna på kanten av Olles stol.
(Björkskolan, åk 9, 4 februari 2008)
När den här lektionen inleds är många av eleverna upptagna med något annat än att börja räkna. Peters jobb är att avbryta dem och försöka få dem att börja tänka på lektionsinnehållet i stället. På något sätt ska han alltså få dem att lämna det de är upptagna av nu. Skolan är organiserad så att rummet finns med och förstärker skillnaderna mellan rast och lektion, två typer av verksamheter. Rasten sker på ett ställe och arbetet på ett annat. Det är inte alltid detta byte av plats räcker för att få eleverna att byta fokus. I situationen ovan visar de flesta av eleverna inte ett intresse av att ha matematik, utan det blir Peters uppgift att driva på och få igång dem. För att uppnå detta försöker Peter dels få tyst i rummet, och dels få eleverna riktade mot sina matteböcker. De flesta av eleverna svarar så småningom läraren genom att börja arbeta.
Yosef bjuder inledningsvis Peter mer motstånd än de andra. Peter kommer till Yosef också, ber honom vara tyst och sitta ordentligt. Yosef verkar förstå vad Peter vill, och genom att börja prata om matematik riktar han Peters uppmärksamhet dit de båda troligen vill att den ska vara för tillfället. Peter nöjer sig med detta och går iväg till nästa elev. Yosef tar inte det ansvar som krävs av
en elev i nian, nämligen att själv driva sitt arbete. Han väljer i stället att sitta kvar i sin sköna ställning hela lektionen. Detta utan att Peter uppmärksammar honom mer och Yosef räknar inte alls den lektionen. Jag som observatör upplever att Yosef är provocerande genom sitt sätt att sitta eftersom det tydligt visar att han inte bryr sig, varken om matematiken eller om Peters uppmaningar i början av lektionen. Det är en lektion där Peter är aktiv hela tiden, först för att få eleverna inställda på matematiken och sedan är det alltid någon av eleverna som räcker upp handen och vill ha hjälp. Yosef påkallar inte Peters uppmärksamhet på något annat sätt än genom det sätt han sitter vid sin bänk. Av någon anledning tar Peter emot Yosefs motstånd utan att göra något för att få honom att komma igång. En mer rättvisande beskrivning är kanske att Peter inte tar emot Yosefs motstånd över huvud taget.
Så som undervisningssituationen utvecklade sig, det vill säga att Peter troligtvis inte tar emot Yosef som han förväntade sig, finns en risk att Yosefs förtroende för Peter minskar. Detta oavsett om det var så att Peter inte såg honom eller om det var så att han valde andra elever framför Yosef. Yosef märkte att han kunde sitta av en lektion trots att han tydligt visade att det var det han gjorde.
Att undervisa och att ha ansvaret för elevens bästa ställer stora krav på läraren. För att få en så bra chans som möjligt att handla på ett sätt som leder framåt och bidrar till att läraren och elevens fortsatta samarbete fungerar krävs en stor portion lyhördhet för var och en av eleverna. Förståelsen av den andre är ofta direkt och prepredikativ. Beroende på vem det är läraren möter så påverkas lärarens handlande. När lärare och elev känner varandra och har en relation som är förtroendefull klarar relationen av att möta motstånd. Flera av eleverna i undersökningen visar att de känner sig så trygga med sina lärare att de vågar låta dåligt humör, besvikelse eller någon annan känsla gå ut över läraren utan att relationen tar skada. Det som utifrån kan tyckas fel, kan mycket väl vara rätt när man känner eleven och vet vad som är möjligt för eleven att uppnå.