Att bekräfta eleven innebär här att läraren tror på elevens vilja och förmåga. Läraren tycker sig se vad eleven har möjligheter att utveckla. Just nu kan han eller hon vara en elev som gör det besvärligt för sig själv och för läraren, men det gäller att se bortom nu. På förmiddagen har Peters nior matteprov. Angelica vill inte göra provet just den dagen, men det vill Peter och han övertygar henne om att hon ska göra det.
När Angelica är klar ber hon Peter att rätta hennes prov med en gång eftersom de ska träffas på mattelektionen senare samma dag. Peter lovar detta. När han lite senare under dagen är på väg ner till matsalen möter han Angelica i trappan.
- Har du rättat mitt prov? frågar hon uppfordrande.
- Ja, det har jag gjort. Ska vi prata om det här?
- Ja, svarar Angelica.
Peter ger henne en kort återkoppling. Han säger att det mesta gått bra, hon behöver träna mer på något moment, men det ska de lösa.
(Björkskolan, åk 9, 19 mars 2008)
Under min tid på Björkskolan har jag sett att Angelica har en nära relation med Peter och att hon vågar be om specialbehandling. Vid det här tillfället en snabb
rättning. Det har Peter gått med på. Han berättar att han vet av erfarenhet att det är viktigt för henne att få återkoppling eftersom hon är väldigt osäker på sin förmåga i matematik.
Det finns säkert fler elever i klassen som gärna hade velat få sina ansträngningar med provet bekräftade redan samma dag, men det var ingen mer som bad om det, och Peter föreslog det inte heller. Om fler hade bett honom hade det inte fungerat. Eftersom hans dag är full av lektioner finns inget utrymme för rättning av prov mellan lektionerna. Angelica behöver uppmärksamhet och bekräftelse för att jobba vidare. Peter visar att hennes bristande tilltro till sin matematiska förmåga är något han tar på allvar och som han vill hjälpa till att förändra.
Om någon i klassen tycker att Peter är orättvis som gör detta för Angelica, så är det ingen som tydligt säger något. Det är möjligt att några elever ändå har en åsikt om att Peter inte gör lika för alla. Många reflekterar kanske inte ens över händelsen. De har gått i skolan i snart nio år och är vana vid att elever behandlas olika och ibland har olika villkor. Om förståelse finns för varför någon annan blir behandlad på ett sätt som avviker från det vanligaste, så kan det vara något som accepteras utan problem. I den här klassen finns det ganska många elever som Peter behöver uppmärksamma speciellt för att de ska komma på lektionerna och också för att de ska jobba på lektionerna. Det är alltså ganska vanligt att Angelica eller någon annan får stöd eller speciella villkor som inte alla får.
Här följer en situation från Furuskolan:
Det ämnesövergripande grupparbetet i årskurs 7, 8 och 9 på Furuskolan fortgår. Erik sitter själv vid ett bord och har en ritning av ett vindskydd som hans grupp byggt i skogen veckan innan framför sig på bordet. Han säger till Nils att han blev väldigt trött efter bamba.
- Tur att du jobbade så effektivt i förmiddags då, säger Nils. Jag tror det är lite ironiskt för Erik svarar:
- Vi har faktiskt gjort färdigt ritningen, kom och titta.
Förutom ritningarna av vindskyddet har de också skrivit en motivering. Nils tittar på den och tycker att den behöver utvecklas.
- Skynda dig nu och gör färdigt innan den lilla energi du har kvar försvinner, säger Nils till Erik.
- Jobba i tio minuter så kommer jag och läser sedan, lägger Nils till och går iväg till en grupp elever i andra änden av rummet.
(Furuskolan, åk 8 och 9, 9 mars 2009)
Temaarbetet har pågått ett tag och den första entusiasmen hos eleverna har svalnat. Erik är vanligtvis pigg och glad, men det här arbetet verkar inte intressera honom. Nu sitter han tillbakalutad på sin stol efter lunchrasten. Nils
har ansvar för att ge Erik förutsättningar att lära sig och om Erik inte driver arbetet själv är det Nils uppgift att göra det. Här försöker Nils driva på genom att vara ironisk. Det Nils bekräftar tycks mer gå ut på att han tycker Erik är slö, än en tro på Eriks förmåga att komma vidare i arbetet.
Eriks förtroende för att Nils ser hans kapacitet kan minska efter den här händelsen. Eventuellt kan ironin han möts av leda till att han lägger ner arbetet totalt och tycker det är meningslöst. Det kan också påverka förtroendet för Nils om Erik tycker att han är orättvis. Erik visar dock inget av detta, varken genom ansiktsuttryck eller genom någon handling. Om Nils avsikt var att få igång Erik lyckas han dock inte så bra den här lektionen. Erik är glad och pratsam resten av lektionen, men han gör inte särskilt mycket skolarbete.
Det är matte på schemat igen för Peters nior. Olle och Svante kommer fram till Peter, de vill sitta tillsammans i ett grupprum och räkna. Peter tvekar när de frågar. Han tänker efter några sekunder, så säger han vis av tidigare erfarenheter:
- Ni två är ju inte en så lyckad kombination.
- Ge oss en chans, säger Olle, vi kan visa var vi är.
