Att avvika från planeringen hör till vardagen i lärararbetet, det visar observations-anteckningarna. De flesta observerade situationerna där det är tydligt att läraren avviker från planeringen har dock inte bedömts vara intressanta i förhållande till en förtroendefull relation mellan lärare och elev. I denna dimension av att sätta gränser finns därför bara en situation redovisad.
Här följer ett tillfälle då de flesta elever i klassen inte gör sin uppgift i tid. Läraren ser sig tvungen att anpassa undervisningen efter det.
Det är första dagen efter påsklovet och eleverna i nian ska redovisa skönlitterära texter som de läst. Nils är i klassrummet i god tid och har skrivit upp instruktioner för redovisningen på tavlan, även vad som är kriterier för VG och MVG.
När alla kommit in och satt sig berättar Nils för klassen att det är flera som kommit till honom under dagen och sagt att de inte är redo att redovisa. Nils tycker det är konstigt eftersom de fick en hel lektion extra, det vill säga 80 minuter, på sig att läsa före lovet och
dessutom hade de möjlighet att använda EA (eget arbete), då ingen kom. Nils är besviken, det är tydligt för alla och eleverna sitter tysta när Nils pratar.
- Vad beror det på? Frågar Nils. Det är tyst någon sekund innan han tar till ord igen.
- Ni har fått möjlighet att göra detta, men har inte gjort det. Jag tolkar det som bristande intresse och det är dåligt.
Plötsligt blir Nils avbruten av Charlotte.
- Vad sa du? säger hon samtidigt som hon tar ut hörlurarna ur öronen.
Nils axlar sjunker ner, men han upprepar det han nyss sagt utan någon kommentar om att Charlotte lyssnat på musik i stället för på honom, eller att hon avbröt honom. Han fortsätter lektionen genom att höra hur många som är beredda på att redovisa. Det är sex elever. De andra får gå ut i studiehallen och förbereda sig medan de sex stannar kvar i klassrummet. (Furuskolan, åk 9, 14 april 2009)
Att situationen finns med i resultatredovisningen, trots att den är den enda under denna rubrik, beror på att den beskriver förtroende på ett intressant sätt och trots att observationerna inte innehåller fler situationer som passar under rubriken visar händelsen något som observationsanteckningarna i sin helhet gjort tydligt, det vill säga hur lärare och elever interagerar och är beroende av varandra för att undervisningen ska fungera. Nils har här en tydlig intention med lektionen och den är till och med uppgjord i förväg med eleverna. Ändå blir det inte som de bestämt.
Det är elevernas handlingar som tvingar Nils att förändra sin planering. Elevernas agerande medför att han motvilligt måste ta emot och förhålla sig till det faktum som råder, att eleverna inte gjort det de förväntades göra. Det Nils planerat för lektionen går inte att genomföra på ett sätt som han bedömer meningsfullt. De ska göra en redovisning, men det är bara sex elever som är förberedda. Egentligen skulle redovisningen göras före påsklovet, men de flesta i klassen ville skjuta upp den till efter lovet och Nils gick med på det. Nils kan inte genomföra lektionen som han tänkt för den bygger på att eleverna kan delta, och det kan de flesta inte. Han skulle kunna välja att straffa dem eller att tvinga dem att göra redovisningen oförberedda för att visa dem att det som är överenskommet gäller. Skulle han välja det skulle den relation som eleverna har med Nils och som byggts upp i många fall riskera att förstöras. Han ändrar sin planering och talar om för dem att han tycker det är dåligt att de inte gjort sin uppgift. Eleverna är tysta och lyssnar, några tittar ner och verkar tycka att det är en jobbig situation.
Nils relation med eleverna i den här klassen är skör. Nils har varit borta från skolan ett år för studier och föräldraledighet och har nu kommit tillbaka till arbetet med bland annat den här klassen där flera ofta bjuder honom motstånd
och inte tvekar inför att göra det besvärligt för honom. De har knappt två månader kvar innan klassen slutar nian och detta påverkar troligen Nils beslut för lektionen. Nils skulle kunna få eleverna emot sig om han tvingade dem att genomföra redovisningen som planerat och det skulle kunna bli ännu svårare att få dem att göra skolarbetet resten av terminen.
Elevernas handling, att inte förbereda sin redovisning, gör att Nils ser sig tvungen att anpassa lektionens innehåll. Om eleverna inte svarar som förväntat och enligt förhoppningar, måste läraren möta det som visar sig och förhålla sig till det. Det är svårt att köra på som tänkt, när det inte blir som förväntat. Det är möjligt att elevernas förtroende för Nils hade ökat om han drivit igenom sin planering trots att de inte förberett sig. Kanske hade de upplevt att han var pålitlig och stod för det de faktiskt bestämt före påsklovet. De elever som var beredda att redovisa upplevde kanske en besvikelse över att de andra kom undan och fick ännu mer tid för förberedelser. Nils val skulle kunna ses som ett bekvämlighetsval där han anpassade sig för att undvika en konflikt som kanske skulle få konsekvenser under resten av hans och klassens samarbete.
Sammanfattande tolkning
I denna dimension av förtroendefulla relationer visar resultatet för det första att lärarnas och elevernas förtroendefulla relationer prövas till skillnad från de två först redovisade dimensionerna där förtroendet byggs upp.
För det andra visar resultatet att det även i denna dimension är tydligt att elevens levda verklighet har betydelse för hur skoldagen och relationerna i den tar sig uttryck. Är eleven hungrig, trött, sprallig eller ointresserad visar det sig och det är något som läraren måste möta på något sätt. De situationer som redovisas i denna dimension visar också att dessa tänjningar ofta handlar om arbetsron i klassrummet och en anledning till att eleverna tänjer på gränsen är att deras kroppsliga behov inte kan tillgodoses. Elevernas agerande är här för det mesta inte en medveten protest utan ett oreflekterat handlande som kommer ur elevernas behov och upplevelser av situationen.
För det tredje visar resultatet i dimensionen att den makt som finns i alla relationer har betydelse för hur en situation då eleven tänjer på gränserna utvecklas. Mycket av elevernas förtroende verkar vara kopplat till lärarens ansvar att upprätthålla ordningen i klassrummet och att ta det yttersta ansvaret för att inga elever blir utsatta av andra. Eleverna har makt att göra det besvärligt för läraren och läraren förväntas vara den som tar ansvar för att makten används för elevens bästa. Läraren måste sätta gränser genom att undvika urartningar, det vill säga utan att vara för rigid eller för undanglidande. Det har betydelse för både de
elever som tänjer på gränser och de elever som ser på och eventuellt blir drabbade av att andra stör på något sätt. Att sätta gränser så att det förtroende som finns mellan elever och lärare och som prövas i dessa situationer slutligen bekräftas handlar i denna studie om att parternas olika perspektiv närmar sig varandra.
För det fjärde visar resultatet att betydelsen av lärares gränssättning är kopplat till elevernas möjligheter att lära sig ett avsett innehåll. Det gäller dels de elever som tänjer på gränser. Ofta innebär det agerande som leder till en gränssättning att eleven är upptagen av något annat än skolarbete. Lärarens gränssättning innebär att han eller hon tar ett ansvar för att försöka ändra elevens fokus och driva elevens skolarbete. Gränssättning och möjligheter till lärande är också sammankopplat genom att de elever som inte tänjer på gränserna oftast ändå påverkas av de elever som kanske pratar högt i rummet, kommer för sent eller stör på annat sätt. För att också de eleverna ska kunna arbeta ostört krävs att läraren tar ansvar för arbetsmiljön i skolan och sätter gränser.