- Ja, så kan vi göra, säger Peter. (Björkskolan, åk 9, 25 februari 2008)
Relationen mellan eleverna och Peter är öppen och rak, denna situation och andra visar att relationen tycks hålla för den kommentar som Peter ger på deras fråga, ”Ni två är ju inte en så lyckad kombination”. Både Olle och Svante har svårt för att koncentrera sig och för att själva driva sitt arbete. Det verkar både de och Peter veta om.
Killarna visar Peter var de är i boken och han skriver upp talen med en bläckpenna på sin hand. De får nycklarna till grupprummet av Peter och går iväg. Olle och Svante ber om Peters förtroende. De vill gå iväg till ett grupprum och arbeta för sig själva. Detta trots att det är gott om plats i klassrummet som är lugnt och tyst. Peter vet att det finns en risk att eleverna inte räknar något alls om han låter dem sitta i ett eget rum utan uppsikt. Hans sätt att göra en paus och titta på sina elever innan han svarar på pojkarnas fråga tolkar jag som en medveten avvägning, en riskbedömning. Eleverna ser ut att förstå att han tvekar och varför och för att övertyga honom erbjuder de en lösning så att han kan kontrollera dem. Peter väljer att stödja deras initiativ. Han väljer, efter en stunds funderande, att visa att han vill tro på sina elever. Förtroende är ofta ömsesidigt och genom att ha gett Olle och Svante sitt förtroende kan Peter hoppas på att de vill återgälda detta genom att faktiskt räkna det de ska under lektionen. Återgälda i den betydelsen att förtroende från den ena parten, i det här fallet läraren, medför ett ansvar från den andra parten, i det här fallet eleverna Olle och Svante.
Denna gång levde de upp till Peters förtroende genom att det arbete de gjorde under lektionen motsvarade Peters förväntningar.
Följande situation utspelar sig på Granskolan.
Sandra är klar med sin självbiografiska text. Hon lämnar in den till Sofia och är på väg att gå tillbaka till klassrummet för att läsa tyst där när Sofia ber henne att vänta tills hon läst igenom hennes text.
- Den är dålig, säger Sandra då.
- Nej, säger Sofia som redan är igång och läser hennes text. När Sofia läst färdigt texten pekar hon på ett stycke på första sidan.
- Det här gillar jag. Här har du beskrivit att du känner dig lite orolig ibland. Det är du. Och här, Sofia pekar på ett stycke på andra sidan, har du också skrivit bra. Du kan känna dig jättenöjd, säger Sofia.
- Ja, svarar Sandra i neutral ton och med en min som inte avslöjar några känslor. Sofia ler mot henne och eftersom hon inte får någon reaktion från Sandra på det positiva omdömet så säger hon igen att det är bra. Sandra svarar bara ”ja” den här gången också, men nu ler hon lite också. Sofia håller kvar Sandra genom att prata en stund till med henne. Nu frågar Sofia henne om hennes fritidsintresse och de pratar lite om det innan Sandra går iväg. (Granskolan, åk 6, 5 november 2009)
Sofia läser elevernas texter direkt allt eftersom de lämnar in dem. Sandra verkar bli lite besvärad när Sofia vill att hon ska stanna tills Sofia läst hennes text. Sandras hållning visar att hon känner sig obekväm, hon behåller ett visst avstånd till Sofia som sitter ner vid en bänk och läser. Sandra tittar bort under tiden.
I den här situationen anstränger Frida sig för att få till stånd ett möte med Sandra, hon får kämpa för att få eleven att lyfta ansiktet och möta hennes blick. Sofia bekräftar Sandra genom att ge beröm för hennes sätt att beskriva sina känslor och genom att Sofia kämpar för att nå henne.
Eleverna i Karins klass på Almskolan har lunchrast och alla utom fyra av flickorna är i matsalen för att äta. Amanda som sitter vid samma bord som Karin berättar att Nathalie, Emma, Elin och Elsa bråkar, det är därför de inte är i matsalen ännu.
- De bråkar titt som tätt, säger Amanda sorglöst och äter med god aptit. De vet inte vem som ska leka med vem.
Det dröjer en liten stund sedan kommer de alla fyra och de är glada och nöjda. Flickorna slår sig ner vid samma bord som Karin och Amanda och berättar att de kommit fram till en lösning som alla är nöjda med.
- Vad bra och skönt att ni gjort det, säger Karin. Det är duktigt av er att ni reder ut bråken och att ni hittar lösningar.
Här är det eleverna som tar initiativ. Tjejerna var nöjda med sig själva och den lösning de kommit på och berättar stolt om det för sin lärare. De vet att hon är insatt i alla turer kring deras kamratrelationer. Karin bekräftar dem också och berömmer dem för att de löst ett problem. De fyra flickorna har hunnit med många bråk under sitt fjärde läsår och Karin har ofta varit inblandad.
I de situationer som redovisats ovan stöttar lärarna sina elever bland annat genom att visa en tro på elevens förmåga och vilja till arbete och lärande. Eleverna blir sedda och bekräftade som den individ han eller hon är. Eleverna får förtroende, ibland när de ber om det och ibland bara för att läraren tror att de kan ta det. Chansen finns att en förtroendefull relation bekräftas och även stärks i och med att läraren tror på eleven, dessutom ökar också möjligheterna att eleven tror på sig själv. Genom att bli bekräftad kan eleven få tillfälle att se att han eller hon har möjligheter och val.